Blåljus har lagt märke till Aftonbladets granskning av krisen inom polisen i Sverige. Det kommer nya inlägg nästan dagligen, och är högst intressant att följa. Nu har emellertid Anders Bergstedt med all sin erfarenhet, skrivit ett debattinlägg i samma tidning som diskuterar problemen med den stora polisreformen. Aftonbladets version är en något kortad variant av nedanstående.

Missa inte heller dagens granskning i Aftonbladet där Brandkåren i Kalix berättar hur det känns när mordbrännaren kommer fram till dem och erkänner. Synd att polisen var på en timmas avstånd...

Så här skriver Anders Bergstedt:

"Aftonbladets granskning av krisen inom polisen har visat att orsaken till missnöjet hos poliserna inte är omorganisationen i sej utan hur den genomförs utan minsta hänsyn till deras arbetssituation och hur den påverkar deras liv.

Revirtänkandet har varit ett hinder för ett effektivt polisarbete. Tydligast framgick detta av polisens tillkortakommanden då det gällde Anders Eklund och morden på Engla och Pernilla. Det skapade en god jordmån för att skapa en sammanhållen polisverksamhet där alla resurser kunde användas på ett flexibelt sätt.

Den bärande tanken var att lyckas med den lokala polisverksamheten där Närpolisreformen misslyckats. Detta fick kraftigt stöd hos Riksdag, Regering, Organisationer, Allmänhet och även av Poliser och Polisförbundet. Missnöjet hos alla var utbrett och det var inte svårt att få gehör för de nya tankegångarna. Kraftiga satsningar på lokal polisverksamhet som skulle lyckas där Närpolisreformen misslyckats var ju vad alla ville ha!

Vad som inte framgick var att byråkraterna nu tog tillfället i akt att centralisera och spara pengar genom att stänga polisstationer, centralisera polispersonal, slå sönder fungerande specialenheter och lokalt skapa ”teamverksamhet” som skulle klara allt!

Nu har ett år gått och missnöjet är totalt både hos poliser och det samhälle som de skall betjäna. De enda som verkar vara nöjda är Dan Eliasson och de högsta polischeferna på de regionala och centrala enheter som nu fått utökade möjligheter att rekrytera kompetent personal. Det gäller i högsta grad Mats Löfving på NOA, f.d. Rikskriminalpolisen.

Min starkaste kritik mot Dan Eliasson är att han bara ägnar sig åt att organisera och inte tar tag i polisernas dagliga problem. Vi har fått läsa hur ingripandepoliser stressas att åka från plats till plats utan att ha möjlighet att göra omfattande förstahandsåtgärder vilka är avgörande för slutresultatet. Att detta skall prioriteras enligt polisens förskrifter blir naturligtvis en oerhörd stressfaktor och leder till missnöje med egen insats. Vi har fått läsa om poliser som bara vinkar till oftast drogade återfallsförbrytare som kör skrotbilar utan körkort, knivar och knark som dumpas istället för att bli föremål för anmälan och beslag.

Jag har under drygt 10 år ägnat mig åt debatten om återfallsförbrytarna och de mer än 22.000 bostadsinbrott som VARJE ÅR innebär 70-80000 brottsoffer. De flesta av dessa ärenden läggs ner trots att det ofta går att komma vidare. Detta skapar ett kraftigt missnöje. Polischefernas svar på usel brottsuppklarning har varit att satsa på DNA-märkning, lås, larm och andra tekniska åtgärder. Att detta bara – i bästa fall- har flyttat på brottslighet har de skickligt förtigit genom att ändra fokus. Hälften begås av utländska ligor som nu har högtryck också då det gäller stölder av exklusiva bildelar som går främst till Litauen.

Det bästa exemplet på situationen med bostadsinbrott är sportlovsveckan 2015 då medlemmarna i bostadsrättsföreningen vaktade tjuven tills polisen kom och grep honom. Det visade sig vara en 40-årig återfallsförbrytare med 35 avsnitt i belastningsregistret som nyligen dömts till Skyddstillsyn för bostadsinbrott.

Samma dag hade det i området varit ytterligare tre inbrott med samma modus och med sammas spår. Närpolischefen försäkrade att naturligtvis skulle polisen undersöka också dessa brott. Så blev det inte för den misstänkte häktades bara på en vecka, istället för vanligtvis två, och poliserna hann bara redovisa brottet som han gripits för. Straffet blev att den tidigare ådömda Skyddstillsynen med föreskrifter skulle omfatta även de nya brottet och gärningsmannen kunde gå direkt ut till nya brott !

Under februari i år greps en 32-årig hopplös återfallsförbrytare vid tre tillfällen för stölder, bilstölder och andra brott men släpptes varje gång vid häktningsförhandlingar. Han hade ett extremt belastningsregister och många pågående ärenden varav de flesta med största sannolikhet blir nedlagda då någon åklagare till slut blir sittande med ”svarte Petter!” Så får det inte gå till! Även domstolarna måste ha samhällsansvar!

Dan Eliasson har under februari gjort studiebesök hos Normalmspolisen och glädjande nog ägnat sig också åt de poliser som utreder mängdbrott, framför allt stölder och bostadsinbrott. De är fullständigt överhopade med ärenden och kan inte följa upp seriebrottslighet utan kämpar för att nödtorftigt redovisa ärenden på sätt som ovan!

Domstolsverket har de senaste veckorna redovisat att inflödet från polis till Åklagare och Domstolar sjunker kraftigt. Vi har också läst att Kriminalvården får stänga avdelning efter avdelning på fängelserna därför att allt färre döms till fängelse och att straffen blir kortare.

Detta sätter ytterligare belysning på de kanske 1.000 återfallsförbrytare som står för en mycket stor del av mängdbrotten. Förutom ovan beror sänkningen av inflödet på att polis och åklagare in absurdum lägger ner ärenden som är bearbetningsbara. I denna grupp av återfallsförbrytare är det vanligt med 20-100 avsnitt i belastningsregistret och årligen 10-20 utredningar med skälig misstanke där utredningarna lagts ner av polis och åklagare.

Det som Eliasson borde ägna sig åt nu är att se till att de c:a 2.000 poliser som ”blivit över” vid omorganisationen verkligen kommer ut i lokal polisverksamhet. Från dem är motståndet stort och risken är att de i statistiken ingår i den lokala, yttre verksamheten medan de i verkligheten sysslar med annat. Då det gäller återfallsförbrytarna och mängdbrotten måste polischeferna gå samman och gemensamt kräva att domstolarna verkligen använder straffskärpning vid återfall och utnyttjar straffskalan mellan fängelse 6 månader och 6 år för grov stöld. Endast då kan man bryta trenden och ge poliserna kraft att kämpa vidare !

Anders Bergstedt, pensionerad kriminalpolis numera samhällsdebattör."