Publicerat 2015-10-01 12:10

Rumble in the jungle

Den oefterhärmlige Arne Wärn har skrivit en blänkare från Länspolisföreningen Kamraterna till vår tidning Polisen, som lär komma ut i slutet av oktober. För er som inte vill vänta, kunde inte Blåljus låta bli att ta ett stycke "best of" där Arne jämför omorganisationen med en boxningsmatch...

-Jag kom osökt att tänka på Muhammad Alis match mot George Foreman i samband med hur Polisförbundet agerat i samband med omorganisationen. Muhammad som vanligtvis dansade omkring i ringen stod och hängde på repen och garderade sig och lät sin motståndare slå sig trött för att sedan explodera och slå knock-out. Likt detta har förbundet agerat. Man har hängt på repen och tagit emot den ena råsopen efter den andra: Inmappningen, lönepolitiskt program, handläggning av tillsättningar, konsekvent struntande i MBL, inget inspektörsavtal, individlöner i absurdum och lönedumpningen av polisassistenter. Nu i åttonde ronden blixtrar man till med försök till knock-out på arbetsgivaren. Tio miljoner i skadestånd! Så tillkommer en del jabbar på sociala medier. Var det medveten taktik som hos Muhammad-Ali så var det inte så dumt. Fast förbundets medlemmar hade nog föredragit en gammal hederlig slugger.

 

Professor Bo Wennström kan känna sig nöjd. Hans ifrågasättande av omorganisationen verkar att uppfyllas. Staten sparar pengar och polispersonalen mår dåligt och allmänhetens trygghet blir sämre. Det har dock varit relativt sparsamt med reaktioner från allmänheten. Man märker inte den bristande servicen från polisen förrän man är i behov av den och då är det försent. Sedan kan det också vara så att Svensson (som definitivt har en liten Fangio boende i sig) uppskattar att det är vilda västern på våra vägar och att fartbegränsningarna och övrig trafiklagstiftning ses som skämt.

 

Herr poliskonstapel Paulus Bergström i Grönköping har också blivit tvungen att omorganisera och gjort en risk- och konsekvensanalys: ”Farhågorna finns med i bilagorna och vi rekommenderar att man har med dessa i det vidare arbetet (om man känner till fallgroparna så faller man inte i dessa). Man behöver inte riskbedöma dessa, men i vissa fall kan ju en farhåga bli ett arbetsmiljöproblem - om så är fallet kan man riskbedöma den när farhågan uppfylls”. Grönköping? Tyvärr inte. Verkligheten 2015.

 

Mer av Arnes vassa analys kommer i höstnumret av tidningen POLISEN!