Publicerat 2008-05-30 00:20INSÄNDARE:

”Skulle det

vara sant?”

Man tror inte sina ögon när man läser Blåljus. Skulle det vara sant att Polisförbundet haft tio år på sig att lösa pensionsfrågan och så har de struntat i att ta tag i frågan? I stället kommer de med en arbetstidsförlängning! För skiftestjänstgörande! Jag hoppas att representantskapet här i Malmö blir öppet för medlemmar så man kan gå dit och titta på hur de ser ut som ställer till sådant elände för egna medlemmar.

Vem är förresten den där Ivar Eriksson? Någon i Stockholm kan man tro? Det hade inte skadat med en närmare presentation.

”Burlöv”

BLÅLJUS KOMMENTAR: Ivar jobbar på Rps och har en bred insyn i och ett brett inflytande över arbetsgivarens förhandlingsarbete. Det finns få, om någon, som har hans erfarenhet av avtalsfrågor som rör polisen. Blåljus beklagar den  i stort sett uteblivna presentationen av Ivar.

INSÄNDARE:

Rätt mål

för ilskan

Vi pa ska alltså förlora den pa-trappa som vi länge haft i Stockholms län och som givit de lägst avlönade i yrket en möjlighet att ändå hålla näsan ovanför vatten i superdyra Stockholm! Här gäller det att hålla isär begreppen. Arbetsgivaren skulle väl närmast begå tjänstefel om inte hon/han utnyttjade den möjligheten. Mesta polisverksamhet för lägsta kostnad är naturligtvis arbetsgivarens motto. Det är ju uppdraget från regeringen som givetvis ser minskade utgifter för staten som det viktigaste målet. Att arbetsgivaren följer givna order från högsta ort kan man knappast klandra.

Vi ska istället rikta vår ilska mot de förhandlare (våra!!!) i Polisförbundet som satt sådana vapen i händerna på arbetsgivaren. Vi kommer kanske att förlora både pa-trappan och inspektörsavtalet samt få arbetstiden ordentligt förlängd. Jag blir helt vanmäktig av ilska när jag tänker på att det är våra egna förhandlare som hållit i yxan. Våra förhandlare i Stockholm har det inte lätt som ska kämpa mot så urusla odds.

Vad vill ni att vi ska göra? Säg ett ord bara. Vi är många som är beredda att följa er ut i konflikt av något slag.

Bettan, Lasse och ”Tovan”

BLÅLJUS KOMMENTAR: Tack för er insändare. Era känslor och reaktioner inför det som hänt och händer är lätta att förstå. Samtidigt måste det påpekas att förhandlingarna förs under fredsplikt som polisfacket i Stockholms län givetvis respekterar. Ansvaret för den situation som uppstått måste utkrävas i rätt forum – i vårt fall på Polisförbundets representantskap i Malmö i september.


INSÄNDARE:

Förbundsstyrelse

säkrar sitt omval

Jag blir rörd. Blåljus använder energi för att skaffa fram fakta kring min enkla insändare och lyckas till och med få tag i en av de riktiga toppgubbarna på RPS. Men det Ivar Eriksson berättar för Blåljus gör mig inte rörd. Jag blir förbannad. Urförbannad.

Jag får alltså veta att Polisförbundets styrelse haft upplägg för att lösa pensionsfrågan ur RALSarna sedan 1990-talet. Den möjligheten har man försummat för att sedan i elfte timmen komma på att det här måste vi göra något åt. Och då erbjuds man att ta pengarna ur RALS eller att ersättta arbetsgivaren med en arbetstidsförlängning.

Inget kul val i och för sig. Man stod mellan att förbruka en stor del av RALS vid ett enda tillfälle eller att gå med på en arbetstidsförlängning som per definition aldrig kan bli populär hos medlemmarna hur man än presenterar den.

Men Polisförbundet valde det mindre onda och tog en arbetstidsförlängning där man samtidigt såg till att den i alla avseenden skulle drabba Stockholms län hårdast. Stockholms län vars skickliga förhandlare lyckats få till en anständig arbets- och lönesituation för sina medlemmar. Man visste att det inte kunde tolereras i övriga landet att Stockholm får det för bra.

En återställare där Stockholm halkar ner på samma nivå som alla övriga är det bästa tänkbara sättet för förbundsstyrelsen att säkra sitt återval. I den belysningen blir förbundsstyrelsens och dess förhandlares agerande alldeles logiskt. Man har följt upp det in i minsta detalj. Till och med restidstilläget har man lyckats konstruera stockholmsfientligt.

Stockholms län har ingen framtid i Polisförbundet. Vi kan se fram emot en ökenvandring under många år där vi ständigt blir slagna i huvudet med majoritetsvapnet av övriga landet. Man ser inga spår av någon vilja att ta någon hänsyn till minoriteter i Polisförbundet. Glöm det.

Vi MÅSTE, MÅSTE ta vår Mats ur den skolan – nästan till varje pris.

Bosse

Vill du läsa intervjun med Ivar Eriksson igen? Klicka HÄR!


INSÄNDARE:

Varför kvar

i facket?

Nu när vi dödliga börjar få veta vad vårt nya avtal innebär så ställer jag mig frågan, varför skall jag vara kvar i facket?

Det kostar mig 350 kr i månaden att vara med i facket, vad får jag för det? En kalender per år det vet jag men i övrigt? Det känns inte riktigt som att polisförbundet tänkt på mina intressen och åsikter när avtalet skrevs under. För mig kommer det innebära ca 2 timmars mer arbetstid i veckan samt betydligt lägre OB, bland annat. Totalt kommer jag tappa runt 1000 kr i månaden på det sämre OB:t.

Varför skall jag fortsätta betala 350 kr till facket? Går jag ur så har jag iaf bara tappat 650 kr i månaden i stället för 1000. Iaf lite bättre än innan.

Så vilka argument finns för att jag skall vara medlem i facket? Dom har inte direkt arbetat för att jag skall få det bättre!

Trötter

BLÅLJUS KOMMENTAR: Svaret är ett ord som kan tyckas slitet och gammalmodigt men som bär fortfarande: Solidaritet. Du kanske inte känner så mot förbundsstyrelsen just nu men jag är rätt säker på att dina arbetskamrater och kolleger omfattas av din solidaritet. Stanna och slåss inifrån mot orättvisorna!