Publicerat 2012-03-29 17:30

Norge lär av Svensk polisforskning - men inte Sverige... Här tigs den ihjäl

–RPS ville inte ge stöd för att fullfölja arbetet och framförallt inte publicera rapporten, säger professor Johannes Knutsson till Polistidningen.

Polistidningen berättar att detaljredovisningen i rapporten är lättillgänglig och samtidigt minutiös. Den ger en unik inblick i svenskt polisarbete med fokus på uniformerad tjänst. Här är några exempel:

Kontakt med allmänheten sker vid 56 procent av passen. 0,3 procent av en uniformerad polis arbetstid inbegriper någon form av våldsanvändning. Under en tredjedel av samma arbetstid förflyttar han eller hon sig i tjänsten mellan brotts- och olycksplats, mellan polishus och krogkö. Undersökningen består dels av en huvudstudie utförd i de flesta svenska polisdistrikten, men har även delstudier för att jämföra arbetsuppgifterna i en svensk storstads citykärna, en småstad, och i ett par landsortsdistrikt.

Kartläggningen vad svensk uniformerad polis gör på jobbet visar att:

1 procent av tiden ägnades åt fotpatrullering och aktiviteter i samband med detta.
2 procent av tiden gick till trafikbrott.
4 procent av tiden lades på lägeskontroll.
5 procent av tiden gick till aktiviteter på brottsplats.
18 procent av tiden ägnades åt övrigt, som delgivning, dödsbud och första hjälpen.
35 procent av tiden utfördes aktiviteter inne på polisstationen.
35 procent av tiden åkte de studerade poliserna bil, eller utförde aktiviteter i bilen.

Det prioriterade brottsförebyggande arbetet studeras i rapporten. Knutsson och Holgersson skriver att den definition på förebyggande åtgärder som RPS har tillämpat innebär att till exempel häst- och hundträning har bokförts som förebyggande åtgärder.

På frågan vad han tror det är som är så kontroversiellt med rapporten, att den är svår att få utgiven, svarar Holgersson till Polistidningen:

– Den är helt enkelt besvärande för polisledningen eftersom den visar att RPS inte presenterar verksamheten på ett korrekt sätt.

Yppandeförbud?

Johannes Knutsson berättar för polistidningen om situationen som uppstod då RPS beslutade att rapporten inte skulle tryckas. Han fick beskedet men belades sedan med munkavle. Då han talade med forskarkollegor om saken, säger han sig ha blivit anklagad för illojalt agerande av en överdirektör.

– Jag fick sluta som ansvarig för RPS utvärderingsverksamhet. Att RPS vill styra utan att ge några sakargument är något oerhört för en utvärderingsfunktion som enligt regeringens önskemål ska vara fristående, säger han.

Blåljus kan konstatera, att under samma tid som Knutsson och Holgersson delvis på fritiden arbetade med denna omfattande kartläggning, fanns en s k polisprofessor på Polishögskolan. Om och av honom har vi läst i Expressen och på TV, vad han undersökt är mer oklart...

På RPS har man en annan bild av saken. Överdirektör Maria Bredberg Pettersson säger till Polistidningen att man inte har beställt rapporten i fråga och att det är skälet till att den inte tryckts i myndighetens regi.

– Det beror inte alls på innehållet. Jag känner för övrigt inte till något om det, inte ens titeln.

Deltog du inte i ett möte med Stefan Holgersson och Johannes Knutsson då detta avhandlades?

– Ja, men titel och innehåll var inte klart och det känner jag inte till än i dag.

I Norge är inställningen till rapporten en annan.
Hans Sjøvold, expeditionschef vid Politiavdelingen vid Justitie- och
Beredskapsdepartementet, är en av dem som tryckt på för att ”Vad gör egentligen polisen?” ska publiceras.

– I Norge lyfter vi polisforskningen och dess bidrag till debatten. Forskarnas frihet värnas på myndighetsnivå, säger han.

Vilken nytta har ni har ni av forskning om svenska förhållanden?

– Rapporten visar att polisorganisationen inte alltid utför vad
politikerna vill, det är huvudbudskapet. Varför det blir så är en annan
fråga, säger Hans Sjøvold till Polistidningen.

Även Aftonbladet, har inom ramen för sin polisgranskning kommenterat rapporten, efter Polistidningens avslöjande.

TH