Publicerat 2015-09-14 11:10

Vad är polisarbete

Två helt olika facebookinlägg, ger en aning om spännvidden mellan de uppdrag som poliser skickas på, närsomhelst, varsomhelst. Och polisen måste alltid göra rätt, använda lagom mycket våld och ta med sina reaktioner hem. Ibland visar sig känslorna på facebook också...

Blåljus har tidigare kommenterat inlägg på Lundapolisens facebooksida, som ofta är skrivna med känsla, värme och professionalism. Det har inte hindrat media från att kritisera vissa av inläggen, då poliser inte bör visa sina känslor, enligt en del journalister. Nu har "Tobbe" vid Lunds poliskår, berättat om en händelse som berört honom djupt.

"VAD FAN HÅLLER VI PÅ MED?!

För 25 minuter sedan hängde du dig. 16 år gammal, bara ett barn. Men som av en ofattbar slump kom din vän in i rummet några få sekunder efteråt och lyckades dra loss dig från snaran.

 

Nu står jag upp i ambulansen, lutar mig över dig och trycker ner dig på båren i ett försök att få dig att förbli stilla. En svettdroppe faller från min panna och träffar dig på högerkinden. Jag gör allt i min makt för att få dig att vara stilla samtidigt som jag försöker behålla balansen när ambulansen hastigt rycker och kränger fram och tillbaka.

Inlägget har hyllats i flera medier, och mer än 100 000 har gillat inlägget. Samtidigt har en del kommentarer på facebook ogillat delar av inlägget som de upplevt som politiskt färgat. Blåljus menar, att poliser bör kunna ge uttryck även för sådant som har politiska implikationer, tänk bara på straffrabatter, vård i frihet, eller samhällets misslyckanden när det kommer till vård av barn eller missbrukare. Det är ofta vi som ser det först och får ta de mentala smällarna...

På samma facebooksida, skriver "Mange P"  igen, om ett ögonblick när det säkert var extra gott att vara polis.

Slutligen vill vi påminna om att i de media som ogillar att poliser visar känslor förekommer även kritik mot språkbruk som visar på litterärar kvaliteter snarare än ett bryåkratiskt/juridiskt språkbruk. Blåljus håller så klart inte med, utan gillar starkt YB Magnus berättelse från verkligheten hos Handenpolisen:

"ATT TA ETT ANNAT LIV

Den bekanta känslan i kroppen när adrenalinet rusar till innebär att jag gör mig redo för det som måste utföras. Adrenalinet är något bra. Något som hjälper och visar att det är på allvar. På riktigt. Pulsen ökar, handsvett, synfältet minskar och även hörseln blir selektiv. Jag kliver ur bilen samtidigt som jag matar in en kula i loppet på min pistol. Det metalliska och välkända ljudet från mantelrörelsen i pistolen, blir ännu en trigger inför det som är oundvikligt. Det som måste göras. Jag tar några lugna steg framåt. Framför mig, bara några meter bort, står en stor frustande älg.

 

Jag åker ensam den här dagen då vi var ojämna vid utsättningen och jag jobbar som befäl. Ibland kan det dessutom vara skönt att åka ensam och jag tror det är något som jag uppskattar från min tid när jag arbetade som väktare med hund. Då var det bara jag och min hund. Nu sitter jag här många år senare och sjunger med i Iron Maidens underbara låt -Fear of the dark, som spelas med hög volym på radion i polisbilen. Det är en skön septemberkväll och jag trivs.

 

Trafikolycka, personbil har kört in i älg och föraren skall vara oskadd, men älgen skall ligga illa till på vägen. Jag tar jobbet trots att jag är själv. När jag närmar mig olycksplatsen börjar jag ana oråd. Något är fel. Det är en stor bilkö från båda hållen på vägen och bilarna har sina varningsblinkers påslagna. Jag tycker mig se något i mitten. Mitt på vägen!

 

Jag hinner inte stanna förrän en kvinna är framme och rycker i min bildörr. ”Du måste avliva älgen, den lider” skriker kvinnan gråtandes. Jag förstår vad hon menar. Jag kan se att den stackars älgen slagit sönder undersidan på mulen och att båda frambenen är brutna. Kraken står på de söndertrasade stumparna med kroppen kraftigt framåtlutad. Det måste göra ofantligt ont. De inre skadorna kan jag bara ana efter den kraftiga kollusionen med fordonet, som sedan visade sig vara en ordentligt skadad minibuss. Det är människor överallt och det är minst sagt kaos. Folk skriker och är upprörda. Självklart står någon och filmar. Alla ögon är på mig.

 

Skit! Inte en viltvårdare att få tag på och ingen annan som kan hjälpa mig. Varje minut som går är en minut med ohygglig plåga för den stackars älgen som står mitt på vägen. Jag har inget annat val än att med mitt lilla tjänstevapen avliva en älg på kanske 400 kg.

Jag börjar gå mot älgen. Måste tillräckligt nära. Tänk på skjutvinklar nu, säger jag tyst för mig själv. Ingen får bli skadad.

 

Hur reagerar en älg i dödsögonblicket? Kan den få nervryckningar som skulle innebära fara för mig? Kan den försöka anfalla mig? Olika tankar av självbevarelsedrift går genom mitt huvud.

 

Då händer det! Det magiska! Det oförklarliga! Älgens ögon möter mina och det känns som att han förstår. Jag kan inte förklara vad jag menar, men det känns inombords som att vi får kontakt. Att han förstår vad jag tänker göra, att jag är där för att få ett slut på lidandet. Den stora mäktiga älgen, skogens konung, lägger sig ner framför mig. Han tittar på mig med lugna ögon när jag trycker av den första kulan. Strax därefter är det över.

 

Som djurvän är det här ingen rolig del av polisens arbete, men den är viktig och nödvändig. Sedan jag blev polis har jag varit tvungen att avliva skadade djur av de flesta olika sorters som finns längst våra vägar runt omkring Södertörn. Det sker när djuret lider och finns på plats när vi kommer fram. Har djuret däremot flytt skadat ut i skogen så är det ingenting som vi gör något åt utan det får våra duktiga viltvårdare ta hand om. Än roligare är det när vi faktiskt kan rädda livet på skadade djur. Speciellt när vi kan rädda husdjur som katter och hundar. Då känns det riktigt bra kan jag lova.

 

I regel händer det en viltolycka var 15 minut. Tänk då på att du som förare är skyldig att meddela polisen att du kört på vilt. Ring 112 så lidandet för viltet kan förkortas. Var noga med att beskriva platsen och märk ut var du tror djuret flydde ut. Beskriv också hur du tror djuret är skadat.

 

Kör försiktigt och var medveten att störst risk att köra på djur är vid gryning och skymning då flest djur är aktiva. Nu i september och oktober är många djur brunstiga och rör sig därför mer över områden. Varna gärna varandra och påminn om att vi bor i djurtäta områden där kollision med exempelvis älg, vildsvin och grävling kan vara direkt livsfarliga. Kom också ihåg att inte väja för småvilt då det kan leda till allvarliga trafikolyckor som att man väjer ut i mötande körfält eller in i fasta hinder bredvid vägen. Kör säkert och lugnt.

 

Dela, gilla eller kommentera gärna. Kanske kan vi då hjälpas åt att förkorta lidandet om olyckan varit framme och viltet inte kommer överleva.

 

Magnus, yttre befäl"

 

Blåljus kommentar: Detta var tre av alla de inlägg som engagerade poliser skrivit under de senaste dagarnas polisarbete i Sverige. Sannolikt bidrar de alla på olika sätt att öka förståelsen för den verklighet som ofta bara poliser möter. Vi söker upp situationer som många andra gör sitt bästa för att undvika, eller filma. DN har en artikel som diskuterar polisers litterära kvalitet i sociala medier.

 

Tommy Hansson