Publicerat 2016-05-13 12:30

Viktiga frågor som får svar - Äntligen

Med utgångspunkt från Ulrika By:s hemska men sanna reportage ställs ett antal frågor i dagens DN-ledare. Grundfrågan ställdes redan av en yngling som upptäckte poliser och reportrar på "sitt" territorium.

"-Vad händer om jag skulle kasta en sten mot er? Vilket straff kan jag få?"

Nu tar DNs ledare frågeställandet ett steg till, mot bakgrund av att kriminella och andra fundamentalister tillåtits sätta egna spelregler i vissa förorter: "Varför har vi låtit det hända? Varför har vi varit så toleranta mot dem som velat skapa laglösa parallellsamhällen i svenska bostadsområden?"

DN drar nu slutsatsen att exempelvis fattigdom och fördomar inte ursäktar ett kriminellt beteende. Tidningen har insett att beslutsfattare av alla politiska kulörer har skyllt på sociala faktorer som arbetslöshet och utanförskap men gjort för lite för att bryta dem. Företagare i de utsatta områdena har hunsats och jagats bort av brottslingar, skolorna har utarmats, som tidingen skriver. (En helt annan sak är vad kostnaden per elev är, jämfört med andra områden)

Tidningen landar i slutsatsen att det nu krävs en kraftsamling till stöd för människorna i de utsatta områdena. Polisens närvaro måste fortsätta att öka. Även småbrott ska beivras – det är viktigt för känslan av trygghet. Det är avgörande att samhällets, inte minst polisens, insatser präglas av långsiktighet och uthållighet.

Blåljus har i och för sig hört talas om den typen av kraftsamlingar i den typen av problemområden i minst 20 års tid. Polisens kraftsamling har ibland satts in, men alltid efter en tid ebbat ur på grund av andra prioriteringar och bristande resurser. Varje gång har tomrummet snabbt fyllts ut av laglöshet, normlöshet och anonymitet. Kanske ska det bli annorlunda denna gång? En annan som sett och förstått under sin tid som Rikspolischef, är Dan Eliasson. Nu har han snart haft befattningen i ett och ett halvt år. I sitt rykande färska veckobrev till personalen skriver han bland annat:

Jag har varit ute mycket i verksamheten för att diskutera och lyssna. I Araby i Växjö, ett av våra särskilt prioriterade områden, känner våra arbetskamrater att den särskilda satsningen börjar ge resultat. Det är en mycket tuff arbetsmiljö att arbeta i ett sådant område. Det känner alla till.

Men att vara utsatt för stenkastning när man vill skydda och hjälpa är oerhört frustrerande. Mer resurser och uppmärksamhet måste ägnas åt dessa områden. Arbetet ska vara långsiktigt och hållbart. Och det sker också. I exempelvis Stockholm har regionpolischef Ulf Johansson aviserat nya satsningar i bland annat Rinkeby, Tensta och Botkyrka. Utmärkt! Men det är inte bara vi som kan skapa förutsättningar i de här områdena. Andra offentliga aktörer, näringslivet och civilsamhället måste också stiga fram.

Blåljus kan inte annat än hålla med. Dock som Tony Iring brukar säga: MEN;

Trehundra extra poliser till våra förorter måste tas någonstans ifrån. Samtidigt fattas det resurser på massor av ställen i landet. Ska de tas från Norrlands inland? Från Hässleholmen? Från Uppsalas förorter (de är ju inte särskilt utsatta) Från mängdbrottsutredningarnas balanshögar? Eller från narkotika- eller trafikpolisen som inte finns? Blåljus håller med om behovet men ser inte resursen.

Slutligen: Den unge mannen som ställde den första frågan ger faktiskt nyckeln till om aldrig så många poliser ska kunna göra skillnad. Den som har glömt frågan, den löd:

"-Vad händer om jag skulle kasta en sten mot er? Vilket straff kan jag få?"

När unga lagöverträdare får straff i förhållande till sin brottslighet i stället för bara i förhållande till sin ålder, kan polisen göra en avgörande skillnad. Annars blir det mer som att patrullera runt i ett bottenlöst träsk av hopplöshet. Det kan få även den mest engagerade polis att tappa sugen...

Tommy Hansson