Publicerat 2011-05-05 20:05

En del sökte sig till andra jobb... 

I förra Blåljus berättade vi att antalet aspiranter från PHS som får komma till Stockholm glädjande nog ökats något från 72 till 78. 176 elever vid PHS hade sökt platserna så det var ändå många som blev besvikna.

Vi har talat med en blivande polis, som berättar hur det känns att leva i ovissheten när man inte får komma till det distrikt man valt.

-Jag var visserligen medveten redan när jag sökte till Polishögskolan, att jag kunde bli placerad var som helst i Sverige efter avklarade studier. Jag sökte Stockholms polismyndighet, eftersom jag är uppväxt i länet, har mitt sociala kontaktnät här och dessutom bor i en bostadsrätt med min sambo som även han studerar till polis.

Min sambo fick aspirantplats i Stockholm, och så långt var allt väl, men jag fick det inte. Jag hade även sökt ett par andra myndigheter i reserv, men i ett av dem verkade det som att jag inte var intressant, just för att jag var från Stockholm och kanske skulle söka mig hem igen efter aspiranttiden, de kallade mig inte ens till intervju. I det andra distriktet blev jag kallat till intervju, men fick inte plats där heller.

Det kan ha berott på att jag visserligen hade goda studieresultat och referenser, men eftersom jag inte är så gammal hade jag inte lika många formella meriter i övrigt som mina äldre medsökande och heller inga barn eller andra sociala skäl av det slaget.

Så jag och min sambo levde i en stor osäkerhet, jag var beredd att flytta trots allt och vi förberedde en försäljning av lägenheten. Flera andra elever på PHS var i liknande situation som jag, det märktes att motivationen minskade för studierna. En del sökte andra arbeten utanför Polisen vilket även några fick men de jag känner till, fick sedan besked i elfte timmen att de var antagna och stannde kvar inom Polisen.

Det är lite sorgligt att man inte kan få tydliga besked i ett tidigare skede, de som lämnar utbildningen i ett sent skede har ändå satsat år av sina liv och mycket pengar på polisutbildningen. Själv visste jag att jag var välkommen till min gamla arbetsplats, men tog aldrig det steget.

När Stockholm fick utöka antalet aspiranter med sex, fick jag veta att jag var en av dem. Det kändes jättebra, men den långa tiden av ovisshet hänger ändå kvar på något sätt. Jag lider även med dem som inte har fått en plats i närheten av vad de önskat. Nu ser jag dock fram emot att få arbeta där jag kommer ifrån och det är så klart skönt att kunna bo kvar i lägenheten med min sambo.

Blåljus tackar den blivande kollegan för berättelsen och hoppas att hon inte skall behöva uppleva liknande ovisshet eller dålig framförhållning i vår polismyndighet.

Text av Tommy Hansson