Nättidningen som belyser polisernas vardag
Publicerat 2008-09-25 13:00
Som trogen läsare av Blåljus sedan något år tillbaks vill jag framföra mina varmaste av allting, över en hemsida som är mer läsvärd än sevärd, vilket är mer än ovanligt. Jag utgår ifrån att du förstår att jag inte är oförskämd… bara.
Jag har följt turerna mellan förbundet och Stockholm och jag har mer än en gång tagit mig för pannan över olika inslag i den här konflikten. Utan att ta ställning noterar jag att man från Stockholms sida konsekvent har drivit sin sak till vad jag nu upplever som vägs ände. I och med representantskapet i Malmö, finns inget mer att göra som kan betraktas som att ens vara i närheten av att vara konstruktivt.
Demonstrationen den 1 oktober är i hög grad tveksam i det perspektivet
men okey eftersom den planerats så länge. Vad jag undrar, är om någon på respektive sida, någon gång har funderat över vad som skulle krävas för att normalisera och avsluta situationen. Och till vilket pris? Jag tror inte det. För mig känns det som om tunnelseendet, och prestigen, driver parterna till en situation där bägge är ofrånkomliga förlorare, i demokratins namn.
Blåljus har nått en position där man har läsare över hela landet. Jag och alla andra har noterat, att du Claes inte bara hyllar det fria ordet, utan att du också, ägnar en del av dina kommentarer till facklig och demokratisk utbildning, vilket jag tycker är strålande.
Är det inte dags Claes, att ta till orda som redaktör för Blåljus, du som har följt debatten, blivit utslängd och nästan utslängd, att göra det som chefredaktörer ibland gör. Att ta till orda?
Undrar
Gunnar Andersson,
Fd Kamrat, ombudsman mm.
Blåljus kommentar: Först, Gunnar, måste vi reda ut en sak för våra yngsta läsare. När du skriver ”Fd Kamrat” så menar du ju inte att vi sagt upp bekantskapen med varandra utan att vi har ett långt, och under långa perioder gemensamt, förflutet i ”Kamraterna, förening för Stockholms polismän”, frivilligt upplöst på 1990-talet (jag höll i klubban den dagen). Än i dag får jag starka känslor bara av att skriva ut det namnet. Vilken sammanhållning!
I Stockholms län idag är sammanhållningen bättre än på länge – än någonsin rentav. Jag märker till min stora glädje många tecken på att vi alltmer går mot att bli ett sammansvetsat polisfack i länet.
Annat är det idag, som du påpekar, inom Polisförbundet på ett nationellt plan. Det går en tydlig skiljelinje mellan Stockholms län och landet i övrigt (delar av Skåne undantagna). Den märks dagligen i ord och handlingar.
Jag hyser inget större hopp hur mycket jag än vill (för det gör jag) att vi skulle stå enade i hela landet. De samlade verbala utfallen och aktionerna mot Stockholms läns poliser i samband med det senaste representantskapet saknar motstycke i den tid jag kan överblicka och den sträcker sig fackligt till 1960-talets början. Man får gå till tidigt 1900-tal för att hitta något liknande. Försoning signalerades hursomhelst inte.
Försoning måste ändå till. Men hur? Fackliga företrädare i polisfacket i Stockholms län gjorde i våras ett seriöst försök att få till stånd ett möte och en konstruktiv dialog inför framtiden med Jan Karlsen men möttes av kalla handen.
Jag har ett antal gånger påpekat för förbundsstyrelsen att Blåljus står helt öppet för dess information, invändningar, kritik och argument. Våra principer kring det fria ordet omfattar givetvis även dem. De vägrar att ens svara på insändare från medlemmar. När jag försöker intervjua dem meddelar de att förbundsstyrelsen beslutat att ingen får uttala sig i Blåljus. Detta trots att alla som intervjuas i Blåljus får godkänna sina citat före publicering. De beklagar att medlemmarna i Stockholms län är felinformerade eller inte informerade. Ändå vägrar de medverka på en hemsida som för närvarande når runt 10.000 läsare varje vecka – troligen betydligt fler. Självdestruktivt från förbundsstyrelsens sida - för att nu välja ett av de vänligare omdömena.
Det känns lite som du, Gunnar, valt fel adressat för din medlingstrevare hur väl menad och angelägen den än må vara. Stockholms län drivs mot isolering och marginalisering inom förbundet. Inte bara de fackliga företrädarna utan därtill åtskilliga tusental betalande medlemmar som vore värda en hövligare och omtänksammare behandling.
Dessa oroliga, bedrövade, i några fall förtvivlade men nästan alltid förbannade medlemmar måste få ur sig sin frustration. Mot dem kan man hytta med det fackliga regelverket men det är varken särskilt empatiskt eller serviceinriktat. Mer än så kunde de vänta sig för sina hundralappar varje månad. Polisfacket i Stockholms län respekterar dem i alla fall och öppnar en kanal för deras kritik – ett opinionsmöte. Skulle de verkligen inte ha rätt till det?
Käre Gunnar, gamle kompis från barrikaderna, jag beklagar uppriktigt att jag inte kan vara mer positiv än så.CC
Har de inte rätt att ha en åsikt och att framföra den? Fullsatt informationsmöte i Handen den 24 september. FOTO: Kenneth Falk.
VÄGS
ÄNDE
Som trogen läsare av Blåljus sedan något år tillbaks vill jag framföra mina varmaste av allting, över en hemsida som är mer läsvärd än sevärd, vilket är mer än ovanligt. Jag utgår ifrån att du förstår att jag inte är oförskämd… bara.
Jag har följt turerna mellan förbundet och Stockholm och jag har mer än en gång tagit mig för pannan över olika inslag i den här konflikten. Utan att ta ställning noterar jag att man från Stockholms sida konsekvent har drivit sin sak till vad jag nu upplever som vägs ände. I och med representantskapet i Malmö, finns inget mer att göra som kan betraktas som att ens vara i närheten av att vara konstruktivt.
Tveksam demonstration
Demonstrationen den 1 oktober är i hög grad tveksam i det perspektivet
men okey eftersom den planerats så länge. Vad jag undrar, är om någon på respektive sida, någon gång har funderat över vad som skulle krävas för att normalisera och avsluta situationen. Och till vilket pris? Jag tror inte det. För mig känns det som om tunnelseendet, och prestigen, driver parterna till en situation där bägge är ofrånkomliga förlorare, i demokratins namn.
Blåljus har nått en position där man har läsare över hela landet. Jag och alla andra har noterat, att du Claes inte bara hyllar det fria ordet, utan att du också, ägnar en del av dina kommentarer till facklig och demokratisk utbildning, vilket jag tycker är strålande.
Dags ta till orda?
Är det inte dags Claes, att ta till orda som redaktör för Blåljus, du som har följt debatten, blivit utslängd och nästan utslängd, att göra det som chefredaktörer ibland gör. Att ta till orda?
Undrar
Gunnar Andersson,
Fd Kamrat, ombudsman mm.
VAD
GÖRA
MER?
Blåljus kommentar: Först, Gunnar, måste vi reda ut en sak för våra yngsta läsare. När du skriver ”Fd Kamrat” så menar du ju inte att vi sagt upp bekantskapen med varandra utan att vi har ett långt, och under långa perioder gemensamt, förflutet i ”Kamraterna, förening för Stockholms polismän”, frivilligt upplöst på 1990-talet (jag höll i klubban den dagen). Än i dag får jag starka känslor bara av att skriva ut det namnet. Vilken sammanhållning!
I Stockholms län idag är sammanhållningen bättre än på länge – än någonsin rentav. Jag märker till min stora glädje många tecken på att vi alltmer går mot att bli ett sammansvetsat polisfack i länet.
Annat är det idag, som du påpekar, inom Polisförbundet på ett nationellt plan. Det går en tydlig skiljelinje mellan Stockholms län och landet i övrigt (delar av Skåne undantagna). Den märks dagligen i ord och handlingar.
Möttes av kalla handen
Jag hyser inget större hopp hur mycket jag än vill (för det gör jag) att vi skulle stå enade i hela landet. De samlade verbala utfallen och aktionerna mot Stockholms läns poliser i samband med det senaste representantskapet saknar motstycke i den tid jag kan överblicka och den sträcker sig fackligt till 1960-talets början. Man får gå till tidigt 1900-tal för att hitta något liknande. Försoning signalerades hursomhelst inte.
Försoning måste ändå till. Men hur? Fackliga företrädare i polisfacket i Stockholms län gjorde i våras ett seriöst försök att få till stånd ett möte och en konstruktiv dialog inför framtiden med Jan Karlsen men möttes av kalla handen.
Blåljus står öppet
Jag har ett antal gånger påpekat för förbundsstyrelsen att Blåljus står helt öppet för dess information, invändningar, kritik och argument. Våra principer kring det fria ordet omfattar givetvis även dem. De vägrar att ens svara på insändare från medlemmar. När jag försöker intervjua dem meddelar de att förbundsstyrelsen beslutat att ingen får uttala sig i Blåljus. Detta trots att alla som intervjuas i Blåljus får godkänna sina citat före publicering. De beklagar att medlemmarna i Stockholms län är felinformerade eller inte informerade. Ändå vägrar de medverka på en hemsida som för närvarande når runt 10.000 läsare varje vecka – troligen betydligt fler. Självdestruktivt från förbundsstyrelsens sida - för att nu välja ett av de vänligare omdömena.
Det känns lite som du, Gunnar, valt fel adressat för din medlingstrevare hur väl menad och angelägen den än må vara. Stockholms län drivs mot isolering och marginalisering inom förbundet. Inte bara de fackliga företrädarna utan därtill åtskilliga tusental betalande medlemmar som vore värda en hövligare och omtänksammare behandling.
Mer än så kunde de vänta sig
Dessa oroliga, bedrövade, i några fall förtvivlade men nästan alltid förbannade medlemmar måste få ur sig sin frustration. Mot dem kan man hytta med det fackliga regelverket men det är varken särskilt empatiskt eller serviceinriktat. Mer än så kunde de vänta sig för sina hundralappar varje månad. Polisfacket i Stockholms län respekterar dem i alla fall och öppnar en kanal för deras kritik – ett opinionsmöte. Skulle de verkligen inte ha rätt till det?
Käre Gunnar, gamle kompis från barrikaderna, jag beklagar uppriktigt att jag inte kan vara mer positiv än så.CC
Har de inte rätt att ha en åsikt och att framföra den? Fullsatt informationsmöte i Handen den 24 september. FOTO: Kenneth Falk.
Det hände just idag i världshistorien 24 - 31 december
Det hände just idag i världshistorien perioden 17 till 23 december
Det hände just idag i världshistorien den 12 till 18 november
Det hände just i dag i världshistorien periden 5 - 11 november
Det hände just idag i världshistorien under perioden 
Det hände i världshistorien just idag perioden 22 - 28 oktober
Det hände just idag i världshistorien under perioden 15 till 21 oktober
Det hände just idag i världshistorien under perioden 8 till 14 oktober
Det hände just idag i världshistorien under perioden 1 till 7 oktober
Det hände just idag i världshistorien perioden 24 till 30 september:
Det hände just idag i världshistorien perioden 17 till 23 september