Publicerat 2015-09-08 09:10

Största möjliga tystnad

Polismyndigheter har då och då under buller och bång inträttat lokala polistjänster som syftat till en bättre och närmare relation till medborgarna och en bättre kännedom om lokal brottslighet. Nu avvecklas en av dessa satsningar under största möjliga tystnad.

 

Efter att Polisen förstatligades 1965, blev poliserna i stor omfattning fordonsburen och mer centraliserad än tidigare. Allmänheten reagerade på att inte få kontakt med sin egen fotpatrullerande polis, vilket fick politikerna att tvinga fram en satsning på kvarterspoliser. Reformen blev väldigt populär bland politiker och allmänhet, men var inte fullkomlig. Kvarterspoliserna arbetade ofta ensamma och hade därför ofta inte möjlighet att ingripa mot exempelvis ordningsstörningar.

 

Det ledde till att politikerna krävde en ökad satsning på dess fortsättning, som genomfördes under 1970-talet och kom att kallas för områdespoliser. Nu var det en grupp poliser som arbetade i ett begränsat geografiskt område, och oftast arbetade två och två. När de tilläts göra det, kunde en sådan grupp utföra stordåd i ett område. Uthållighet och lokalkännedom var avgörande. Polisbristen var dock påtaglig, och områdespoliserna användes alltmer till kommenderingar och radiobilsåkande. Det ledde till att antalet områdespoliser i Stockholm minskade från ca 150 som mest till ett tjugotal i slutet av 1980-talet.

 

Som en reaktion på bristen på lokalt förankrade poliser, genomfördes så närpolisreformen 1995. Det var storstilade planer, med 1 polis per 1000 invånare som ledtal. Och visst blev det massor av poliser i de nya fräscha närpolisstationerna. Men, dessvärre upphörde inte brottsligheten helt genom detta, vilket ledde till att närpoliserna tvingades köra radiobil, sitta med utredningshögar eller åka på kommenderingar. En bidragande orsak till detta var beslutet att minska antalet poliser i Sverige genom att stänga Polishögskolan under tre år...

De lokala närpolisstationerna lades så småningom ned runt år 2000, och ersattes med större enheter, en per kommun i vissa distrikt.  

 

Någon börjar kanske nu att skönja ett mönster, polisen centraliserar vilket leder till en ny efterfrågan på lokala poliser som framsynta polischefer och politiker försöker fylla.

 

Så skedde också i Stockholms län, när den akutaste polisbristen började normaliseras infördes så kallade poliskontor, enligt en modell som inte var helt olik områdespolisernas. Poliskontoren placerades i de mest utsatta områdena för att få en bättre lokal förankring och för att förbättra polisens förhållande till framför allt ungdomar i sk utanförskapsområden. Så småningom invigdes poliskontor i allt fler områden, som i Älvsjö som bilderna är tagna från.

 

 

 Detta presenterades med rätta som en framtidssatsning och de rekryterade poliserna lovades guld och gröna skogar med karriärsmöjligheter och att de skulle få ägna sig odelat åt sina områden. Två av områdena som fick lokalpoliser i Södertörn var Brandbergen och Jordbro, men det fanns även i exempelvis Skogås och Fittja/Hallunda.

 

När lokalpoliskontoren invigdes var det pompa och ståt, med lokala ungdomar, höga polischefer, lokala politiker i ledande ställning, någon justitieminister och mediepådrag. Och rent av en kronprinsessa...

 

Nu har även den satsningen kommit till vägs ände.

 

Mitt i Haninge berättar hur det blir i Haninge. Där avskaffas de båda lokalpoliskontoren i Brandbergen och Jordbro, samtidigt som narkotika- och ungdomsgruppen läggs ned.

Tidningen beskriver att personalen lyfts in i mer allmänna grupper som främst ska jobba mot aktuella problemområden i yttre tjänst. Fler ska göra mer. Polisen hoppas att specialkompetensen ska fördelas ut jämnt i grupperna, och modellen är densamma över hela landet.

– Det finns såklart en del synpunkter hos våra poliser. I några brottskategorier, som brott i nära relation, kan vi tappa kompetens. Men vi får större kunskap hos oss än vad vi haft tidigare. Vi får egna resurser året runt, dygnet runt, ­säger Max Åkerwall, lokalpolisområdeschef till Mitti.

 

En av poliserna som arbetat mot narkotikan i området är mer orolig och berättar för tidningen: – Jag är övertygad om att omorganisation som görs lokalt i Haninge innebär en kraftig försämring i narkotikaarbetet. Jobbet kräver kunskap och kontinuitet, säger polisen som inte vill gå ut med sitt namn.

 

Blåljus kommentar:

På samma sätt är det så klart för poliskontorspoliserna, när de skall arbeta efter den nya modellen i "team" kommer deras lokalkännedom, legitimitet och personliga förtroendekapital i området att förödas. Inte undra på att nedläggningen sker under "största möjliga tystnad..."

Tommy Hansson; som varit kvarterspolis, områdespolis, närpolis och arbetat på en stornärpolisstation som ganska mycket påminde om ett LOPO...