Publicerat 2009-03-12 18:00

Poliser som

brottsoffer

Att bli utsatt för brott är ett trauma för alla människor – även för poliser. Allt som kan göras för att lösa upp det traumat är värt att pröva. Det var utgångspunkten för tre studenter på Polishögskolan i Solna som hösten 2008 skrev ett examensarbete om medling med poliser i rollen som brottsoffer. Examensarbetena på PHS innehåller ofta intressanta fakta och resonemang och Blåljus ska en tid framöver göra nedslag bland dem och lyfta fram innehållet för läsarna.

Jon Metz, Daniel Norberg och Hans Nilsson mötte ett exempel under undervisningen på skolan. Om ett barn dödas av en haj vid en strand där kommunen slarvat med de skyddsnät som satts upp – hur minskar man föräldrarnas trauma? Genom att ålägga kommunen höga böter och sätta några av handläggarna i fängelse? Nej, troligare genom att uppkalla stranden efter barnet och resa en minnestavla över händelsen. På så sätt upplever föräldrarna att någon verkligen brytt sig om tragedin och tagit deras känslor på allvar.

Reparativ eller bestraffande

Exemplet åskådliggjorde begreppet medling. Metoden som funnits ganska många år siktar på att göra förövare och brottsoffer levande för varandra genom att de träffas. Grovt skissad är idén att förövaren ska få klart för sig vilken skada denne åsamkat en medmänniska vilket förhoppningsvis ska leda till ånger och ursäkt och i allra bästa fall ett steg bort från kriminalitet.

För offret är avsikten med processen att ge en nyanserad syn på gärningsmannen och att, efter en ursäkt, kanske kunna börja lägga händelsen bakom sig och gå vidare. Riktigt så enkelt är det inte alltid men tanken förefaller vettig. Metoden, som beskrivs utförligt i uppsatsen, kallas reparativ rättvisa till skillnad från den som allmänt tillämpas av domstolarna som benämns retributiv – d v s bestraffande.

Polisstudenterna tyckte det här lät intressant och det ledde till att de valde att i sitt examensarbete belysa poliser som brottsoffer och undersöka hur medling skulle kunna bidra till deras mentala läkning.

Poliser intervjuade

Studenterna har intervjuat några poliser och några så kallade medlingsanordnare. Av praktiska skäl har de fått begränsa sig till Stockholms län. Studenterna för intressanta och inkännande resonemang kring hur de ska närma sig de intervjuade – särskilt poliserna.

Intervjuerna är intressant läsning. Vi får också veta en del av motiven bakom att så få poliser är benägna att vara med på medling som naturligtvis är helt frivillig. En dyster teori är den om polisens dubbla roller som offer och gärningsman. Enligt den skulle många dra sig för att få den konflikten belyst i ett medlarsamtal. En annan teori är att poliser generellt har svårt att se sig själva i brottsofferrollen.

Det är ett intressant examensarbete och slutsatserna är tänkvärda. Läs och döm själv genom att klicka HÄR!