Publicerat 2017-02-07 14:20

Vad händer inom polisen egentligen

I Polistidningen finns en krönika skriven av ingen mindre än Gunno Gunnmo. Han funderar på vad som egentligen ordet polisreform borde signalera. Att skapa bättre förutsättningar för en effektiv verksamhet av god kvalitet och, i de bästa av världar, en personal- och lönepolitik som stöder de målen.

Den så kallade reformen borde så klart ha utgått ifrån en analys av polisens uppdrag. Och hur man bäst skulle skapa förutsättningarna att fullgöra det uppdraget. Gunno konstaterar att varken Ygeman, Eliasson, Noa, HR-, it-, ekonomi-, rätts- eller kommunikationsavdelningen är de avgörande verktygen för att nå de mål som satts upp för polisen. Däremot är de uppräknade, möjligen med undantag av Ygeman, viktiga stödresurser för den personal vars kunnande och engagemang är polisens viktigaste, eller rättare sagt, enda resurs. Personalen.

Faktorer som utbildning, löne- och personalpolitik motsvarar inte de krav polisyrket ställer. Dessutom tillvaratas inte erfarenhetsbaserad kunskap på ett bra sätt.

Gunno avslutar sin krönika, som alla bör läsa i sin helhet, men allra mest alla politiker och andra som med barns självklarhet anser sig veta vad en polis är och vad som ger poliserna förutsättningar att göra ett så bra polisarbete som de är kapabla till, med orden:

"Den gemensamma nämnaren för den kris vi nu ser och för tidigare poliskriser är okunskap om och förakt för poliser och deras uppdrag."

 

Blåljus: Amen.

 

Tommy Hansson