Varför polisers tålamod tryter

I en lång och mycket intressant artikel i tidningen Lag&Avtal, blir Polismyndighetens HR-direktör intervjuad. Hon får svara på många frågor om tjänstetillsättningar, om omorganisationens effekter på arbetsgrupper och kompetens, om otydliga chefsstrukturer i den nya organisationen.

Hon får även frågan om hur hon ser på massavhoppen av poliser och svarar tidningen: ”Massavhopp eller ej, vi ser en ökad personalomsättning efter historiskt låga siffror, men varje medarbetare som väljer att lämna för att vi inte är en bra arbetsgivare är ett misslyckande.”

Därefter kommer tidningen in på Polisförbundets krav på en rejäl uppvärdering av polisyrket. Tidningen frågar:

” Bör statusen på polisyrket höjas, bör poliserna ha högre löner?

– Ja, vi vill jobba för att säkerställa att polisanställdas arbetsinsatser värderas högre. Det har vi också visat i handling i våra senaste avtal. Det är ett partsgemensamt, långsiktigt arbete. Riktningen är tydlig. Vi har även jobbat med ingångslönerna. År 2014 låg de på 21 300 kronor. Nu är det individuell lönesättning när man börjar inom polisen. Där är riktmärket runt 25 000 kronor.

Är individuell lönesättning bra?

– Det är viktigt att göra skillnad på vilken arbetsinsats man gör. Lönen ska vara ett styrmedel för att säkra verksamhetens innehåll, mål, resultat och kompetensbehov. Det gäller att skapa förutsättningar för en bra dialog mellan chef och medarbetare och att jag som anställd kan påverka min lön.”

Blåljus kan konstatera att det inte i första hand är differentierade löner som poliserna efterfrågar. Det är högre löner för alla poliser. Att den saligen insomnade Rikspolisstyrelsen höjde ingångslönerna medan den nya polismyndigheten planerades, minns vi.

Men vi minns även att det första som den nya polismyndigheten gjorde var att sänka ingångslönerna under skamgränsen 24.500. Den individuella lönesättningen  och hur den tillämpades i den nya polismyndigheten ledde även till att kvinnor fick sämre lön i snitt än män. Ja, Polismyndigheten har hanterat I-löner nästan lika uselt som lärarnas arbetsgivare, vilket mest leder till missnöje och kastar grus i lagarbetet som läraryrket liksom polisarbetet är i sina bästa stunder.

En annan fråga när HR-direktören säger att polisanställdas arbetsinsatser bör värderas högre, är i förhållande till vaddå. 2008 fick en polis som efter sex års tjänst regelmässigt blev inspektör 28 000:-/ månad i region Stockholm. Hur mycket ska då en polis i Stockholm med lika många års tjänst kunna räkna med nio år senare 2017?

Eller är det så, att bostäderna i vår region har blivit så mycket billigare under dessa nio år, att samma lön skulle räcka för att inte bara arbeta, utan även ha råd att bo någonstans. (Jag låter i detta sammanhang bli att nämna hur lång bostadskön är i region Stockholm)

När HR-direktören talar om polisernas lönelyft som ett långsiktigt arbete, finns ett tydligt problem. Att polisernas tålamod tryter. Amorteringar skall betalas, avgifter och hyror likaså. Många poliser i Stockhom har fått sänkta löner i förhållande till de som gått före. Det finns en risk att de anser att de fått vänta länge nog. Om de får samma lön i kronor räknat som kollegor till dem med samma tjänstetid hade för nästan tio år sedan, så har de enligt Blåljus mening goda skäl för sin otålighet.

Tommy Hansson