Nättidningen som belyser polisernas vardag
Publicerat 2008-03-06 20:30
Stefan Holgerssons och Johannes Knutssons senaste undersökning om kvalitet i polisarbetet sätter fokus på minst tre centrala frågor för svensk
polis idag – pinnjakten, polisforskningen och på hur vi med bättre lön, bättre arbetsmiljö och bättre stöd skulle kunna få poliser att stanna i den yttre tjänsten och lära sig uträtta ett högkvalitativt jobb. Rapporten är egentligen inte riktad mot lågpresterande poliser utan mot en skev högsta ledningsfilosofi.
- Återigen får vi tydliga indikationer på att toppstyrda kvantitativa mål, som till exempel pinnjakten, skadar polisverksamheten, säger Stefan Eklund, ordförande i polisfacket i Stockholms län, till Blåljus i en kommentar till forskningsrapporten. Den enskilde polisen får lära sig att gå i ledband istället för att vara professionell och initiativrik. Det här har redan skadat en polisgeneration och det kommer att ta ett tag att rätta till det. Det är viktigt att vi snart får en helt ny syn i vår högsta ledning.
”Det finns åtskillig forskning som talar för att en styrningsform som bygger på att uppnå enkla produktionsmål i själva verket kan vara kontraproduktiv”, skriver Stefan Holgersson och Johannes Knutsson (i fortsättningen SH/JK) på sidan 34 i sin rapport. Där radar de upp flera forskare som landat i liknande slutledningar.
Blåljus har givetvis rapporten från SH/JK som PDF-fil längst ner och rekommenderar alla att ta del av den helt eller delvis. Även om man inte håller med om allt finns mycket av intresse för den som jobbar som polis.
Enkla produktionsmål kan alltså vara kontraproduktiva. Rikspolisstyrelsen öser idag enkla produktionsmål över en alltmer irriterad poliskår som ser kvaliteten i jobbet fara all världens väg.
Kvalitet i polisjobbet är, enligt SH/JK, att närma sig ett uppdrag på ett
problemlösande sätt. Enkelt uttryckt – när man tagit en person andra gången på kort tid för rattfylla ska tanken hos polisen vakna – vi måste få slut på det här innan det händer en svår olycka. Den erfarne och kompetente polismannen vet vilka trådar han/hon ska rycka i i samhället för att om möjligt försvåra fortsatt rattfylleri. Poliser med god personkännedom kan kanske också påverka förövaren att ta tag i sitt liv och förändra det.
Man behöver varken vara forskare eller polis för att förstå att 285 blås två timmar på en högtrafikerad genomfartsled utan en träff inte är mycket till problemlösning. Endast Rikspolisstyrelsen tror det.
Att som närpolis besöka en skolgård minst en gång i veckan och snacka med ungarna kan resultera i att en eller flera av eleverna undgår att rekryteras till kriminalitet. Men jobbet är inte mätbart på något sätt och alltså inget vi ska syssla med enligt vår högsta ledning. Att poliser känner maktlöshet inför en sådan ledningsfilosofi är lättbegripligt.
Vår förre rikspolischef yttrade sig mycket nedlåtande om behovet av forskande poliser. Det är inte alls nödvändigt att skapa en riktig polishögskola för att poliser ska kunna meritera sig för forskning, hävdade han. Den forskningen kan lika väl bedrivas inom angränsande akademiska områden som socialt arbete och juridik, tyckte han.
Så här skriver SH/JK (sid 7):
”Reiner (1998) liksom flera andra forskare (Finstad, 2000; Fjeldberg, 2000) (om dessa – se närmare sid 36 – 38) pekar på att det är svårt att bedöma polisers arbetsprestationer eftersom yrket innehåller en mängd dimensioner som ofta är svåra att mäta. Reiner hävdar att bedömningen av vad som är bra polisarbete i realiteten bara kan göras av en van yrkesutövare som har erfarenhet av de mångtydiga, oförutsägbara, tilltrasslade och ofta till naturen svårlösta situationer som poliser skall klara av att lösa. Att poliser själva skulle vara mest skickade att bedöma vad som är ett gott polisiärt hantverk är inte unikt för polisarbetet. Vem som är en god rörmokare, advokat, frisör, läkare m.m. kan bäst avgöras av erfarna utövare inom respektive yrke.”
Sedan berör de risken för bristande objektivitet när en forskare som också är polis ska bedöma polisers arbete. Riskerna bör kunna minskas, menar de, ”om de grundläggande principerna som gäller för all forskning efterlevs. Det är bland annat viktigt att förutsättningarna för arbetet är klart redovisade för att en rimlig granskning av alstret skall kunna göras.” Ett forskningsarbete utsätts för en grundlig akademisk granskning och det är svårt att tro att bristande objektivitet skulle undgå till exempel opponenten.
Ledningsfilosofin återigen: Synen inom Rikspolisstyrelsen på polisen på fältet är nonchalant, för att uttrycka det väldigt vänligt. Man skapar till
exempel uniformer utan att bemöda sig det minsta om bärprov bland dem som verkligen ska använda dem (belagt faktum), man bygger SPT-fordon utan att riskbedöma dem (se Blåljus nyligen) och ”samverkan” är ett honnörsord som mycket sällan når från högtidstalen ner i den polisiära verkligheten. Rikspolisstyrelsen styr och ställer – verkligheten och poliserna får rätta sig.
SH/JK skriver på sidan 33:
”När det gäller att öka sin kompetens är det viktigt att närpoliser och utryckningspoliser verkligen vill vara kvar i sina befattningar så att de kan utvecklas och bli skickliga yrkesmän. Tidigare tog det flera år innan en polis kunde nå en position som s.k. radiobilspolis. Numera hamnar oerfarna poliser omgående i denna svåra roll. Följden blir inte bara att unga poliser instruerar nya poliser, vilket missgynnar möjligheterna att ackumulera kunskap, utan även att denna befattning uppfattas som något man måste söka sig ifrån för att själv kunna utvecklas.
Demotivationsfaktorn är sammansatt. Vad som upplevs som mest demotiverande varierar. Orationell avrapportering, avsaknad av feedback, toppstyrd ledning och styrning, bristande utvecklingsmöjligheter och avsaknad av kontinuerlig utbildning är teman som är vanligt förekommande när polispersonalen själva har beskrivit vad de upplever vara mest frustrerande (se vidare Holgersson, 2005). För att kunna nå upp till en högre kravnivå krävs att organisationen riktar in sig på och om möjligt försöker komma tillrätta med eller mildra effekten av dessa förhållanden. Det finns inom polisväsendet strävanden i denna riktning och vissa betingelser har efter hand förbättrats. Utbildningen har exempelvis varit föremål för relativt omfattande förändringar. Det är dock viktigt att de som styr polisverksamheten verkligen tar till sig budskapet om att vissa förhållanden måste förändras. Annars är förutsättningarna bristfälliga för att verksamheten skall kunna utvecklas på ett önskvärt sätt.”
Den yttre tjänsten måste uppvärderas – det är vad forskarna bland annat säger. Det ska vara uppskattat, trivsamt, stimulerande, lärorikt och lönsamt att stanna kvar som polis i yttre tjänst och bli en trygg och skicklig yrkesutövare. Som sådana kommer vi att kunna leverera vad allmänheten förväntar sig. För det krävs bland annat en ny lyssnande rikspolischef med polisiär kunnighet och en helt ny syn på verksamheten och en rejäl uppstädning bland förstelnade och osäkra ledningar på flera håll i landet.
CC
Vill du läsa hela rapporten som PDF så klickar du HÄR!
Vill du se vad SvD som först tog upp rapporten skrev om den - klicka HÄR!
"De måste förstå
att vissa saker
behöver ändras"
”Det är viktigt att de som styr polisverksamheten verkligen tar till sig budskapet om att vissa förhållanden måste förändras. Annars är förutsättningarna bristfälliga för att verksamheten skall kunna utvecklas på ett önskvärt sätt.”
Stefan Holgerssons och Johannes Knutssons senaste undersökning om kvalitet i polisarbetet sätter fokus på minst tre centrala frågor för svensk
polis idag – pinnjakten, polisforskningen och på hur vi med bättre lön, bättre arbetsmiljö och bättre stöd skulle kunna få poliser att stanna i den yttre tjänsten och lära sig uträtta ett högkvalitativt jobb. Rapporten är egentligen inte riktad mot lågpresterande poliser utan mot en skev högsta ledningsfilosofi. - Återigen får vi tydliga indikationer på att toppstyrda kvantitativa mål, som till exempel pinnjakten, skadar polisverksamheten, säger Stefan Eklund, ordförande i polisfacket i Stockholms län, till Blåljus i en kommentar till forskningsrapporten. Den enskilde polisen får lära sig att gå i ledband istället för att vara professionell och initiativrik. Det här har redan skadat en polisgeneration och det kommer att ta ett tag att rätta till det. Det är viktigt att vi snart får en helt ny syn i vår högsta ledning.
”Det finns åtskillig forskning som talar för att en styrningsform som bygger på att uppnå enkla produktionsmål i själva verket kan vara kontraproduktiv”, skriver Stefan Holgersson och Johannes Knutsson (i fortsättningen SH/JK) på sidan 34 i sin rapport. Där radar de upp flera forskare som landat i liknande slutledningar.
Blåljus har givetvis rapporten från SH/JK som PDF-fil längst ner och rekommenderar alla att ta del av den helt eller delvis. Även om man inte håller med om allt finns mycket av intresse för den som jobbar som polis.
PROBLEMLÖSNING GER KVALITET
Enkla produktionsmål kan alltså vara kontraproduktiva. Rikspolisstyrelsen öser idag enkla produktionsmål över en alltmer irriterad poliskår som ser kvaliteten i jobbet fara all världens väg.
Kvalitet i polisjobbet är, enligt SH/JK, att närma sig ett uppdrag på ett
problemlösande sätt. Enkelt uttryckt – när man tagit en person andra gången på kort tid för rattfylla ska tanken hos polisen vakna – vi måste få slut på det här innan det händer en svår olycka. Den erfarne och kompetente polismannen vet vilka trådar han/hon ska rycka i i samhället för att om möjligt försvåra fortsatt rattfylleri. Poliser med god personkännedom kan kanske också påverka förövaren att ta tag i sitt liv och förändra det. Man behöver varken vara forskare eller polis för att förstå att 285 blås två timmar på en högtrafikerad genomfartsled utan en träff inte är mycket till problemlösning. Endast Rikspolisstyrelsen tror det.
Att som närpolis besöka en skolgård minst en gång i veckan och snacka med ungarna kan resultera i att en eller flera av eleverna undgår att rekryteras till kriminalitet. Men jobbet är inte mätbart på något sätt och alltså inget vi ska syssla med enligt vår högsta ledning. Att poliser känner maktlöshet inför en sådan ledningsfilosofi är lättbegripligt.
"POLISER BEHÖVER INTE FORSKA"
Vår förre rikspolischef yttrade sig mycket nedlåtande om behovet av forskande poliser. Det är inte alls nödvändigt att skapa en riktig polishögskola för att poliser ska kunna meritera sig för forskning, hävdade han. Den forskningen kan lika väl bedrivas inom angränsande akademiska områden som socialt arbete och juridik, tyckte han.
Så här skriver SH/JK (sid 7):
”Reiner (1998) liksom flera andra forskare (Finstad, 2000; Fjeldberg, 2000) (om dessa – se närmare sid 36 – 38) pekar på att det är svårt att bedöma polisers arbetsprestationer eftersom yrket innehåller en mängd dimensioner som ofta är svåra att mäta. Reiner hävdar att bedömningen av vad som är bra polisarbete i realiteten bara kan göras av en van yrkesutövare som har erfarenhet av de mångtydiga, oförutsägbara, tilltrasslade och ofta till naturen svårlösta situationer som poliser skall klara av att lösa. Att poliser själva skulle vara mest skickade att bedöma vad som är ett gott polisiärt hantverk är inte unikt för polisarbetet. Vem som är en god rörmokare, advokat, frisör, läkare m.m. kan bäst avgöras av erfarna utövare inom respektive yrke.”
Sedan berör de risken för bristande objektivitet när en forskare som också är polis ska bedöma polisers arbete. Riskerna bör kunna minskas, menar de, ”om de grundläggande principerna som gäller för all forskning efterlevs. Det är bland annat viktigt att förutsättningarna för arbetet är klart redovisade för att en rimlig granskning av alstret skall kunna göras.” Ett forskningsarbete utsätts för en grundlig akademisk granskning och det är svårt att tro att bristande objektivitet skulle undgå till exempel opponenten.
NONCHALANT SYN PÅ POLISER
Ledningsfilosofin återigen: Synen inom Rikspolisstyrelsen på polisen på fältet är nonchalant, för att uttrycka det väldigt vänligt. Man skapar till
exempel uniformer utan att bemöda sig det minsta om bärprov bland dem som verkligen ska använda dem (belagt faktum), man bygger SPT-fordon utan att riskbedöma dem (se Blåljus nyligen) och ”samverkan” är ett honnörsord som mycket sällan når från högtidstalen ner i den polisiära verkligheten. Rikspolisstyrelsen styr och ställer – verkligheten och poliserna får rätta sig. SH/JK skriver på sidan 33:
”När det gäller att öka sin kompetens är det viktigt att närpoliser och utryckningspoliser verkligen vill vara kvar i sina befattningar så att de kan utvecklas och bli skickliga yrkesmän. Tidigare tog det flera år innan en polis kunde nå en position som s.k. radiobilspolis. Numera hamnar oerfarna poliser omgående i denna svåra roll. Följden blir inte bara att unga poliser instruerar nya poliser, vilket missgynnar möjligheterna att ackumulera kunskap, utan även att denna befattning uppfattas som något man måste söka sig ifrån för att själv kunna utvecklas.
Demotivationsfaktorn är sammansatt. Vad som upplevs som mest demotiverande varierar. Orationell avrapportering, avsaknad av feedback, toppstyrd ledning och styrning, bristande utvecklingsmöjligheter och avsaknad av kontinuerlig utbildning är teman som är vanligt förekommande när polispersonalen själva har beskrivit vad de upplever vara mest frustrerande (se vidare Holgersson, 2005). För att kunna nå upp till en högre kravnivå krävs att organisationen riktar in sig på och om möjligt försöker komma tillrätta med eller mildra effekten av dessa förhållanden. Det finns inom polisväsendet strävanden i denna riktning och vissa betingelser har efter hand förbättrats. Utbildningen har exempelvis varit föremål för relativt omfattande förändringar. Det är dock viktigt att de som styr polisverksamheten verkligen tar till sig budskapet om att vissa förhållanden måste förändras. Annars är förutsättningarna bristfälliga för att verksamheten skall kunna utvecklas på ett önskvärt sätt.”
Den yttre tjänsten måste uppvärderas – det är vad forskarna bland annat säger. Det ska vara uppskattat, trivsamt, stimulerande, lärorikt och lönsamt att stanna kvar som polis i yttre tjänst och bli en trygg och skicklig yrkesutövare. Som sådana kommer vi att kunna leverera vad allmänheten förväntar sig. För det krävs bland annat en ny lyssnande rikspolischef med polisiär kunnighet och en helt ny syn på verksamheten och en rejäl uppstädning bland förstelnade och osäkra ledningar på flera håll i landet.
CC
Vill du läsa hela rapporten som PDF så klickar du HÄR!
Vill du se vad SvD som först tog upp rapporten skrev om den - klicka HÄR!
Det hände just idag i världshistorien 24 - 31 december
Det hände just idag i världshistorien perioden 17 till 23 december
Det hände just idag i världshistorien den 12 till 18 november
Det hände just i dag i världshistorien periden 5 - 11 november
Det hände just idag i världshistorien under perioden 
Det hände i världshistorien just idag perioden 22 - 28 oktober
Det hände just idag i världshistorien under perioden 15 till 21 oktober
Det hände just idag i världshistorien under perioden 8 till 14 oktober
Det hände just idag i världshistorien under perioden 1 till 7 oktober
Det hände just idag i världshistorien perioden 24 till 30 september:
Det hände just idag i världshistorien perioden 17 till 23 september