Publicerat 2004-12-19 23:55  Mycket kritik framfördes om lärares bemötande av oss studenter. Många känner sig behandlade som barn och inte som de vuxna individer vi är, dessutom ofta med lång arbetslivserfarenhet och högskolestudier bakom oss. Det skriver Sissil Olsson, elevskyddsombud inom Studerandeförbundsområde Solna. Sissil medarbetar i denna upplaga av Blåljus med ett referat från ett möte mellan studerande och skolledning på skolan den 15 december. Referatet publiceras här utan några förändringar. ”Under en längre tid har studerandeföreningen på polishögskolan i Solna fått klara indikationer på att många studenter har tappat förtroendet för skolledning och lärare. Förtroendefrågan gäller främst hur undervisningen bedrivits och att många studenter känner att de inte fått något gensvar på kritik.

   Efter att studenterna uttryckt sin vilja både på vår hemsida och till oss personligen att få möta skolledningen öga mot öga så bestämde sig Studerandeföreningen för att arrangera detta. Skolledningen var mycket positiv och mötet bokades till den 15:e december. Det bestämdes att skolledningen (rektor, studierektor och bitr. studierektor), kursledarna för de fyra terminerna och distansutbildningen, beredningsansvarige för disciplinärenden samt representanter för Polisförbundet skulle närvara vid mötet.

   Vårt mål var att detta skulle bli ett konstruktivt möte utan pajkastning där vikten skulle ligga vid att skapa en bättre kommunikation mellan parterna, och att få skolledningen att förstå hur allvarligt vi ser på bristen på förtroende för ledningen. Studerandeföreningen anser att oklarheter i administration, kursupplägg, undervisning och bemötande skapar en otrygghet hos studenterna och en icke önskvärd negativ stämning på skolan som inte gynnar någon part. Vi ville även ge skolledningen en möjlighet att förklara och förtydliga regler och bestämmelser.

   Inför mötet samlade Studerandeföreningen in åsikter från studenter och ledningen om vad som behövde diskuteras, detta blev sedan underlaget för dagordningen.

    Så kom då mötet och vi var totalt ungefär 70 närvarande. Studerandeföreningens vice ordförande öppnade mötet och gick igenom kvällens syfte, innehåll och förhållningssätt. Sedan diskuterades det i mindre grupper om de punkter på dagordningen som gruppen ansåg viktigast. Efter gruppdiskussionen samlades alla för att i storforum framföra sina åsikter om det som bearbetats i grupperna. För att bibehålla en konstruktiv diskussionen, hinna med att behandla så många frågor som möjligt och förhindra onödiga personangrepp fördelade en representant från Studerandeföreningen ordet i turordning. En metod som det visade sig att både elever och skolledning hanterade mycket bra och  många uppskattade.

En fråga som har upprört mycket under terminens gång och (som) diskuterades länge var principen att man bara har tre examinationsförsök på sig innan man flyttas ner en termin. Studenterna ville veta skälet till varför det är just tre examinationer, få en mer rättvis rättning och påpeka att när man hamnar i den situationen att man inte klarar en tenta så finns inte stödet från skolan där. Studierektor Mats Heder talade om att det inte var något ovanligt med just tre försök utan att det var vanligt på många skolor. Han menar att det har funnits länge på skolan och beror på att det skulle vara ohållbart med fler tillfället därför att vi skulle riskera att hamna i en evig omtentaperiod som blir ohållbart i längden. Pär Cederholm, kursansvarig för distansutbildningen, fyllde även i att nedflyttning beror på att varje termin bygger på föregående termins kunskaper och har man inte klarat tentan så anses man inte kunna ta till sig nya delkurser. Skolledningen sade vidare att de skulle ta till sig kritiken kring rättning och att förbättringar redan har påbörjats så att bedömningen blir mer rättvis. Studierektorn lovade att vi har rätt till en högkvalitativ genomgång av tentan och beklagade att vi inte alltid har fått det.

   Mycket kritik framfördes om lärares bemötande av oss studenter. Många känner sig behandlade som barn och inte som de vuxna individer vi är, dessutom ofta med lång arbetslivserfarenhet och högskolestudier bakom oss. Frågan uppkom om vart vi vänder oss när vi har problem med någon lärare och hur kritik mot lärare behandlas? Är en bra polis lika med en bra polislärare? Studierektorn svarade att kritik mot lärare ska tas upp med honom eller biträdande studierektor och om man inte vill eller vågar gå själv så kan studerandeföreningen fungera som mellanhand.

    Vidare diskuterades det mycket kring hur en bra lärare är. Vad ska en handledare/lärare egentligen göra och hur fungerar det i dagsläget? Är ledningen medveten om hur det fungerar? Studenterna upplever att PBL ofta går för långt, och undrar hur mycket pedagogisk utbildning lärarna får? Rektor Birgit Hansson sade att förutsättningarna idag inte var optimala för pedagogiken, lärande och lärarutbildning men att de jobbar med det. Hon förstår att det är frustrerande för många elever. Ett utvecklingsprojekt med kompetensutveckling för lärarna har startat. Hon berättade vidare att ledningen håller med om att det inte har varit så bra och att de har tvingats slänga in många lärare i det nya arbetet utan pedagoisk föreberedelse men att de ska ändra på detta.

   Ordförande i Studerandeförbudsområde, Tobias Norelius, meddelade även att studerandeföreningen i framtiden kommer att sitta med vid rekryteringen av nya polislärare.

   En önskan om en tydligare röd tråd genom utbildningen framkom och önskemål om mer blockläsning vilket studierektorn sade att de hade funderingar på att införa.

   Det som oroade än mer var att det verkar som skolan och myndigheterna inte har samma uppfattning om hur långt vi har kommit i vår utbildning när vi kommer ut på vår aspiranttjänstgöring i termin fem. Terminsansvarige i termin fyra instämmer i detta och säger att myndigheterna nog ligger kvar i tanken från den tidigare utbildningen som innehöll mer praktik och förväntar sig färdiga poliser. Hon uppmanar både myndigheterna och studenterna att tänka på att vi faktiskt inte är en resurs när vi kommer ut utan fortfarande är under utbildning.

   Till sist diskuterades regler kring fusk och disciplinärenden. Studenterna efterlyste tydligare regler för vad som är fusk och ett skapande av en disciplinnämnd som tar besluten i disciplinärenden där även studenter är representerade. Ett slags skol-PAN. Studerandeföreningen meddelade att alla tre studerandeföreningarna jobbar gemensamt mot detta mål.

    Jag vill påpeka att jag bara har berört vissa delar av mötet och att det är skrivet ur min synvinkel. Självklart sades det mycket mer på mötet så för den som vill finns mötet i sin helhet protokollfört och kommer att finnas tillgängligt så att alla som är intresserade kan läsa det. Meddelande om var kommer att komma upp på www.polisstudent.com i början på det nya året.

   Min egen reflektion kring problemet med hur vi bemöts av lärare är att människor har en tendens att göra som läraren eller instruktören själv gör, inte som han eller hon säger att vi ska göra. Studenterna har självklart ett eget bra omdöme, men det tål att tänka på ändå. Därför är det oerhört viktigt att vi har kompetenta lärare som vågar leda oss rätt och bjuda på sig själva för att vi själva ska kunna hitta vår polisroll och suga in så mycket kunskap som möjligt under vår korta tid här. Det finns självklart exempel på lärare som gör just detta mycket bra, men tyvärr finns det också lärare som klarar detta mindre bra.

Jag hoppas att detta inte var det enda mötet mellan studenter och skolledning utan en början på en mycket bättre kommunikation framöver.

Som avslutning vill jag rikta ett stort tack till alla studenter som kom och lyfte fram viktiga ämnen. Skolledningen och kursledarna ska även ha en eloge för att ni ställde upp.”

Blåljus hoppas på ett fortsatt redaktionellt samarbete med studerandeföreningen. Blåljus sänder ett stort tack till Sissela som i terminens sista skälvande minuter tog sig tid att förmedla sina intryck från mötet till Blåljus läsare. Vi hoppas att det inspirerar läsekretsen att kasta sig in i debatten om Polishögskolan. Den som läser Sisselas referat kan inte tvivla på att där behöver vädras.

  -----------------------------------------------

Debatten om ingripandeverksamheten (IG) rullar vidare och signaturen ”Johan, LKC” ställer en befogad fråga i en ny insändare:

”Är det någon som frågat de nya poliserna varför de söker sig vidare från IG? Vem är det som sänkt statusen på IG? Statusen sjunker inte utan anledning. Någon är det som börjat tala dåligt om IG. Vem och i vilket syfte?”

Vem har svaret på de frågorna?

-----------------------------------------------

Blåljus förstasidesartikel om svaren till medlarna i de offentliganställdas avtalsförhandlingar har flyttats i sin helhet till ”Notiser”. Gå till spalten här till vänster och klicka på ”Fack och arbetsgivare säger ja till medlarbud”.

---------------------------------------------------

Vad finns i medierna av särskilt intresse för poliser utöver den vardagliga brottsrapporteringen? Du behöver inte surfa runt bland en lång rad sajter för att ta reda på det. Blåljus.nu gör jobbet åt dig på avdelningen ”Aktuella artiklar av intresse” under rubriken ”Länkar” på den grå linjen ovan. Använd Blåljus.nu för att kolla vad som är på gång!

---------------------------------------------------

HEMSIDAN UPPDATERAD DEN 19 dec 2004 kl 2355.

Från och med 1 nov och tills vidare uppdateras blaljus.nu i princip var tredje dag. Du får hålla ut till den 22 december.

Grosshandlare C.F. Liljevalchs dödsbo beslutar den 20 december 1912 att anslå den då storslagna summan av 500 000 kronor till byggandet av en konsthall. Byggnaden på Djurgården är platsen för förnämliga utställningar och en mötesplats för en stor stockholmspublik. Tänk nu för katten på att den 9 januari är sista dagen för utställningen om Andy Warhol och hans sena verk. Det brukar bli full panik på Djurgårdsvägen de sista dagarna. Passa på att sen den (red rekommenderar!) någon av de närmaste dagarna. Nu är det nog lugnt. Den 20 december 1938 slöt LO och SAF, Svenska arbetsgivareföreningen, ett huvudavtal som syftade till att undvika konflikter på arbetsmarknaden. Den berömda Saltsjöbadsandan hade fått sitt grunddokument. Den 20 december 1990 fälldes två före detta höjdare inom polisen till dagsböter för olovlig avlyssning. Det var förre polischefen Hans Holmér och förre SÄPO-chefen P.G. Näss. Brottet hade begåtts i Palmeutredningen – ännu ett bevis för att de som på hög nivå agerade i den inte lyckades få värst många träff i tavlan ens. Trots mycket viftande med revolvrar.

Den 21 december 1983 beslutar Riksdagen med röstsiffrorna 164 för, 158 emot och 21 nedlagda att införa löntagarfonder från och med årsskiftet 1983-84. 21 december 1988 är en en mörk dag för den civiliserade världen! Den dagen sprängdes ett fullsatt Pan Am-plan i luften över den skotska staden Lockerbie. Alla de 259 människorna ombord plus 11 på marken dödades. Den svenske FN-diplomaten Bernt Carlsson omkom vid dådet. Den libyska terroristbomb som orsakade sprängningen hade gömts i en radio. En nederländsk domstol dömde i januari 2001 Abd al-Basit al-Miqrahi från den libyska säkerhetstjänsten (!) enligt skotsk lag efter nio månaders rättegång på en före detta amerikansk flygbas till livstids fängelse på minst 20 år. Rätten segrade till sist och det må vara en tröst.

Den 22 december 1895 lyckades den tyske fysikern Wilhelm Conrad Röntgen för första gången med en »röntgenundersökning». Den blivande nobelpristagaren i fysik (1901) fick se hur hans hustrus hand såg ut inuti. Den 22 december 1938 tillkännagav Socialstyrelsen att judisk härkomst inte räcker som grund för att betraktas som politisk flykting. De nazistiska myndigheterna underlättade sorteringen för de svenska genom att stämpla ett ”J” i judars pass. Här har vi svenskar ett mörkt och skamligt förflutet fast vi helst talar tyst om det. Vittnesmål om judarnas situation i Tyskland fanns i överflöd i december 1938. Det räckte bra att läsa Mein Kampf. Och som om det inte räckte inträffade Kristallnatten mellan den 9 och 10 november – en dryg månad före Socialstyrelsens beslut. Under natten förstördes judiska affärer och synagogor över hela Tyskland. 36 människor dödades och lika många skadades svårt. 20 000 judar greps och skickades till koncentrationsläger. Man får obestridligen lust att gräva fram Socialstyrelsens gamla dokument och se vilken sorts människor som satte sina namn under det. Den 22 december 1952 befanns Kurt Haijby skyldig till utpressning och dömdes till åtta års straffarbete. Han ansågs ha tilltvingat sig pengar av hovförvaltningen då han annars skulle avslöja sitt homosexuella förhållande till dåvarande kungen, Gustaf V. Polisen i Stockholm från dess högsta ledning nedåt tog aktiv del i övergrepp mot Haijby. Han var visserligen ingen ängel men hade trots allt mänskliga rättigheter som man trampade rejält på från polisens sida. Han dog 1965.