Publicerat 2012-07-05 17:30

Varför får polisen så mycket kritik?

I år har jag varit polis i 20 år. Även om vissa saker är mindre spännande nu så ser jag nästan alltid fram emot att gå till jobbet. En viktig del i detta är kollegorna, men också arbetsuppgifterna i sig. Jag är inte ensam om att tycka detta.

Entusiatisk personal, ändå fungerar det inte

Polisyrket är intressant och söktrycket på polisutbildningen är stort. Det finns möjlighet att välja ut de individer som organisationen verkligen behöver. När man träffar på aspiranter är det tydligt hur de strålar av lycka och stolthet. Äntligen ute från skolan! Nu får vi börja jobba! Med ovanstående förutsättningar borde det finnas mycket goda möjligheter att få en väl fungerande verksamhet. Men det är något som verkar gå snett. Det finns nämligen många indikationer på att organisationen inte fungerar. Vad kan det bero på?

För det första handlar det om synen på personalen. I rapporten ”Vad gör egentligen polisen?” tydliggörs hur svårt polisyrket är och vikten av att ha motiverad och kunnig personal. Den högsta polisledningen visade dock inget intresse för denna forskning och detta beteende är ganska symptomatiskt.

Personalen är organisationens viktigaste resurs, men behandlas inte så. En polis blir bara ett nummer i en stor massa. Själv har jag nummer 3529. Frågor om hur organisationen kan få en polis att fungera så bra som möjligt ställs sällan. Det går att skapa en vinna-vinna situation. Arbetsgivaren har istället lyckats få till en förlora-förlora situation. Det är därför inte så konstigt att organisationen utsätts för kritik.

Något som ofta nämns är ambitionen att bli en lärande organisation. När det inte finns ett intresse från polisledningens sida att försöka förstå andra budskap än de som bekräftar deras egna uppfattningar blir detta inte möjligt.

Om det inte är accepterat att ifrågasätta är risken för felaktiga beslut stor.

Verksamheten får sämre förutsättningar att fungera och risken att utsättas för extern kritik ökar. Att inte uppmuntra intern kritik och identifiering av problem medför således att risken för extern kritik ökar. Något som länge varit känt i många andra organisationer. Men polisen fortsätter på samma bana. Kritik ses inte som en tillgång som kan utveckla verksamheten utan som ett hot som måste tystas.

Jag hoppas innerligen att ledarskapet slår in på en annan bana där det centrala inte blir att bygga upp egna varumärken, utan istället att försöka få kärnverksamheten att fungera.

Bilden av verksamheten har blivit viktigare än själva verksamheten.

På lång sikt har en sådan strategi visat sig kunna få mycket negativa effekter på hur polisen utvecklas och det kommer att bli svårt att riva vissa av de fasader som byggts upp. En ärlig redovisning av utfallet av verksamheten är dock en förutsättning för att på lite längre sikt minska risken för kritik.

På kort sikt kan det vara effektivt att mörka, men kulisser brukar till slut genomskådas. Vi har kanske nått dit nu.

Stefan Holgersson
Polis, forskare, fil dr och lektor i Informatik vid Linköpings universitet

”Vad gör egentligen polisen” finns att läsa här i PDF-format.
Förordet och sid 61 och framåt  är rekommenderad läsning