Publicerat 2016-05-15 16:30

Utanförskapsområdena ligger i Sverige

Expressens Anna Dahlberg skriver i dagens ledare om hur laglöshet och kriminalitet drabbar vissa områden. Och varför har det varit så svårt att erkänna problematiken? Den som inte ser problemen lär inte heller komma med lösningar på dem. Anna Dahlberg tar sin utgångspunkt från en förskolelärare som berättade hur hon gång på gång tvingas börja arbetsdagen med att sopa bort glassplitter från krossade rutor på förskolan. Ett exempel på kriminalitet som blivit vardag och inte föranleder ens en notis.

Att en polispatrull möts av grupper som hotar eller attackerar föranleder möjligen en axelryckning. Det tycks talas mer om problemen i svenska förorter i Australien eller i Norge. Med förundran ser dessa journalister hur det fria ordet attackeras i Sverige.

Anna Dahlberg menar att journalister borde hojta om hot mot yttrandefriheten när reportageteam motas bort. Feminister borde fördöma de självutnämnda moralpoliserna. Antirasister borde kräva samma trygghet för människor i utanförskapsområden som för andra i Sverige.

Dahlberg fruktar nu att problemen skall eskalera i skuggan av rekordmigrationen förra året. Hur ska det bli med trångboddhet, arbetslöshet och segretation, frågar hon sig. Dessutom har hon några konkreta idéer för att komma tillrätta med en del av problemen, exempelvis att stärka polisen.

"Det krävs fler poliser, övervakningskameror på brottstyngda platser, skärpta straff för unga, jourdomstolar och slopad mängdrabatt på brott. Ungdomar som ägnar sig åt att kasta sten och sälja narkotika måste veta att det blir en snabb samhällelig reaktion. Straffriheten måste upphöra."

Anna Dahlberg konstaterar att utanförskapsområdena inte ligger utanför Sverige. Detta är Sverige. Det är här yttrandefrihetens gräns testas, kvinnors och minoriteternas rättigheter prövas och vi ser effekterna av en rättsstat som har dragit sig tillbaka. Bristen på lag och ordning är först och främst ett svek mot alla som bor och verkar i dessa områden. Men reträtterna definierar också oss som land. Det kommer att krävas både ett krismedvetande och en kraftsamling för att bryta denna utveckling mot parallella samhällen, konstaterar Dahlberg i ledaren.

Blåljus håller med om mycket av vad Dahlberg skriver om polisen. Bland annat om problematiken att satsa stora polisresurser i vissa områden när polisbristen är skriande överallt i Sverige. Hade hon beskrivit hur polisen skall få tillräckliga resurser, och hur polisen skall få fler medarbetare att söka sig till och att stanna kvar i utsatta områden och fortsätta kampen mot kriminalitet, hade lyckan varit fullständig. Som Dahlberg skriver finns det fler än 50 utsatta områden i landet. Satsningen som nu görs handlar kanske om 14. Exempelvis Hässleholmen eller Rågsved hör inte till de särskilt utsatta områden där satsningen sker.

Tommy Hansson