Nättidningen som belyser polisernas vardag
Publicerat 2004-08-28 08:15Klockan 13.00 fredagen den 27 augusti inleddes begravningsgudstjänsten i Hedemora Kyrka. Kyrkan var fullsatt och det uppskattas att ca 800 tagit plats för att närvara.
En fantastisk blomsterdekoration tillsammans med fanvakt och kistvakt bildade en ljus ram kring akten. Stockholmspolisens musikkår spelade bl a Anthem av B Andersson och B Ulveus och Vid Larsmäss av W. Peterson-Berger. Poliskören sjöng bl a Dagen är nära. Officianten Anders Berglund höll ett gripande tal där han pekade på hur det plötsliga våldet kan komma så nära in på vem som helst av oss.
Rikspolischefen talde om att våldet mot en polis är våld mot demokratin.Landshövdingen i Dalarna, Ingrid Dahlberg, talade personligt till familjen.Jan Karlsen läste efter sitt personliga tal till familjen upp en dikt som var mycket gripande och som avslutades med orden. Om du vill kalla på mig, ropa på mig från ditt hjärta, och jag kommer att vara där.
Det blev en mycket personlig begravningsakt för Ulf Grape. Officianten beskrev Ulf personligt och denna beskrivning avslutades med att No One but You av Queen strömmade ut ur högtalarna.
Då samtliga i kyrkan defilerade framför kistan och berget av röda rosor växte på bordet bredvid var det oerhört gripande. Avskedstagandena från kollegor och arbetskamrater men framför allt från familjen kändes långt in i hjärtat och jag kan bara önska att jag aldrig mer skall behöva uppleva att en kollega och facklig kamrat skall behöva utsättas för ett dödligt våld i sin tjänst.
Många tårar föll och samtliga i kyrkan kände den sorg som Ulf Grapes hastiga bortgång förorsakat.
En tanke kom hos mig mot slutet av akten, vi var inte 800 i kyrkan vi var 16000 poliser som fanns med i tankarna, främst hos familjen men också hos arbetskamraterna. Mot slutet av akten framfördes Vid dagens slut av Stockholmspolisens musikkår och då jag mötte familjens blickar så fanns den outtalade frågan, som finns hos oss alla:Varför?
Lars Ericson
Ordförande
Polisförbundet
Stockholms Län
---------------------------------------------------
DÖMD PÅ FELAKTIGA GRUNDER!
Den 2 april 2003 – nästan ett år efter en händelse i Rinkeby – dömdes polismannen Göran Ström av Stockholms tingsrätt till dagsböter för ringa misshandel. Vi inom polisen blev upprörda och förbannade. Vi trodde nämligen att Göran dömts för att han använt våld för att förhindra att den han misstänkte var en rattfylla på motorcykel fortsatte sin färd ut i trafiken. Vi tyckte ju att Göran gjort allt rätt. Han hade, som man ska, använt sin beväpning – batongen – och slagit några slag på den misstänktes arm. Denne fick några blåmärken. Inget orimligt våld med tanke på vad som stod på spel – risken för oskyldiga trafikanter att möta en rattfylla på vägarna.
När man nu, drygt ett år efter domen, börjar rota i ärendet inför dess behandling i Högsta domstolen, HD, visar det sig att vi alla trodde fel. Göran har inte dömts för detta. Ingen – varken inom medierna eller i våra egna led – som upprörts över domen har hittills tagit sig tid att läsa den. Låt oss titta på det avgörande avsnittet i tingsrättens dom (Blåljus har tagit bort delar av den andre partens efternamn):
”Göran Ström har varit något svävande ifråga om vilket tjänsteingripande det i förhållande till Senol Ö varit fråga om. Närmast till hands ligger hans uppgift att avsikten med ingripandet skulle ha varit att kontrollera motorcykeln samt hindra Ö från att köra iväg utan hjälm på huvudet. Ström tycks sålunda ha ingripit med stöd av 10 § första stycket femte punkten polislagen vari anges att sådant våld som angetts ovan får användas när polisman med laga stöd skall stoppa ett fordon.
Enligt tingsrättens mening har emellertid omständigheterna i det här fallet inte varit sådana att det varit försvarligt att använda ens det våld som sålunda förekommit, även om samtliga polismän kom att uppleva situationen redan från början som spänd och hotfull. Inte heller har omständigheterna vid det här tillfället varit sådana att Göran Ström svårligen kunnat besinna sig i förhållande till Ö, varför inte heller den ansvarsfrihetsgrund som finns enligt 24 kap. 6 § brottsbalken kan vara aktuell. Göran Ström skall således dömas för misshandel i förhållande till Senol Ö.”
Inte en stavelse om rattfylleri! Av någon orsak har tingsrätten inte tagit med det i sin bedömning. All upprördhet runt domen har helt enkelt skjutit på fel mål. Men det betyder inte att det saknas grund för upprördhet. Det är bara en annan grund. Du som vill läsa domen hittar den under ”Notiser” här till vänster med rubriken ”Domen mot Göran”.
Kort om domen: Gissningsvis har tingsrätten grubblat över proportionalitetsprincipen. Står det i rimlig proportion till brottet att köra utan hjälm att slå med batong för att hindra det? Ö var ju identifierad (Göran visste vem han var) och kunde lagföras i efterhand. Tingsrätten har svarat nej på frågan. Flera skulle troligen hålla med om det.
Men nu var det i Görans ögon inte alls det saken gällde. Han såg framför sig en motorcyklist som han misstänkte var drogpåverkad. Och just det har Göran också skrivit i sin anmälan som upprättades direkt efter händelsen. Det var grunden till ingripandet. Och det kan vem som helst förvissa sig om genom att läsa anmälan som ingår som en del av förundersökningen. Anmälan hittar du under ”Notiser” här till vänster med rubriken ”Görans anmälan”. Det här med rattfylleri är inte en efterhandskonstruktion av Göran. Det är dokumenterat i anmälan och i en PM i direkt anslutning till händelsen.
Hade tingsrätten uppfattat eller brytt sig om att misstanken gällde rattfylleri hade den troligen inte ansett att ett eller ett par slag på armen med batongen var något oproportionerligt våld. Göran hade frikänts.
Men tingsrätten får vid dom bara ta ställning till det som framkommit vid huvudförhandlingen (muntlighetsprincipen). Den bör inte bläddra i några papper. Vad kom då fram under rättegången? Det vet vi inte med säkerhet. Gun Lombach som handlägger ärendet vid HD säger till Blåljus att banden från tingsrätten inte finns längre. Någon har troligen slarvat bort dem.
Två personer bör, förutom Göran själv, ha berättat för tingsrätten om Görans misstankar om rattfylleri:
PERSON ETT. Chefsåklagare Christer Ekelund vid polismålsenheten i Stockholm, åklagare i ärendet. Andemeningen i rättegångsbalken är att åklagaren ska dra fram både det som talar den tilltalades nackdel och det som talar till hans fördel. Att helt utelämna eller snabbt vifta bort att Göran i sin anmälan angett misstanke om rattfylleri är knappast etiskt av en åklagare.
Christer Ekelund säger till Blåljus att han inte närmare vill kommentera ärendet. Han säger att han står för vad han sagt och gjort och i övrigt hänvisar han till domen.
Frågor man skulle vilja ha svar på är om Christer Ekelund har nämnt rattfyllerimisstanken vid huvudförhandlingen? Man skulle också vilja höra om han hade ett intresse av att undanhålla den informationen för att få Göran fälld? Och får i så fall en åklagare göra så?
Eftersom Ekelund inte vill kommentera händelsen tvingas vi att fundera lite själva. Om en misstänkt lämnar en i och för sig rimlig förklaring till ett beteende vet varje åklagare att han måste godta den eller också visa inför tingsrätten att den förklaringen inte håller. Och ska man visa att en erfaren polis uppgifter om misstanke om rattfylleri är ogrundade så måste man ha mycket bra på fötter. Har man inte det kanske man väljer att helt ignorera eller vifta bort förklaringen. Det kan vanligt folk kanske göra. Men inte en åklagare.
PERSON TVÅ. Advokat Bengt H Nilsson, Stockholm, som var Görans försvarare. Även han ska som advokat medverka till sakens allsidiga belysning men huvuduppgiften är förstås att dra fram så mycket som möjligt som talar till klientens fördel.
Bengt H Nilsson säger till Blåljus att han är övertygad om att uppgiften om att Göran Ström misstänkte rattfylleri fanns med i processmaterialet eftersom det var en mycket viktig sak att framhålla som skäl till ingripandet. Han säger också att rätten bara kan bortse från de uppgifter den tilltalade lämnar vid huvudförhandlingen om de framstår som uppenbart orimliga. I det här fallet var Görans uppgifter om misstankarna om rattfylleri högst rimliga – de var i själva verket en vettig och näraliggande förklaring till ingripandet.
Tingsrätten har alltså fått en förklaring från den tilltalade. Den var rimlig. Hade åklagaren försökt visa att förklaringen var falsk eller orimlig borde rätten i domen ha fört ett resonemang om detta. Rätten skulle sedan kommit fram till om Görans förklaring skulle godtas eller om man skulle följa åklagarens linje och anse den orimlig. I stället har rätten valt att helt strunta i Görans uppgifter. Det framgår kristallklart av domen vilket var och en kan förvissa sig om! Därmed har man frångått en grundläggande rättsprincip. Den tilltalade ska inte bevisa sin oskuld – åklagaren ska styrka dennes skuld.
Rättegångsfel? Troligen. Men det lär inte
kunna styrkas att vare sig åklagaren eller rätten handlat fel eftersom banden så praktiskt är försvunna. Hoppet står till att HD beslutar prövningstillstånd i hovrätten för Göran Ström och att man där behandlar ärendet mera seriöst.
Hovrätten har tidigare avslagit en begäran om prövning eftersom Göran bara dömts till böter. Sådana ärenden behöver inte hovrätten pröva. Riksåklagaren ska yttra sig till HD senast den 1 september. Det yttrandet återkommer Blåljus utförligt till.
- Det har varit en otroligt tung tid, säger Göran till Blåljus. Jag vet ju att jag gjorde rätt enligt boken och att bli dömd i det läget skakar ju om en ordentligt. Jag blev enormt lättad när beskedet från HD kom. Det innebar i alla fall en öppning.
- Ansvarsnämnden uttalade ju före tingsrättsdomen att man skulle avskeda dig om du dömdes för misshandel. Ser du inte en risk i ditt överklagande? Nämligen att hovrätten dömer dig för misshandel i stället för ringa misshandel?
- Jag har inte tänkt i de banorna, jag tycker inte att jag tar någon risk. Jag har förhindrat en misstänkt rattfyllas färd och jag har inte använt något övervåld och det har åklagaren inte heller påstått. Han har talat om ett slag med batongen och hur många poliser har inte slagit ett slag med batongen för att stoppa en rattfylla som försöker sticka?
Göran Ström har redan tidigare själv valt att framträda med sitt namn. Blåljus tänker följa Görans ärende hela vägen och fortlöpande rapportera här hur det fortskrider.
---------------------------------------------------
LÄS VÅR FÖRHANDLINGSANSVARIGE STEFAN EKLUNDS ARTIKEL OM DE PÅGÅENDE LÖNEFÖRHANDLINGARNA UNDER ”NOTISER”!
---------------------------------------------------
ÄR DET KLOKT?
frågar sig Kerry Björkström i en ny insändare som förvisso väcker en del funderingar:
”Har precis läst tidningen Metro i Stockholm. Svensk Handel och Justitiedepartementet vill att brottet Snatteri ska föras in under ordningsbotsbrotten.Har man tänkt på konsekvenserna?
Det innebär, vad jag kan förstå, att det inte längre föreligger gripande-skäl, eftersom brottet endast kan ge böter och inte fängelse.
Nu är det ju så att väktare, butikspersonal och butikskontrollanter får "gripa envar" som begått ett brott "varpå fängelse kan följa". Kravet är att det måste vara på "bar gärning" eller "flyende fot".
DETTA KOMMER DÅ ATT FÖRSVINNA! Snattaren är inte gripbar, förutom av polisen!Polisen måste alltså gripa varje snattare och bötfälla denne på platsen, om denne kan identifieras direkt.
Hur ofta kommer polisen att komma på "pågående snatteri"?Det är ju bara sekunder om att göra och därför kommer snatterianmälningarna att minska enormt mycket. Nästan noll skulle jag vilja påstå, OM man inte sätter polispersonal i varje butik, vill säga.
Däremot kommer brottet: "Olaga frihetsberövande" att öka desto mer, eftersom folk fortfarande kommer att gripa snattare till höger o vänster. Är det klokt?”
Kerry Björkström
---------------------------------------------------
Vad finns i medierna av särskilt intresse för poliser utöver den vardagliga brottsrapporteringen? Du behöver inte surfa runt bland en lång rad sajter för att ta reda på det. Blåljus.nu gör jobbet åt dig på avdelningen ”Aktuella artiklar av intresse” under rubriken ”Länkar” på den grå linjen ovan. Använd Blåljus.nu för att kolla vad som är på gång!
---------------------------------------------------
HEMSIDAN UPPDATERAD DEN 28 aug 2004 kl 0700.
Den 23 augusti 1973 steg Jan Erik Olsson in på Sveriges Kreditbanks huvudkontor vid Norrmalmstorg. Efter skottlossning tog han fyra banktjänstemän som gisslan i ett bankvalv. Han begärde bl a tre miljoner kr och att den för bl a grovt rån dömde och internerade Clark Olofsson skulle föras till valvet. Efter regeringsbeslut fördes Olofsson till banken och förenades genom polismästarens försorg med Olsson och gisslan. Den 28 augusti gav Olsson upp efter att gas sprutats in i bankvalvet. Tingsrätten dömde Olsson för bl.a. människorov, försök till grov utpressning, grovt rån och grov misshandel. Olofsson dömdes för medhjälp till de två förstnämnda brotten. Senare frikändes dock Olofsson av hovrätten. Den ende som fysiskt skadades vid händelsen var polismannen Olle Abrahamsson som genom ett borrhål sköts i handen av Olsson. Norrmalmstorgsdramat är ett av de brott i Sverige som blivit internationellt kända. Relationen mellan gärningsmännen och deras gisslan har gett upphov till uttrycket Norrmalmstorgssyndromet (internationellt känt som The Stockholm Syndrome). Det innebär att personer i en gisslansituation upplever risken att bli skadade av polisens motåtgärder som ett större hot mot sin egen säkerhet än de kriminella handlingar som de utsätts för av gärningsmännen. I många länder har erfarenheterna från Norrmalmstorg legat till grund för utformningen av polisiär taktik i gisslansituationer. Den 28 augusti fick dramat sin oblodiga upplösning. Polisen släppte in gas i valvet och Olsson och Olofsson gav sig. Gisslan fördes till sjukhus men befanns inte ha skadats fysiskt.
Det ska handla om stora män i sin tid. De icke stora utan snarare klandervärda personer som låg bakom rivningen av Stockholms City på 1950 och –60-talen såg också till att låta grävskoporna svepa med en stor konstnärs ateljé i närheten av det som senare blev Sergels torg. Den platsens utformning är knappast ett värdigt konstnärligt minne över Johan Tobias Sergel, tecknare och skulptör, professor vid Konstakademien från 1780 född den 28 augusti 1740. Estet som han var skulle han ryst om han fått se vad man ställt till med på torget som bär hans namn. Han utbildades vid slottsbygget i Stockholm men också i Rom, där han tecknade modell i den franska akademin och studerade de berömda monumenten, men han sökte sig också till de nyfunna antikerna i Neapel och Portici. Gustav III-statyn på Skeppsbron är hans verk liksom många andra. Han var känd över Europas för sin konst. För följande generationer blev Sergel en aldrig uppnådd förebild. Som tecknare är han känd än idag. Hans burleska teckningar från vardagslivet publiceras fortfarande ofta. Den 28 augusti 1963 organiserade Martin Luther King en marsch till Washington, som samlade 250 000 människor ur alla samhällslager till stöd för medborgarrättslagstiftningen. Inför denna församling höll han vid Lincoln Memorial ett berömt tal, där de återkommande orden "I have a dream" uttryckte hans vision av och tro på ett framtida samhälle präglat av broderskap och jämlikhet. Denb gången blev han inte slagen, biten av polishundar eller trakasserad som han blivit så många gånger tidigare i den amerikanska Södern. Martin Luther King studerade vid Crozer Theological Seminary, tog doktorsexamen vid Boston University 1955 och blev känd samma år som ledare för en kampanj mot bussegregationen i Montgomery, Alabama. Han hävdade principen att demonstranterna aldrig skulle ta till våld, oavsett vilka provokationer och vilket våld de själva utsattes för. En nåd att stilla bedja om när det demonstreras här i Sverige.
En fantastisk blomsterdekoration tillsammans med fanvakt och kistvakt bildade en ljus ram kring akten. Stockholmspolisens musikkår spelade bl a Anthem av B Andersson och B Ulveus och Vid Larsmäss av W. Peterson-Berger. Poliskören sjöng bl a Dagen är nära. Officianten Anders Berglund höll ett gripande tal där han pekade på hur det plötsliga våldet kan komma så nära in på vem som helst av oss.
Rikspolischefen talde om att våldet mot en polis är våld mot demokratin.Landshövdingen i Dalarna, Ingrid Dahlberg, talade personligt till familjen.Jan Karlsen läste efter sitt personliga tal till familjen upp en dikt som var mycket gripande och som avslutades med orden. Om du vill kalla på mig, ropa på mig från ditt hjärta, och jag kommer att vara där.
Det blev en mycket personlig begravningsakt för Ulf Grape. Officianten beskrev Ulf personligt och denna beskrivning avslutades med att No One but You av Queen strömmade ut ur högtalarna.
Då samtliga i kyrkan defilerade framför kistan och berget av röda rosor växte på bordet bredvid var det oerhört gripande. Avskedstagandena från kollegor och arbetskamrater men framför allt från familjen kändes långt in i hjärtat och jag kan bara önska att jag aldrig mer skall behöva uppleva att en kollega och facklig kamrat skall behöva utsättas för ett dödligt våld i sin tjänst.
Många tårar föll och samtliga i kyrkan kände den sorg som Ulf Grapes hastiga bortgång förorsakat.
En tanke kom hos mig mot slutet av akten, vi var inte 800 i kyrkan vi var 16000 poliser som fanns med i tankarna, främst hos familjen men också hos arbetskamraterna. Mot slutet av akten framfördes Vid dagens slut av Stockholmspolisens musikkår och då jag mötte familjens blickar så fanns den outtalade frågan, som finns hos oss alla:Varför?
Lars Ericson
Ordförande
Polisförbundet
Stockholms Län
---------------------------------------------------
DÖMD PÅ FELAKTIGA GRUNDER!
Den 2 april 2003 – nästan ett år efter en händelse i Rinkeby – dömdes polismannen Göran Ström av Stockholms tingsrätt till dagsböter för ringa misshandel. Vi inom polisen blev upprörda och förbannade. Vi trodde nämligen att Göran dömts för att han använt våld för att förhindra att den han misstänkte var en rattfylla på motorcykel fortsatte sin färd ut i trafiken. Vi tyckte ju att Göran gjort allt rätt. Han hade, som man ska, använt sin beväpning – batongen – och slagit några slag på den misstänktes arm. Denne fick några blåmärken. Inget orimligt våld med tanke på vad som stod på spel – risken för oskyldiga trafikanter att möta en rattfylla på vägarna.
När man nu, drygt ett år efter domen, börjar rota i ärendet inför dess behandling i Högsta domstolen, HD, visar det sig att vi alla trodde fel. Göran har inte dömts för detta. Ingen – varken inom medierna eller i våra egna led – som upprörts över domen har hittills tagit sig tid att läsa den. Låt oss titta på det avgörande avsnittet i tingsrättens dom (Blåljus har tagit bort delar av den andre partens efternamn):
”Göran Ström har varit något svävande ifråga om vilket tjänsteingripande det i förhållande till Senol Ö varit fråga om. Närmast till hands ligger hans uppgift att avsikten med ingripandet skulle ha varit att kontrollera motorcykeln samt hindra Ö från att köra iväg utan hjälm på huvudet. Ström tycks sålunda ha ingripit med stöd av 10 § första stycket femte punkten polislagen vari anges att sådant våld som angetts ovan får användas när polisman med laga stöd skall stoppa ett fordon.
Enligt tingsrättens mening har emellertid omständigheterna i det här fallet inte varit sådana att det varit försvarligt att använda ens det våld som sålunda förekommit, även om samtliga polismän kom att uppleva situationen redan från början som spänd och hotfull. Inte heller har omständigheterna vid det här tillfället varit sådana att Göran Ström svårligen kunnat besinna sig i förhållande till Ö, varför inte heller den ansvarsfrihetsgrund som finns enligt 24 kap. 6 § brottsbalken kan vara aktuell. Göran Ström skall således dömas för misshandel i förhållande till Senol Ö.”
Inte en stavelse om rattfylleri! Av någon orsak har tingsrätten inte tagit med det i sin bedömning. All upprördhet runt domen har helt enkelt skjutit på fel mål. Men det betyder inte att det saknas grund för upprördhet. Det är bara en annan grund. Du som vill läsa domen hittar den under ”Notiser” här till vänster med rubriken ”Domen mot Göran”.
Kort om domen: Gissningsvis har tingsrätten grubblat över proportionalitetsprincipen. Står det i rimlig proportion till brottet att köra utan hjälm att slå med batong för att hindra det? Ö var ju identifierad (Göran visste vem han var) och kunde lagföras i efterhand. Tingsrätten har svarat nej på frågan. Flera skulle troligen hålla med om det.
Men nu var det i Görans ögon inte alls det saken gällde. Han såg framför sig en motorcyklist som han misstänkte var drogpåverkad. Och just det har Göran också skrivit i sin anmälan som upprättades direkt efter händelsen. Det var grunden till ingripandet. Och det kan vem som helst förvissa sig om genom att läsa anmälan som ingår som en del av förundersökningen. Anmälan hittar du under ”Notiser” här till vänster med rubriken ”Görans anmälan”. Det här med rattfylleri är inte en efterhandskonstruktion av Göran. Det är dokumenterat i anmälan och i en PM i direkt anslutning till händelsen.
Hade tingsrätten uppfattat eller brytt sig om att misstanken gällde rattfylleri hade den troligen inte ansett att ett eller ett par slag på armen med batongen var något oproportionerligt våld. Göran hade frikänts.
Men tingsrätten får vid dom bara ta ställning till det som framkommit vid huvudförhandlingen (muntlighetsprincipen). Den bör inte bläddra i några papper. Vad kom då fram under rättegången? Det vet vi inte med säkerhet. Gun Lombach som handlägger ärendet vid HD säger till Blåljus att banden från tingsrätten inte finns längre. Någon har troligen slarvat bort dem.
Två personer bör, förutom Göran själv, ha berättat för tingsrätten om Görans misstankar om rattfylleri:
PERSON ETT. Chefsåklagare Christer Ekelund vid polismålsenheten i Stockholm, åklagare i ärendet. Andemeningen i rättegångsbalken är att åklagaren ska dra fram både det som talar den tilltalades nackdel och det som talar till hans fördel. Att helt utelämna eller snabbt vifta bort att Göran i sin anmälan angett misstanke om rattfylleri är knappast etiskt av en åklagare.
Christer Ekelund säger till Blåljus att han inte närmare vill kommentera ärendet. Han säger att han står för vad han sagt och gjort och i övrigt hänvisar han till domen.
Frågor man skulle vilja ha svar på är om Christer Ekelund har nämnt rattfyllerimisstanken vid huvudförhandlingen? Man skulle också vilja höra om han hade ett intresse av att undanhålla den informationen för att få Göran fälld? Och får i så fall en åklagare göra så?
Eftersom Ekelund inte vill kommentera händelsen tvingas vi att fundera lite själva. Om en misstänkt lämnar en i och för sig rimlig förklaring till ett beteende vet varje åklagare att han måste godta den eller också visa inför tingsrätten att den förklaringen inte håller. Och ska man visa att en erfaren polis uppgifter om misstanke om rattfylleri är ogrundade så måste man ha mycket bra på fötter. Har man inte det kanske man väljer att helt ignorera eller vifta bort förklaringen. Det kan vanligt folk kanske göra. Men inte en åklagare.
PERSON TVÅ. Advokat Bengt H Nilsson, Stockholm, som var Görans försvarare. Även han ska som advokat medverka till sakens allsidiga belysning men huvuduppgiften är förstås att dra fram så mycket som möjligt som talar till klientens fördel.
Bengt H Nilsson säger till Blåljus att han är övertygad om att uppgiften om att Göran Ström misstänkte rattfylleri fanns med i processmaterialet eftersom det var en mycket viktig sak att framhålla som skäl till ingripandet. Han säger också att rätten bara kan bortse från de uppgifter den tilltalade lämnar vid huvudförhandlingen om de framstår som uppenbart orimliga. I det här fallet var Görans uppgifter om misstankarna om rattfylleri högst rimliga – de var i själva verket en vettig och näraliggande förklaring till ingripandet.
Tingsrätten har alltså fått en förklaring från den tilltalade. Den var rimlig. Hade åklagaren försökt visa att förklaringen var falsk eller orimlig borde rätten i domen ha fört ett resonemang om detta. Rätten skulle sedan kommit fram till om Görans förklaring skulle godtas eller om man skulle följa åklagarens linje och anse den orimlig. I stället har rätten valt att helt strunta i Görans uppgifter. Det framgår kristallklart av domen vilket var och en kan förvissa sig om! Därmed har man frångått en grundläggande rättsprincip. Den tilltalade ska inte bevisa sin oskuld – åklagaren ska styrka dennes skuld.
Rättegångsfel? Troligen. Men det lär inte
kunna styrkas att vare sig åklagaren eller rätten handlat fel eftersom banden så praktiskt är försvunna. Hoppet står till att HD beslutar prövningstillstånd i hovrätten för Göran Ström och att man där behandlar ärendet mera seriöst.
Hovrätten har tidigare avslagit en begäran om prövning eftersom Göran bara dömts till böter. Sådana ärenden behöver inte hovrätten pröva. Riksåklagaren ska yttra sig till HD senast den 1 september. Det yttrandet återkommer Blåljus utförligt till.
- Det har varit en otroligt tung tid, säger Göran till Blåljus. Jag vet ju att jag gjorde rätt enligt boken och att bli dömd i det läget skakar ju om en ordentligt. Jag blev enormt lättad när beskedet från HD kom. Det innebar i alla fall en öppning.
- Ansvarsnämnden uttalade ju före tingsrättsdomen att man skulle avskeda dig om du dömdes för misshandel. Ser du inte en risk i ditt överklagande? Nämligen att hovrätten dömer dig för misshandel i stället för ringa misshandel?
- Jag har inte tänkt i de banorna, jag tycker inte att jag tar någon risk. Jag har förhindrat en misstänkt rattfyllas färd och jag har inte använt något övervåld och det har åklagaren inte heller påstått. Han har talat om ett slag med batongen och hur många poliser har inte slagit ett slag med batongen för att stoppa en rattfylla som försöker sticka?
Göran Ström har redan tidigare själv valt att framträda med sitt namn. Blåljus tänker följa Görans ärende hela vägen och fortlöpande rapportera här hur det fortskrider.
---------------------------------------------------
LÄS VÅR FÖRHANDLINGSANSVARIGE STEFAN EKLUNDS ARTIKEL OM DE PÅGÅENDE LÖNEFÖRHANDLINGARNA UNDER ”NOTISER”!
---------------------------------------------------
ÄR DET KLOKT?
frågar sig Kerry Björkström i en ny insändare som förvisso väcker en del funderingar:
”Har precis läst tidningen Metro i Stockholm. Svensk Handel och Justitiedepartementet vill att brottet Snatteri ska föras in under ordningsbotsbrotten.Har man tänkt på konsekvenserna?
Det innebär, vad jag kan förstå, att det inte längre föreligger gripande-skäl, eftersom brottet endast kan ge böter och inte fängelse.
Nu är det ju så att väktare, butikspersonal och butikskontrollanter får "gripa envar" som begått ett brott "varpå fängelse kan följa". Kravet är att det måste vara på "bar gärning" eller "flyende fot".
DETTA KOMMER DÅ ATT FÖRSVINNA! Snattaren är inte gripbar, förutom av polisen!Polisen måste alltså gripa varje snattare och bötfälla denne på platsen, om denne kan identifieras direkt.
Hur ofta kommer polisen att komma på "pågående snatteri"?Det är ju bara sekunder om att göra och därför kommer snatterianmälningarna att minska enormt mycket. Nästan noll skulle jag vilja påstå, OM man inte sätter polispersonal i varje butik, vill säga.
Däremot kommer brottet: "Olaga frihetsberövande" att öka desto mer, eftersom folk fortfarande kommer att gripa snattare till höger o vänster. Är det klokt?”
Kerry Björkström
---------------------------------------------------
Vad finns i medierna av särskilt intresse för poliser utöver den vardagliga brottsrapporteringen? Du behöver inte surfa runt bland en lång rad sajter för att ta reda på det. Blåljus.nu gör jobbet åt dig på avdelningen ”Aktuella artiklar av intresse” under rubriken ”Länkar” på den grå linjen ovan. Använd Blåljus.nu för att kolla vad som är på gång!
---------------------------------------------------
HEMSIDAN UPPDATERAD DEN 28 aug 2004 kl 0700.
Den 23 augusti 1973 steg Jan Erik Olsson in på Sveriges Kreditbanks huvudkontor vid Norrmalmstorg. Efter skottlossning tog han fyra banktjänstemän som gisslan i ett bankvalv. Han begärde bl a tre miljoner kr och att den för bl a grovt rån dömde och internerade Clark Olofsson skulle föras till valvet. Efter regeringsbeslut fördes Olofsson till banken och förenades genom polismästarens försorg med Olsson och gisslan. Den 28 augusti gav Olsson upp efter att gas sprutats in i bankvalvet. Tingsrätten dömde Olsson för bl.a. människorov, försök till grov utpressning, grovt rån och grov misshandel. Olofsson dömdes för medhjälp till de två förstnämnda brotten. Senare frikändes dock Olofsson av hovrätten. Den ende som fysiskt skadades vid händelsen var polismannen Olle Abrahamsson som genom ett borrhål sköts i handen av Olsson. Norrmalmstorgsdramat är ett av de brott i Sverige som blivit internationellt kända. Relationen mellan gärningsmännen och deras gisslan har gett upphov till uttrycket Norrmalmstorgssyndromet (internationellt känt som The Stockholm Syndrome). Det innebär att personer i en gisslansituation upplever risken att bli skadade av polisens motåtgärder som ett större hot mot sin egen säkerhet än de kriminella handlingar som de utsätts för av gärningsmännen. I många länder har erfarenheterna från Norrmalmstorg legat till grund för utformningen av polisiär taktik i gisslansituationer. Den 28 augusti fick dramat sin oblodiga upplösning. Polisen släppte in gas i valvet och Olsson och Olofsson gav sig. Gisslan fördes till sjukhus men befanns inte ha skadats fysiskt.
Det ska handla om stora män i sin tid. De icke stora utan snarare klandervärda personer som låg bakom rivningen av Stockholms City på 1950 och –60-talen såg också till att låta grävskoporna svepa med en stor konstnärs ateljé i närheten av det som senare blev Sergels torg. Den platsens utformning är knappast ett värdigt konstnärligt minne över Johan Tobias Sergel, tecknare och skulptör, professor vid Konstakademien från 1780 född den 28 augusti 1740. Estet som han var skulle han ryst om han fått se vad man ställt till med på torget som bär hans namn. Han utbildades vid slottsbygget i Stockholm men också i Rom, där han tecknade modell i den franska akademin och studerade de berömda monumenten, men han sökte sig också till de nyfunna antikerna i Neapel och Portici. Gustav III-statyn på Skeppsbron är hans verk liksom många andra. Han var känd över Europas för sin konst. För följande generationer blev Sergel en aldrig uppnådd förebild. Som tecknare är han känd än idag. Hans burleska teckningar från vardagslivet publiceras fortfarande ofta. Den 28 augusti 1963 organiserade Martin Luther King en marsch till Washington, som samlade 250 000 människor ur alla samhällslager till stöd för medborgarrättslagstiftningen. Inför denna församling höll han vid Lincoln Memorial ett berömt tal, där de återkommande orden "I have a dream" uttryckte hans vision av och tro på ett framtida samhälle präglat av broderskap och jämlikhet. Denb gången blev han inte slagen, biten av polishundar eller trakasserad som han blivit så många gånger tidigare i den amerikanska Södern. Martin Luther King studerade vid Crozer Theological Seminary, tog doktorsexamen vid Boston University 1955 och blev känd samma år som ledare för en kampanj mot bussegregationen i Montgomery, Alabama. Han hävdade principen att demonstranterna aldrig skulle ta till våld, oavsett vilka provokationer och vilket våld de själva utsattes för. En nåd att stilla bedja om när det demonstreras här i Sverige.
Det hände just idag i världshistorien 24 - 31 december
Det hände just idag i världshistorien perioden 17 till 23 december
Det hände just idag i världshistorien den 12 till 18 november
Det hände just i dag i världshistorien periden 5 - 11 november
Det hände just idag i världshistorien under perioden 
Det hände i världshistorien just idag perioden 22 - 28 oktober
Det hände just idag i världshistorien under perioden 15 till 21 oktober
Det hände just idag i världshistorien under perioden 8 till 14 oktober
Det hände just idag i världshistorien under perioden 1 till 7 oktober
Det hände just idag i världshistorien perioden 24 till 30 september:
Det hände just idag i världshistorien perioden 17 till 23 september