Publicerat 2016-06-27 08:00Vem får polishunden bita och vem ska straffas?
En polisman har stått åtalad för ett ingripande där han bussade sin
tjänstehund på en klottrare som blev ganska illa biten. Det hände i mars 2014 i Fruängen, där polishundföraren kallats till en gångtunnel där två klottrare var i färd med att idka skadegörelse. Tingsrätten och
hovrätten kom till olika domslut - i hovrätten frikändes polismannen med
en ganska välformulerad motivering. Nu har dock Högsta Domstolen
beviljat prövningstillstånd, vilket kan innebära att vi får veta exakt
var gränserna går.
Det är i
Dagens Juridik som det går att läsa om fallet, där Tingsrätten i Stockholm gjorde bedömningen, att eftersom det "bara" handlade om skadegörelse, som i normalfallet innebär böter, var det inte försvarligt av polismannen att använda hunden. Därför dömde Tingsrätten polismannen för tjänstefel.
Svea Hovrätt gjorde dock en annan bedömning, även om skadorna på gärningsmannen var svåra, vilket talade för att polismannen gått utanför sin laga befogenhet att använda våld. Hovrätten noterade att polismannen dock trott att det handlade
om grov skadegörelse, eftersom det fanns mycket klotter i gångtunneln. Dessutom hade polisen fattat sitt beslut under tidspress. Preliminära bedömningar om brottsrubriceringar kan ibland visa
sig felaktiga i efterhand, noterade hovrätten som därmed ansåg att graden av oaktsamhet var så pass
låg att gärningen skulle bedömas som ringa. Då ringa tjänstefel är utanför det straffbara området, frikändes polismannen.
Riksåklagaren överklagade till HD med följande motivering: "Höga
krav måste ställas på polisen när det gäller våldsanvändning. Sådan
våldsanvändning som är aktuell i målet, ingripanden med hjälp av
polishund, kan leda till svåra skador på den gripne och hundens agerande
i olika situationer ligger delvis utom polismannens kontroll. Det är
därför viktigt att sådan våldsanvändning endast sker efter noggranna
överväganden."
HD kommer således att göra en ny bedömning i ärendet.
Detta ärende som nu manglats i två instanser och ska vidare till den tredje instansen, är ett typiskt exempel på hur noggrannt polisers tjänståtgärder granskas av rättsväsendet. Polisen skall fatta sekundsnabba beslut, för att antingen få fast en gärningsman med en väl avvägd våldsanvändning eller efter en bedömning av behovs- och proportionalitetsprincipen låta gärningmannen löpa. Och på den sekunden, skall polisen även avgöra brottets svårighetsgrad. Om HD skulle ändra hovrättens dom, kan det så klart innebära att hundförarna inom polisen tvingas använda hundarna på ett mer återhållsamt sätt.
Utan att ha undersökt saken närmare, är ärendet även ett typiskt exempel på varför det är så viktigt att Polisförbundet
hjälper sina medlemmar med advokatkostnader. Det förekommer inte helt sällan att åklagare mot poliser vill få fram prejudikat, vilket innebär långvariga och kostbara rättsprocesser. Eftersom arbetsgivaren inte bekostar sina anställdas försvarskostnader, tar Polisförbundet det ansvaret.
Tommy Hansson