Publicerat 2016-02-08 11:30

Sköt mot polis med AK. Ingen allvarlig kränkning???

En spanare som blev beskjuten av rånare med automatvapen är väl nästan lika allvarligt som en polisbil eller ambulans som skadas? Rånarna gick fria för mordförsöket i rättegången, så något skadestånd från dem fick polisen inte. Så han vände sig till Brottsoffermyndigheten. De måste väl förstå, hur det kan upplevas att få verkanseld skjuten mot kroppen? För även poliser har kroppar...

Så här skriver spanaren i en insändare till Blåljus om vad han varit med om...

"Vad är det meningen att en polis ska tåla?

I augusti 2014 blev jag beskjuten med automatvapen i samband med ett grovt rån i Farsta.

Jag jobbar som spanare och åkte singelpatrull. Jag och mina kollegor åkte med på ett pågående rån mot Forex i Farsta. Jag kom till platsen samtidigt som rånarna lämnade platsen i en svart Audi. Jag får syn på Audin samtidigt som den lämnar parkeringen i Farsta centrum.

Jag vet att om bilen kommer ut på en större väg så kommer jag få svårt att hänga på, då det är en RS6:a. Jag beslutar mig därför för att försöka trycka bilen direkt. Tyvärr misslyckas det och jag påbörjar ett förföljande.

Efter ca 700 meter, ser jag att passagerardörren fram öppnas i farten. Jag inser direkt att det kommer bli en konfrontation. Jag tvärnitar mitt fordon för att hinna ut och verka med mitt vapen mot dem. Tyvärr har dom börjat bromsa innan mig och därför stannar deras bil först.

Jag ser att passageraren fram kommer ut ur fordonet och går direkt upp i anläggning med ett automatvapen mot mig. Precis samtidigt som min bil kommer till ett fullständigt stopp avlossar han sitt första skott. Jag har hunnit få upp min dörr men inte hunnit ur bilen.

Eftersom jag är tvåa in i eldstriden så ser jag som min bästa chans att överleva att trycka gasen i botten och försöka köra ur skottvinkeln. Rånarna befinner sig ca 30 meter ifrån mig, snett framifrån till höger, ca kl 2.

Istället för att slänga i backen väljer jag att köra framåt, mot rånarna. Hade jag backat hade dom haft mig i skottfältet under längre tid. Jag kör därför framåt och försöker få rånarnas bil mellan mig och skytten för att komma ur hans skottfält. Medan jag gör detta avlossar rånaren två skott till. Avståndet mellan mig och rånaren är då ca 10m.

När jag kommer ur skyttens skottvinkel ser jag att han kliver in i bilen igen och dom kör iväg. Jag tittar snabbt ner mot min kropp och gör bedömningen att jag inte är träffat. Ok, jag borde ha känt detta, men adrenalinet pumpar för fullt.

Jag slår snabbt om mitt fordon och försöker ta upp jakten igen. Jag kör så fort jag kan. Fortare än vad jag kanske borde. Jag känner att något är konstigt med mitt fordonet, men jag fortsätter att jaga. Efter några minuter när jag insett att jag inte får kontakt igen och jag noterat att fordonet är skadat så stannar jag.

Jag har då tre kulhål i mitt fordon. En kula har träffat högerfälg och spräckt fälgen vilket fått till följd att däcket punkterats. En kula har gått in snett framför A-stolpen i plåten och en har gått in i motorhuven. Senare visade det sig dock att kulan i motorhuven var ett utgångshål.

Den tekniska undersökningen visade att skottet som gick in i sidan av bilen, framför A-stolpen, gick i riktning mot förarhytten. Kulan hade med största sannolikhet träffat mig, men som tur var träffade den en del av motorblocket och ändrade riktning, vilket gjorde att den sköt rakt upp ur motorhuven istället.

Nu till det som det här inlägget egentligen ska handla om.

Två personer dömdes till försök till grovt rån efter händelsen (efter hovrättsförhandlingarna, de friades i tingsrätten). Bägge friades dock för mordförsök då det inte gick att bevisa vem som avlossat skotten. Det var sammanlagt 4 st rånare i fordonet vid händelsen.

Eftersom varken Polismyndigheten eller Polisförbundet har någon försäkring som täcker kräkning i samband med ett mordförsök så vände jag mig till Brottsoffermyndigheten. Efter ca sex månaders handläggningstid fick jag mitt beslut nu i veckan. Brottsoffermyndigheten ger avslag på min ansökan.

Detta med tre motiveringar:
Dels ska en polis ha mental förberedelse för att mötas av hot och visst våld. Sen gjorde dom en helt annan bedömning än vad åklagaren gjorde (och varken tingsrätten eller hovrätten har haft invändningar på brottsrubriceringen). Handläggaren på Brottsoffermyndigheten tycker inte att det är fastställt att det rör sig om ett mordförsök. Och slutligen så skriver dom att angreppet inte varit tillräckligt grovt för att anses som en kräkning.

Att beskjuta någon med ett automatvapen är alltså inte tillräckligt grovt? Att kulan gick rakt emot mig och det var endast slumpen som gjorde att den bytte riktning, det är inte mordförsök?

Om det här ska ingå i vår vardag som poliser, vad är det i sånt fall värt i pengar? Vad bör vår lön vara?

Jag vägrar acceptera Brottsoffermyndighetens beslut. Jag vill samtidigt belysa vad man som polis kan råka ut för. Vad är det värt? Vad är vi värda i lön?

Mvh
"Anonym Spanare""

Så här lyder Brottsoffermyndighetens avslagsbeslut:

"Motivering

 

För att ersättning för kräkning ska kunna lämnas krävs att den brottsliga handlingen har inneburit en allvarlig kränkning av brottsoffrets personliga integritet. När man bedömer om en polis i tjänst har utsatts för en sådan allvarlig kräkning måste beaktas att det i viss mån ingår i arbetsuppgifterna att ingripa mot besvärliga och ibland våldsamma personer. En polis får i en sån situation antas ha en mental förberedelse att mötas av ett visst verbalt och fysiskt motstånd.

 

Brottet har i detta fall rubricerats som mordförsök. Enligt Brottsoffermyndigheten går det inte att fastställa att den som avlossade skotten hade för avsikt att döda xxxx. Myndigheten har förståelse för att xxxx upplevt gärningen som kränkande. Myndigheten anser dock inte att angreppet har varit så grovt att det av den anledningen kan anses ha utgjort en allvarlig kräkning. Angreppet har inte heller varit skymfligt eller förnedrande. Han kan därför inte få någon ersättning för kräkning.

 

Bestämmelser

Beslutet har fattats med stöd av bestämmelserna i brottsskadelagen. "

Blåljus kommentar: Det är vår förhoppning att sista orden inte är sagt i detta ärende. I dagarna talas om ökat skydd för blåljuspersonal... Kanske borde även andra myndigheter än polisen ta till sig den problematiken. Vi känner med kollegan som utsatts för denna extrema händelse. Vi har full förståelse för hans trauma och senare frustration. Trots allt hade han bättre tur än Leif Widengren hade den där morgonen i Högdalen den 17 februari 1992.

Undrar för övrigt om Brottsoffermyndigheten har hört talas om eventuellt uppsåt eller likgiltighetsuppsåt...

Tommy Hansson