Nättidningen som belyser polisernas vardag
Publicerat 2008-05-23 15:00
INSÄNDARE 080422:
Förlåt om jag tråkar ut er. Jag fick med en insändare i förra torsdagens Blåljus och borde hålla tyst ett tag. Men däremellan kom Polistidningen ut och så var det färdigt igen.
Det kanske inte är så många av er som läser Jan Karlsens ledare. Det borde ni göra för där kommer ibland glimtar som kan vara riktigt intressanta. Nu senast skriver han att varken han eller förbundsstyrelsen är nöjda med att de tvingades acceptera en förlängd arbetstid.
Nej, det vill vi ju alla hoppas. Behöver det påpekas? Ja, tydligen så det var alltså inte helt självklart. Det självklara behöver man inte skriva om.
Men sedan kommer den verkliga godbiten, fläskbenet som vi ska mumsa i oss. ”Arbetstiden kommer att bli föremål för kommande avtalsförhandlingar”, skriver Karlsen. Han vill låta oss tro att den här lilla tråkigheten med att jag själv t ex tycks tappa två fridagar i månaden, det kommer herr Karlsen att rätta till i nästa RALS om drygt två år.
Han vill inbilla oss att det här med arbetstidsförlängningen bara är en beklaglig parantes som vi snart är av med. Mot Karlsens optimism (som han knappast tror på själv) står två faktorer: Vad arbetsgivaren vill och prislappen på att ändra tillbaka.
Allt tyder på att arbetsgivaren är glatt överraskad och överlycklig över ha lyckats tvinga/lura oss att gå med på förlängd arbetstid. Carin Götblad har varit förtjust i medierna och talat om att bara Stockholms läns polis hämtar hem 500 årsarbetskrafter på det nya arbetstidsavtalet. Och de 500 skulle hon släppa bara för att Jan Karlsen drabbats av eftertankens kranka blekhet? I ett läge när polisen har tung politisk och folklig press på sig att finnas ute mera?
Barnsligt dagdrömmeri är det bästa man kan säga om Karlsens ”Arbetstiden kommer att bli föremål för kommande avtalsförhandlingar”. Han kommer att få ett bleklagt tvärnej, det är den enkla sanningen. Och även om han lyckades manipulera arbetsgivaren in i någon slags motvilliga förhandlingar så har vi problemet med prislappen.
Jag vet inte vad det står på den men jag kan väl ana. 500 årsarbetskrafter bara i Stockholms län – det måste röra sig om gigantiska belopp för hela landet. Vad handlar hela RALSen om? Inte heller det vet jag men vet man vad polisen kostar och att RALSar brukar snurra runt tio procent på lönetotalen så anar man.
Och man kan undra hur långt det räcker om man skulle vilja backa arbetstidsfiaskot. Allt som allt – Jan Karlson rör sig med spekulationer med mycket liten förankring i verkligheten när han påstår att ”Arbetstiden kommer att bli föremål för kommande avtalsförhandlingar”. En ouppfostrad och obehaglig typ skulle kalla det att ljuga men sådan är inte jag. Jag nöjer det med att beskriva det som en sjunkandes desperata famlande efter ett halmstrå.
Bosse
Blåljus sökte en kommentar till "Bosses" tankar om att backa bandet på arbetsgivarsidan. Byråchefen Ivar Eriksson kunde förväntas vara välinformerad. Jag skickade över ”Bosses” insändare och bad om en kommentar. Det tog ett tag men så kom den:
Ivar Erikssons kommentar till Bosses insändare:
Ett för landet enhetligt arbetstidsavtal har träffats mellan Polisförbundet och Rikspolisstyrelsen. Avtalet innehåller många förändringar i förhållande till alla de arbetstidsavtal som funnits inom Polisen.
I det nya avtalet har också regler från EU:s arbetstidsdirektiv arbetats in, gäller t.ex. regler om vilotid mellan arbetspass.
Avtalet innebär också förändringar av arbetstiden som finansierar högre avsättningar till Pensionssystemet, Kåpan.
Inför varje kommande avtalsrörelse kan part komma med yrkanden om förändringar i gällande avtal. Historiskt sett har grundläggande förändringar av arbetstidsavtalen varit ovanliga och inte så ofta förekommande. Polisen har haft en för staten avvikande ordning i avtalssammanhang genom att polismyndigheterna utan centralmyndighetens inblandning kunnat ha egna kollektivavtal. Den ordningen är nu avskaffad och t. ex. arbetstidavtal kan bara slutas mellan facken centralt inom polisen och Rikspolisstyrelsen.
Förändringarna i det nya arbetstidsavtalet betalar stora delar av de nya avsättningarna till Kåpan. Den ytterligare arbetstid avtalet beräknas ge motsvarar drygt 500 polisårsarbetskrafter och över 120 civilanställda i hela landet. Andra finansieringskällor är bl. a. förhandlingsutrymmet i RALS och borttagande av vissa tillägg. Genom att vi blir fler, 20.000 poliser år 2010, kommer kostnaderna för polisen att öka kraftigt åren framöver. Varje förändring av villkor blir dyrare.
Ökningen av antalet poliser som nu sker och målsättningen att öka polisens synlighet påverkar verksamhetens krav på arbetstidsförläggningen. Resultatkrav och arbetsmiljökrav har funnits med i avtalsarbetet inför det nya arbetstidsavtalet.
Det krav som de centrala parterna (Arbetsgivarverket – OFR/P och övriga centrala fack) ställde på parterna inom Polisen inför våra RALS-förhandlingar år 2007 var att ”behandla de särskilda pensionsfrågor som aktualiserades i samband med avtalsrörelsen 1998 i syfte att komma fram till en för parterna långsiktig lösning på kvarstående frågor”. Detta löstes genom att det nya arbetstidsavtalet delvis finansierar de ökade avsättningarna till Kåpan.
När det nya arbetstidsavtalet börjar tillämpas blir avsättningen för poliser 4,6% till Kåpan.
En polis kan välja att avgå tidigare med pension enligt allmänna regler och det statliga pensionsavtalet. När avsättningarna till Kåpan fungerat en tid kommer en avgång bli ekonomiskt fördelaktigare. Om avsättningarna fungerat en längre tid blir ekonomin än bättre. Pensionsavsättningen görs individuellt och Kåpan kan utbetalas från 61 års ålder.
Den mertid som arbetstidavtalet innebär ger alltså möjlighet till en ekonomiskt fördelaktig tidig avgång med pension.
Ivar Eriksson
Tack, Ivar, för kommentaren men en läsare måste ha betydande insikt i de här frågorna för att kunna utläsa klara fakta ur din text.
Så det blev ett telefonsamtal och två raka frågor till Ivar från Blåljus:
A. Vad skulle det kosta att backa bandet tillbaka till det arbetstidsavtal som gäller idag?
B. Hur skulle arbetsgivaren ställa sig till en framställan från Polisförbundet att ”backa bandet”?
Ivar: A. En del av det kan helt enkelt inte backas eftersom förändringarna föranletts av EU-direktiv (tid mellan arbetspass mm). Det övriga skulle bli mycket dyrt att backa bland annat eftersom det då tillkommit ett större antal nyutbildade poliser samtidigt som lönerna stigit. Någon exakt summa kan jag inte ange och det kan nog ingen annan heller men kostnaden blir hög.
Ivar: B. Principiellt är vi alltid beredda att ta upp diskussioner om förändringar med facket. Det finns inga heliga frågor.
- En annan grund är att inget är gratis. Förändringar måste finansieras.
- I slutet av 1990-talet var vi och Polisförbundet överens om att avsättningar till en pensionslösning skulle göras vid varje RALS (centralt avtal – på senare tid ofta treåriga). Under hela tiden från då till nu nyligen gjorde Polisförbundet inga framställningar om avsättningar till pension ur RALS. Hade det skett hade enligt min bedömning finansieringen av pensionen kunnat vara klar. Då hade frågan inte behövt aktualiseras i RALS 2007-2010.
- När Polisförbundet nu framställde en önskan att slutligt lösa finansieringen av frågan om möjlighet till pension vid 61 år kom vi med finansieringsförslag. Ett var att ta pengarna ur RALS 2007-2010. Ett annat var att lösa det med ett nytt arbetstidsavtal med förlängd arbetstid för de anställda. Förbundet valde det sistnämnda.
Blåljus: När var det utkast till arbetstidsavtal klart som senare i sina huvuddrag blev avtal?
- Tidigt på hösten 2007 hade vi ett arbetsgivarutkast klart, slutar Ivar.
Intervju: Claes Cassel
FOTNOT: Alla som intervjuas av Blåljus ges tillfälle att ta del av sina citat. De får utan begränsningar ändra i utkastet innan de godkänner det som artikel. Naturligtvis har det även varit fallet med Ivar Eriksson som skriftligen svarat och godkänt för publicering.
Att gräva djupare
i insändare om
arbetstidsavtalet
Signaturen "Bosse" skrev en insändare i slutet av april. Vi tyckte den innehöll resonemang som krävde ytterligare belysning från parterna som undertecknat arbetstidsavtalet (Polisförbundet centralt och Rps). Såvitt bekant finns det ett beslut i förbundsstyrelsen att inte tala med Blåljus. Återstår arbetsgivaren. Vi börjar med "Bosses" insändare:
INSÄNDARE 080422:
"Hur mycket behövs
för att kunna backa
arbetstidsfiaskot?"
Förlåt om jag tråkar ut er. Jag fick med en insändare i förra torsdagens Blåljus och borde hålla tyst ett tag. Men däremellan kom Polistidningen ut och så var det färdigt igen.
Det kanske inte är så många av er som läser Jan Karlsens ledare. Det borde ni göra för där kommer ibland glimtar som kan vara riktigt intressanta. Nu senast skriver han att varken han eller förbundsstyrelsen är nöjda med att de tvingades acceptera en förlängd arbetstid.
Nej, det vill vi ju alla hoppas. Behöver det påpekas? Ja, tydligen så det var alltså inte helt självklart. Det självklara behöver man inte skriva om.
Men sedan kommer den verkliga godbiten, fläskbenet som vi ska mumsa i oss. ”Arbetstiden kommer att bli föremål för kommande avtalsförhandlingar”, skriver Karlsen. Han vill låta oss tro att den här lilla tråkigheten med att jag själv t ex tycks tappa två fridagar i månaden, det kommer herr Karlsen att rätta till i nästa RALS om drygt två år.
Han vill inbilla oss att det här med arbetstidsförlängningen bara är en beklaglig parantes som vi snart är av med. Mot Karlsens optimism (som han knappast tror på själv) står två faktorer: Vad arbetsgivaren vill och prislappen på att ändra tillbaka.
Allt tyder på att arbetsgivaren är glatt överraskad och överlycklig över ha lyckats tvinga/lura oss att gå med på förlängd arbetstid. Carin Götblad har varit förtjust i medierna och talat om att bara Stockholms läns polis hämtar hem 500 årsarbetskrafter på det nya arbetstidsavtalet. Och de 500 skulle hon släppa bara för att Jan Karlsen drabbats av eftertankens kranka blekhet? I ett läge när polisen har tung politisk och folklig press på sig att finnas ute mera?
Barnsligt dagdrömmeri är det bästa man kan säga om Karlsens ”Arbetstiden kommer att bli föremål för kommande avtalsförhandlingar”. Han kommer att få ett bleklagt tvärnej, det är den enkla sanningen. Och även om han lyckades manipulera arbetsgivaren in i någon slags motvilliga förhandlingar så har vi problemet med prislappen.
Jag vet inte vad det står på den men jag kan väl ana. 500 årsarbetskrafter bara i Stockholms län – det måste röra sig om gigantiska belopp för hela landet. Vad handlar hela RALSen om? Inte heller det vet jag men vet man vad polisen kostar och att RALSar brukar snurra runt tio procent på lönetotalen så anar man.
Och man kan undra hur långt det räcker om man skulle vilja backa arbetstidsfiaskot. Allt som allt – Jan Karlson rör sig med spekulationer med mycket liten förankring i verkligheten när han påstår att ”Arbetstiden kommer att bli föremål för kommande avtalsförhandlingar”. En ouppfostrad och obehaglig typ skulle kalla det att ljuga men sådan är inte jag. Jag nöjer det med att beskriva det som en sjunkandes desperata famlande efter ett halmstrå.
Bosse
Blåljus sökte en kommentar till "Bosses" tankar om att backa bandet på arbetsgivarsidan. Byråchefen Ivar Eriksson kunde förväntas vara välinformerad. Jag skickade över ”Bosses” insändare och bad om en kommentar. Det tog ett tag men så kom den:
Ivar Erikssons kommentar till Bosses insändare:
Nytt arbetstidsavtal
för polisen
Ett för landet enhetligt arbetstidsavtal har träffats mellan Polisförbundet och Rikspolisstyrelsen. Avtalet innehåller många förändringar i förhållande till alla de arbetstidsavtal som funnits inom Polisen.
I det nya avtalet har också regler från EU:s arbetstidsdirektiv arbetats in, gäller t.ex. regler om vilotid mellan arbetspass.
Avtalet innebär också förändringar av arbetstiden som finansierar högre avsättningar till Pensionssystemet, Kåpan.
Inför varje kommande avtalsrörelse kan part komma med yrkanden om förändringar i gällande avtal. Historiskt sett har grundläggande förändringar av arbetstidsavtalen varit ovanliga och inte så ofta förekommande. Polisen har haft en för staten avvikande ordning i avtalssammanhang genom att polismyndigheterna utan centralmyndighetens inblandning kunnat ha egna kollektivavtal. Den ordningen är nu avskaffad och t. ex. arbetstidavtal kan bara slutas mellan facken centralt inom polisen och Rikspolisstyrelsen.
Förändringarna i det nya arbetstidsavtalet betalar stora delar av de nya avsättningarna till Kåpan. Den ytterligare arbetstid avtalet beräknas ge motsvarar drygt 500 polisårsarbetskrafter och över 120 civilanställda i hela landet. Andra finansieringskällor är bl. a. förhandlingsutrymmet i RALS och borttagande av vissa tillägg. Genom att vi blir fler, 20.000 poliser år 2010, kommer kostnaderna för polisen att öka kraftigt åren framöver. Varje förändring av villkor blir dyrare.
Ökningen av antalet poliser som nu sker och målsättningen att öka polisens synlighet påverkar verksamhetens krav på arbetstidsförläggningen. Resultatkrav och arbetsmiljökrav har funnits med i avtalsarbetet inför det nya arbetstidsavtalet.
Det krav som de centrala parterna (Arbetsgivarverket – OFR/P och övriga centrala fack) ställde på parterna inom Polisen inför våra RALS-förhandlingar år 2007 var att ”behandla de särskilda pensionsfrågor som aktualiserades i samband med avtalsrörelsen 1998 i syfte att komma fram till en för parterna långsiktig lösning på kvarstående frågor”. Detta löstes genom att det nya arbetstidsavtalet delvis finansierar de ökade avsättningarna till Kåpan.
När det nya arbetstidsavtalet börjar tillämpas blir avsättningen för poliser 4,6% till Kåpan.
En polis kan välja att avgå tidigare med pension enligt allmänna regler och det statliga pensionsavtalet. När avsättningarna till Kåpan fungerat en tid kommer en avgång bli ekonomiskt fördelaktigare. Om avsättningarna fungerat en längre tid blir ekonomin än bättre. Pensionsavsättningen görs individuellt och Kåpan kan utbetalas från 61 års ålder.
Den mertid som arbetstidavtalet innebär ger alltså möjlighet till en ekonomiskt fördelaktig tidig avgång med pension.
Ivar Eriksson
Det fanns alternativ
till arbetstidsförlängning
för att lösa pensionen
Tack, Ivar, för kommentaren men en läsare måste ha betydande insikt i de här frågorna för att kunna utläsa klara fakta ur din text.
Så det blev ett telefonsamtal och två raka frågor till Ivar från Blåljus:
A. Vad skulle det kosta att backa bandet tillbaka till det arbetstidsavtal som gäller idag?
B. Hur skulle arbetsgivaren ställa sig till en framställan från Polisförbundet att ”backa bandet”?
Ivar: A. En del av det kan helt enkelt inte backas eftersom förändringarna föranletts av EU-direktiv (tid mellan arbetspass mm). Det övriga skulle bli mycket dyrt att backa bland annat eftersom det då tillkommit ett större antal nyutbildade poliser samtidigt som lönerna stigit. Någon exakt summa kan jag inte ange och det kan nog ingen annan heller men kostnaden blir hög.
Ivar: B. Principiellt är vi alltid beredda att ta upp diskussioner om förändringar med facket. Det finns inga heliga frågor.
- En annan grund är att inget är gratis. Förändringar måste finansieras.
- I slutet av 1990-talet var vi och Polisförbundet överens om att avsättningar till en pensionslösning skulle göras vid varje RALS (centralt avtal – på senare tid ofta treåriga). Under hela tiden från då till nu nyligen gjorde Polisförbundet inga framställningar om avsättningar till pension ur RALS. Hade det skett hade enligt min bedömning finansieringen av pensionen kunnat vara klar. Då hade frågan inte behövt aktualiseras i RALS 2007-2010.
- När Polisförbundet nu framställde en önskan att slutligt lösa finansieringen av frågan om möjlighet till pension vid 61 år kom vi med finansieringsförslag. Ett var att ta pengarna ur RALS 2007-2010. Ett annat var att lösa det med ett nytt arbetstidsavtal med förlängd arbetstid för de anställda. Förbundet valde det sistnämnda.
Blåljus: När var det utkast till arbetstidsavtal klart som senare i sina huvuddrag blev avtal?
- Tidigt på hösten 2007 hade vi ett arbetsgivarutkast klart, slutar Ivar.
Intervju: Claes Cassel
FOTNOT: Alla som intervjuas av Blåljus ges tillfälle att ta del av sina citat. De får utan begränsningar ändra i utkastet innan de godkänner det som artikel. Naturligtvis har det även varit fallet med Ivar Eriksson som skriftligen svarat och godkänt för publicering.
Det hände just idag i världshistorien 24 - 31 december
Det hände just idag i världshistorien perioden 17 till 23 december
Det hände just idag i världshistorien den 12 till 18 november
Det hände just i dag i världshistorien periden 5 - 11 november
Det hände just idag i världshistorien under perioden 
Det hände i världshistorien just idag perioden 22 - 28 oktober
Det hände just idag i världshistorien under perioden 15 till 21 oktober
Det hände just idag i världshistorien under perioden 8 till 14 oktober
Det hände just idag i världshistorien under perioden 1 till 7 oktober
Det hände just idag i världshistorien perioden 24 till 30 september:
Det hände just idag i världshistorien perioden 17 till 23 september