Publicerat 2011-06-09 20:30

INLÄGGEN

NEDAN ÄR

INSÄNDARE:

Insändare uttrycker sin författares mening. Den kan, men behöver inte, sammanfalla med den uppfattning som styrelsen i polisfacket i  Stockholms län har. Insändare i relevanta polisfrågor publiceras utan ändringar eller strykningar utom i de sällsynta fall då texten bedöms närma sig tryckfrihetsbrott.

Du vet väl att din identitet är helt skyddad, om du så önskar, när du skriver inlägg på Blåljus? Det är trevligt om du skriver under fullt namn. Men utan tvekan kan starka skäl tala för att välja en signatur istället. Genom inloggningen finns ditt egentliga namn tillgängligt för ansvarige utgivaren. Det är ett krav för att Blåljus ska kunna ta ansvar för publiceringen. Men ditt namn kommer under inga omständigheter längre än så. Det är ingen som frågar efter det och skulle någon göra det skulle denne mötas av kalla handen. Grundlagen är klar på den punkten.

”Piskan viner

om leverans”

Jag försöker förstå vad som händer, vad har våra högsta chefer för fördel av att sänka lönerna för oss som utför polisarbetet. Upplever detta som lönedumpning. Lägg därtill arbetstiderna som numer är katastrofala för oss i skift, sedan det infördes känner jag mig alltid trött.

Samtidigt viner piskan om leverans med följden att man ofta får ta något att äta i bilen mellan uppdragen.

Har hört att RPS har en halv miljard extra i skattkistan, ska det månne användas till Mats Vangstad och hans gelikar när de "lägger in ett extra kol" som det står i saco-s avtal. Det började väl bra för dem när de fick samma pensionsuppgörelse som poliser av bara farten.

Trots min ringa tjänsteålder känner jag mig redan bitter över utvecklingen, får se hur länge man står ut.

Nästan insp

”DET ÄR NOG

NU BENGT…”

Liksom många av mina kollegor känner jag att gränsen nu är nådd. Jag har skrivit till dig. Det svar jag fick är under all kritik och efter att ha jämfört det med några andra kollegor som fått liknande svar måste jag fråga, hur upplever du på dig själv som en ledare för svensk polis. OK – chef, det finns det andra som avgör. Ledare – det kan du glömma med den bristande trovärdighet som min och andras vardag viftas bort i ditt svar. Du är inte trovärdig, längre!

Uppgiven redan

”Jag undrar vilken polis

de vill ha i framtiden?”

Nu är det dags att ena oss och kämpa för Svensk Polis framtid. Jag tycker synd om mina medarbetare, framför allt alla polisassistenter på min arbetsplats. De som väntat på sin löneförhöjning men som blir utan.

Ensamstående föräldrar som är beroende av en vettig löneutveckling. Polisassistenter som får hjulet-verksamheten att snurra. Alla våra duktiga och entusiastiska polisassistenter, som med stor övertygelse stretar på pass efter pass. De är de som får Bengt Svensson att se bra ut i de fina korridorerna. De är alla polisassistenter som ser till att den nerspydda fyllan blir omhändertagen oavsett tid på dygnet eller tid på året, jul, midsommar, påsk, spelar ingen roll. De är de som är framtiden.

Vi vill att de skall stanna i sitt yrke, vi behöver dom, men många börjar tröttna, en del har fått nog och jag förstår dom. Jag jobbar som arbetsledare och har en bra lön, det är nästan att man skäms när jag berättar för en polisassistent vad jag tjänar. Hur ska jag som arbetsledare kunna motivera dom att anstränga sig för att vi skall nå de mål som är uppsatta när arbetsgivaren slår undan fötterna på dom? Jag vet inte, jag vet faktiskt inte...

En sak är säker, arbetsgivaren sågar av den gren han sitter på. När grenen går av så kommer fallet bli högt. Jag undrar vilken polis de vill ha i framtiden...

Arbetsledare

”Hjälp mig tro på

fackligt arbete igen”

Kan ibland fråga mig vad polisförbundets roll egentligen är. Varför skall jag vara med i just polisförbundet? Snälla hjälp mig att återupprätta mitt förtroende för ert arbete.

Att arbetsgivaren försöker göra allt som blir bra för arbetsgivaren ligger i arbetsgivarens natur. Det är deras uppdrag mot svenska folket att skapa dem bästa tänkbara förutsättningarna för ett polisväsende som skall serva svenska folket. Att jag sedan inte delar arbetsgivarens uppfattning om hur detta bedrivs är dock en annan femma.

Men jag är nog mest förbannad på polisförbundet. Varför känns det som att ni gång på gång sviker oss som jobbar skift? Förstår ni hur de kokar i leden, hur trötta och slutkörda vi är? All energi man lägger ned på det, all frustration och ilska, den försvinner bara inte.

Min fråga lyder hur avser ni förvalta vår energi till att jobba mot konkreta förändringar och lättnader i ATA:n? Vad har ni för långsiktig plan? Vad är problemet, behöver ni få fler LISA anmälningar, är det den ammunition ni behöver? Säg vad vi ska göra så vi kan komma en förändring till skott.
Säg det rakt ut! Är det så att vi helt enkelt inte kan komma till någon förändring, ja men säg det med isånafall, då kommer jag och många med mig börja se sig om efter nya yrken. Inget skulle visa om att ni värnar om oss som människor än att ni faktiskt gick ut och sade "tyvärr, vi har gjort allt vi har kunnat, vi rekommenderar er till att antingen bita ihop och uthärda till pension eller byta yrke, några lättnader kan vi inte få till" om förhållandena faktiskt vore sådana.

För låt oss vara ärliga, anställningen som polis är ett yrke. Det är inte ett kall. Det är inte den enda anledning till varför man lever, det är inte det som definierar oss som människor. Det är ett jobb, jobb liksom jobbtagare är försumbara och kan bytas ut. Vill faktiskt ha det klarlagt på ren svenska, utan massa dravel, om vi faktiskt kan hoppas att få några lättnader och hur vi då skall gå till väga. All den frustration som finns försvinner inte bara för att det inte finns några naturliga kanaler för den.

Snarare tvärt om. Är det dags för oss att jobba skift att bryta oss ut och bilda ett eget förbund? Är det dags för oss att bygga upp en egen organisation utöver polisförbundet och tramsiga arbetsplatsträffar som inte leder någonstans?

Handlingens tid är för sedan länge här, det är dags att göra någonting nu! Kan förslagsvis bara rent spontant spotta ur mig följande konkreta förslag. Varje vecka så går ett län till arbetsförmedlingen och ställer sig till förfogande som arbetssökande. Det lär väcka uppmärksamhet. Vi kan vägra frivillig övertid. Vi kan skriva LISA anmälningar inför, under och efter varje pass. Vi kan demonstrera utanför RPS. Vi kan skriva öppna brev till RPS och polisstyrelser runt i landet. Vi kan FÖRSÖKA börja lobba mer mot regeringen.

Pa på utryckningen

BLÅLJUS KOMMENTAR: Tack för ditt engagerade inlägg! Egentligen svarar du själv på dina frågor när du skriver  ”att arbetsgivaren försöker göra allt som blir bra för arbetsgivaren”. Denne har varit helt kallsinnig till polisfackets yrkanden om lösningar som bl a skulle kunna förbättra situationen för skiftespoliserna. En detalj i ditt inlägg: Har du varit med om en händelse som innebär arbetsskada eller tillbud till sådan ska du givetvis anmäla. Det är en viktig sak som du kan göra själv. Det kan hända att polisfacket kommer att ha andra förväntningar på dig som medlem längre fram. Men det får du information om när det är aktuellt.

”Efter missnöje med ATA

blev vi kollade”

Tja, nu är det nog på väg mot "point of no return" och med det menar jag att våra fackliga företrädare inte kan föra talan själva. Att inte bli överens har ju den betydelsen, det är upp till medlemmarna att agera. Efter tidigare erfarenheter vid införandet av ATA, när arbetsgivaren kollade upp alla eventuella "missnöjesyttringar" finns det all anledning att vara anonym. Faktum är att de som då kollade upp oss har ju nu avancerat till chefer på många håll... Själv har jag inte så höga tankar om våra chefer men jag vill rikta ett stöd för arbetsledare i mitt distrikt som står upp för att det är nog nu.

”Fisken”



Nedanstående är en kommentar till ett inlägg om svaromål som du tidigare kunnat läsa på Blåljus:

”Känner mig som

nyttig  idiot”

Tycker att du fångar en känsla som många av oss har. Det verkar ju dessutom som att ingen kommer att få någon som helst ersättning för ökat ansvar. Känner mig allt mer som en "nyttig idiot", eller ska man kalla det "nyttig Polis"?.

Svaromålare

”Vi blev itutade att

pensionsavtalet var unikt”

Det är egentligen inte ett dugg kul att yttra orden ”Vad var det jag sa”. Jag hör ju som ordningspolis i Stockholms län själv till de drabbade.

Jag mår inte bättre av att ha fått rätt i de flesta av mina farhågor som dök upp sedan vi fått veta att Polisförbundet sålt ut vår arbetstid och en hel radda av förmåner för ett pensionsavtal.

Att nu slutligen få veta att akademikerna i SACO fick samma pensionslösning bara genom att skjuta upp ett revisionstillfälle får mig nästan att gå ner på knä.

Jan Karlsen och hans styrelse tutade i oss att pensionsuppgörelsen var unik och att det var i absolut sista stund vi fick den. Aldrig mer skulle någon kunna förhandla sig till ett sådant underbart pensionsavtal, påstod man.

Nå, SACO fick den ”unika pensionsuppgörelsen”  för småpotatis i pengar medan vi drabbades av den fulla kraften av (H)ATA/Polis. Jag ska inte tjata om alla försämringar och allt elände som detta usla arbetstidavtal fört med sig. Ni som är drabbade vet vad jag menar.

Jag satt själv i publiken när Jan Karlsen efter avtalet gjorde sitt enda (?) framträdande i Stockholms län på Länspolisföreningens årsmöte. Förutom att inbilla oss att vi gjort ett riktigt kap med pensionsavtalet som ingen annan någonsin skulle lyckas med efter oss, tutade han i oss att de små tråkigheter som uppstått i och med arbetstidavtalet skulle rättas till i nästa RALS. Jag trodde honom inte då och skrev det också.

Nu får vi veta att arbetsgivaren satt upp kalla handen mot ens obetydliga justeringar av (H)ATA/Polis. Och vilken tänkande människa skulle kunnat vänta sig något annat? När arbetsgivaren lyckats lura Polisförbundet att skriva på ett SÅDANT avtal så vore han väl enfaldig om han släppte tillbaka så mycket som en lillfingernagel. Och har någon vara enfaldig i den här soppan så inte är det arbetsgivaren.

Rikspolischefen blev så lycklig att han smetade på Jan Karlsen en polismästartitel då denne slutade som förbundsordförande. Jag har inget belägg för att påstå att det var betalning för överenskomna tjänster. Men att en ”nyttig idiot” varit i farten behöver vi inte tveka om. Och det kan också vara värt en del guld på axlarna – och i plånboken.

Visst är det många med mig som skulle vilja titta in i huvudet på Jan Karlsen där han sitter i sin fina position och tänker på alla grundlurade f d kolleger som sliter vidare med väsentligt försämrade arbetsvillkor som inte kommer att förbättras på många år – om någonsin.

Känner han sig nöjd och tillfreds? Troligen, gissar eder

Bosse

”Arbetsgivaren har blåst mig

både på lön och inspektörstitel”

I december fick jag och alla andra polisassistenter i Stockholms län ett personligt brev från arbetsgivaren med information om den nya löneprincip som i framtiden skulle gälla för lönesättning av vår yrkeskategori.

I den nya trappan ingick att man vid en uppnådd lön av 27.000 kr skulle erbjudas tjänst som inspektör och efter utbildning få 28.000 kr retroaktivt. Något som för mig skulle inträffat den 17:e juli i år.

Nu när förhandlingarna mellan RPS och polisförbundet strandat riskerar hela överenskommelsen att falla. Om så blir fallet kommer jag att känna mig blåst på både utlovad löneökning och inspektörstitel. Jag och många polisassistenter med mig har under det senaste halvåret varit med och finansierat stegen genom att vi helt utan ersättning svarat i högre tjänst. Vi har dessutom genomfört den krimrotation som Carin Götblad krävt för att vi skall få bli inspektörer.

Om principöverenskommelsen faller så kommer det att innebära att vi inte får något som arbetsgivaren utlovat och redan tagit betalt för. Detta handlade måste väl då rent objektivt ligga nära rekvisiten för bedrägeri?

Så Carin Götblad, kommer du att hålla vad du lovat mig och de andra polisassistenterna, eller kommer jag att få känna hur mattan rycks undan under mina fötter precis när jag skall ta klivet upp till inspektör?

Inspektör i sommar?

BLÅLJUS KOMMENTAR: Tack för ditt inlägg. De svar du kan hoppas på att få från Carin Götblad har redan kommit via hennes förhandlingschef och är citerade i en annan artikel i detta Blåljus.

”Detta är inte

acceptabelt

någonstans!”

Jag är en av de 944 pa som i högsta grad kommer att beröras då vi initialt skulle ha haft ett lönepåslag utav vår grundlön nu till sommaren 2011. Jag med många andra skulle med den gamla "Pa-trappan" skulle ha gått från 22.000 SEK till 24.000 SEK efter 3 år som färdig pa.

När i stället en "principöverenskommelse" varit klar med polismyndighteten i Stockholms län skulle det generera en summa från 700-1700 SEK beroende på om man var låg-normal eller högpresterande.

I skrivande stund så är det som bekant stiltje emellan parterna och en lönenämnd har satts in. Vad detta troligtvis resulterar i förlängningen är att jag samt alla andra kommer att erhålla 1,8% år 1 och ytterligare 1,8% år 2, i krontal pratar vi om 792 SEK på två år!!!!, om man har har 22.000 SEK i grundlön. Detta är inte acceptabelt någonstans!!

När skall arbetsgivaren börja förstå att vi som arbetar dygnets alla timmar, varenda dag år efter år är maskinen i verksamheten? Denna maskin måste underhållas utav vår arbetsgivare som kontinuerligt kommer med sina styrkort samt order för att ha kvar motiverade och duktiga poliser.

Detta har urholkats under en tid och kommer dessvärre att fortlöpa är jag bekymrad över. Det är vi som får arbeta med trafikolyckor, ofta dessvärre med dödlig utgång, det är vi som står och letar efter identifikation vid olika kroppsdelar när en tågolycka har inträffat, det är vi som får åka hem till anhöriga och meddela den tragiska informationen, det är vi som blir slagna och spottade på. Ge oss den berättigade lönen som vi kan leva på.

Av hörsägen fick jag höra att våran arbetsgivare hade tagit in cirka 70 stycken IT-konsulter för att sjösätta PUST, dessa konsulter tog 1000 SEK/timme. Som ni förstår så talar kostnaden för sig själv.

Vi duktiga poliser vägrar att den svenska polisen skall på något sätt bli korrumperad och jag är mycket rädd för att vi börjar gå emot såna tider då poliserna inte kan leva längre på sina löner. Jag vill inte ha ett forna Jugoslavien där poliser vid olika gränsposteringar kräver saker och ting vid passering.

Hur länge till orkar vi?