Vi är inte bara poliser - vi är också föräldrar

Ibland händer det saker som gör att tiden stannar. Igår var en sådan dag!

Jag berättade för min tioåriga dotter om den allvarliga olyckan som inträffat. Jag berättade att det var en polis som dog och en som ligger på sjukhus. För mig kändes det viktigt att berätta det för henne själv och se hennes reaktion. Jag ville inte att hon skulle få höra det från någon annan eller se det på nyheterna. När jag var färdig sa hon: ”tur att det inte var du mamma”.

Tur att det inte var jag...det är precis vad det var! För det kunde lika gärna varit jag eller vem som helst av mina kollegor. För poliser jagar! Det ingår i arbetsbeskrivningen hjälpa, skydda och ställa tillrätta. Vi har alla varit med om det. Pågående jakt. Adrenalinet pumpar. Föraren kör så snabbt det går och på gränsen till vad som är möjligt.

Många har åsikter om polisen och hur vi utför våra arbetsuppgifter. Men jag skulle vilja ställa frågan: Vem ska ta rattfyllerister och andra trafiksmitare som kör vårdslöst och är en fara för andra om inte polisen? Det finns ingen annan som utför den arbetsuppgiften. Och allt som oftast går det bra. Ibland gör det inte det. Som igår.

Ibland spelar det ingen roll hur bra bilförare man är för att det är yttre faktorer som halt väglag och annat som gör att bilen inte styr dit man vill. Utan att veta vad som gick fel igår så kan jag konstatera att något gick väldigt fel. Så fel att en kollega fick sätta livet till.

Det är inte okej att den kollegan aldrig mera kommer hem. Jag känner sorg. För det känns så orättvist. Så förbannat orättvist! Att en ung kollega går till jobbet och aldrig mera kommer hem. På grund av att hon utförde en arbetsuppgift som hon är ålagd att göra.

Vi utsätter oss för många risker i vårat arbete. Polisens arbete går inte att jämföra med något annat. Det som det inte pratas om så ofta är att vi är inte bara är poliser. Många av oss har barn och familj. Någon som väntar på oss hemma!

När jag har varit med om jobbiga situationer så är det första jag tänker på, mina barn. Vet inte hur många gånger jag kommit hem och kramat om dem och varit tacksam för att jag hade turen på min sida. Igår var vi många som gick hem och kramade sina barn och tänkte att det var tur att det inte var jag den här gången...

Idag känns frågan: Vad är det värt?...högst relevant. Även om det aldrig går att värdera ett liv i pengar...

Tankarna går till mina två kollegor som var med om den allvarliga olyckan igår och deras anhöriga.

#tillsammansärvistarka

#nuräckerdet

#fattigpolis

#vadärdetvärt

/Therese