Publicerat 2011-11-03 20:10

Polisförbundet: Poliser ska inte stå över lagen

Under de senaste veckorna har polisen varit i fokus i många dagstidningar. VLT är inget undantag.

Det är bra att svensk polis granskas och de som betalar skatten får en inblick i rättssystemet.

Från Polisförbundets sida tycker vi att det är för mycket fokus på den enskilde polismannen och för lite fokus på dem som styr och leder polisen. Allt ifrån regeringen med regleringsbrevet och rikspolischefen ned till länspolismästarna.

Ofta handlar artiklarna om den enskilde polismannen som blivit anmäld för något han eller hon har gjort i tjänsten och sedan upprörs det över att polismannen inte blir fälld.

Att vara polisman i dagens Sverige innebär att du har många ögon på dig och att felsteg inte tolereras. Rikspolischef Bengt Svensson talar om en lärande organisation medan jag menar att polisen i dag är internt en repressiv organisation. Det är många poliser som tittar avundsjukt på sjukvårdens Lex Maria, den strukturerade avvikelse rapporteringen och den uttalat lärande organisationen.

Att bli anmäld för brott eller disciplinärt utredande innebär en minst lika tuff process för polismannen som för vilken medborgare som helst. Internutredningen inom polisen är en mycket kunnig och professionell skara som gör sitt bästa för att belysa ärendet objektivt. Kunde vi ha internutredningens standard på all utredningsverksamhet i Sverige skulle utredningsresultaten vara av en helt annan klass.

Jag vill påstå att poliser blir mer välutredda än den vanlige medborgaren som begår något fel.

Vilka konsekvenser får denna verklighet på den dagliga verksamheten? Det finns en oro för att göra fel. För gör du fel så står du ensam (om du inte är medlem i Polisförbundet) och arbetsgivaren, som givit order om åtgärden, backar undan och i många fall omplacerar dig.

Gör inte poliser fel? Visst gör de det ibland och är det substans i ärendet blir det rättegång. Dock skall man ha i minnet att de flesta av polisens ”gäster” inte kommer frivilligt utan blir tvingade att följa med. De vill gärna försöka förringa sin egen del genom att anklaga gripande polis för felaktigheter. Många anmälningar görs och det är naturligt att det blir få åtal på de grunderna. Polisförbundet välkomnar en bred granskning av vad anmälningarna egentligen är ett uttryck för.

Hur kommer vi framåt i denna fråga? Polisen Sverige måste på allvar börja bli en lärande organisation. Att ha en avvikelse-rapportering som följs upp för att utveckla metoder för ingripanden skulle troligen göra vardagen säkrare för både polisen och dess ofrivilliga kunder. Som det är i dag om en polisman rapporterar något som kan vara felaktigt innebär det en anmälan till intern-utredningen av myndighetschefen. Hur ofta finns då intresse att diskutera saker som gått fel i syfte att utveckla verksamheten?

Poliser skall inte stå över lagen men de skall heller inte vara rädda för att ingripa mot brottslig verksamhet. Med nuvarande interna syn på felbeteenden så borgar det för att många åtgärder inte blir gjorda på grund av rädsla för interna repressalier.

En av orsakerna till att vi hamnat i denna situation är att det inte gjorts någon strukturerad forskning om vardagsarbetet inom polisen, något som skulle kunna avhjälpas med en högskoleutbildning där polisforskning är en naturlig del.

Vi måste ställa oss frågan om vilken polis vi vill ha i vårt Sverige. Polisförbundet vill ha en professionell polis, vad vill du ha?

Roy Cederbäck
ordförande, Polisförbundet Västmanland


Stöd för Roys insiktsfulla ord, finns förutom i den polisiära verkligheten, även i forskning. Rolf Granér m fl, på Linnéuniversitetet i Växjö, har undersökt både vilka som anmäler, vad som händer efter en anmälan mot polismän och hur Polisen skall kunna bli en mer lärande organisation.

En sammanfattning finns här.

Hela rapporten som PDF (126 sidor) kan laddas ned här.

Citat ur rapporten sid 119:

"En ensidigt repressiv inriktning försvårar dessutom för polisorganisationen
att utvecklas till en lärande organisation där man lär av sina misstag. Inom alla yrken begås fel såväl systematiska som individuella.
Problematiska situationer och tveksamt agerande kan emellertid diskuteras öppet, om yrkesutövaren kan känna sig trygg i situationen och sin yrkesroll. Risken för åtal eller disciplinpåföljd gör det emellertid problematiskt att få igång en öppen diskussion kring olika polisiära åtgärder.

En ensidigt juridisk fokusering riskerar dessutom att förstärka ett
svartvitt tänkande kring polisarbete i termer av rätt och fel. Det som
är olagligt blir fel, men olika varianter av tveksamt polisarbete
lämnas därhän (a.a.). Kritik och att ta del av hur andra uppfattar en
situation kan vara ett sätt att växa i sin profession. Den repressiva
inriktningen gör emellertid att om man inte blir hörd eller delgiven
misstanke finns inga officiella kanaler för en polis att få reda på att
denne blir anmäld. Detta gäller för majoriteten av anmälningarna i
vår studie eftersom det bara är en minoritet som blir hörda och då
oftast upplysningsvis.

Utifrån grundläggande rättsprinciper skall det finnas bevisning som
ställer skulden utom rimligt tvivel om någon skall dömas till någon
form av påföljd. Om fokus istället är förbyggande blir situationen
annorlunda. För att genomföra förändringar räcker det med att de är
välgrundade. Förre justitiekanslern Hans Regners föreslog 1998 att
utredningar vid allvarliga händelser såsom dödsfall eller allvarlig
skada i samband med polisingripande skulle vara händelseorienterade.
Detta innebär att utredningen snarare fokuseras på vad som hänt, än
att utröna om något brottsligt begåtts. Därmed kan en rad andra orsaksfaktorer än brott identifieras såsom bristfällig utbildning eller utrustning, speciellt påfrestande arbetsförhållanden, problem i informations-
och ordergivning, etablerade förhållningssätt i hanteringen etc.

Detta skulle i sin tur skapa kunskapsmässiga förutsättningar för förändringar i syfte att undvika en upprepning (Töllborg D. 2010b)."

Tommy Hansson