Publicerat 2011-12-08 18:00

Vad är PUMS?

Projektet poliser och ungdomar i det mångkulturella samhället är finansierat av Europeiska socialfonden med 5,5 miljoner kronor och menat som kompetensutveckling för alla Stockholms läns 2500 poliser i yttre tjänst. Syftet är att utbildningen ska ge kunskaper som hjälper till att utveckla polisers förmåga att arbeta med ungdomar i ett mångkulturellt och mångreligiöst samhälle. Det var dag ett i projektet som jag deltog i, dag två kommer efter årsskiftet och blir en mer upplevelsebaserad övning där poliser möter ungdomar ute på länets skolor.

Den utbildningsdag jag deltog i inleddes av Stefan Hector, biträdande distriktschef i Västerort. Det är en medveten strategi att låta en hög chef inleda varje dag, för att visa vilken vikt myndigheten lägger på denna utbildning.

Stefan berättade bland annat, att lösningen på alla polisiära och samhällsproblem inte alltid är repression, det finns områden där den mest framgångsrika polisstrategin är att skapa och vidmakthålla en relation, korrekt och juste. Det har för Stefan inneburit en resa från repression till relation. Stefan menar att vi har en kultur att vara stolta över inom Polisen, målet med denna utbildning är att vi skall bli ännu bättre, genom bl a just denna utbildning.

Nästa inslag i utbildningen var Rickard Jonsson, fil dr, forskarassistent, som forskat om ungdomars identitetsskapande i förorter, och särskilt segregerade sådana. Han berättade om utanförskap och diskriminering av ungdomar i socioekonomiskt utsatta områden. Han har tillsammans med fil.dr René Leon Rosales, skrivit en avhandling ”Blatte betyder kompis”.

Han beskrev tankemönster, där invandrarpojkar per definition anses som stökiga. Han gav belysande exempel på både hur våra förutfattade meningar definierar särskilt invandrarpojkar. Detta präglar även dessa pojkars sätt att se på sig själva. En studiemotiverad och skötsam invandrarpojke, blir betraktad som mindre invandrare…

Han beskrev att skillnaden mellan prins Carl Filip och rapparen Dogge Doggelito ur migrationssynpunkt är ingen, (en utlandsfödd förälder, bägge födda i Sverige) ändå betraktas endast den ene av dem av de flesta som ”invandrare”.

Rickard beskrev även hur invandrarskapet är styrande för yrkesval. Kan man inte bli det man önskar, kan man som invandrare alltid bli "pizzasnubbe." En viss munterhet väckte det i auditoriet, när en av Rickards intervjupersoner hade önskejobbet "att bli Polis – för det ger bra pengar; faktiskt."

Därefter fick ett par kollegor möjlighet att dela med sig av sina erfarenheter;
Christoffer Bohman Närpolis Kungsholmen
och Tanja Hägg Viklund närpolis Södermalm och dialogpolis hade en diskussion utifrån begreppen: Kunskap, Kommunikation, Underlättande
och Differentiering.

Ungdomar beskrev på video hur de önskade bli bemötta av poliser; Att de skall vara trevliga, mänskliga, ögonkontakt, ta av (de äckliga) handskarna, tänka på tonen. Hur en polis behandlar en ungdom, kan påverka kollegornas kommande kontakter med den personen och hans kamrater under lång tid. Värt att tänka på är hur våra åtgärder kan ge en prestigeförlust för den vi omhändertar. Och hur vi själva reagerar om någon försöker få oss att tappa ansiktet, t ex genom provokationer. Om vi någon gång gjort fel – har den vi ingripit mot fått en ursäkt? Behandlar vi ungdomar sjyst, kan vissa av dem till och med nå insikt om sitt eget beteende och vad det leder till. Även som Polis, kan man reflektera över att man agerar som man själv vill, och inte som man tror att kollegorna önskar.

Sen hann vi med ett grupparbete, innan lunch, vars resultat är tänkt att ligga till grund för en utveckling av myndighetens arbete i förorter. Det blev ett erfarenhetsutbyte, som bland annat betonade att man måste har TID för att bygga fungerande relationer och kontakter i förortsmiljön. Detta leddes av Mikael Morberg, Mångkulturellt centrum Botkyrka, som sammanställde gruppernas resultat. I det sammanhanget hade vi även en diskussion om tjejer i dessa förortsmiljöer, som inte märks på samma sätt som de utåtagerande pojkarna, de hålls även till viss del hemma, och kan vara obenägna att ta kontakt med manliga poliser.

Efter lunch, fick vi lyssna på David Thurfjell, docent i religionsvetenskap som särskilt studerat hur grupper som lever i utanförskap engagerar sig religiöst. Detta i olika länder, och i olika religioner, med sociologiska – psykologiska förklaringsmodeller. Trots att han talade i två timmar just efter lunch, hade han en pedagogik med fantastiska whiteboardteckningar, som gjorde att han höll uppmärksamheten på topp. Hans forskning kan så klart inte sammanfattas på två timmar i alla delar, men han svarade även på ett flertal frågor från auditoriet så att olika aspekter på religiositet och extremism blev diskuterade.

Ett belysande exempel han använde var vilka personer vi  låter definiera olika religioner? Anders Breivik? Taimour Abdulwahab? Hur svartvit blir inte den bilden?

Världen, människorna och världsreligionerna är mer nyanserade än så. David beskrev med exempel och bilder hur religion bara är en del av det som formar en människas personlighet. Det finns en risk, att vi överbetonar religionens betydelse som förklaringsmodell. Han beskrev hur religiositet kan variera i olika tider och situationer. Religion är inte entydigt, det finns olika regler i olika riktningar såväl i Islam som i kristendomen. Många gånger kan religionen vara ett sätt att markera samhörighet i en grupp. Sätts en folkgrupp under press, kan det bli extra markerat.

David berättade så klart mycket mer, men detta var det som jag fann mest belysande.

Sist på dagen, när åtminstone de som bor söder om staden började fundera på hur långa köerna skulle bli, hade man taktiskt nog lagt en utbildare från Fryshuset, Ahmed Abdirahim.

Han bjöd på sig själv med berättelser från sitt liv och hur han själv gått från att vara en "stökig unge" till att bli den han är idag. Ahmed levererade en mängd oneliners som väckte munterhet i publiken, bland annat, om powerpoint  "Where is the power – whats the point… kolla det på varje pp bild, kommer Du inte på svaret, kasta bilden"…

Så hans föredrag var helt fritt utformat.

Han påpekade att många "tycker" en massa saker om Polisen, oftast bygger det på andras erfarenheter, som har utvecklats under lång tid. Han gav exemplet att någon blivit kontrollerad av polis - en inte helt ovanlig situation. När berättelsen cirkulerat ett tag i förorten, blev den kontrollerade våldsamt upptryckt mot väggen och kanske slagen med batong. Så blir berättelsen häftigare, men kanske inte sannare. Men det kan påverka hur poliser bemöts av de som hört berättelsen.

Ahmed berättade om sin resa in i det svenska samhället som han kom till med en morbror som 6-åring. Han beskrev målande med egna exempel om hur viktigt det är med bekräftelse och delaktighet i en gemenskap. Hans väg till självkänsla gick via fotbollen, och en tränare som bekräftade honom som individ.

Därmed var dagen slut, och Ahmed lyckades ragga skjuts tillbaka till Stockholms södra förorter av en vänlig polis. Mig gav dagen många nya tankar och kunskaper och jag vill verkligen rekommendera den som till äventyrs inte hunnit med att delta i utbildningen att ta chansen de återstående dagarna; Tisdagen den 13 dec och onsdagen den 14 dec.

Mina förväntningar på utbildningens innehåll överträffades med råge. Det kommer mer från utbildningstillfället i det kommande numret av vår medlemstidning POLISEN, som är planerad att komma ut vid juletid.

Tommy Hansson