Nättidningen som belyser polisernas vardag
Publicerat 2010-02-04 19:00
Peter Frisell, vice ordförande i styrelsen för polisfacket i Stockholms län, och Claes Cassel, Blåljusred. kommenterar uppsatsen ur olika synvinklar. En kommentar har kommit från Polismyndigheten. Först Peter:
Det är en imponerande läsning denna kandidatuppsats, dels utifrån att ens egna åsikter på något sätt nu är vetenskapligt bevisade, dels att det finns fastställda modeller som går att använda för att mer korrekt hävda sin åsikt. Uppsatsen visar ju att vi för länge sedan borde ha knutit polisutbildningen till högskolevärlden, eftersom vi inom polisen levt i vår egna värld utan några större influenser utifrån – utom de vi velat ta till oss!
När det gäller själva sakfrågan så hänvisar jag till det som jag skrev redan 2008 (bilaga 3 till uppsatsen). Hela tillsättningsprocessen av polisaspiranter är ett problem som rikspolisstyrelsen medvetet lagt på polismyndigheterna utan att ge entydiga direktiv, då ”de är 21 självständiga myndigheter”. Vår ”populära polismyndighet” med 421 sökande senast till 230 platser nu i januari, har ett större problem med detta än de andra. Har en myndighet färre sökande än platser så är ju det egentligen ett mycket större problem, men i urvalssammanhang helt försumbart.
Det som hänt sedan 105-ärendet överklagades är att det tillkommit en FAP som styr själva aspirantutbildningen, men rekryteringsprocessen förväntas skötas utan några sådana tydliga regler. En PM från rikspolisstyrelsens HR-chef i ärendet ger sedan 2009 vissa anvisningar, men den för in andra begränsningar. Bl.a. får en sökande inte ångra sig, utan ett ja räknas som nej till andra sökta anställningar. Problemet är att beskeden inte samordnas och att ett nej får följdkonsekvenser.
Exempel:
En sökande får besked att denne får myndighet 2 och att denne inte klarat konkurrensen i Stockholms län, men är reserv dit. Valet är; vågar denne tacka nej till ”andrahandsvalet” myndighet 2 och hoppas att andra säger nej till Stockholms län?
Vår polismyndighet följer anvisningarna från rikspolisstyrelsen, men det är inte fallet hos andra. Jag vet att vissa myndigheter använder de sökandes postnummer som urvalsbegrepp, men det har nog aldrig prövats med ett överklagande.
Det jag främst vänder mig mot är att det läggs ner oerhörda ansträngningar på att välja bland de sökande som inte skulle behöva göras, eftersom rikspolisstyrelsen kan anställda polisaspiranter. Vidare kan en sökande kringgå hela processen genom att chansa och bara söka en myndighet. Som det nu blivit väljer myndigheten bland alla sökande utan att ha tillgång till uppgiften om hur de sökande skött/lyckats med de teoretiska studierna, mer än att de är godkända. I vårt senaste färdiga aspirantärende (230 för utbildning januari-juli 2010) så tackade så många som var tredje nej, eftersom de prioriterat andra myndigheter. Därför blev till sista bara 227. Problemet för Stockholms län är sedan att de som finns kvar att erbjuda reservplatser åt inte är de som vi kanske ville ha, då de som bedömts som bättre ”försvunnit till andra myndigheter”.
Det har också visat sig att någon inte fått sin aspiranttid godkänd. Det är nästan så att inblandade handledare ifrågasätter hur de kunnat examineras, men det är också en annan fråga….
Peter Frisell
Efter det att överklagandenämnden återremitterat ärendet tog polismyndigheten referenser på de 126 inblandade. Därefter gjordes en ny samlad bedömning, vilket var positivt för några klagande. Av de ursprungliga 105 utvalda föll några av dem bort, eftersom de och två klagande inte examinerades.
Av de 21 klagande är idag elva poliser i Stockholms län, varav två efter en sejour i andra myndigheter. Två andra fick ingen aspirantutbildning direkt, men gjorde den ett halvår senare. De två blev dock inte godkända i december 2009, varför de inte är poliser idag. En av dem har inlett en egen civilrättslig process med anledning av det. Övriga åtta är idag poliser i Södermanland, Skåne, Västra Götaland eller på Gotland.
Blåljus:
Ärendets hantering har kritiserats som framgår av Peters artikel. Ansvariga inom myndigheten drog sig senare undan att medverka i uppsatsen. Någon har tystat handläggaren på Statens överklagandenämnd. Det går inte att bevisa att någon från myndigheten gjorde det. Men vem annars skulle ha motiv för handlingen?
”Polisen innehar våldsmonopol och är ytterst den statliga institution som ska värna demokratins stöttepelare. Dess legitimitet vilar i hög grad på hur väl man lever upp till krav gällande regelbundenhet och transparens. Fallet i fråga, vilket vårt bidrag ämnar belysa, väcker kritiska frågor gällande huruvida urvalsprocessens lever upp till kraven på regelbundenhet och transparens.”
Så skriver författarna. En myndighets beslut ska präglas av regelbundenhet, vara förutsägbara. Besluten ska framförallt bygga på fakta och författning och i minsta möjliga mån på personligt tyckande. Självklarheter kan man tycka. Men för den utomstående framstår placeringen av polisaspiranter i Stockholms län som minst av allt förutsägbar.
Filip Lundberg och Tobias Adolfsson skriver också:
”Vi vill uppmärksamma läsaren om att vi under hela arbetets fortskridande sökt rekryterings- och aspirantansvarig vid Polismyndigheten i Stockholms län, Torbjörn Liwång. Han bad vid ett flertal tillfällen att få återkomma, eftersom han sade sig vilja överlägga med sin chef och tillika chef på personalförsörjningssektionen vid Polismyndigheten i Stockholms län, Eva Bergström. Vi klargjorde tidsramen för uppsatsstudien och möttes av förståelse för densamma samt skickade på begäran utförlig information om studiens syfte och ambition. Trots försäkringar om att de skulle ställa upp fick vi aldrig ett fastställt besked. Detta har medfört att dessa personers utsagor inte finns med i det empiriska materialet. Vi upplever att vi har gjort
allt vi har kunnat för att inbegripa polismyndighetens utsago av det inträffade, vilket också var vår ursprungliga ambition men detta var alltså inte möjligt.”
Lagstiftningen ålägger statliga myndigheter en skyldighet att lämna information till allmänheten om myndighetens verksamhet – det kallas med ett låneord att medverka till transparens. Lagen ger inte myndigheten möjlighet att välja vem som ska informeras. Även de som gör en kritisk granskning ska få de upplysningar de efterfrågar.
Det är uppseendeväckande och möjligen juridiskt klandervärt att myndighetsföreträdare tiger och gör sig oanträffbara när två elever från en högskola ber om information/kommentarer till ett vetenskapligt arbete. Om den inställningen spred sig bland myndigheter skulle forskning om offentlig verksamhet göras omöjlig i Sverige. Det är särskilt illa att det är en viktig aktör i rättskedjan som tillåter sig att mörklägga ett skeende genom att tiga.
En handläggare på Statens överklagandenämnd som hanterade ärende 105 om överklagan rörande placering från polisaspiranter, uttalade sig för Blåljus. Han förklarade att det var högst troligt att beslutet i nämnden skulle gå emot polismyndigheten i Stockholms län. Urvalsmetoderna levde inte upp till lagens krav.
Kort efter byttes handläggaren ut och fick inte längre uttala sig för medierna. Det är omöjligt att bevisa att det skedde efter påtryckningar från Polismyndigheten i Stockholms län. Men vem annars hade motiv att tysta handläggaren och försöka påverka utgången i nämnden?
Det blir tydligare när man hör en företrädare för myndigheten säga i ABC-nytt att Överklagandenämndens beslut ”kan diskuteras”. När en person i chefsställning inom polismyndigheten har den obehagliga synen på den laga rättsprocessen ter det sig till och med ganska logiskt att någon i myndigheten övat påtryckning mot nämndens medarbetare.
CC
SVAR FRÅN MYNDIGHETEN:
I uppsatsen ”ärende 105” väcks ett antal kritiska frågor om urvalsprocessen vid rekryteringen av 105 polisaspiranter i januari 2009, till Stockholms län. Bl.a. huruvida urvalsprocessen lever upp till kraven på regelbundenhet och transparens.
Rent generellt välkomnar Personal och Utvecklingsavdelningen (PoU) kritiska och opartiska granskningar av det arbete som utförs inom vårt ansvarsområde. PoU välkomnar all typ av återkoppling, positiv såväl som negativ då ambitio-nen är att hantera vårt arbete på ett så tydligt och rättssäkert sätt som möjligt. Vår uppfattning är att all kritisk granskning leder till att vi utvärderar och för-bättrar våra arbetssätt.
Att PoU aldrig fick kontakt med Filip Lundberg och Tobias Adolfsson är olyckligt. Det hade varit betydelsefullt för PoU att få bidra med utsagor om det aktuella ärendet. I uppsatsen antyds att PoU skulle ha anledning att mörklägga, ärendet, så är inte alls fallet. Av olika skäl och missuppfattningar har inte kontakt etablerats med uppsatsskrivarna då PoU var av uppfattningen att vi skulle kontaktas.
PoU ställer sig oförstående till påståendet att det skulle finnas någon koppling mellan att uppsatsförfattarna inte få fått avdelningens utsaga om urvalsproces-sen och att handläggaren på Statens överklagandenämnd byttes ut. PoU har inte någon vetskap om varför handläggaren byttes ut.
Polismyndighetens anställningsbeslut som skrivs om i uppsatsen undanröjdes av Statens överklagandenämnd i december 2008, för fortsatt handläggning. Nämnden hänvisade till bestämmelserna i Regeringsformen (1974:152) om förtjänst och skicklighet vid statliga anställningar. Nämnden ansåg att polis-myndigheten inte uppfyllt kravet på saklighet och objektivitet för att beslutet endast grundats på en intervju.
Nämndens beslut och att flera polismyndigheter fick överklagande föranledde en nationell diskussion om rekryteringsprocessen och en översyn ledd av riks-polisstyrelsen påbörjades. För polismyndigheten i Stockholms del har detta inneburit en genomlysning av processen vid anställning av polisaspiranter. Det är av stor vikt för PoU att dessa stora ansökningsvolymer hanteras dels på ett sätt så att de uppfyller bestämmelserna i Regeringsformen, dels är transparanta för de sökande.
Sigbrit Wolgast
Chef HR-enheten
Eva Bergström
Chef personalförsörjningssektionen
Popularitet stort problem
för Stockholms läns polis
I en C-uppsats vid Södertörns högskola tar Filip Lundberg och Tobias Adolfsson upp ”ärende 105” om placering av polisaspiranter vid Polismyndigheten i Stockholms län. Sakligt innebär uppsatsen en allvarlig kritik mot myndighetens handläggning. Men det finns värre – det finns myndigheter vars urvalsgrund är aspiranternas postnummer… Stockholmsmyndigheten har åsidosatt lagregler för tillsättning. Vidare har enskilda företrädare visat en häpnadsväckande nonchalans mot informationsskyldigheten. Dessutom har någon enskild med stor sannolikhet tystat en tjänsteman på Statens överklagandenämnd.
Peter Frisell, vice ordförande i styrelsen för polisfacket i Stockholms län, och Claes Cassel, Blåljusred. kommenterar uppsatsen ur olika synvinklar. En kommentar har kommit från Polismyndigheten. Först Peter:
Det är en imponerande läsning denna kandidatuppsats, dels utifrån att ens egna åsikter på något sätt nu är vetenskapligt bevisade, dels att det finns fastställda modeller som går att använda för att mer korrekt hävda sin åsikt. Uppsatsen visar ju att vi för länge sedan borde ha knutit polisutbildningen till högskolevärlden, eftersom vi inom polisen levt i vår egna värld utan några större influenser utifrån – utom de vi velat ta till oss!
När det gäller själva sakfrågan så hänvisar jag till det som jag skrev redan 2008 (bilaga 3 till uppsatsen). Hela tillsättningsprocessen av polisaspiranter är ett problem som rikspolisstyrelsen medvetet lagt på polismyndigheterna utan att ge entydiga direktiv, då ”de är 21 självständiga myndigheter”. Vår ”populära polismyndighet” med 421 sökande senast till 230 platser nu i januari, har ett större problem med detta än de andra. Har en myndighet färre sökande än platser så är ju det egentligen ett mycket större problem, men i urvalssammanhang helt försumbart.
Beskeden samordnas inte
Det som hänt sedan 105-ärendet överklagades är att det tillkommit en FAP som styr själva aspirantutbildningen, men rekryteringsprocessen förväntas skötas utan några sådana tydliga regler. En PM från rikspolisstyrelsens HR-chef i ärendet ger sedan 2009 vissa anvisningar, men den för in andra begränsningar. Bl.a. får en sökande inte ångra sig, utan ett ja räknas som nej till andra sökta anställningar. Problemet är att beskeden inte samordnas och att ett nej får följdkonsekvenser.
Exempel:
En sökande får besked att denne får myndighet 2 och att denne inte klarat konkurrensen i Stockholms län, men är reserv dit. Valet är; vågar denne tacka nej till ”andrahandsvalet” myndighet 2 och hoppas att andra säger nej till Stockholms län?
Vår polismyndighet följer anvisningarna från rikspolisstyrelsen, men det är inte fallet hos andra. Jag vet att vissa myndigheter använder de sökandes postnummer som urvalsbegrepp, men det har nog aldrig prövats med ett överklagande.
"Försvunnit till andra myndigheter"
Det jag främst vänder mig mot är att det läggs ner oerhörda ansträngningar på att välja bland de sökande som inte skulle behöva göras, eftersom rikspolisstyrelsen kan anställda polisaspiranter. Vidare kan en sökande kringgå hela processen genom att chansa och bara söka en myndighet. Som det nu blivit väljer myndigheten bland alla sökande utan att ha tillgång till uppgiften om hur de sökande skött/lyckats med de teoretiska studierna, mer än att de är godkända. I vårt senaste färdiga aspirantärende (230 för utbildning januari-juli 2010) så tackade så många som var tredje nej, eftersom de prioriterat andra myndigheter. Därför blev till sista bara 227. Problemet för Stockholms län är sedan att de som finns kvar att erbjuda reservplatser åt inte är de som vi kanske ville ha, då de som bedömts som bättre ”försvunnit till andra myndigheter”.
Det har också visat sig att någon inte fått sin aspiranttid godkänd. Det är nästan så att inblandade handledare ifrågasätter hur de kunnat examineras, men det är också en annan fråga….
Peter Frisell
FAKTARUTA
105-ärendet, vad hände sen?
Efter det att överklagandenämnden återremitterat ärendet tog polismyndigheten referenser på de 126 inblandade. Därefter gjordes en ny samlad bedömning, vilket var positivt för några klagande. Av de ursprungliga 105 utvalda föll några av dem bort, eftersom de och två klagande inte examinerades.
Av de 21 klagande är idag elva poliser i Stockholms län, varav två efter en sejour i andra myndigheter. Två andra fick ingen aspirantutbildning direkt, men gjorde den ett halvår senare. De två blev dock inte godkända i december 2009, varför de inte är poliser idag. En av dem har inlett en egen civilrättslig process med anledning av det. Övriga åtta är idag poliser i Södermanland, Skåne, Västra Götaland eller på Gotland.
Blåljus:
Uppsats om aspiranter
tecknar en mörk bild
av Stockholms läns polis
Ärendets hantering har kritiserats som framgår av Peters artikel. Ansvariga inom myndigheten drog sig senare undan att medverka i uppsatsen. Någon har tystat handläggaren på Statens överklagandenämnd. Det går inte att bevisa att någon från myndigheten gjorde det. Men vem annars skulle ha motiv för handlingen?
”Polisen innehar våldsmonopol och är ytterst den statliga institution som ska värna demokratins stöttepelare. Dess legitimitet vilar i hög grad på hur väl man lever upp till krav gällande regelbundenhet och transparens. Fallet i fråga, vilket vårt bidrag ämnar belysa, väcker kritiska frågor gällande huruvida urvalsprocessens lever upp till kraven på regelbundenhet och transparens.”
Så skriver författarna. En myndighets beslut ska präglas av regelbundenhet, vara förutsägbara. Besluten ska framförallt bygga på fakta och författning och i minsta möjliga mån på personligt tyckande. Självklarheter kan man tycka. Men för den utomstående framstår placeringen av polisaspiranter i Stockholms län som minst av allt förutsägbar.
Filip Lundberg och Tobias Adolfsson skriver också:
”Vi vill uppmärksamma läsaren om att vi under hela arbetets fortskridande sökt rekryterings- och aspirantansvarig vid Polismyndigheten i Stockholms län, Torbjörn Liwång. Han bad vid ett flertal tillfällen att få återkomma, eftersom han sade sig vilja överlägga med sin chef och tillika chef på personalförsörjningssektionen vid Polismyndigheten i Stockholms län, Eva Bergström. Vi klargjorde tidsramen för uppsatsstudien och möttes av förståelse för densamma samt skickade på begäran utförlig information om studiens syfte och ambition. Trots försäkringar om att de skulle ställa upp fick vi aldrig ett fastställt besked. Detta har medfört att dessa personers utsagor inte finns med i det empiriska materialet. Vi upplever att vi har gjort
allt vi har kunnat för att inbegripa polismyndighetens utsago av det inträffade, vilket också var vår ursprungliga ambition men detta var alltså inte möjligt.”
Lagstiftningen ålägger statliga myndigheter en skyldighet att lämna information till allmänheten om myndighetens verksamhet – det kallas med ett låneord att medverka till transparens. Lagen ger inte myndigheten möjlighet att välja vem som ska informeras. Även de som gör en kritisk granskning ska få de upplysningar de efterfrågar.
Forskning görs omöjlig
Det är uppseendeväckande och möjligen juridiskt klandervärt att myndighetsföreträdare tiger och gör sig oanträffbara när två elever från en högskola ber om information/kommentarer till ett vetenskapligt arbete. Om den inställningen spred sig bland myndigheter skulle forskning om offentlig verksamhet göras omöjlig i Sverige. Det är särskilt illa att det är en viktig aktör i rättskedjan som tillåter sig att mörklägga ett skeende genom att tiga.
En handläggare på Statens överklagandenämnd som hanterade ärende 105 om överklagan rörande placering från polisaspiranter, uttalade sig för Blåljus. Han förklarade att det var högst troligt att beslutet i nämnden skulle gå emot polismyndigheten i Stockholms län. Urvalsmetoderna levde inte upp till lagens krav.
Handläggaren byttes ut
Kort efter byttes handläggaren ut och fick inte längre uttala sig för medierna. Det är omöjligt att bevisa att det skedde efter påtryckningar från Polismyndigheten i Stockholms län. Men vem annars hade motiv att tysta handläggaren och försöka påverka utgången i nämnden?
Det blir tydligare när man hör en företrädare för myndigheten säga i ABC-nytt att Överklagandenämndens beslut ”kan diskuteras”. När en person i chefsställning inom polismyndigheten har den obehagliga synen på den laga rättsprocessen ter det sig till och med ganska logiskt att någon i myndigheten övat påtryckning mot nämndens medarbetare.
CC
SVAR FRÅN MYNDIGHETEN:
PoU har inte någon vetskap om
varför handläggaren byttes ut
I uppsatsen ”ärende 105” väcks ett antal kritiska frågor om urvalsprocessen vid rekryteringen av 105 polisaspiranter i januari 2009, till Stockholms län. Bl.a. huruvida urvalsprocessen lever upp till kraven på regelbundenhet och transparens.
Rent generellt välkomnar Personal och Utvecklingsavdelningen (PoU) kritiska och opartiska granskningar av det arbete som utförs inom vårt ansvarsområde. PoU välkomnar all typ av återkoppling, positiv såväl som negativ då ambitio-nen är att hantera vårt arbete på ett så tydligt och rättssäkert sätt som möjligt. Vår uppfattning är att all kritisk granskning leder till att vi utvärderar och för-bättrar våra arbetssätt.
Att PoU aldrig fick kontakt med Filip Lundberg och Tobias Adolfsson är olyckligt. Det hade varit betydelsefullt för PoU att få bidra med utsagor om det aktuella ärendet. I uppsatsen antyds att PoU skulle ha anledning att mörklägga, ärendet, så är inte alls fallet. Av olika skäl och missuppfattningar har inte kontakt etablerats med uppsatsskrivarna då PoU var av uppfattningen att vi skulle kontaktas.
PoU ställer sig oförstående till påståendet att det skulle finnas någon koppling mellan att uppsatsförfattarna inte få fått avdelningens utsaga om urvalsproces-sen och att handläggaren på Statens överklagandenämnd byttes ut. PoU har inte någon vetskap om varför handläggaren byttes ut.
Polismyndighetens anställningsbeslut som skrivs om i uppsatsen undanröjdes av Statens överklagandenämnd i december 2008, för fortsatt handläggning. Nämnden hänvisade till bestämmelserna i Regeringsformen (1974:152) om förtjänst och skicklighet vid statliga anställningar. Nämnden ansåg att polis-myndigheten inte uppfyllt kravet på saklighet och objektivitet för att beslutet endast grundats på en intervju.
Nämndens beslut och att flera polismyndigheter fick överklagande föranledde en nationell diskussion om rekryteringsprocessen och en översyn ledd av riks-polisstyrelsen påbörjades. För polismyndigheten i Stockholms del har detta inneburit en genomlysning av processen vid anställning av polisaspiranter. Det är av stor vikt för PoU att dessa stora ansökningsvolymer hanteras dels på ett sätt så att de uppfyller bestämmelserna i Regeringsformen, dels är transparanta för de sökande.
Sigbrit Wolgast
Chef HR-enheten
Eva Bergström
Chef personalförsörjningssektionen
Det hände just idag i världshistorien 24 - 31 december
Det hände just idag i världshistorien perioden 17 till 23 december
Det hände just idag i världshistorien den 12 till 18 november
Det hände just i dag i världshistorien periden 5 - 11 november
Det hände just idag i världshistorien under perioden 
Det hände i världshistorien just idag perioden 22 - 28 oktober
Det hände just idag i världshistorien under perioden 15 till 21 oktober
Det hände just idag i världshistorien under perioden 8 till 14 oktober
Det hände just idag i världshistorien under perioden 1 till 7 oktober
Det hände just idag i världshistorien perioden 24 till 30 september:
Det hände just idag i världshistorien perioden 17 till 23 september