YB-Södermalm i Region Syd

"Ett hotellrum i utkanten av Malmö. Ett sådant hotell som man oftast som polis får sova på. Opersonligt, lite halvsjaskigt. Billigt.

Jag har flera gånger tidigare varit i Malmö på jobb. Då har det handlat om europeiska konferenser, sportevenemang och demonstrationer. Tydliga polisjobb. Ordning och säkerhet. Uppgifter jag kan och är duktig på.

Denna gång gäller det något helt annat. Flyktingströmmen till Sverige ska hanteras. En helt ny situation för svensk polis. Åtminstone i denna skala och definitivt ny för mig.

Nu ska jag utföra arbetsuppgifter som är för mig främmande.

Jag ska (tror jag) kontrollera personer som flytt från något. Avgöra vem som uppfyller kraven på att få komma in i vår faluröda idyll (nåja).

Jag har ett långt polisliv bakom mig. Men aldrig har tiderna varit så turbulenta som nu.

I min polisbok startade oron 2010 när jag stod bredvid en brinnande bil på Olof Palmes gata i Stockholm, omedveten om den blodiga kropp som låg runt hörnet. Söndersliten av sin egen anbringade bomb. Lika omedveten var jag av den bomb som fanns i den brinnande bilen.

Världen har sedan dess vänts upp och ned. Som konsekvens av detta befinner sig nästan ett oräkneligt antal människor på flykt. En del, en stor del hävdar många, vill ta sig hit.

Därför far jag och min grupp till, tror jag, något som kallas för Hyllie. Där kommer tågen in från Danmark. Jag har ingen aning vad jag kommer att få se, uppleva och känna. Det enda jag vet är att jag är ålagd en uppgift beslutad av andra.

Som polis har man ett klart uppdrag. Uppdraget är satt av vår regering och våra lagstiftare. Lite högtravande kan man säga – från folket. All makt utgår från folket. Svensk polis har en mängd arbetsuppgifter. Allt ifrån att hjälpa tanter över vägen till att agera i de aggressivaste av lägen där liv står på spel.

Den röda tråden i polisarbete är att följa svensk lag och se till att andra också gör det. När vi misslyckas med att förebygga brott så ska vi reagera på begångna sådana och lagföra de som bryter mot lag.

Ska vi då stå vid gränser och mota folk? Inget brott är ju begånget. I varje fall inget där någon annan har farit illa eller lidit skada. Kort sagt är svaret ja. När jag skrev om att all makt utgår från folket är det precis så. Vi har tillsammans valt företrädare och gett dem mandat att besluta. I Litet som i stort.

Ibland får jag höra och läsa om att vi ska lyda vårt samvete och vägra utföra uppgifter som strider mot detsamma. En del går så långt som att dra paralleller till de mörka 30- och 40-talen.

Paralleller till Nürnbergrättegången. "Vi lydde bara order". Förutom att dessa jämförelser både är klumpiga och oförskämda så är de också fel. Vi lever i ett av världens kanske mest demokratiska länder med en av världens minst korrumperade poliskårer. I denna förvissning är jag därför säker när jag nu åker till Hyllie för att göra mitt jobb.

Kommer jag att finna glädje? Högst troligt inte. En del hävdar att poliser inte ska visa känslor. Varken på stan eller annorstädes. Jag hyser en motsatt åsikt.

Av vad jag hört av kolleger samt läst mig till så lämnar arbetet med flyktingar ingen oberörd. Känner jag mig själv rätt så gäller det även för mig. Så nu ska jag göra mitt jobb.

Det jobb du bestämt att jag ska göra.

Johan Säfström,

Yttre befäl Södermalmspolisen Stockholm

Jobbar från och med denna vecka vid gränskontrollerna i Malmö"

Blåljus tackar Johan för hans kloka text, som möjligen kan få någon att förstå, att poliser inte väljer vilka arbetsuppgifter vi ska utföra. Andra bestämmer, vi utför.

Tommy Hansson