Publicerat 2010-04-29 19:00

POLISFACKETS HISTORIA I STOCKHOLM TVÅ:

1890 – 1903

Mat på ”Skitiga duken”

Bostad dubbelt så dyr

för huvudstadspoliser

En ung konstapel i Stockholm 1903 kunde få ett rum i Polishuset eller på en distriktsstation för några hundringar i månaden (här räknat på dagens penningvärde). Mat på ”Skitiga duken” på Kungsholmsgatan landade på en dryg tusenlapp i månaden. Med tanke på lönen – drygt 4000 i månaden – borde det till och med ha blivit några kronor över. Helt annan var situationen för de gifta. Där kunde man instämma med polisfacket att ”den rena nöden grinade konstaplarna i ansiktet”. Både lön och arbetsförhållanden var för våra ögon ofattbara när polisena i Stockholm började organisera sig. Nummer två i Blåljus serie om Stockholms polisfackliga historia följer här. I priserna och lönerna kan vi också skönja en möjlig grund för den långdragna konflikten mellan Stockholm och resten av landet i Polisförbundet.

Hur såg stockholmspolisernas pensioner ut 1903? I de här artiklarna redovisas hela tiden årsbelopp om inget annat anges. Dessutom kommer varje siffra i kronor att följas av en siffra inom parantes. Den sistnämnda anger dagens penningvärde. Källa är Kungl Myntkabinettets hemsida där det finns ett verktyg för att göra de här omräkningarna. Får vi veta att en poliskonstapel i huvudstaden fick 720 kr per år i pension blir den siffran bara ett kuriosum om den inte följs av (33336 kr) vilket är det belopp vi skulle få ut idag med 1903 års bestämmelser. Den här beräkningen är grov, som Myntkabinettet påpekar. Men siffrorna får trots det en helt annan innebörd om man om man räknar om dem till dagens penningvärde. Jag ska också ta en del exempel på pengarnas köpkraft – d v s vad bl a livsnödvändigheter faktiskt kostade.

Pensionsålder 50 år

De relationer mellan lön och pension som du, som pensioneras en bit in på 2000-talet, kanske måste börja vänja dig vid tycks ha varit aktuella även 1903. Då var årsslutlön för en poliskonstapel 1500 kr (69514 kr) varav 200 kr (9268 kr) var dyrtidstillägg. 720 kr i pension når alltså inte ens upp till 50 procent av slutlönen. Den möjlighet du har att pensionsspara fanns inte för en konstapel 1903.

Pensionsåldern för en konstapel var 50 år 1903 vilket kan tyckas lyxigt. Men det är troligt att de flesta 50-åriga konstaplar 1903 var åtskilligt mera slitna fysiskt och psykiskt än de flesta av dagens 67-åriga pa. Jag ska återkomma till arbetsförhållandena och turlistorna längre fram.

Vad räckte lönen till?

Vad räckte lönen till 1903? Prisnivån enligt Statiska centralbyrån, SCB, uttrycktes det året i indextalet 83. Ungefär halvvägs mot 2006, d v s 1955, var indextalet 339 för att 2006 hamna på indextalet 4153. Vad säger det oss? Jo, att något hänt med våra löner. Skulle din avlöning relativt prisnivån vara den 1903 års arbetsgivare ansåg dig vara värd skulle du som ung polis tjäna 55000 kr per år. I verkligen får den som blir pa efter Polishögskolan över 200.000 kr per år. Prisnivån har stigit ganska exakt 50 gånger från 1903 till 2006. Ingångslönen för en polis ger betydligt större köpförmåga år 2006. Yrket har lönemässigt blivit kraftig uppräknat under resans gång. (Bilden ovan: ettöringen från 1903 hade en köpkraft motsvarande drygt 50 öre idag - en krona 1903 gav alltså varor som vi betalar 50 kr för idag)

I början av Kamraternas historia skrev man att ”den rena nöden grinade konstaplarna i ansiktet” och när de gällde dem med växande barnaskara var det nog inte långt från sanningen.

Vill du se en zoombar karta av Stockholm från 1904? Klicka HÄR!
För den intresserade kan nämnas att även spårvägsnätet är med.

Mat på ”Skitiga duken”

Om vi ser på konstaplarna 1903 så gick en påtaglig skiljelinje mellan de ogifta och de gifta med barn. Den ogifte kunde få tak över huvudet i ett rum på en av distriktsstationerna för en årshyra på 96 kr (4449 kr). Mat kunde intas på krogen ”Skitiga duken” (troligen ett öknamn – den hette nog något annat) på Kungsholmsgatan för en årskostnad av 360 kr (16683 kr). Bryter vi ner 16683 kr till kostnad per dag blir det 45 kr vilket väl nätt och jämnt kan räcka till åtminstone ett mål mat på lokal idag. Den ogifte konstapeln även i lägsta lönegruppen med 1100 kr (50977 kr) kunde kanske till och med kosta på sig ett och annat nöje sedan skor (som slets förfärligt) och kläder betalats. En flaska punsch kostade 2:30 kr (93 kr). (Bilden: troligen den första på en trafikpolis som ger fri väg åt ångspårvagnen från Slussen mot Hornsgatan västerut)

Väsentligt knepigare blev det för den gifte konstapeln med barn. Vi vet att ett rum och kök kostade 312 kr (14459 kr) år 1907. Då börjar svängrummet för nöjen smalna väsentligt. Den här konstapeln måste också beräkna mat och kläder åt hustru (det fanns bara manliga konstaplar då – kvinnorna titulerades polissystrar och hade inre tjänst) och barn. Sedan kan man ju undra hur mänskligt det var att bo en familj i ett rum om mannen tidvis hade sju nattpass på raken?

Hyra 108 procent över medelkostnaden i Sverige

Vid den här tiden var det en måttlig inflation på runt två procent. 1904 var det rentav en kort deflation på 1,4 procent. Men sedan kom världskriget och man fick uppleva årliga inflationssiffror på som värst 47 (!) procent. Då sprack alla poliskonstapelns kalkyler och ”den rena nöden grinade honom i ansiktet” som polisfacket skrev till arbetsgivaren.

Just när det gäller hyran börjar vi skönja den konflikt mellan huvudstad och riket i övrigt i lönefrågan som sedan kommit att prägla det polisfackliga livet under över 100 år. Stockholmsfacket hävdade att hyresnivån var skyhög i huvudstaden. Ett rum och kök kostade som sagt 312 kr (14459 kr). Det var 108 procent över medelpriset för en sådan bostad i landet i övrigt. I Göteborg gick ett rum på 212 kr (10114 kr) och i Malmö 208 kr (9923 kr). Ändå hade Malmöpoliserna vid tiden betydligt bättre lön än kollegerna i Stockholm. Kamraterna i Stockholm använde jämförelsen som en hävstång för att få upp huvudstadslönerna. (Bilden ovan: Polishuset tidigt 1900-tal - Rådhuset grundläggs i förgrunden)

En kil mellan huvudstad och övriga landet

Där började det. Jag menar att det just i lönefrågan tidigt slogs in en kil mellan huvudstaden och landet i övrigt. Storstäderna – den s k trestadskretsen Stockholm, Göteborg och Malmö - har tidvis fackligt kunnat enas om ett gemensamt uppträdande. Men långa tider har Stockholm stått ensamt som man gör i skrivande stund. Före förstatligandet 1965 hade varje polisdistrikt också sin egen arbetsgivare men städer och kommuner hade förstås ett samarbete som stundtals innebar gemensamt uppträdande mot polisfacket, Men efter 1965, med en arbetsgivare för hela polisen, har den s k rikslönefrågan ställts på sin spets.

Claes Cassel       (kontakta)

I BLÅLJUS 6/5:

Före 1890 förekom inga fridagar. Dessutom var det bara kommissarierna som hade semester ända fram till 1899. Tanken svindlar att i 30-40 år jobba oavbrutet i en tjänst som bygger på att man i genomsnitt gör tolv timmars tjänst varje dygn. Bl a under trycket av dessa förfärliga arbetsförhållanden bildades år 1903 i juli en av Sveriges första fackföreningar för poliser, Kamraterna i Stockholm. Göteborg var först 1901. I augusti 1903 föddes Polisförbundet. Stockholmspolisens fackliga strävanden utvecklas under samma tid som Polisförbundets men inte sida vid sida. Under drygt en fjärdedel av perioden har stockholmarna stått utanför. Varför är det så? Möjliga förklaringar i nr tre av Stockholms polisfackliga historia som du kan läsa på Blåljus den 6/5 där diskussionen om det var lönefrågan eller något annat och värre som orsakade splittringen mellan huvudstadens polis och kollegerna i övriga landet.