Publicerat 2016-09-23 13:30

Utbildade poliser skjuter mer?

Man kan dra intressanta slutsatser om man orkat bläddra bland ledarsidorna i veckan. En rubrik lyder: Alla poliser är inte rasister. I en annan ledare, skriver DN:s stridbara krönikör Hanne Kjöller om polisens terrorutbildning, som bland annat syftar till att höja polisernas beredskap. Hon fruktar att det kommer att leda till att fler blir skjutna av poliser i Sverige.

Utgångspunkten är ett par radioreportage om hur poliser skall ha tillräcklig mental och utrustningsmässig beredskap om en terrorist skulle slå till i Sverige (igen).



och här med ljudlänkar.

Blåljus påminner, trots att det inte borde behövas, om att vi haft terrordåd i Sverige, om än inte lika "framgångsrika" som Utöya eller Bachlan. Till det kommer ett flertal attacker i Europa mot enskilda poliser. Däremot har ju svensk polis genom vapenmakt avvärjt en sannolik masskjutning i Köpenhamn, något som de svenska konstaplarna fick medalj för i Danmark. Och vi kan bara fundera över hur det kunde ha gått på skolan i Trollhättan, om inte poliserna stoppat Anton Lundin med ett adekvat våld. För det krävs mental och annan träning.

Hanne Kjöllers slutsats av hur svenska poliser skulle agera efter att ha fått bättre utbildning i hur en terrorist kan agera vid konfrontation med polisen. Hon skriver: "Men ingen är heller betjänt av en paranoid polis som tror att IS lurar bakom varje knivslagsmål.

Det trista är att risken för upptrappat våld och en ännu kraftigare ökning av antalet svenska dödsskjutningar inte ens berördes i de långa inslagen. Inte heller fanns någon diskussion om värdet av en sannolikhetsbedömning.

I polisens svartvita värld ska man gå från att aldrig tänka ”terror” till att alltid tänka ”terror”. Däremot förmår man uppenbarligen inte reflektera över det faktum att vad man tror påverkar vad man gör."

 

Man kunde ju fundera över alternativet, att en eller flera ingripande poliser blir dödade och att en terrorattack därmed lyckas. Hur många liv skulle det vara värt? Eller räknas bara liv som polisen tvingas släcka? Det kan aldrig slås fast hårt nog, att det knappast är Nationella Insatsstyrkan som kommer att komma först till ett terrordåd. Eller ens piketen. Sannorlikt blir det en helt vanlig lokalpolis. Då måste den polisen klara av även en mycket svår situation.

 

En helt annan sak, är att ingen svensk polis ska skjuta i onödan. Man kan uppfatta situationer olika, men behovs- och proportionalitetsprincipen sitter i varje polis förlängda märg. Och mer så ju mer polisen tränar. Vilket så klart är utmärkt.

Ivar Arpi har en helt annan ingång i en ledarartikel i SvD med rubriken Blå liv räknas också.

Han noterar att de närmast dagliga nattliga attackerna mot svenska poliser riskerar inte bara polisernas liv utan även andra laglydiga människors. Han noterar att polisens omorganisation gjort det svårare för poliserna att agera framgångsrikt i det lokala polisarbetet, och vill dra i nödbromsen för omorganisationen. Lite som Polisförbundets krav på Regeringen att tillsätta en kriskommission innan de tvingas tillsätta en haverikommission

Slutligen, har DN i dagens ledare en artikel med den klatchiga och hoppingivande? rubriken "Alla poliser är inte rasister". Men den handlar om USA. Och där har ju bland annat beväpningen av befolkningen gjort att våldsnivån ligger på en högre nivå än den gjort i Sverige hittills. Dock ser recepten på ett bättre förhållande mellan delar av befolkningen och polisen bekant ut på något sätt. DN skriver: "Relationerna med medborgare i utsatta områden måste odlas. Men polisen behövs också för att skydda svarta amerikaner, som löper betydligt större risk att bli mördade – oftast av andra svarta – än vita gör."

Den sista slutsatsen gäller, bortsett från färgen på människorna, även i Sverige. Och Blåljus slutsats blir: Alla journalister är inte polishatare.

Tommy Hansson