Var är poliserna? I Säkerhetsbranchen...

Det är en fråga som många ställer sig särskilt när jobben är dubbelt så många som patrullerna en fredagskväll. En alldeles vanlig onsdag, fick jag en del av svaret, på säkerhetsbranchens skyddsmässa på Älvsjömässan Skydd-16. Där vimlade det av poliser. Eller, nja inte riktigt, men av före detta poliser. Hela mässan var full av kostymklädda säkerhetssäljare, och många av dem har gjort sina karriärer med sin polisiära bakgrund som en stark merit.

Mässans utställningshall förevisade skinande och hightec-präglade prylar, allt från fordon till kameror eller databaserade larmsystem, drönare eller brandskyddssystem. På fyra eller fem scener pågick parallella semiarier i olika ämnen, allt från trygghet i förortscentra till hur vi bäst bekämpar terrorism. Eller hur kommuner kan bearbeta trauman som Kronanmorden.

Det var inte utan att man som polis erinrade sig gamla tiders Polisens Dag, när en polisMC, en polishund eller en polisbil med blåljus och ett par uniformerade poliser kunde räcka för att imponera. Nu finns musklerna och pengarna helt uppenbart på annat håll – för den som har råd att köpa tjänsterna på den öppna marknaden. I ett hörn stod Polismuseets fina gamla VW 1303 S polisbil och tänkte på fornstora dar.

Ett seminarium som leddes av en fd Handenkollega, Peter Lillius, tog upp gränsdragningen mellan det polisiära och vad som de privata aktörerna kan bidra med. Polisbristen låg som ett raster över diskussionen, och när poliserna lämnar ett vakum fyller det privata det mot en ersättning. Men även då finns ju problemet kvar, när privata väktare gripit någon och får vänta i timmar på polisundsättning. Polistidningen har skrivit en bra artikel om debatten.

Ett annat seminarium var anordnat av Brandmännens Riksförbund och där deltog även Ambulansförbundet Alarm och vår egen Roger Östergren från Polisförbundet Region Stockholm.

Brandmännens Magnus Sjöholm beskrev hur de allt vanligare attackerna mot brandmän eller utrustning blivit normaliserade men att förbundet märkte att politiker kunde hävda att de var väldigt sällsynta. Det ledde till att facket gjorde en undersökning som visade hur många attacker som aldrig blev anmälda. Och att attackerna var förfärande vanliga. Motsvarande bild gav Ambulansfacket. Det är extra upprörande när personal som har som enda uppgift att rädda och hjälpa blir hindrade, attackerade och hotade. Det riskerar dessutom att försena räddningsinsatser på vissa orter, och det drabbar typiskt sätt laglydiga invånare.

Därefter berättade Roger Östergren om hur vi inom polisen ständigt arbetar med skyddsorganisationen för att lyfta de arbetsmiljöproblem som hot och våld mot poliser innebär. Särskilt i en del förorter har det blivit en omständighet som har blivit vardag. När det dunsar några stenar som inte träffar poliserna blir det lätt så, att ingen anmälan görs. En axelryckning, jaha, nu igen.

Men om inget dokumenteras har inget hänt när statistiken sammanställs. Vad som blivit en faktor att räkna med är att vissa grupperingar inte vill ha polis i ”sina områden”. När polisen är aktiv och stoppar bilar, griper våldsverkare eller narkotikalangare, kan det uppstå oroligheter med attacker mot poliser. Det har kallats social oro, men kanske mer handlar om kriminellt revirtänkande.           

Roger beskrev scenarios med falska larm som lockar poliser till platsen, där de sedan attackeras med exempelvis stenar, flaskor eller molotovcoctails. Men det kan även bli våldsamt vid vanliga polisingripanden och rutinpatrullering, så det är inte helt enkelt att förutse eller angripa. Som det är nu räcker inte resurserna till. Ett problem är ju även vad som händer med en ertappad gärningsman – vad blir påföljden?

Problemet är inte nytt för polisen även om det blivit värre de senaste åren. Det gäller att få poliserna på rätt plats, att punktmarkera kriminella personer, att få möjlighet att kameraövervaka på hot spots kan vara dellösningar. Men det absolut nödvändiga är poliser på plats som kan arbeta riktat och uthålligt mot problemen. Och det gäller fler platser än de särskilt utsatta områden som nu får del av Mareld-satsningen.

Seminariet följdes av något hundratal intresserade, sittplatserna tog slut och folk stod runt om och lyssnade intresserat. Efteråt blev det frågestund och en lyssnare från Örebrotrakten berättade att han själv bor i en sk utsatt förort. Han undrade när politikerna skulle vakna och ge polisen tillräckliga resurser. För om det inte händer nu, kan det bli för sent att vända utvecklingen, menade han. Blåljusfacken påtalar problemen, men om politikerna vidtar tillräckliga åtgärder är en annan fråga.

De kan dock inte hävda att de inte fått kunskapen…   

Tommy Hansson