Publicerat 2017-01-09 09:50

Tokras för polisen i ny inizioundersökning

Aftonbladet har undersökt hur förtroendet för polisen utveckats på ett års sikt. Det är alarmerade siffror. Från ett ganska högt förtroende har det i det närmaste halverats på ett enda år, från 2016 till 2017. Och de som saknar förtroende för myndigheten har mer än fördubblats... Tendensen ökar alltså från det förtroendetapp som Blåljus redovisade i början på december 2016.

Aftonbladet  berättar att
antalet personer som känner stort förtroende för polisen rasat med 26 procentenheter, från 56 procent till 31 procent, under loppet av ett år.

Inom samma tidsperiod ökar samtidigt antalet personer som känner litet förtroende för polisen med 25 procentenheter, från 21 procent till 44 procent.

 

Opinionschefen på Inizio, Karin Nelsson konstaterar att polisen står ut bland statliga myndigheter, samma nedslående trend finns inte hos Regeringen, försvarsmakten eller Säpo.

 

Hon konstaterar att två argument för det bristande förtroendet återkommer:  Polisens minskade brottsuppklarningsprocent och polisens osynlighet i stadsbilden.

 

Professor Jerzy Sarnecki kommenterar också siffrorna, som han inte finner förvånande även om han hajar till när han hör siffrorna. Han framhåller den misslyckade polisreformen, men även att  det inte är fråga om att polisen har slutat fungera. Utan bidragande till förtroendeminskningen är också den politiska debatten, medierapporteringen och poliserna själva som ideligen gnäller, som har skapat en kritikstorm.

 

Sorgligt efter en polisreform som syftade till att öka effektiviteten och att polisen skulle komma närmare medborgarna, kan Blåljus konstatera. Och att en kriminologiprofessor inbillar sig att förtroendesiffrorna skulle handla om att poliserna gnäller känns inte seriöst. Det poliserna börjat göra, är att beskriva sin verklighet. Det kan upplevas som gnäll av de som sitter i elfenbenstorn av politiska eller akademiska slag.

 

Men allmänheten som fått beskriva sitt förtroende, påverkas knappast lika mycket av polisers protester, som de iakttagelser de sjävla kan göra av hur polisen fungerar eller inte fungerar. När de sitter i kö till 114 14 eller 112. När deras "vardagsbrott" inte blir utredda. När polisen inte har tid att komma när de ringer. När det skjuts på gatan, med raketer eller skjutvapen. Det senaste exemplet är hur prioriteringar gör att konsumenter av barnövergrepp inte lagförs. (som Blåljus beskrev det redan för ett par veckor sedan, med hänvisning till ett reportage i tidningen Filter) 

 

Tommy Hansson

 

Gilla sidan:
TIPSA FRAGA















wwwpolisforbundet.se



Länk till Polistidningen


Krimkassan


Polisveteran
Polisveteranerna i Stockholms län


Dela
sidan:
Polisfacklig historik i Stockholms stad 1890-1994