Publicerat 2006-11-28 09:04Insändare:
”Det här är så känsligt att jag överhuvud inte kan avslöja från vilken del av landet jag skriver. Men jag tycker det känns bra att ni får veta att allt inte är lika ljust som det verkar vara i norra Stockholms län där det tydligen går bra för en polis att tala fritt ur hjärtat i TV4.
För mig gick det inte bra ska ni veta. Vi hade ett ärende med en ruskigt rå grov misshandel. Jag vill inte gå in i detalj för då går det nog att spåra ärendet. Vi hade en som några inklusive åklagaren såg som huvudmisstänkt. Vi hade inget annat att gå på utom att hans uppgifter verkade väldigt konstiga och det gick inte att hitta någon som kunde bekräfta dem. Den tekniska undersökningen gav ingenting som kunde binda den här mannen. Men som sagt han uppträdde egendomligt och svarade konstigt när vi hörde honom.
Fick inte fram något med substans
Vi tyckte nog att man kunde jobba vidare lite med honom och se om det inte gick att få fram något mer. Till saken hör att vi hade två till som vi också höll på att jobba med. Den ena av dem tyckte vi nog var rätt osannolik som gärningsman men den tredje kunde mycket väl ha gjort det. I hans fall fanns det dessutom vittnesuppgifter som visserligen var vaga och osäkra men som borde gått att jobba vidare på.
Så plötsligt efter ett förhör med den som betedde sig konstigt gick åklagaren in och anhöll och meddelade oss att vi fick lägga allt annat åt sidan och jobba stenhårt på att få fram något som höll för en häktningsframställan. Vi gjorde vad vi kunde men fick inte fram något med direkt substans i. Men åklagaren tog honom till häktning och fick honom till allas förvåning utredningshäktad som skäligen misstänkt.
Samma eftermiddag tittade en journalist från den ena lokalblaskan in hos oss och rundsnackade lite. Så frågade han lite så där i förbigående vad vi tyckte om häktningen. Jag tänkte mig inte för – det var ju ingen intervju – utan sa att jag tyckte häktningen var konstig och det fanns omständigheter som pekade mot att det mycket väl kunde vara någon annan som var gärningsman.
Han verkade helt vild
Mer sa jag inte. Men det stod i blaskan dagen efter och det tog hus i helsicke. Åklagaren blev helt vansinnig och sa att jag hade saboterat hela åtalet och vem trodde jag att jag var egentligen som kunde bedöma vem som skulle kunna åtalas eller inte. Jag sa inte att jag jobbat med grova brott något tiotal år. Jag sa ingenting för han verkade helt vild.
Men samma dag togs jag bort från utredningen. Kriminalchefen sa något om att de hade ett helsicke på bedrägeri och behövde en tung kille för att se till att få ner balanserna där. Dit skulle jag på minst sex månader. Jag var så chockad och besviken på honom att jag tyvärr inte kom mig för att bråka eller gå till facket eller någonting. Jag började på bedrägeri och där är jag kvar den dag som idag är. Nu är det för länge sedan för sent att göra något åt det.
Tre dagar senare kom den tredje som vi tittat på in med sin advokat och erkände. Han sa bland annat att den han spöat hade fått precis vad han förtjänat men han var inte den som lät någon annan torska för det som han gjort. Möjligen tyckte han att han hade det bättre hos oss för att vi hade fått reda på att den spöades kompisar som är det värsta drägg vi har i den här stan var ute efter honom.
Det är inte så förbannat demokratiskt
Men mig var det ingen som snackade med eller hjälpte. Åklagaren hälsar inte längre på mig och mina kolleger på våldet säger inte flaska ens till en journalist längre. Allt det här hände i det nya seklet så det är ingen gammal surdeg jag drar fram. Jag skulle önska att fler som upplevt det som jag har upplevt steg fram och berättade. Det är inte så förbannat demokratiskt i den här poliskåren som en del vill påstå.
”Förbannad””
BLÅLJUS KOMMENTAR: Tack för din insändare! Den som vill berätta om liknande övergrepp är välkommen till Blåljus. Kanske är det enklare att ringa? Se längre ner på hemsidan. Vill du inte ha ditt namn med på hemsidan är din anonymitet garanterad.
-----------------------------------------------------------------
Ett e-brev
till Blåljus:
Hej !
Känner Ni till varför den retroaktiva lönen inte betalades ut i november som det var sagt?
mvh Stefan Pa Sthlm.
Blåljus fråga går till Stefan Eklund som arbetar med löneförhandlingar inom polisfacket i Stockholms län.
- Först vill jag säga att det skett enstaka rena mänskliga misstag med utbetalningarna. De är tillrättade, förklarar Stefan. Sedan har vi vissa grupper bland annat de som blev pa i juli 2005 och i december 2005 som inte fått utbetalningar. Förklaringen är att det inte bara är att skriva in en summa i systemet. Uppgifterna på var och en måste uppdateras så att det här fungerar även i framtiden. Det har man inte mäktat med att göra i tid. Bortkommenderade är också en grupp som fått vänta. Vi hoppas på utbetalningar till de här grupperna i december. Det är inget motsatsförhållande med myndigheten i den här frågan. Det handlar bara om att de som jobbar med den helt enkelt inte hunnit. Arbetsuppgiften att få vårt löneavtal från i våras att slå igenom har visat sig vara mycket stor.
- Jag vill gärna att den som råkar ut för något som kräver ytterligare förklaring utöver ovanstående ringer eller group-wisar mig eller Andreas Strand i polisföreningen Birka, fortsätter Stefan. Vi kan antingen ge ett bra svar eller föra saken vidare till rätt person inom myndigheten.
Stefan Eklund – 0739-404 210
Andreas Strand – 0739-404 230
-----------------------------------------------------------------
OVÄNTAT
STÖD TILL
POLISEN
Bara fyra av 45 poliser som dömdes för brott i tjänsten mellan 1993 och 2005 avskedades, skriver Göteborgs-Posten citerad av TT. Hur många skulle det vara för att journalisterna skulle tycka att rättvisa skipats – 25? Kanske rentav 45? Sådana här uppgifter i medierna är tröttande i sin vanemässiga upprepning. Syftet är bara ett – att försöka visa att poliser har en gräddfil genom rättssystemet. Ett påstående som få poliser upplever som sanningsenligt.
I TT-artikeln får vi stöd från högst oväntat håll. Justititiekanslar Göran Lambertz säger till nyhetsbyrån att relationen mellan att det var 92 poliser som åtalades för liknande brott under perioden och 45 som fälldes ”inte är uppseendeväckande”. ”Ett ganska normalt utfall”, anser han. Justitiekanslerns syn på avsked är värd att citeras. Han tycker inte det är konstigt att bara fyra avskedades och säger:
”För min del tycker jag att det är rätt bra att man inte går så hårt fram med avsked utan att man är någorlunda förlåtande. Polisyrket är så pass hårt, de hamnar i svåra situationer. Naturligtvis ska den som använder för mycket våld dömas för det, men min inställning är att man oftast bör få en chans så att man inte blir avskedad.”
-----------------------------------------------------------------
FLERA INSÄNDARE:
Ett 40-tal elever har antagits till grundutbildningen på PHS utan att vara godkända i svenska. De kommer att erbjudas stödundervisning, sägs det. Något slutprov nämns dock inte. Studerandeföreningen på PHS har reagerat kraftigt mot uppgifterna. Frågan har också bränt till ordentligt bland Blåljus läsare:
Vilket nerköp
för polisen
”Jag är förbannad. Jag är elev på PHS sedan några terminer. Jag är född i ett utomeuropeiskt land. Mina föräldrar flyttade till Sverige när jag var ett år för att min far fått ett jobb här. När det uppdraget var slut fick han ett annat jobb efter ett tag och familjen blev kvar eftersom alla trivdes här och mitt hemland var drabbat av oroligheter. Min far har på jobbet lärt sig tala felfri svenska, min mor kan ha lite svårt med något ord ibland men umgås obehindrat med svenskfödda vänner. Båda mina föräldrar har varit noga med att jag ska lära mig svenska ordentligt. De har bland annat köpt svenska böcker för alla åldrar och ställt i bokhyllan. Samtidigt har mitt gamla hemlands språk varit det naturliga i hemmet för mig och mina syskon. Vi har kontakt med det gamla hemlandet och har kvar en del traditioner därifrån. Jag har ändå haft bra betyg i svenska under skolgången. Nu upptäcker jag att inget av det här har varit något värt. Mina föräldrar kunde struntat i mina språkkunskaper och jag kunde tagit den enklaste vägen och talat mitt gamla modersmål med släkt och vänner och sett svenskan som ett nödvändigt ont. Jag upptäcker nu att jag kommit in på PHS ändå. Härkomst är det som gäller – svenska behöver man inte vara godkänd i.
Här på skolan får vi lära oss att det är jätteviktigt hur vi formulerar en anmälan och att den exakt måste återge vad vi sett och hört på brottsplatsen. Tänk om jag ska vittna i domstolen sedan när jag kommit ut och är polis. Tänk om det visar sig att jag helt missuppfattat situationen därför att jag faktiskt inte helt och hållet förstått vad vittnen och målsägare berättat. Jag kanske förstår väldigt exakt och bra vad iranier eller syrier säger men inte svenskar. Vilket nerköp för polisen. Hur ska vi kunna försvara det? Med att vi ville uppfylla rikspolisstyrelsens mångfaldsmål?
”Svensk född i Mellanöstern””
Anta på meriter
ej på härkomst
”Har precis läst en artikel i DN att man, som det står: "i mångfaldens namn" låter vissa slippa kraven på svenskaprovet. Nu gäller detta antagningen till polisskolan. Rektorn håller med om att det är orättvist mot de som klarar provet men ändå inte blir antagna.
Att det görs avsteg från kraven och att man låter ändamålet helga medlen är inget nytt. Jag har via källor som jobbar med just rekrytering vetat att det inte är någon rättvisa som styr. Det handlar mycket om kvotering, att visa resultat. Framför allt i mångfaldens namn.
Jag har sedan länge lämnat PHS bakom mig men ser ibland effekten av dåliga svenskakunskaper hos en del aspiranter och nybakade polisassistenter.
Jag arbetar på krimjouren och får då läsa många handlingar som är upprättade på utryckningsavdelningen. Många skriver riktigt bra men allt för ofta är svenskan rent bedrövlig. Det är avstavningar av ord vid upprepade tillfällen i samma handling. Stavfel och språkliga galenskaper förkommer också. Nu ska ju handlingen kunna presenteras i hela rättskedjan. Vad får den för trovärdighet när det kanske står: "kniv slagsmål, bil krock, blå märke", o.s.v?
Svenska är ett svårt språk och emellanåt gör jag själv fel. Men det får finnas gränser...
Nu sade visst rektorn att dessa "undantagselever" skulle få svenskaundervisning på PHS så att de är klara vid examen. Så om några dessa inte håller måttet, får de sparken då efter 2,5 år? Jag tvivlar...
Jag har full respekt för att man vill och behöver öka mångfalden. Det är nödvändigt att spegla samhället så gott det går. Har man nu problem med att rekrytera viss typ av elever så tycker jag inte att det här är rätt väg att gå. Man får på annat sätt öka intresset för polisyrket så dessa personer blir antagna på egna meriter och inte härkomst.
”Mankan””
Stödsvenska
på högskole-
utbildning...
”Flera oberoende rekryterare har bekräftat att att kvotering bedrivs med syfte att skapa mångfald. Ja, om det inte vore för att uppgiften "råkade" komma upp i offentligheten, så skulle detta tydligen mörkas.
RPS har låtit 40 personer gå vidare till tester, trots att de inte lyckades att klara svenskprovet. Allt i mångfaldens tecken.
Dagens Nyheter intervjuar rektorn för PHS, Birgit Hansson, där denna får frågan om det inte är orättvist mot de som klarat svenskprovet blir utan plats?
Birgit svarar: - "Jo det kan man tycka. Men det kan också vara orättvist att personer inte kan komma ifråga för polisutbildningen för att man inte klarar svenskprovet".
Läs hela intervjun på:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=147&a=591507&previousRenderType=6
Här talar man om att göra utbildningen mer högskolemässig, men rekryterar folk som måste få stödsvenska...
Man vet inte om man ska skratta eller gråta...
”H””
Lekstuga
i facket
”Den här spionhistorien på facket börjar verka underligare och underligare. Först fick vi veta att en person på stockholmsfackets kontor blivit kontaktad av SÄPO som ville ha uppgifter om vad som hände där. Nu senast säger förbundsordföranden att personen pratade med en anhörig på SÄPO om sin arbetsmiljö. Facket börjar verka rena lekstugan. Det får inte fortsätta så här. Snart förlorar alla förtroendet för facket. Väx upp nu och säg vad som är sant i den här härvan.
”Mia””
I-lön som
kamera-
övervakning
”Jag ser inget problem med att bli bedömd av ett befäl för individuell lön även fastän jag jobbar på utryckningen. Det är precis som med kameraövervakningen. Dom som oroar sej mest för den är dom som har nåt att dölja. Och varför ska vi andra skydda dom undrar
”Sigge W””
-----------------------------------------------------------------
BLÅLJUS FÖRST
ÄVEN I DIN DATOR
Vill du göra Blåljus till din startsida på Internet? Det är mycket enkelt. Medan du har hemsidan uppe - klicka på Verktyg-Internetalternativ-Aktuell-Verkställ-OK och saken är klar. På så vis får du alltid senaste nytt från oss.
SLÅ ENSIGNAL!
NYHET! RING!
Har du en spontan tanke, en invändning, ett tips om något som hänt men samtidigt långt till en dator – ring Blåljus 0734 33 50 00 och berätta direkt. Du har givetvis, om du så önskar, samma rätt till anonymitetsskydd som när du skriver. VÄLKOMMEN I LUREN!
-----------------------------------------------------------------
UPPDATERINGAR OCH
ANTAL BESÖKARE
Blåljus, hemsida för polisfacket i Stockholms län, uppdateras normalt måndagar och torsdagar. Händer det något viktigt uppdaterar vi även andra dagar.
Den här sidan har uppdaterats måndagen den 27 november 2006 kl 2255. Nästa planenliga uppdatering blir torsdagen den 30 november.
Vid uppdateringen torsdagen den 23 november kl 2300, stod vårt räkneverk på 241.059. Vid uppdateringen måndagen den 27 november, hade 969 besökare tillkommit och vi landade då på 242.028.
-----------------------------------------------------------------
HISTORISKA GLIMTAR
- det hände just idag!
Den 27–28 november 1929 genomförde Richard Evelyn Byrd den första flygningen till Sydpolen från basen Little America vid Bay of Whales i Antarktis med tre medhjälpare. Han hade redan 1926 flugit från Spetsbergen mot Nordpolen. Men då ansågs det inte bekräftat att han nått Nordpolen. 1934 vistades Byrd ensam på en väderstation 200 km från Little America nära Sydpolen för att göra observationer. Han stannade där över den antarktiska vintern och lyckades överleva från mars till augusti. Han skrev ”Ensam i Sydpolens is” om den upplevelsen. Är du intresserad av denna bok om ofattbara strapatser och osannolik uthållighet? Här är länken till hela boken på engelska:
http://www.ast.leeds.ac.uk/haverah/spaseman/bookalone.shtml.
Sin sista Antarktisexpedition flög Byrd 1956. Han avled 1957.
Den 29 november 1937 slog operasångaren Jussi Björling igenom i USA och det ledde till att Metropolitan i New York blev hans hemmascen från 1938 till hans förtidiga död 51 år gammal i en hjärtsjukdom 1960. Under USA-tiden gjorde Jussi 128 gästframträdanden på Stockholmsoperan. Han sjöng ”med hjärtat” och var folkkär som få andra svenska artister vid den tiden. Han gjorde efter kriget varje sommar bejublade framträdanden på Gröna Lund Hans stämma var inte särskilt stor men oöverträffad i tonskönhet. Han sjöng tekniskt närmast fulländat men utan varje spår av förkonstling.
Den 30 november 1718 under belägringen av Fredriksten vid nuvarande norska Halden träffades kung Karl XII av ett skott som ändade hans liv. Mycket snart efter dödsskottet började rykten spridas att han lönnmördats. Med modern kriminalteknik har man gjort en ballistisk och topografisk undersökning som helt avvisar teorin om ett närskott. Den enda tänkbara skjutplatsen är enligt undersökningen Overberget cirka 600 meter från den plats kungen dog. Enligt ögonvittnen sköt man den här kvällen druvhagelskott med kanon därifrån. Kulorna i salvorna hade samma kaliber som de i en musköt. Kulans hastighet då den träffade kungen var mycket låg så ett den bara precis förmådde tränga igenom skallbenet. Det är en av faktorerna som utesluter ett närskott. Minnesdagen av kungens död har i flera år missbrukats som förevändning för omfattande ordningsstörningar och våld på Stockholms gator.