Varför protesterar Sveriges poliser?

Det finns de som lyssnar så där lagom, och sätter upp en förvånad min, när poliserna tröttnar och ryter ifrån. Läs vad Polisförbundet tycker och hör vad poliserna tycker. Polisernas krav är inte orimliga, tvärtom! Så här skriver Polisförbundets ordförande, Lena Nitz och förhandlingschefen Niklas Simson på Polisförbundet.se.

På Polisförbundet börjar vi tröttna på att polismyndighetens ledning ständigt blir lika överraskade över medlemmarnas missnöje och vår kritik. I rikspolischef Dan Eliasson svarsbrev, som han tillsammans med övriga i polisledningen skrev efter att vi gått ut i ett pressmeddelande och sagt att ”Nu räcker det!” var han överraskad över kritiken mot genomförandet av polisreformen. Även Klas Friberg, regionpolischef i Väst, har uttryckt sin häpnad över detta.

Vi hoppas att rikspolischefen nu tar tillfället i akt och noga läser de stora mängder upprörda brev från poliser som nu är på väg till hans brevlåda. Först när vi har en gemensam problembild är det rimligt att gå vidare och diskutera åtgärder.

Från Polisförbundets sida tror vi istället att Dan Eliasson helt enkelt vill tona ner och skyla över det enorma missnöje som finns i kåren – ett missnöje som sträcker sig över allt från löner till effekter av den alltför tidspressade omorganisationen?

Det vi ser är en poliskår som går på knäna. Även om vi från fackligt håll hela tiden har stått bakom intentionerna i omorganisationen, har vi under lång tid kritiserat det sätt den genomförs på. Att sjösätta en ofärdig organisation utan lyhördhet mot den polisiära kompetens som finns i organisationen har inneburit att poliserna under lång tid nu får ta smällen som uppstår mellan vision och verklighet.

Dessutom känner sig poliserna varken sedda eller bekräftade för det hårda arbete de utför.  Resultatet av löneförhandlingarna blev därför droppen som fick bägaren att rinna över. Och det här är inget missnöje från förtroendevalda utan det sträcker sig hela vägen genom organisationen, från chefer till ny personal i yttre verksamhet.

Bara för någon vecka sedan mötte Dan Eliasson missnöjda poliser på Norrmalm i Stockholm efter att 182 poliser skrivet ett protestbrev kopplat till lön, villkor och inflytande. Deras missnöje är på inget sätt unikt.

Likaså kan det omöjligen ha undgått polisledningen att det finns ett stort fackligt missnöje med hur de hanterat den förändringsprocess som omorganisationen innebär. Vi har lämnat ett flertal förhandlingar i oenighet kopplat till genomförandet. Att Polisförbundet stämmer staten på 10 miljoner kronor för brott mot medbestämmandelagen är också en, minst sagt, tydlig markering.

Så vår uppmaning till Dan Eliasson är följande: sluta vara så förvånad. Ta kritiken på allvar istället. Du kan omöjligt få den de resultat av reformen som du eftersträvar om du inte har dina medarbetare med dig.  Den dialog som du och övriga ledningen säger sig eftersträva måste inledas med konkret handling. Det räcker inte med ord längre.

Med det sagt så vill vi på Polisförbundet inför de diskussioner polisledningen önskar ha i framtiden reda ut några av de saker som Polisledningen den senaste tiden förefaller ha missförstått.

Polisyrket är ett lagarbete

När Dan Eliasson och polisledningen i en text till oss skriver att poliserna i våra mest utsatta områden skulle få en sämre löneutveckling än andra poliser utifrån våra yrkanden så är det inte korrekt. I själva verket ingår dessa poliser i den grupp som även vi vill satsa på. Däremot är det så att vi ser att även övriga poliser behöver få en rimlig löneutveckling. Polisarbete är ett lagarbete och vi har därför krävt att satsningen även omfattar fler av de poliser som har lång erfarenhet i yrket.

Polisyrket är generellt undervärderat

Inte heller stämmer det att vi skulle ha motsatt oss lönesättande samtal. Vi var tvärtom beredda att acceptera det för hela kollektivet antingen på kort eller längre sikt. Vi har däremot villkorat det mot att poliserna måste få en anständig löneutveckling utifrån att yrket är felvärderat.

Polismyndighetens ledning behöver ta ansvar för att de nu leder en stor nationell myndighet

Vad gäller frågan om nationell finansiering så är polisledningen förstås medvetna om att vårt yrkande också byggde på ett större totalutrymme än det de föreslog. Det är helt enkelt viktigt att veta hur stor kakan är för att kunna bedöma hur stor den andel man får av den är. Vi har heller inte motsatt oss att det kan finnas skillnader mellan stad och landsbygd. Däremot har vi ifrågasatt om skillnaderna ska vara så stora som de är nu. Ni lyfter själva fram vikten av reformen och det faktum att Polismyndigheten nu är en myndighet. Är det inte då rimligt att eftersträva en lönestruktur som speglar att alla poliser arbetar i samma organisation? Vi har inte heller motsatt oss att Polismyndigheten behöver ha möjlighet att inom ramen för avtalet peka på olika satsningar som behöver göras.

Vi blev besvikna på agerandet i frågan om lägstalön

Vad gäller frågan om lägstalön på 24 500kr så skriver ni att vi säger att det infördes en sådan i augusti 2014 och att det inte stämmer. Det stämmer dock inte heller att vi nu skulle ha gått ut med ett sådant uttalande. Vi blev däremot besvikna över att ni inte upprätthöll den nivån eftersom vi uppfattade att vi var överens om målet.

Är våra krav verkligen orealistiska?

Även vad det gäller det polisledningen i sitt brev kallar lägstanivågarantier verkar det finns utrymme för förtydliganden. I de slutliga yrkanden vi la för att försöka möta Polismyndighetens ledning (trots att våra ursprungliga yrkanden var högst rimliga) fanns det inga villkorade lägstanivåer. Det vi däremot eftersträvade var en önskad lönebild från 25.000kr från start respektive 27.500kr efter 6 år, vilket alltså skulle ge myndigheten stor handlingsfrihet då de kunnat gå under de nivåerna för upp till 10% av kollektivet. Det främsta motargumentet uppfattade vi var att Polismyndigheten inte ville skapa orealistiska förväntningar. Vår motfråga då och nu är: På vilket sätt kan ovanstående lönekrav ses som orimliga och orealistiska krav?

Vår utgångspunkt i arbetet framöver är enkel: Sveriges poliser gör ett fantastiskt arbete och får för det arbetet för lite betalt och för dåliga villkor.  Det tänker vi göra något åt. För nu räcker det!