Nättidningen som belyser polisernas vardag
Publicerat 2006-12-24 08:28Häxjakt
Jul- och nyårshelgerna ger tid för läsning och eftertanke. Blåljus erbjuder dig, käre läsare, mycket läsning och hoppas att den skapar eftertanke. ”Vem blåser vem nästa år”, undrar Lars Ericson, ordförande i polisfacket i Stockholms län, i sin jul- och nyårsledare och hälsning till medlemmarna. ”Jag är en obotlig optimist”, slutar han. Christer Ekelund, chefsåklagare, och en av två åklagare på polismålsenheten i Stockholm, har varit i fokus för åtskilliga kritiska synpunkter från poliser i länet. Många av åsikterna har uttryckts här på Blåljus. Christer Ekelund har konsekvent avböjt Blåljus erbjudanden att kommentera kritiken – han har bara sagt att han står för det han gjort och i övrigt hänvisat till domarna i olika ärenden. Plötsligt har han nu vänt och ställt upp på en intervju. En förutsättning var att enskilda fall inte skulle komma upp i intervjun. Blåljus erbjöd honom – som vi alltid gör – att godkänna hur han citerats vilket han gjort. Det är ett unikt tillfälle för Blåljus läsare att ta del av denne kontroversielle åklagares tankar kring sitt jobb. Bedriver han häxjakt på poliser som en del menar eller är det bara en myt? En uppsats för jurkandexamen som inte publicerats tidigare är en del av läsningen. Den granskar kritiskt verksamheten på polismålsenheten. I övrigt bjuder Blåljus julupplaga på en del notiser och som vanligt en liten skörd av insändare. Jag ber att få önska den bästa av läsekretsar en angenäm och förhoppningsvis fridfull Julhelg även i jobbet. Hörs igen i mellandagarna!
-----------------------------------------------------------------
Reflektioner och backspeglar över året som gått närmar sig med stormsteg.Vad hände egentligen med allt som förväntades av 2006?
417000 blåsningar? Vem blåste vem?
Då man ser tillbaka på 2006 och allt som hänt under detta innehållsrika år så kan man fråga sig vem som förlorade eller vann? Den som hade minst blås eller den som hade mest. Ursäkta mitt bildspråk men någonstans blev vi alla lika blåsta, av blåsningarna som styr oss med järnhand och som tillintetgör den enskilda polisens egna initiativ. Av blåsningarna som föder rykten och som försöker styra med järnhand den fackliga organisationen. Vem blåser vem nästa år?
Jag önskar att de centralistiska vindarna slutar blåsa. Visst finns det poänger med att vi alla gör likadant, men för allt i världen sluta tro att vi alla är stöpta i samma form. Och om man inser det, sluta med att stöpa om oss. Vi är individer med gemensamma mål.
Poliser är enskilda personer som förhoppningsvis alla har samma rättspatos och samma vilja att utföra ett bra arbete i samhällets tjänst. Vi har alla olika verktyg och olika sätt att nå våra mål, det kallas mångfald. Det talas mycket om mångfald i vårt samhälle idag, vilket jag uppskattar, jag tror på mångfald. Mångfald innebär också att lösa problem på olika sätt.
Det finns ingen enhetlig definition av mångfald i arbetslivet. Enligt Svenska akademins ordlista avser mångfald ”en mängd enheter”. Den engelska motsvarigheten till mångfald - diversity - betyder olikheter.
Mångfald handlar om olikheter, men det är lätt att fastna där: Att vi tänker att mångfald bara handlar om att få en blandning, av kvinnor, män, svenskfödda, invandrade, unga, gamla, funktionshindrade, icke funktionshindrade osv., i arbetskraften. Men för att få en ”fungerande” mångfald måste arbetskraftens mångfald sättas in i sitt organisatoriska sammanhang. Vanligtvis måste verksamheten utvecklas och bli mångfaldsorienterad för att kunna värdera och ta tillvara olikheter.
Låt oss bevara olikheterna i våra arbetssätt, låt oss bevara våra olika sätt att angripa problem för samhällets bästa. Jag är övertygad om att mångfalden inom vår organisation innebär att vi hela tiden utvecklas till det bättre. Vi lär av varandra.
Kunskapsöverföringen mellan den erfarna och den oerfarna är ovärderlig. Överföringen av kunskapen innebär att den oerfarna översätter den till sitt språk med utgångspunkt från sina lärdomar. Det i sin tur innebär att vi utvecklas inom vår profession.
Jag tror egentligen att det är så vi har arbetat under många år. Nu har vi dock förfinat våra metoder och kan bättre förvalta alla de lärdomar som har vidarebefordrats genom åren. Inget är så bra så att det inte kan bli bättre. Jag är övertygad om att vi inom vår organisation kan bli avsevärt bättre.
Jag har under många år följt de centrala kommenderingarna på nära håll. Det jag upplever idag är en mycket stor professionalism i samband med stora polisiära insatser. Hur har vi kommit dit? Jo, genom att lära oss av misstag. Genom att analysera och förfina de metoder som vi har använt, genom att ta till oss av extern kunskap. Låt oss fortsätta med det.
Idag så ser jag fram emot 2007 som ett år då den enskilda polisen kan ge och ta av mångfalden inom vår verksamhet, på alla plan. Där styrningen utgår från allas lika värde, gammal som ung, kvinna som man, etnisk minoritet som gay. Där erfarenhet visas respekt. Jag är en obotlig optimist
Jag önskar dig
En God Jul och ett Gott Nytt År
Sköt om er alla.
Lars Ericson
-----------------------------------------------------------------
Häxjakt
Du för olika sammanhang – senast i Göteborgs-Posten – fram tanken att det är svårare att få poliser fällda än vanligt folk. Kan du utveckla den?
- Jag har jobbat som åklagare med vanliga mål i 20 år och med polismål i fem år. Om jag väger samman de erfarenheterna upplever jag att det generellt ställs högre krav på bevis för att fälla en polis än det gör när det gäller en annan person. Jag jobbar precis på samma sätt med polismål som med mina tidigare allmänna mål. Men byter jag i tanken ut polismannen i målet mot en vanlig person så ser jag tydligt skillnaden i domstolens bedömning. Och om jag ska söka en förklaring så är det den att alla som är inblandade i rättsskipningen är människor med vanliga styrkor och svagheter. Jag tror att de lagfarna domare och nämndemän som dagligen möter polisen i dennes lagförande roll framförallt som vittne men även som målsägare har svårt att i sitt undermedvetna ställa om och se polisen som möjlig förövare. Det är inte särskilt förvånande.
Har du funderat över möjligheten att de här svårigheterna att få poliser fällda kan bero på att åtal väcks – för att undgå t ex mediekritik – på lite sämre underlag än i fråga om vanligt folk?
- Nej, svarar Christer Ekelund kort. Sedan utvecklar han:
- Jag arbetar på precis samma sätt med polismålen som tidigare med de allmänna. Jag håller stenhårt på objektiviteten. Det är mig totalt främmande att falla undan för något yttre tryck. Det är ett nödvändigt förhållningssätt i det här arbetet. Tryck finns från alla tänkbara håll. Medierna nämnde du. Poliserna är som bekant inte nöjda med många av åtalen. Och från målsägarsidan får jag ofta höra att jag sitter i knät på polisen. Skulle jag ta minsta hänsyn till alla åsikter om det här skulle mitt jobb bli helt omöjligt. Jag vänder mig också mot antydan att här skulle väckas onödiga åtal. Polismålsenheten startades 1 oktober 2001. Åren 2002-2005 har vi prövat i runda tal 1000 anmälningar mot polisanställda per år. Siffran avser både tjänst och fritid. I genomsnitt har förundersökning inletts i drygt 30 procent av de anmälda händelserna. Genomsnittligt har misstanke delgivits i 15-16 procent av dessa förundersökningar. Antalet åtal har legat på ett snitt runt 30 per år. Det innebär att ungefär 3 procent av anmälningarna resulterat i åtal. Jag tycker inte det ger intryck av att vi skulle gå till domstol i onödan. Tittar man på utgången och relationen dömda/ogillade i samtliga fall är den 2002 19/10, 2003 13/13, 2004 24/6 och 2005 11/6. Vad gäller våld i tjänst är siffrorna för 2002 4/7, 2003 3/5, 2004 2/2 och 2005 3/3. Det är inte heller någon större skillnad på antal åtal eller antal ogillade åtal när man jämför 2002-2005 med tiden 1990-2001 eller om man tittar på hela landet.
Vad gäller debatten om ogillade åtal som bl a förts i Blåljus så anser Christer Ekelund att det inte finns utrymme att kommentera enskilda fall inom ramen för den här intervjun eftersom man då bör gå igenom hela förundersökningen, vad som hänt under rättegången och domen för att få en rättvis bild.
- Rent allmänt vill jag säga att enda sättet att undvika ogillade åtal vore att inte åtala alls. Det skulle vara intressant att göra ett experiment. Man skulle ta alla åtalen från oss till exempel under ett år och dela ut de kompletta förundersökningarna till en grupp bestående av advokater, domare, åklagare och poliser, helst från en helt annan del av landet där man troligen inte hört eller läst om fallen. Så skulle man be dem läsa grundligt och sedan avgöra vilka av dessa fall som skulle leda till en fällande dom respektive en friande dom. Jag har svårt att tro att någon av dem skulle se utgången som självklar i något av fallen. Ett av skälen till det är att lagtexten är kortfattad och de vägledande domarna få. Jag har sett det som min uppgift att försöka fram flera rättsfall på området polisens våldsanvändning. Det är olyckligt ur alla synpunkter att det finns så få. Jag också vilja se större tydlighet både i lagtext och förarbeten. Ingendera kan någonsin göras heltäckande men här tycker jag att man kunde önska lite mer vägledning än vad som ges idag.
Du har uttalat att du är förvånad över att många poliser blir djupt kränkta av att misstänkas. Hur ser du på det?
- Jag tycker till exempel att poliser väl borde känna till att reglerna kring delgivning av misstanke har tillkommit för att skydda den misstänkte. Denne får ett tydligt besked om vartåt utredningen är på väg och får också information om rätt till försvarare. Det är svårt att se vari det kränkande ligger. Vi följer ju bara det regelverk som gäller. Jag är undrande inför varför polismålen ofta bli så väldigt personliga. I de allmänna målen möter man som åklagare mycket oftare inställningen från de tilltalade att åtalet och processen bara är ett jobb som måste skötas och att den som gör det inte är någon personlig fiende.
Du är givetvis medveten om att många anmälningar mot polisen bottnar i människors okunskap om polisens befogenheter. En del anmälningar är rena hämndaktioner eller trakasserier i syfte att passivisera poliser. Om poliser i sådana lägen ändå blir misstänkta – är det överraskande att de känner sig kränkta?
- Om det vore så att det förekom hämndaktioner i större omfattning, ja. Men det gör det inte. Det är helt fel. På polismålsenheten har vi en total överblick över det här. Och det finns ingen större andel okynnes- eller hämndanmälningar mot polisanställda än mot några andra medborgare. Under de fem år jag arbetat med det här har vi inte sett någon sådan tendens. Det är möjligt att det finns individer som hotar att anmäla poliser i syfte att passivisera. Men i så fall sätter de inte det i verket. Ytterligare en sak som talar mot det är att ett av våra största problem är att identifiera vilken polis som avses i en anmälan. Det är ofta en eller flera i en grupp poliser som anges eller någon i en radiobil med visst nummer. Vore det oftare frågan om hämndaktioner skulle vi mera regelmässigt få in anmälningar med namngivna eller lätt identifierbara poliser. Det är få anmälningar som jag upplever som helt ogrundade. Människor är i sin fulla rätt att ifrågasätta polisens och polisers handlande och att kräva en ursäkt eller förklaring. Att de inte känner till hela regelverket är inte skäl att kalla deras anmälningar ogrundade.
Du har nyligen sagt i en intervju att du upplever dig ha utsatts för personförföljelse från polisfacket i Stockholms län. Vilken är din syn på polisfacket?
- Jag har blivit föremål för en kampanj med inslag av osaklig kritik. Jag har inget att invända mot att man diskuterar hur jag sköter mitt jobb. Det måste jag vara beredd på. Men det blir inte trevligt när man ifrågasätter mina motiv och min hederlighet. Särskilt i en del insändare på Blåljus har tonen varit mycket hätsk. Man har till exempel skrivit om att jag ska få smaka på min egen medicin och en kort tid senare har jag blivit anmäld. En viss förklaring till att jag kommit i fokus ligger troligen i förändringen när polismålsenheten inrättades 2001. Tidigare var det ett tjugotal åklagare i chefsställning som hanterade de här målen. Plötsligt blev det bara två här i Stockholms län. I det ligger en risk för att det blir en överdriven fokusering på någon åklagare. Men trots allt upplever jag att de flesta poliser vet vilka regler som gäller och accepterar att jag bara sköter mitt jobb.
Vill du helt utesluta att polisfacket och dess medlemmar kan ha ett intresse av att poliser som bevisligen missbrukar sin ställning lagförs för det?
- Under mina år som åklagare har jag träffat mängder med poliser i olika sorts situationer. Jag har mycket stor respekt för de allra flesta. De poliser som jag beundrar allra mest är de som regelmässigt klarar att reda ut de svåra situationer som alla poliser möter i yrket utan att använda våld. Det är ett litet fåtal som inte klarar det och ännu färre som brukar övervåld. Det talas så mycket om rötägg inom polisen och att de ska rensas ut. Jag brukar själv inte ta ordet rötägg i min mun. Den beskrivningen stämmer inte särskilt ofta på de poliser jag åtalar. Även bland dem är det få om vilka man kan påstå att de mera systematiskt begår övergrepp. I de sistnämndas fall vill jag verkligen hoppas att polisfacket i Stockholms län stöder arbetet att få dem lagförda och i sinom tid hindra att de alls får möjlighet att missbruka sin ställning som poliser. Men i de fall där en helt vanlig polisman i enstaka lägen tappat fattningen känner jag inget påtagligt stöd från polisfacket. Snarare är det så att polisfacket i Stockholms län intar en särställning i sin fränt kritiska hållning till vårt arbete. I andra delar av landet visar polisfacket en förstående inställning till polismålsenheternas arbete och uttrycker till och med uppskattning av att händelserna blir ordentligt utredda. Och även de poliser som förivrat sig i ett enstaka fall måste ju trots allt svara för det enligt de rättsregler vi har. Det är väl ingen som menar att poliser ska gå fria från ansvar för brott även om jag och de flesta andra medborgare inser att polisyrket är mycket svårt och krävande? Frågan är retorisk – jag tycker det verkar som om polisfacket i Stockholms län stundtals har sin egen syn på vad som är brottsligt och inte. Jag saknar också ett intresse från polisfacket att återföra den kunskap som finns att hämta i domar till sina medlemmar. Jag tycker det borde ligga i fackets – och givetvis även myndighetens - intresse att kommunicera sådant som är bra för en polis att känna till för att undvika att bli åtalad.
Du har medverkat till att polisfacket uteslutits från de genomgångar din enhet har med politikerna i polisstyrelsen. Varför?
- Det är inte jag personligen. Det är polismålsenheten som har agerat för att lagen ska följas. Det finns helt enkelt inget lagstöd för att facket ska kunna vara med på de här genomgångarna. Det har inte ett dugg att göra med mina tankar kring polisfacket i övrigt.
Tror du att rättvisan skulle ha något att vinna på att åklagarna på CU hade en kontakt med polisfacket baserad på förtroende?
- Jag kan inte se polisfacket som en samarbetspartner. Det är otroligt viktigt att åklagarna och CU (internutredningarna) är helt självständiga. Men generellt skulle rättvisan tjäna på en mindre känsloladdad syn bland en del poliser i länet på det arbete vi utför. Jag blir upprörd när jag får höra att det vid information av CU vid ett polisdistrikt framförts synpunkter som går ut på att polisen för ett krig mot de kriminella och att CU och polismålsåklagarna är ett hinder för framgång i det kriget. Det är också oroande att ingen chef eller någon annan reagerat mot den typen av inställning. Jag är säker på att facket skulle kunna spela en viktig roll för att främja rättvisan genom att påverka medlemmarna att inte se CU som en fiende eller motståndare utan som en tillgång som objektivt reder ut vad som verkligen hänt utan någon inriktning varken på att fälla eller fria utan en allsidig belysning.
Förekommer det någon återkoppling från dig eller polismålsenheten till poliser som varit föremål för utredning men där utredningen lagts ner?
- När någon delgivits misstanke under förundersökningen och den läggs ned så skickas en underrättelse och grunden för beslutet. Den som vill få en mera detaljerad förklaring är alltid välkommen att ringa. Vi bedömer ju en hel del beteenden som i och för sig kan vara fel men som inte är brott. En handling kan till exempel vara att ses som tjänstefel men vi bedömer det som ringa och då tillhör det inte det straffbara området. I beslutet står det då att grunden för nedläggning är ”ej brott”. I övrigt är det CU och polismyndigheten som ansvarar för eventuell feedback.
Anser du att en från polisen helt fristående myndighet borde utreda anmälningar mot polisanställda?
- Jag ser ingen fördel i det. Det är en ren vanföreställning att ”polisen utreder sina egna brott”. En åklagare är inblandad i alla delar av de här utredningarna och fattar alla beslut. Skulle någon favoriseras av en utredare skulle vi märka det direkt. Jag vill istället se CU som en enhet direkt under RPS med en egen budget. Det skulle innebära att vi kunde ha både åklagare och utredare i jour för att se till att adekvata förstahandsåtgärder blev vidtagna vid anmälningar. Idag är anmälningarna tyvärr ofta av dålig kvalitet och förstahandsåtgärder sällan vidtagna. Jag skulle till exempel vilja att rättsläkare kopplades in direkt. En annan värdefull reform vore om vi kunde höra poliser under straffansvar redan vid förundersökningen. Så sker redan i flera länder. I dag är det ofarligt att lämna felaktiga eller ofullständiga uppgifter under ett sådant förhör. Vid rättegång däremot riskerar personen misstanke om mened. Tyvärr tror jag att de finns de som chansar på att utelämna eller korrigera sanningen vid förundersökningen i förhoppningen att den blir nedlagd. Det går ju alltid att ändra sig vid rättegången när ett utelämnande blir betydligt mera riskabelt. Ytterligare önskvärda reformer är att CU ska få möjlighet att höra poliser i ett ärende innan de går igenom debriefing. Det vore också till fördel om vi kunde få en tydlig id-märkning väl synlig på uniformen. Hjälmmärkningen behöver också förbättras. Systemet fungerar inte tillräckligt bra idag och tar mycket utredningsresurser.
Vad – om något – skulle kunna göras för att minska antalet anmälningar mot poliser?
- Jag tror att man inom polisen måste skaffa sig ett helt annat förhållningssätt till felbeteenden. Det naturliga och självklara ska vara att de påtalas för närmaste chef. Om den attityden blir den dominerande behöver ingen känna sig obekväm med att rapportera ett misstänkt fel begånget av en kollega. Varje polis skulle då också veta att min kollega kommer inte att tolerera ett övergrepp mot allmänheten från min sida. Det skulle leda till ett helt annat klimat där etiken och polisens goda rykte blir det viktigaste. Jag är säker på att polisfacket också har en viktig roll att spela i att stöda poliser som anmält kolleger och se till att de inte utsätts för obehag. Facket måste rimligen ha ett starkt intresse av att förtroendet för polisen är så högt som möjligt. Och det blir det med säkerhet om allmänheten uppfattar att polisen har en stark etik.
Vad tycker du om JK:s synpunkt att man borde vara mera förlåtande och inte nödvändigtvis låta domar mot poliser följas av avsked?
- Jag skulle helst se att det överlämnades till domstolen att hantera frågan om avsked eller inte. Först då skulle vi kunna få en rättvis helhetsbedömning. Idag lägger PAN alldeles för stor vikt vid hur gärningen kommer att rubriceras när man uttalar sig om avsked eller inte. Följden blir att domstolen ibland sneglar på detta vid bedömningen om hur brottet ska rubriceras. Mer vikt bör läggas vid bakgrunden till aktuellt handlande oavsett hur det rubriceras och hur polismannen skött sig tidigare. Personligen ser jag inte avsked som något självändamål. Om syftet – att förhindra en upprepning av det inträffade – i vissa fall kunde nås genom någon slags tillfällig eller längre indragning av legitimationen skulle det vara bra.
Du har blivit anmäld för obefogat åtal. Hur ser du på det?
- Det är självklart att den som känner sig felaktigt behandlad har rätt att anmäla mig. Jag har inga synpunkter på det.
Har du någon gång själv bötfällts eller dömts för brott eller förseelse?
Nej.
Inom polisen har vi förordnanden på normalt sex år för chefer. Förekommer det inom åklagarmyndigheten?
Nej.
Chefsåklagare Christer Eklund har godkänt hur han citerats i den här intervjun.Intervju: Claes Cassel
INTERVJUARENS KOMMENTAR: Bedriver Christer Ekelund häxjakt på poliser eller är det bara en myt? Christer Ekelund och hans sätt att arbeta som åklagare har, som han själv noterar, varit i fokus för en omfattande granskning framförallt i Blåljus. Därför är det oerhört värdefullt att få läsa hans egna synpunkter på en del av de problem som tagits upp. Den kan vara intressant att känna till att Lars Ericson föreslagit Christer Ekelund ett möte för att reda ut relationerna mellan polisfacket och polismålsenheterna. Det avböjde Christer Ekelund.
Otrevlig
”Enligt Leena Kangas (chef för CU, interna utredningar, red:s anm) och chefsåklagarna ligger det höga kravet på rättssäkerhet och allmänhetens förtroende till grund för att de anser att det ar acceptabelt med över 50 procent ogillade domar, medan jag anser att detta skapar en osäkerhet och skapar mer problem för de poliser som arbetar i yttre tjänst. Jag anser att det är av största vikt att det skapas ett förtroende mellan poliserna och enheten för interna utredningar, vilket får stöd av flera av de utredare jag talat med. Leena Kangas berättade att enheten har påbörjat arbete med att åka ut och informera om sitt arbete på polismyndigheterna, men att chefsåklagarna inte velat delta i detta då de anser att det inte är deras uppgift och det är en alltför otrevlig stämning som möter dem.”
Bland annat så skriver Susanna Lindström i sin uppsats inför jurkandexamen vårterminen 2006. Susannas uppsats har inte tidigare publicerats i medierna och är en intressant granskning av arbetet på polismålsenheten i Stockholm. Susanna har ställt den till vårt förfogande för publicering. Rekommenderas Blåljus läsare till läsning i sin helhet. Red. har av tekniska skäl varit tvungen att lägga innehållsförteckningen till Susannas uppsats efter huvudtexten i PDF-filen. Alternativet hade varit en helt förvirrande paginering. Red. ber om överseende med detta.
Susanna Lindströms uppsats
Åtal väcks
”Vid de tillfällen poliser under åren 2002 till 2004 misstänktes för brott i tjänsten fanns en benägenhet från åklagare i polismål att väcka åtal mot dessa poliser trots att domstolarna i efterhand ogillade en stor andel av åtalen med motiveringen att de tilltalades våldsanvändning legat inom ramen för den laga befogenheten."
Så skriver poliserna Åsa Besserdich och Gela Öhman i sin uppsats inför jurkandexamen vid Stockholms universitet. Uppsatsen har tidigare publicerats på Blåljus. Uppsatsen tar fram en hel del exempel från polismålsenheten i Stockholm och är mycket läsvärd i sin helhet.
Åsas och Gelas uppsats
Rikspolischefen
Rikspolischef Stefan Strömberg har skrivit en intressant debattartikel om bl a PAN som ger en bra inblick i hur man resonerar på Rikspolisstyrelsen. Det är klarläggande och läsvärda uppgifter han lämnar.
Stefan Strömberg bl a om PAN
-----------------------------------------------------------------
Hel nystart för
- Vi är i akut behov av en förlängd polisutbildning på högskolenivå. 14 av 21 polismyndigheter har redan infört stödjande åtgärder till de nyblivna poliserna. Men stödåtgärder räcker inte i längden. Den sammantagna bilden är att polisutbildningen måste bli längre samtidigt som praktik och teori vävs ihop, säger Lars Bergman, Polisförbundets andre vice ordförande.
Den tidigare utredaren Agneta Stark var nästan klar med sitt uppdrag. Ett betänkande skulle ha presenterats den 31 januari 2007.
- Eftersom den tidigare utredningen nästan var klar borde det vara naturligt att Stark får presentera en slutrapport som vägs in i den nya utredningen, säger Bergman.
Bergman hoppas vidare på ett bra samarbete med den nya utredaren Anders Danielsson:
- Polisförbundet kan tillföra utredningen värdefull kunskap om såväl dagens polisutbildning som morgondagens kompetensbehov. Eftersom vi representerar drygt 98 procent av Sveriges poliser är det också naturligt att vi finns representerade i en utredning som har ett avgörande inflytande över morgondagens polisroll, avslutar Bergman.
FOTNOT: Polisutbildningen är idag 2 ½ år. Två år läser studenterna på någon av polisutbildningarna vid Umeå eller Växjö universitet eller på Polishögskolan i Sörentorp och ett halvår gör de sin aspiranttjänstgöring vid en polismyndighet. Utbildningen är inte formellt en högskoleutbildning och studenterna får därför inte tillgodogöra sig poäng på sina studier.
-----------------------------------------------------------------
Mångfald
Det var fel att av jämställdhetsskäl (kvotering) släppa studenter före andra bättre meriterade studenter till utbildningar vid Uppsala universitet slår Högsta domstolen fast torsdagen den 21 december. Polisutbildningen är visserligen ännu inte formellt högskola eller universitet. Men ska vi ha den minsta chans att nå den positionen, som bland annat polisfacket högprioriterat, måste rekryteringen omgående skrota alla pågående försök med smygkvotering bl a av sökande som inte godkänts i svenska. Det ytterst angelägna målet att öka mångfalden inom polisen måste nås på andra öppet redovisade och korrekta sätt.
CC
-----------------------------------------------------------------
Sten i glashus
Och visst gör justitiekanslern ett egendomligt intryck i dessa dagar. Knappt har han i mycket svepande ordalag hunnit beskylla oss poliser för att ljuga som hästar i rätten förrän han i högstämda tonarter försvarar oss i Göteborgs-Posten och bl a tycker att vi inte alls ska avskedas hit och dit. Man såg verkligen för sitt inre öga hur reportern totalt tappade hakan. Det hade han inte väntat sig från en pålitlig poliskritiker som justitiekanslern.
Men det må vara som det vill med det. Vi vet inte vad som driver justitiekanslern.
Vad vi däremot vet är att en av hans kritiker heter Christian Diesen. Och när han kritiserar justititiekanslern för svepande omdömen så för han begreppet ”kasta sten i glashus” till nya rymdpromenadsnivåer. Vi poliser minns vilka svepande och uppenbart okontrollerade omdömen Diesen slängde ur sig om polisers attityder till kvinnliga målsäganden i ärenden om våld och sexuella övergrepp. När man läste vad han uttalat var det omöjligt att förknippa det lösa pratet med akademisk prövade slutsatser. Och han är inte bara akademiker – han är juristprofessor dessutom. Kritik från hans sida kan även en framstående svepare som Göran Lambertz ta med största ro.
CC
-----------------------------------------------------------------
Lambertz
”Justitiekanslern Göran Lambertz "avrättas" nu definitivt av juristexperterna Christian Diesen, Madeleine Leijonhuvud och Inger Nyström. Deras tunga analys är dräpande: Rapporten "Felaktigt dömda" och Lambertz utspel om "oskyldigt dömda" där han blandar ämbetsmannens och sina egna åsikter som han sedan har tagit tillbaka, åsamkar rättsväsendet stora skador. Istället för att vara regeringens garanti för rättvisa, orsakar han med orätt misstro mot hela rättssystemet av poliser, åklagare och domare.
Anders Bergstedt”
Även Bodström
”Först nu får vi veta att förre Justitieministern Thomas Bodström också tappat förtroendet för Lambertz innan den borgerliga alliansen tog över regeringsmakten. Nu måste Justitieminister Beatrice Ask och alla krafter förmå Lambertz att inse sin situation och avgå självmant eftersom han sitter på livstid och är omöjlig att avsätta. Jag vill hänvisa till vad jag i maj 2006 skrev i detta ärende.
Anders Bergstedt”
Är det därför
”Sedan en kriminell porrklubbsägare nu rekryterat en polis från den absolut känsligaste delen av bekämpningen av den grövsta brottsligheten, blir man skrämd ! Först olika affärer där poliser haft starka band till grovt kriminella och så det här ! Är detta förklaringen till att de kriminella nätverken lyckas klara sej så bra trots stora insatser ? Det är ju sällan man lyckas slå ut hela syndikat numera !
Anders Bergstedt”
Den som inte
”Bosse! Du vill inte förstå. Jag tror du försöker låta bli att förstå om jag ska vara ärlig.
Jag inser också att det inte finns mycket att göra just nu vad gäller Polisförbundet. Att gå ur facket, tja, den tanken har aldrig dykt upp i mitt huvud ens. Är det något vi behöver i dessa tider så är det facket.
Det jag har försökt reläa till dig – och andra – är att om man inget kan göra så håller man käften tills man kan göra något. Och då gör man det man har tänkt göra utan alltför mycket snack.
Om man snackar en massa utan att göra ett skvatt så finns det ett uttryck för det – impotent gläfsande. Och är det något folk genomskådar så är det impotent gläfsande. Risken är alltså stor att om du – och andra – fortsätter att tjata så är alla dödströtta på frågan när den här framtidsgruppen som du väntar dig så mycket av är klar med sitt utlåtande. De kommer att spola den i ren utmattning. Och det var inte det du ville eller hur?
Jan Karlsen, förbundsordförande, har förstått hur en slipsten ska dras Han tiger ihjäl stockholmspoliserna helt enkelt. Vi är luft för honom, icke existerande, ingen hemma, borta ingen åtgärd. Och vilket intryck gör det på folk som följer den här ensidiga debatten på Blåljus? Jo, naturligtvis att han har rätt och vi har fel. Den som inte ens gitter svara på påhoppen måste ju ha fett rätt. Så tänker folk.
I själva verket gissar jag att Karlsen är rätt skakad i sitt lilla kejsardöme. Här är det inte bara fråga om att tappa lilla Heby kommun utan hela Östra Svealand och kanske mer därtill. Men det tror jag inte att gemene man inser. De tycker bara att vi är tjatiga och domen över oss kommer att bli hård när och om detta baxas till ett avgörande.
Det är det du inte förstår, Bosse. Men God jul ändå.
”Eddie.””
Värda lite
”Känner igen allt det där Kerry. Till råga på allt så uttryckte vår chef en gång att "om vi slutar så står det minst 100 på kö för att ta vårt jobb". Det kändes minst sagt kränkande att höra. Snacka om otacksamt. Chefen kan ju själv prova på att arbeta i receptionen under ett par månader och se hur fina arbetsförhållanden som råder.
Man ska verkligen vara ALLT i denna tjänst: psykolog, advokat, polis, servicemänniska...you name it! Fy f-n säger jag bara åt löneutvecklingen också, eller snarare bristen på löneutveckling. Har arbetat 2 år nu på myndigheten utan något som helst påökt.
Var så god chefen, fortsätt ha den inställningen, låt personalomsättningen fortsätta som den gjort så ska vi se vilket proffsigt bemötande allmänheten kommer att få. Enligt min mening kommer det att kännas ända ute på stadens gator i och med de åsikter och synpunkter som kommer att tas ut på våra polismän ute.
Receptionsjobbet är verkligen längst ner på skalan. Vi är inte värda något men är bland de som sliter hårdast och står i frontlinjen.
”A””
-----------------------------------------------------------------
BLÅLJUS FÖRST
Vill du göra Blåljus till din startsida på Internet? Det är mycket enkelt. Medan du har hemsidan uppe - klicka på Verktyg-Internetalternativ-Aktuell-Verkställ-OK och saken är klar. På så vis får du alltid senaste nytt från oss.
-----------------------------------------------------------------
UPPDATERINGAR OCH
Blåljus, hemsida för polisfacket i Stockholms län, uppdateras normalt måndagar och torsdagar. Händer det något viktigt uppdaterar vi även andra dagar.
Den här sidan har uppdaterats måndagen den 21 december 2006 kl 2355. Nästa planenliga uppdatering blir torsdagen den 28 december.
Vid uppdateringen måndagen den 18 december, stod vårt räkneverk på 247.792. Vid uppdateringen torsdagen den 21 december, hade 864 besökare tillkommit och vi landade då på 248.656.
-----------------------------------------------------------------
HISTORISKA GLIMTAR
Den 22 december 1952 befanns Kurt Haijby skyldig till utpressning och dömdes till åtta års straffarbete. Hovrätten sänkte senare till sex år. Han ansågs ha tilltvingat sig pengar av hovförvaltningen då han annars skulle avslöja sitt homosexuella förhållande till dåvarande kungen, Gustaf V. Haijbyärendet var en av 1950-talets stora rättsaffärer. I den allmänna debatten ifrågasattes bl a det försvarliga i de åtgärder som myndigheterna vidtagit för att förmå Haijby att inte offentliggöra sin berättelse. Polisen i Stockholm spelar en mindre smickrande roll i den här affären. När Haijbys bok ”Patrik Kajson går igen” gavs ut 1947 köpte stockholmspolisen hela upplagan för att hindra uppgifterna i den att komma ut. Vid den här tiden fick Kurt Haijby varje månad en summa pengar från hovet för att hålla tyst. Utbetalare var chefen för Stockholms kriminalpolis. Denne, Alvar Zetterquist, vittnade häpnadsväckande nog mot Haijby i rättegången som gällde just de här utbetalningarna som ansågs ha tvingats fram genom utpressning. Utbetalade av kriminalchefen! Sentida forskning framför tvivel på att Haijby verkligen var kungens älskare. Det anses framstå som mera troligt att Haijby hittade på vissa inslag just för att klämma hovet på pengar.
Grattis på födelsedagen drottning Silvia, född 23 december 1943! En populär kvinna med stort hjärta och socialt ansvar inte minst för utsatta barn. Bland mycket annat engagerar hon sig för forskning inom sport och idrott för handikappade ungdomar via Kungaparets Bröllopsfond. Tycka vad man vill om monarkin men drottning Silvia lägger rejäl tyngd till pluskontot.
Den 24 december passar det att säga grattis till jultomten som med Nationalencyklopedins obetalbara språk är ”det svenska namnet på den med julklappsseden förknippade gestalt som är det moderna sekulariserade västerländska julfirandets främsta symbol”. Figuren hämtar sitt ursprung från firandet av Sankt Nikolaus 6 december. I protestantiska länder som vårt flyttades det till julen. I Sverige var Nikolaustraditionen nästan helt försvunnen vid 1800-talets mitt och julklapparna delades ut av julbocken. Julgubben ersatte ganska snabbt julbocken och fick sitt svenska namn efter gårdstomten. Han hade gammal hävd i svensk jultradition men hade tidigare inte något med julklapparna att skaffa. Det var främst Jenny Nyström som gav den svenska tomten gestalt som skiljer sig från den internationella bilden.
Den 25 december 1977 avled Sir Charles Chaplin. Alla känner till hans filmer. Men kanske inte att han föddes i London 1889 och växte upp i varieté-miljö. Föräldrarna var båda underhållningsartister och sångare inom music hall-traditionen. Charlie debuterade vid fem års ålder och var vid sekelskiftet en etablerad barnskådespelare. Under sin andra turné i USA bjöds han in att provfilma hos farsproducenten Mack Sennett. Resten är, som man skriver, historia. Inte så känt är det möjligen att Charlie som socialistiskt orienterad pacifist och antifascist drog på sig en hel del obehag – bl a från storfinansen - för frispråkighet i filmerna. Han levde många år i exil i Schweiz. Men 1972 återvände han till USA och tog emot en speciell Oscar för sitt livsverk. Tre år senare adlades han i sitt hemland.
Den 26 dec 1959 hade den amerikanska vilda västern-serien "Bröderna Cartwright" premiär i svensk television.
Den 27 dec 1991 överlevde samtliga 129 passagerare när ett SAS-flygplan tvingas kraschlanda utanför Gottröra nordost om Arlanda. Vingarna slets av och flygplanskroppen delades i tre delar. Bilder från vrakplatsen blev mycket genanta för stockholmspolisen eftersom den var fullparkerad av polisfordon vars besättningar av nyfikenhet samlats runt vraket. Endast en bråkdel hade tjänsteuppgifter på platsen.
Den 28 december 1963 totalförbjöds Vilgot Sjömans film "491", som bygger på Lars Görlings roman av Statens biografbyrå. Den släpptes fri sedan 88 sekunder klippts bort. Händelsen illustrerar skillnaden mellan skildring på celluloid och i tryckta medier. Romanen, som naturligtvis aldrig censurerades, är en oerhört stark skildring av vinddrivna stockholmsungdomar. Den väjer inte för några detaljer. Den är samtidigt lågmäld och nästan torrt saklig och pekade mot en stor framtid för författaren. Tyvärr tog Lars Görling sitt liv i juli 1966 bara 35 år gammal. 491 är nyutgiven i pocket 2002 och rekommenderas alla som vill läsa om det sociala, polisiära och kriminella Stockholm på den tiden. En liten poäng – en polisbil på Johannes polisstation på Surbrunnsgatan hade vid den tiden i många år ”491” som anrop eftersom den var en distriktsbil (4) och tillhörde nionde (9). Gav upphov till en del bistra och någon gång opassande skämt.
Häxjakt
på poliser
myt eller
verklighet?
Jul- och nyårshelgerna ger tid för läsning och eftertanke. Blåljus erbjuder dig, käre läsare, mycket läsning och hoppas att den skapar eftertanke. ”Vem blåser vem nästa år”, undrar Lars Ericson, ordförande i polisfacket i Stockholms län, i sin jul- och nyårsledare och hälsning till medlemmarna. ”Jag är en obotlig optimist”, slutar han. Christer Ekelund, chefsåklagare, och en av två åklagare på polismålsenheten i Stockholm, har varit i fokus för åtskilliga kritiska synpunkter från poliser i länet. Många av åsikterna har uttryckts här på Blåljus. Christer Ekelund har konsekvent avböjt Blåljus erbjudanden att kommentera kritiken – han har bara sagt att han står för det han gjort och i övrigt hänvisat till domarna i olika ärenden. Plötsligt har han nu vänt och ställt upp på en intervju. En förutsättning var att enskilda fall inte skulle komma upp i intervjun. Blåljus erbjöd honom – som vi alltid gör – att godkänna hur han citerats vilket han gjort. Det är ett unikt tillfälle för Blåljus läsare att ta del av denne kontroversielle åklagares tankar kring sitt jobb. Bedriver han häxjakt på poliser som en del menar eller är det bara en myt? En uppsats för jurkandexamen som inte publicerats tidigare är en del av läsningen. Den granskar kritiskt verksamheten på polismålsenheten. I övrigt bjuder Blåljus julupplaga på en del notiser och som vanligt en liten skörd av insändare. Jag ber att få önska den bästa av läsekretsar en angenäm och förhoppningsvis fridfull Julhelg även i jobbet. Hörs igen i mellandagarna!
GOD JUL!
Claes Cassel
Blåljusred
-----------------------------------------------------------------
Gott slut, om alla vill
Reflektioner och backspeglar över året som gått närmar sig med stormsteg.Vad hände egentligen med allt som förväntades av 2006?
417000 blåsningar? Vem blåste vem?
Vem blåser vem nästa år?
Då man ser tillbaka på 2006 och allt som hänt under detta innehållsrika år så kan man fråga sig vem som förlorade eller vann? Den som hade minst blås eller den som hade mest. Ursäkta mitt bildspråk men någonstans blev vi alla lika blåsta, av blåsningarna som styr oss med järnhand och som tillintetgör den enskilda polisens egna initiativ. Av blåsningarna som föder rykten och som försöker styra med järnhand den fackliga organisationen. Vem blåser vem nästa år?
Jag önskar att de centralistiska vindarna slutar blåsa. Visst finns det poänger med att vi alla gör likadant, men för allt i världen sluta tro att vi alla är stöpta i samma form. Och om man inser det, sluta med att stöpa om oss. Vi är individer med gemensamma mål.
Det talas mycket om mångfald
Poliser är enskilda personer som förhoppningsvis alla har samma rättspatos och samma vilja att utföra ett bra arbete i samhällets tjänst. Vi har alla olika verktyg och olika sätt att nå våra mål, det kallas mångfald. Det talas mycket om mångfald i vårt samhälle idag, vilket jag uppskattar, jag tror på mångfald. Mångfald innebär också att lösa problem på olika sätt.
Det finns ingen enhetlig definition av mångfald i arbetslivet. Enligt Svenska akademins ordlista avser mångfald ”en mängd enheter”. Den engelska motsvarigheten till mångfald - diversity - betyder olikheter.
Mångfald handlar om olikheter, men det är lätt att fastna där: Att vi tänker att mångfald bara handlar om att få en blandning, av kvinnor, män, svenskfödda, invandrade, unga, gamla, funktionshindrade, icke funktionshindrade osv., i arbetskraften. Men för att få en ”fungerande” mångfald måste arbetskraftens mångfald sättas in i sitt organisatoriska sammanhang. Vanligtvis måste verksamheten utvecklas och bli mångfaldsorienterad för att kunna värdera och ta tillvara olikheter.
Låt oss bevara olikheterna
Låt oss bevara olikheterna i våra arbetssätt, låt oss bevara våra olika sätt att angripa problem för samhällets bästa. Jag är övertygad om att mångfalden inom vår organisation innebär att vi hela tiden utvecklas till det bättre. Vi lär av varandra.
Kunskapsöverföringen mellan den erfarna och den oerfarna är ovärderlig. Överföringen av kunskapen innebär att den oerfarna översätter den till sitt språk med utgångspunkt från sina lärdomar. Det i sin tur innebär att vi utvecklas inom vår profession.
Jag tror egentligen att det är så vi har arbetat under många år. Nu har vi dock förfinat våra metoder och kan bättre förvalta alla de lärdomar som har vidarebefordrats genom åren. Inget är så bra så att det inte kan bli bättre. Jag är övertygad om att vi inom vår organisation kan bli avsevärt bättre.
Stora insatser professionella
Jag har under många år följt de centrala kommenderingarna på nära håll. Det jag upplever idag är en mycket stor professionalism i samband med stora polisiära insatser. Hur har vi kommit dit? Jo, genom att lära oss av misstag. Genom att analysera och förfina de metoder som vi har använt, genom att ta till oss av extern kunskap. Låt oss fortsätta med det.
Idag så ser jag fram emot 2007 som ett år då den enskilda polisen kan ge och ta av mångfalden inom vår verksamhet, på alla plan. Där styrningen utgår från allas lika värde, gammal som ung, kvinna som man, etnisk minoritet som gay. Där erfarenhet visas respekt. Jag är en obotlig optimist
Jag önskar dig
En God Jul och ett Gott Nytt År
Sköt om er alla.
Lars Ericson
-----------------------------------------------------------------
Häxjakt
på poliser -
myt eller
verklighet?
”I polismål är det uppförsbacke för åklagaren från början till slut”.Det säger chefsåklagare Christer Ekelund på polismålsenheten i Stockholm till Blåljus. Han säger det utan upprördhet eller irritation. Ett sakligt konstaterande ungefär som ”Det är blåsigt ute idag”. Blåljus träffar honom en dag i mitten av december. Christer Ekelund har under flera år konsekvent avböjt att kommentera polismål eller låta sig intervjuas av oss. Han har bara konstaterat att han står för allt han gjort och i övrigt hänvisat till aktuella domar i de fall kritik framförts. Under hovrättsförhandlingarna på sensommaren i ett mycket uppmärksammat mål mot en polis vände han plötsligt och erbjöd oss att återkomma senare under hösten. Och så blev det av – intervjun kan börja:
Högre krav för att fälla polis
Du för olika sammanhang – senast i Göteborgs-Posten – fram tanken att det är svårare att få poliser fällda än vanligt folk. Kan du utveckla den?
- Jag har jobbat som åklagare med vanliga mål i 20 år och med polismål i fem år. Om jag väger samman de erfarenheterna upplever jag att det generellt ställs högre krav på bevis för att fälla en polis än det gör när det gäller en annan person. Jag jobbar precis på samma sätt med polismål som med mina tidigare allmänna mål. Men byter jag i tanken ut polismannen i målet mot en vanlig person så ser jag tydligt skillnaden i domstolens bedömning. Och om jag ska söka en förklaring så är det den att alla som är inblandade i rättsskipningen är människor med vanliga styrkor och svagheter. Jag tror att de lagfarna domare och nämndemän som dagligen möter polisen i dennes lagförande roll framförallt som vittne men även som målsägare har svårt att i sitt undermedvetna ställa om och se polisen som möjlig förövare. Det är inte särskilt förvånande.
Har du funderat över möjligheten att de här svårigheterna att få poliser fällda kan bero på att åtal väcks – för att undgå t ex mediekritik – på lite sämre underlag än i fråga om vanligt folk?
- Nej, svarar Christer Ekelund kort. Sedan utvecklar han:
Vi går inte till domstol i onödan
- Jag arbetar på precis samma sätt med polismålen som tidigare med de allmänna. Jag håller stenhårt på objektiviteten. Det är mig totalt främmande att falla undan för något yttre tryck. Det är ett nödvändigt förhållningssätt i det här arbetet. Tryck finns från alla tänkbara håll. Medierna nämnde du. Poliserna är som bekant inte nöjda med många av åtalen. Och från målsägarsidan får jag ofta höra att jag sitter i knät på polisen. Skulle jag ta minsta hänsyn till alla åsikter om det här skulle mitt jobb bli helt omöjligt. Jag vänder mig också mot antydan att här skulle väckas onödiga åtal. Polismålsenheten startades 1 oktober 2001. Åren 2002-2005 har vi prövat i runda tal 1000 anmälningar mot polisanställda per år. Siffran avser både tjänst och fritid. I genomsnitt har förundersökning inletts i drygt 30 procent av de anmälda händelserna. Genomsnittligt har misstanke delgivits i 15-16 procent av dessa förundersökningar. Antalet åtal har legat på ett snitt runt 30 per år. Det innebär att ungefär 3 procent av anmälningarna resulterat i åtal. Jag tycker inte det ger intryck av att vi skulle gå till domstol i onödan. Tittar man på utgången och relationen dömda/ogillade i samtliga fall är den 2002 19/10, 2003 13/13, 2004 24/6 och 2005 11/6. Vad gäller våld i tjänst är siffrorna för 2002 4/7, 2003 3/5, 2004 2/2 och 2005 3/3. Det är inte heller någon större skillnad på antal åtal eller antal ogillade åtal när man jämför 2002-2005 med tiden 1990-2001 eller om man tittar på hela landet.
Vad gäller debatten om ogillade åtal som bl a förts i Blåljus så anser Christer Ekelund att det inte finns utrymme att kommentera enskilda fall inom ramen för den här intervjun eftersom man då bör gå igenom hela förundersökningen, vad som hänt under rättegången och domen för att få en rättvis bild.
Vill få fram fler rättsfall
- Rent allmänt vill jag säga att enda sättet att undvika ogillade åtal vore att inte åtala alls. Det skulle vara intressant att göra ett experiment. Man skulle ta alla åtalen från oss till exempel under ett år och dela ut de kompletta förundersökningarna till en grupp bestående av advokater, domare, åklagare och poliser, helst från en helt annan del av landet där man troligen inte hört eller läst om fallen. Så skulle man be dem läsa grundligt och sedan avgöra vilka av dessa fall som skulle leda till en fällande dom respektive en friande dom. Jag har svårt att tro att någon av dem skulle se utgången som självklar i något av fallen. Ett av skälen till det är att lagtexten är kortfattad och de vägledande domarna få. Jag har sett det som min uppgift att försöka fram flera rättsfall på området polisens våldsanvändning. Det är olyckligt ur alla synpunkter att det finns så få. Jag också vilja se större tydlighet både i lagtext och förarbeten. Ingendera kan någonsin göras heltäckande men här tycker jag att man kunde önska lite mer vägledning än vad som ges idag.
Du har uttalat att du är förvånad över att många poliser blir djupt kränkta av att misstänkas. Hur ser du på det?
- Jag tycker till exempel att poliser väl borde känna till att reglerna kring delgivning av misstanke har tillkommit för att skydda den misstänkte. Denne får ett tydligt besked om vartåt utredningen är på väg och får också information om rätt till försvarare. Det är svårt att se vari det kränkande ligger. Vi följer ju bara det regelverk som gäller. Jag är undrande inför varför polismålen ofta bli så väldigt personliga. I de allmänna målen möter man som åklagare mycket oftare inställningen från de tilltalade att åtalet och processen bara är ett jobb som måste skötas och att den som gör det inte är någon personlig fiende.
Påståenden om hämndanmälan helt fel
Du är givetvis medveten om att många anmälningar mot polisen bottnar i människors okunskap om polisens befogenheter. En del anmälningar är rena hämndaktioner eller trakasserier i syfte att passivisera poliser. Om poliser i sådana lägen ändå blir misstänkta – är det överraskande att de känner sig kränkta?
- Om det vore så att det förekom hämndaktioner i större omfattning, ja. Men det gör det inte. Det är helt fel. På polismålsenheten har vi en total överblick över det här. Och det finns ingen större andel okynnes- eller hämndanmälningar mot polisanställda än mot några andra medborgare. Under de fem år jag arbetat med det här har vi inte sett någon sådan tendens. Det är möjligt att det finns individer som hotar att anmäla poliser i syfte att passivisera. Men i så fall sätter de inte det i verket. Ytterligare en sak som talar mot det är att ett av våra största problem är att identifiera vilken polis som avses i en anmälan. Det är ofta en eller flera i en grupp poliser som anges eller någon i en radiobil med visst nummer. Vore det oftare frågan om hämndaktioner skulle vi mera regelmässigt få in anmälningar med namngivna eller lätt identifierbara poliser. Det är få anmälningar som jag upplever som helt ogrundade. Människor är i sin fulla rätt att ifrågasätta polisens och polisers handlande och att kräva en ursäkt eller förklaring. Att de inte känner till hela regelverket är inte skäl att kalla deras anmälningar ogrundade.
Kampanj med osaklig kritik
Du har nyligen sagt i en intervju att du upplever dig ha utsatts för personförföljelse från polisfacket i Stockholms län. Vilken är din syn på polisfacket?
- Jag har blivit föremål för en kampanj med inslag av osaklig kritik. Jag har inget att invända mot att man diskuterar hur jag sköter mitt jobb. Det måste jag vara beredd på. Men det blir inte trevligt när man ifrågasätter mina motiv och min hederlighet. Särskilt i en del insändare på Blåljus har tonen varit mycket hätsk. Man har till exempel skrivit om att jag ska få smaka på min egen medicin och en kort tid senare har jag blivit anmäld. En viss förklaring till att jag kommit i fokus ligger troligen i förändringen när polismålsenheten inrättades 2001. Tidigare var det ett tjugotal åklagare i chefsställning som hanterade de här målen. Plötsligt blev det bara två här i Stockholms län. I det ligger en risk för att det blir en överdriven fokusering på någon åklagare. Men trots allt upplever jag att de flesta poliser vet vilka regler som gäller och accepterar att jag bara sköter mitt jobb.
Polisfacket i Stockholms län i särställning
Vill du helt utesluta att polisfacket och dess medlemmar kan ha ett intresse av att poliser som bevisligen missbrukar sin ställning lagförs för det?
- Under mina år som åklagare har jag träffat mängder med poliser i olika sorts situationer. Jag har mycket stor respekt för de allra flesta. De poliser som jag beundrar allra mest är de som regelmässigt klarar att reda ut de svåra situationer som alla poliser möter i yrket utan att använda våld. Det är ett litet fåtal som inte klarar det och ännu färre som brukar övervåld. Det talas så mycket om rötägg inom polisen och att de ska rensas ut. Jag brukar själv inte ta ordet rötägg i min mun. Den beskrivningen stämmer inte särskilt ofta på de poliser jag åtalar. Även bland dem är det få om vilka man kan påstå att de mera systematiskt begår övergrepp. I de sistnämndas fall vill jag verkligen hoppas att polisfacket i Stockholms län stöder arbetet att få dem lagförda och i sinom tid hindra att de alls får möjlighet att missbruka sin ställning som poliser. Men i de fall där en helt vanlig polisman i enstaka lägen tappat fattningen känner jag inget påtagligt stöd från polisfacket. Snarare är det så att polisfacket i Stockholms län intar en särställning i sin fränt kritiska hållning till vårt arbete. I andra delar av landet visar polisfacket en förstående inställning till polismålsenheternas arbete och uttrycker till och med uppskattning av att händelserna blir ordentligt utredda. Och även de poliser som förivrat sig i ett enstaka fall måste ju trots allt svara för det enligt de rättsregler vi har. Det är väl ingen som menar att poliser ska gå fria från ansvar för brott även om jag och de flesta andra medborgare inser att polisyrket är mycket svårt och krävande? Frågan är retorisk – jag tycker det verkar som om polisfacket i Stockholms län stundtals har sin egen syn på vad som är brottsligt och inte. Jag saknar också ett intresse från polisfacket att återföra den kunskap som finns att hämta i domar till sina medlemmar. Jag tycker det borde ligga i fackets – och givetvis även myndighetens - intresse att kommunicera sådant som är bra för en polis att känna till för att undvika att bli åtalad.
Du har medverkat till att polisfacket uteslutits från de genomgångar din enhet har med politikerna i polisstyrelsen. Varför?
- Det är inte jag personligen. Det är polismålsenheten som har agerat för att lagen ska följas. Det finns helt enkelt inget lagstöd för att facket ska kunna vara med på de här genomgångarna. Det har inte ett dugg att göra med mina tankar kring polisfacket i övrigt.
Kan inte se samarbete med polisfacket
Tror du att rättvisan skulle ha något att vinna på att åklagarna på CU hade en kontakt med polisfacket baserad på förtroende?
- Jag kan inte se polisfacket som en samarbetspartner. Det är otroligt viktigt att åklagarna och CU (internutredningarna) är helt självständiga. Men generellt skulle rättvisan tjäna på en mindre känsloladdad syn bland en del poliser i länet på det arbete vi utför. Jag blir upprörd när jag får höra att det vid information av CU vid ett polisdistrikt framförts synpunkter som går ut på att polisen för ett krig mot de kriminella och att CU och polismålsåklagarna är ett hinder för framgång i det kriget. Det är också oroande att ingen chef eller någon annan reagerat mot den typen av inställning. Jag är säker på att facket skulle kunna spela en viktig roll för att främja rättvisan genom att påverka medlemmarna att inte se CU som en fiende eller motståndare utan som en tillgång som objektivt reder ut vad som verkligen hänt utan någon inriktning varken på att fälla eller fria utan en allsidig belysning.
Förekommer det någon återkoppling från dig eller polismålsenheten till poliser som varit föremål för utredning men där utredningen lagts ner?
- När någon delgivits misstanke under förundersökningen och den läggs ned så skickas en underrättelse och grunden för beslutet. Den som vill få en mera detaljerad förklaring är alltid välkommen att ringa. Vi bedömer ju en hel del beteenden som i och för sig kan vara fel men som inte är brott. En handling kan till exempel vara att ses som tjänstefel men vi bedömer det som ringa och då tillhör det inte det straffbara området. I beslutet står det då att grunden för nedläggning är ”ej brott”. I övrigt är det CU och polismyndigheten som ansvarar för eventuell feedback.
Fristående myndighet ingen fördel
Anser du att en från polisen helt fristående myndighet borde utreda anmälningar mot polisanställda?
- Jag ser ingen fördel i det. Det är en ren vanföreställning att ”polisen utreder sina egna brott”. En åklagare är inblandad i alla delar av de här utredningarna och fattar alla beslut. Skulle någon favoriseras av en utredare skulle vi märka det direkt. Jag vill istället se CU som en enhet direkt under RPS med en egen budget. Det skulle innebära att vi kunde ha både åklagare och utredare i jour för att se till att adekvata förstahandsåtgärder blev vidtagna vid anmälningar. Idag är anmälningarna tyvärr ofta av dålig kvalitet och förstahandsåtgärder sällan vidtagna. Jag skulle till exempel vilja att rättsläkare kopplades in direkt. En annan värdefull reform vore om vi kunde höra poliser under straffansvar redan vid förundersökningen. Så sker redan i flera länder. I dag är det ofarligt att lämna felaktiga eller ofullständiga uppgifter under ett sådant förhör. Vid rättegång däremot riskerar personen misstanke om mened. Tyvärr tror jag att de finns de som chansar på att utelämna eller korrigera sanningen vid förundersökningen i förhoppningen att den blir nedlagd. Det går ju alltid att ändra sig vid rättegången när ett utelämnande blir betydligt mera riskabelt. Ytterligare önskvärda reformer är att CU ska få möjlighet att höra poliser i ett ärende innan de går igenom debriefing. Det vore också till fördel om vi kunde få en tydlig id-märkning väl synlig på uniformen. Hjälmmärkningen behöver också förbättras. Systemet fungerar inte tillräckligt bra idag och tar mycket utredningsresurser.
Vad – om något – skulle kunna göras för att minska antalet anmälningar mot poliser?
- Jag tror att man inom polisen måste skaffa sig ett helt annat förhållningssätt till felbeteenden. Det naturliga och självklara ska vara att de påtalas för närmaste chef. Om den attityden blir den dominerande behöver ingen känna sig obekväm med att rapportera ett misstänkt fel begånget av en kollega. Varje polis skulle då också veta att min kollega kommer inte att tolerera ett övergrepp mot allmänheten från min sida. Det skulle leda till ett helt annat klimat där etiken och polisens goda rykte blir det viktigaste. Jag är säker på att polisfacket också har en viktig roll att spela i att stöda poliser som anmält kolleger och se till att de inte utsätts för obehag. Facket måste rimligen ha ett starkt intresse av att förtroendet för polisen är så högt som möjligt. Och det blir det med säkerhet om allmänheten uppfattar att polisen har en stark etik.
Avsked inte självändamål
Vad tycker du om JK:s synpunkt att man borde vara mera förlåtande och inte nödvändigtvis låta domar mot poliser följas av avsked?
- Jag skulle helst se att det överlämnades till domstolen att hantera frågan om avsked eller inte. Först då skulle vi kunna få en rättvis helhetsbedömning. Idag lägger PAN alldeles för stor vikt vid hur gärningen kommer att rubriceras när man uttalar sig om avsked eller inte. Följden blir att domstolen ibland sneglar på detta vid bedömningen om hur brottet ska rubriceras. Mer vikt bör läggas vid bakgrunden till aktuellt handlande oavsett hur det rubriceras och hur polismannen skött sig tidigare. Personligen ser jag inte avsked som något självändamål. Om syftet – att förhindra en upprepning av det inträffade – i vissa fall kunde nås genom någon slags tillfällig eller längre indragning av legitimationen skulle det vara bra.
Du har blivit anmäld för obefogat åtal. Hur ser du på det?
- Det är självklart att den som känner sig felaktigt behandlad har rätt att anmäla mig. Jag har inga synpunkter på det.
Har du någon gång själv bötfällts eller dömts för brott eller förseelse?
Nej.
Inom polisen har vi förordnanden på normalt sex år för chefer. Förekommer det inom åklagarmyndigheten?
Nej.
Chefsåklagare Christer Eklund har godkänt hur han citerats i den här intervjun.Intervju: Claes Cassel
INTERVJUARENS KOMMENTAR: Bedriver Christer Ekelund häxjakt på poliser eller är det bara en myt? Christer Ekelund och hans sätt att arbeta som åklagare har, som han själv noterar, varit i fokus för en omfattande granskning framförallt i Blåljus. Därför är det oerhört värdefullt att få läsa hans egna synpunkter på en del av de problem som tagits upp. Den kan vara intressant att känna till att Lars Ericson föreslagit Christer Ekelund ett möte för att reda ut relationerna mellan polisfacket och polismålsenheterna. Det avböjde Christer Ekelund.
Till intervjun har nu Blåljus fogat ett mycket omfattande material bestående av två uppsatser för juris kandidat-examen, varav en tidigare opublicerad, och ett debattinlägg om bl a PAN av rikspolischef Stefan Strömberg. Vilka antaganden om Christer Ekelunds attityder och hans sätt att arbeta leder en samlad bild av intervjun och materialet fram till? Ja, bäste läsare, det är det du som avgör. Jag har min uppfattning. Men den väntar jag med att framföra och hoppas i stället på att en läsardebatt kommer igång som ytterligare belyser denna fråga av stor betydelse för Stockholms län poliser.
CC
Otrevlig
stämning
möter
”Enligt Leena Kangas (chef för CU, interna utredningar, red:s anm) och chefsåklagarna ligger det höga kravet på rättssäkerhet och allmänhetens förtroende till grund för att de anser att det ar acceptabelt med över 50 procent ogillade domar, medan jag anser att detta skapar en osäkerhet och skapar mer problem för de poliser som arbetar i yttre tjänst. Jag anser att det är av största vikt att det skapas ett förtroende mellan poliserna och enheten för interna utredningar, vilket får stöd av flera av de utredare jag talat med. Leena Kangas berättade att enheten har påbörjat arbete med att åka ut och informera om sitt arbete på polismyndigheterna, men att chefsåklagarna inte velat delta i detta då de anser att det inte är deras uppgift och det är en alltför otrevlig stämning som möter dem.”
Bland annat så skriver Susanna Lindström i sin uppsats inför jurkandexamen vårterminen 2006. Susannas uppsats har inte tidigare publicerats i medierna och är en intressant granskning av arbetet på polismålsenheten i Stockholm. Susanna har ställt den till vårt förfogande för publicering. Rekommenderas Blåljus läsare till läsning i sin helhet. Red. har av tekniska skäl varit tvungen att lägga innehållsförteckningen till Susannas uppsats efter huvudtexten i PDF-filen. Alternativet hade varit en helt förvirrande paginering. Red. ber om överseende med detta.
Susanna Lindströms uppsats
Åtal väcks
trots stor
andel ogillanden
”Vid de tillfällen poliser under åren 2002 till 2004 misstänktes för brott i tjänsten fanns en benägenhet från åklagare i polismål att väcka åtal mot dessa poliser trots att domstolarna i efterhand ogillade en stor andel av åtalen med motiveringen att de tilltalades våldsanvändning legat inom ramen för den laga befogenheten."
Så skriver poliserna Åsa Besserdich och Gela Öhman i sin uppsats inför jurkandexamen vid Stockholms universitet. Uppsatsen har tidigare publicerats på Blåljus. Uppsatsen tar fram en hel del exempel från polismålsenheten i Stockholm och är mycket läsvärd i sin helhet.
Åsas och Gelas uppsats
Rikspolischefen
om arbetet i PAN
Rikspolischef Stefan Strömberg har skrivit en intressant debattartikel om bl a PAN som ger en bra inblick i hur man resonerar på Rikspolisstyrelsen. Det är klarläggande och läsvärda uppgifter han lämnar.
Stefan Strömberg bl a om PAN
-----------------------------------------------------------------
Hel nystart för
utredning om
polisutbildning
Den pågående utredningen om polisutbildningens framtid las ner helt av regeringen torsdagen den 21 december. En ny utredning ska drivas av Anders Danielsson, länspolismästare i Skåne län. Polisförbundet centralt välkomnar att den nya utredaren också ska granska vidareutbildningen men kritiserar att frågan drar ut på tiden. Polisförbundet har i ett brev till regeringen begärt att få en expertroll i den nya utredningen.
- Vi är i akut behov av en förlängd polisutbildning på högskolenivå. 14 av 21 polismyndigheter har redan infört stödjande åtgärder till de nyblivna poliserna. Men stödåtgärder räcker inte i längden. Den sammantagna bilden är att polisutbildningen måste bli längre samtidigt som praktik och teori vävs ihop, säger Lars Bergman, Polisförbundets andre vice ordförande.
Den tidigare utredaren Agneta Stark var nästan klar med sitt uppdrag. Ett betänkande skulle ha presenterats den 31 januari 2007.
- Eftersom den tidigare utredningen nästan var klar borde det vara naturligt att Stark får presentera en slutrapport som vägs in i den nya utredningen, säger Bergman.
Bergman hoppas vidare på ett bra samarbete med den nya utredaren Anders Danielsson:
- Polisförbundet kan tillföra utredningen värdefull kunskap om såväl dagens polisutbildning som morgondagens kompetensbehov. Eftersom vi representerar drygt 98 procent av Sveriges poliser är det också naturligt att vi finns representerade i en utredning som har ett avgörande inflytande över morgondagens polisroll, avslutar Bergman.
FOTNOT: Polisutbildningen är idag 2 ½ år. Två år läser studenterna på någon av polisutbildningarna vid Umeå eller Växjö universitet eller på Polishögskolan i Sörentorp och ett halvår gör de sin aspiranttjänstgöring vid en polismyndighet. Utbildningen är inte formellt en högskoleutbildning och studenterna får därför inte tillgodogöra sig poäng på sina studier.
-----------------------------------------------------------------
Mångfald
inom polisen
måste ökas
korrekt
Det var fel att av jämställdhetsskäl (kvotering) släppa studenter före andra bättre meriterade studenter till utbildningar vid Uppsala universitet slår Högsta domstolen fast torsdagen den 21 december. Polisutbildningen är visserligen ännu inte formellt högskola eller universitet. Men ska vi ha den minsta chans att nå den positionen, som bland annat polisfacket högprioriterat, måste rekryteringen omgående skrota alla pågående försök med smygkvotering bl a av sökande som inte godkänts i svenska. Det ytterst angelägna målet att öka mångfalden inom polisen måste nås på andra öppet redovisade och korrekta sätt.
CC
-----------------------------------------------------------------
Sten i glashus
kastas mot
Göran Lambertz
Justitiekansler Göran Lambertz är i blåsväder. Och den här gången är det inte ledarspalternas supertyckare som höjer rösten. Det är hans eget folk. Det är jurister – bl a en från HD. De anser kort och gott att han dillar och än säger det ena än det andra. Dessutom har han fällt vad man uppfattar som ytterst tvivelaktiga kommentarer om barn i rättsprocessen.
Och visst gör justitiekanslern ett egendomligt intryck i dessa dagar. Knappt har han i mycket svepande ordalag hunnit beskylla oss poliser för att ljuga som hästar i rätten förrän han i högstämda tonarter försvarar oss i Göteborgs-Posten och bl a tycker att vi inte alls ska avskedas hit och dit. Man såg verkligen för sitt inre öga hur reportern totalt tappade hakan. Det hade han inte väntat sig från en pålitlig poliskritiker som justitiekanslern.
Men det må vara som det vill med det. Vi vet inte vad som driver justitiekanslern.
Vad vi däremot vet är att en av hans kritiker heter Christian Diesen. Och när han kritiserar justititiekanslern för svepande omdömen så för han begreppet ”kasta sten i glashus” till nya rymdpromenadsnivåer. Vi poliser minns vilka svepande och uppenbart okontrollerade omdömen Diesen slängde ur sig om polisers attityder till kvinnliga målsäganden i ärenden om våld och sexuella övergrepp. När man läste vad han uttalat var det omöjligt att förknippa det lösa pratet med akademisk prövade slutsatser. Och han är inte bara akademiker – han är juristprofessor dessutom. Kritik från hans sida kan även en framstående svepare som Göran Lambertz ta med största ro.
CC
-----------------------------------------------------------------
INSÄNDARE:
Lambertz
”avrättas”
”Justitiekanslern Göran Lambertz "avrättas" nu definitivt av juristexperterna Christian Diesen, Madeleine Leijonhuvud och Inger Nyström. Deras tunga analys är dräpande: Rapporten "Felaktigt dömda" och Lambertz utspel om "oskyldigt dömda" där han blandar ämbetsmannens och sina egna åsikter som han sedan har tagit tillbaka, åsamkar rättsväsendet stora skador. Istället för att vara regeringens garanti för rättvisa, orsakar han med orätt misstro mot hela rättssystemet av poliser, åklagare och domare.
Anders Bergstedt”
Även Bodström
tappade förtroende
”Först nu får vi veta att förre Justitieministern Thomas Bodström också tappat förtroendet för Lambertz innan den borgerliga alliansen tog över regeringsmakten. Nu måste Justitieminister Beatrice Ask och alla krafter förmå Lambertz att inse sin situation och avgå självmant eftersom han sitter på livstid och är omöjlig att avsätta. Jag vill hänvisa till vad jag i maj 2006 skrev i detta ärende.
Anders Bergstedt”
Är det därför
kriminella
klarar sig?
”Sedan en kriminell porrklubbsägare nu rekryterat en polis från den absolut känsligaste delen av bekämpningen av den grövsta brottsligheten, blir man skrämd ! Först olika affärer där poliser haft starka band till grovt kriminella och så det här ! Är detta förklaringen till att de kriminella nätverken lyckas klara sej så bra trots stora insatser ? Det är ju sällan man lyckas slå ut hela syndikat numera !
Anders Bergstedt”
Svar till ”Bosse” som i förra Blåljus undrade hur han skulle handla för att framstå som potent i ”Eddies” ögon:
Den som inte
gitter svara
har fett rätt
”Bosse! Du vill inte förstå. Jag tror du försöker låta bli att förstå om jag ska vara ärlig.
Jag inser också att det inte finns mycket att göra just nu vad gäller Polisförbundet. Att gå ur facket, tja, den tanken har aldrig dykt upp i mitt huvud ens. Är det något vi behöver i dessa tider så är det facket.
Det jag har försökt reläa till dig – och andra – är att om man inget kan göra så håller man käften tills man kan göra något. Och då gör man det man har tänkt göra utan alltför mycket snack.
Om man snackar en massa utan att göra ett skvatt så finns det ett uttryck för det – impotent gläfsande. Och är det något folk genomskådar så är det impotent gläfsande. Risken är alltså stor att om du – och andra – fortsätter att tjata så är alla dödströtta på frågan när den här framtidsgruppen som du väntar dig så mycket av är klar med sitt utlåtande. De kommer att spola den i ren utmattning. Och det var inte det du ville eller hur?
Jan Karlsen, förbundsordförande, har förstått hur en slipsten ska dras Han tiger ihjäl stockholmspoliserna helt enkelt. Vi är luft för honom, icke existerande, ingen hemma, borta ingen åtgärd. Och vilket intryck gör det på folk som följer den här ensidiga debatten på Blåljus? Jo, naturligtvis att han har rätt och vi har fel. Den som inte ens gitter svara på påhoppen måste ju ha fett rätt. Så tänker folk.
I själva verket gissar jag att Karlsen är rätt skakad i sitt lilla kejsardöme. Här är det inte bara fråga om att tappa lilla Heby kommun utan hela Östra Svealand och kanske mer därtill. Men det tror jag inte att gemene man inser. De tycker bara att vi är tjatiga och domen över oss kommer att bli hård när och om detta baxas till ett avgörande.
Det är det du inte förstår, Bosse. Men God jul ändå.
”Eddie.””
Svar till ”Platsannons” av Kerry Björkström om villkoren för tjänstgörande i receptionen:
Värda lite
sliter hårt
”Känner igen allt det där Kerry. Till råga på allt så uttryckte vår chef en gång att "om vi slutar så står det minst 100 på kö för att ta vårt jobb". Det kändes minst sagt kränkande att höra. Snacka om otacksamt. Chefen kan ju själv prova på att arbeta i receptionen under ett par månader och se hur fina arbetsförhållanden som råder.
Man ska verkligen vara ALLT i denna tjänst: psykolog, advokat, polis, servicemänniska...you name it! Fy f-n säger jag bara åt löneutvecklingen också, eller snarare bristen på löneutveckling. Har arbetat 2 år nu på myndigheten utan något som helst påökt.
Var så god chefen, fortsätt ha den inställningen, låt personalomsättningen fortsätta som den gjort så ska vi se vilket proffsigt bemötande allmänheten kommer att få. Enligt min mening kommer det att kännas ända ute på stadens gator i och med de åsikter och synpunkter som kommer att tas ut på våra polismän ute.
Receptionsjobbet är verkligen längst ner på skalan. Vi är inte värda något men är bland de som sliter hårdast och står i frontlinjen.
”A””
-----------------------------------------------------------------
BLÅLJUS FÖRST
ÄVEN I DIN DATOR
Vill du göra Blåljus till din startsida på Internet? Det är mycket enkelt. Medan du har hemsidan uppe - klicka på Verktyg-Internetalternativ-Aktuell-Verkställ-OK och saken är klar. På så vis får du alltid senaste nytt från oss.
SLÅ ENSIGNAL!
NYHET! RING!
Har du en spontan tanke, en invändning, ett tips om något som hänt men samtidigt långt till en dator – ring Blåljus 0734 33 50 00 och berätta direkt. Du har givetvis, om du så önskar, samma rätt till anonymitetsskydd som när du skriver. VÄLKOMMEN I LUREN!-----------------------------------------------------------------
UPPDATERINGAR OCH
ANTAL BESÖKARE
Blåljus, hemsida för polisfacket i Stockholms län, uppdateras normalt måndagar och torsdagar. Händer det något viktigt uppdaterar vi även andra dagar.
Den här sidan har uppdaterats måndagen den 21 december 2006 kl 2355. Nästa planenliga uppdatering blir torsdagen den 28 december.
Vid uppdateringen måndagen den 18 december, stod vårt räkneverk på 247.792. Vid uppdateringen torsdagen den 21 december, hade 864 besökare tillkommit och vi landade då på 248.656.
-----------------------------------------------------------------
HISTORISKA GLIMTAR
- det hände just idag!
Den 22 december 1952 befanns Kurt Haijby skyldig till utpressning och dömdes till åtta års straffarbete. Hovrätten sänkte senare till sex år. Han ansågs ha tilltvingat sig pengar av hovförvaltningen då han annars skulle avslöja sitt homosexuella förhållande till dåvarande kungen, Gustaf V. Haijbyärendet var en av 1950-talets stora rättsaffärer. I den allmänna debatten ifrågasattes bl a det försvarliga i de åtgärder som myndigheterna vidtagit för att förmå Haijby att inte offentliggöra sin berättelse. Polisen i Stockholm spelar en mindre smickrande roll i den här affären. När Haijbys bok ”Patrik Kajson går igen” gavs ut 1947 köpte stockholmspolisen hela upplagan för att hindra uppgifterna i den att komma ut. Vid den här tiden fick Kurt Haijby varje månad en summa pengar från hovet för att hålla tyst. Utbetalare var chefen för Stockholms kriminalpolis. Denne, Alvar Zetterquist, vittnade häpnadsväckande nog mot Haijby i rättegången som gällde just de här utbetalningarna som ansågs ha tvingats fram genom utpressning. Utbetalade av kriminalchefen! Sentida forskning framför tvivel på att Haijby verkligen var kungens älskare. Det anses framstå som mera troligt att Haijby hittade på vissa inslag just för att klämma hovet på pengar.
Grattis på födelsedagen drottning Silvia, född 23 december 1943! En populär kvinna med stort hjärta och socialt ansvar inte minst för utsatta barn. Bland mycket annat engagerar hon sig för forskning inom sport och idrott för handikappade ungdomar via Kungaparets Bröllopsfond. Tycka vad man vill om monarkin men drottning Silvia lägger rejäl tyngd till pluskontot.
Den 24 december passar det att säga grattis till jultomten som med Nationalencyklopedins obetalbara språk är ”det svenska namnet på den med julklappsseden förknippade gestalt som är det moderna sekulariserade västerländska julfirandets främsta symbol”. Figuren hämtar sitt ursprung från firandet av Sankt Nikolaus 6 december. I protestantiska länder som vårt flyttades det till julen. I Sverige var Nikolaustraditionen nästan helt försvunnen vid 1800-talets mitt och julklapparna delades ut av julbocken. Julgubben ersatte ganska snabbt julbocken och fick sitt svenska namn efter gårdstomten. Han hade gammal hävd i svensk jultradition men hade tidigare inte något med julklapparna att skaffa. Det var främst Jenny Nyström som gav den svenska tomten gestalt som skiljer sig från den internationella bilden.
Den 25 december 1977 avled Sir Charles Chaplin. Alla känner till hans filmer. Men kanske inte att han föddes i London 1889 och växte upp i varieté-miljö. Föräldrarna var båda underhållningsartister och sångare inom music hall-traditionen. Charlie debuterade vid fem års ålder och var vid sekelskiftet en etablerad barnskådespelare. Under sin andra turné i USA bjöds han in att provfilma hos farsproducenten Mack Sennett. Resten är, som man skriver, historia. Inte så känt är det möjligen att Charlie som socialistiskt orienterad pacifist och antifascist drog på sig en hel del obehag – bl a från storfinansen - för frispråkighet i filmerna. Han levde många år i exil i Schweiz. Men 1972 återvände han till USA och tog emot en speciell Oscar för sitt livsverk. Tre år senare adlades han i sitt hemland.
Den 26 dec 1959 hade den amerikanska vilda västern-serien "Bröderna Cartwright" premiär i svensk television.
Den 27 dec 1991 överlevde samtliga 129 passagerare när ett SAS-flygplan tvingas kraschlanda utanför Gottröra nordost om Arlanda. Vingarna slets av och flygplanskroppen delades i tre delar. Bilder från vrakplatsen blev mycket genanta för stockholmspolisen eftersom den var fullparkerad av polisfordon vars besättningar av nyfikenhet samlats runt vraket. Endast en bråkdel hade tjänsteuppgifter på platsen.
Den 28 december 1963 totalförbjöds Vilgot Sjömans film "491", som bygger på Lars Görlings roman av Statens biografbyrå. Den släpptes fri sedan 88 sekunder klippts bort. Händelsen illustrerar skillnaden mellan skildring på celluloid och i tryckta medier. Romanen, som naturligtvis aldrig censurerades, är en oerhört stark skildring av vinddrivna stockholmsungdomar. Den väjer inte för några detaljer. Den är samtidigt lågmäld och nästan torrt saklig och pekade mot en stor framtid för författaren. Tyvärr tog Lars Görling sitt liv i juli 1966 bara 35 år gammal. 491 är nyutgiven i pocket 2002 och rekommenderas alla som vill läsa om det sociala, polisiära och kriminella Stockholm på den tiden. En liten poäng – en polisbil på Johannes polisstation på Surbrunnsgatan hade vid den tiden i många år ”491” som anrop eftersom den var en distriktsbil (4) och tillhörde nionde (9). Gav upphov till en del bistra och någon gång opassande skämt.
Det hände just idag i världshistorien 24 - 31 december
Det hände just idag i världshistorien perioden 17 till 23 december
Det hände just idag i världshistorien den 12 till 18 november
Det hände just i dag i världshistorien periden 5 - 11 november
Det hände just idag i världshistorien under perioden 
Det hände i världshistorien just idag perioden 22 - 28 oktober
Det hände just idag i världshistorien under perioden 15 till 21 oktober
Det hände just idag i världshistorien under perioden 8 till 14 oktober
Det hände just idag i världshistorien under perioden 1 till 7 oktober
Det hände just idag i världshistorien perioden 24 till 30 september:
Det hände just idag i världshistorien perioden 17 till 23 september