Publicerat 2016-02-04 10:40

Varför vi ska samarbeta

Idag diskuteras samarbete med polismyndigheten från två olika utgångspunkter i DN och Sveriges Radio. I SR menar Mona Sahlin att Polismyndgheten inte sprider sin kunskap om hitresta personer som deltagit i terrororganisationer utomlands, i DN beskrivs en ovilja att samverka med polisen från vissa HVB-hems sida.

DN:s Lasse Wierup, som inte drar sig för att avslöja obekväma och ytterst upprörande brott, skriver idag på ett helt uppslag i DN. Han berättar om ett flertal grova våldtäkter som ägt rum på familjehem och HVB-hem. (Hem för Vård eller Boende)

 

Möjligen finns det omständigheter som förklarar de brotten, som framgår av artikeln. Med det sagt, när barn blir utsatta för grova sexualbrott, måste hela samhället hjälpas åt att få stopp på företeelsen. Även om det som i dessa fall är pojkar som utsatts.

 

Wierup beskriver en ovilja från visa HVB-boenden att anmäla till polisen så här:

 

”I ett fall i  Västerås hade verksamhetschefen på ett HVB-boende emellertid som policy att personalen helst skulle undvika att göra anmälan, vilket uppdagades då en pojke i november förra året flydde hemmet sedan han utsatts för sexuellt ofredande. Uppgifterna framgår av en rapport från Inspektionen för vård och omsorg, IVO.

 

HVB-hemmet har nu tvingats stänga.

 

– Otryggheten och bristerna är på många boenden stor och de risker som barnen utsätts för kan yttra sig även i sexuella övergrepp, säger barnombudsman Fredrik Malmberg, som nyligen presenterade en skarpt kritisk rapport om omhändertagandet av ensamkommande barn och unga.”

 

Wierup beskriver även i detalj hur en pojke utsätts för en gruppvåldtäkt av det som borde varit hans kamrater. Den läsningen borde få varje ansvarig för ungas boende att besinna sitt ansvar.

 

”När polisbilens bakljus inte syntes längre slet tre av pojkarna tag i  Namir. Han drogs ut på åkern, fick slag och sparkar och trycktes ner i leran. När pojkarna började dra i  hans mjukisbyxor drabbades Namir av panik. Han kämpade emot för sitt liv, skrek ”sluta” men fick bara ännu mer stryk.”

 

”Namir tänkte på poliserna och önskade att de kunde komma tillbaka.”

 

I ett annat nyhetsinslag anklagar Mona Sahlin, den nationella samordnaren mot våldsbejakande extremism, Polismyndigheten för att inte underrätta kommunerna om när personer som rest från Sverige för att delta i al-Qaidainspirerade grupper i Mellanöstern återvänder till Sverige. Enligt SÄPO skall det röra sig om 126 personer som återvänt till Sverige. Vilka de personerna är, och var de bor, är ofta inget kommunerna får reda på, enligt Mona Sahlin,  som menar att kommunerna inte får tillräcklig information från SÄPO eller Polismyndigheten.

 

– Det handlar också om gamla fördomar om vad polisarbete är, och vad socialt arbete är. Många ser ner på det förebyggande arbetet och ser det som en flummig del av verksamheten. Jag menar att det är en lika viktig del som den brottsbekämpande delen, säger Mona Sahlin till SR...

 

Säpo skriver i ett mejl till Ekot man i vissa fall visst delar med sig av information till sociala myndigheter, men att man ibland är förhindrad av sekretess. Säpo påpekar också att det i regel är Polismyndigheten som ska föra vidare relevant information till civilsamhället.

 

Chefen för Nationellt Taktiskt Råd i Polismyndigheten, håller inte med om Mona Sahlins beskrivning. Kommunikationen med kommunerna kan förbättras, tror han, men han tycker inte det finns någon ovilja att stötta kommunerna.

 

– Det finns problem på vägen: några juridiska, några strukturella och några som handlar om att vi inte har kommit så långt i vår egen utveckling. Men vi vill verkligen att det här ska fungera väl, och ambitionen att stödja kommunerna i det förebyggande arbetet är väldigt hög, säger chefen för NTR till SR.


Blåljus kommentar: Båda ovanstående nyheter visar på vikten av att alla berörda instanser i det svenska samhället samarbetar. Sedan är det en helt annan fråga om vilken verklig kunskap Polismyndigheten har om personer som åker fram och tillbaka till krigszoner, deras förehavanden där, och deras eventuella farlighet. Blåljus gissar att de 126 personerna som nämns i artikeln är de som polisen eller SÄPO haft kännedom om. Hur många det rör sig om i verkligheten undandrar sig vår bedömning.  Liksom när det gäller det verkliga antalet personer som utsätts för sexuella övergrepp finns det sannolikt ett stort mörkertal. Det blir ännu större om olika myndigheter sitter på sin lilla del av kunskap utan att dela med sig.

 

Tommy Hansson

 
Gilla sidan:
TIPSA FRAGA















wwwpolisforbundet.se



Länk till Polistidningen


Krimkassan


Polisveteran
Polisveteranerna i Stockholms län


Dela
sidan:
Polisfacklig historik i Stockholms stad 1890-1994