Publicerat 2010-12-16 19:00

Poliser har högt förtroende

Journalister bottennotering

I en undersökning, som gjordes den 6–14 oktober, via en riksrepresentativ webbpanel bestående av personer 20–74 år gavs läkare det högsta förtroendet. 55 procent litar på dem. Strax efter kommer poliser som får förtroende från 50 procent. Fyra procent känner förtroende för journalister. Varför denna drastiska skillnad?

Frågar du poliser i allmänhet blir de troligen inte alls förvånade över det låga förtroendet för journalister. De ser det antagligen bara som en bekräftelse på sina egna erfarenheter. Den är till viss del att betrakta som en yrkesskada. Poliser upplever sig väldigt ofta osakligt kritiserade i medierna, medierna finner bara fel på polisen och berättar aldrig när något är bra och när händelser återges av journalister kan poliser som varit på plats ofta överhuvudtaget inte känna igen sig alls i skildringen.

Hård granskning ökar förtroende?

I medial utsatthet skiljer sig poliser alltså från vanliga människor och det har hos många resulterat i en överdrivet negativ inställning till medierna. Men det är intressant att vanligt folk i alla åldrar och från olika delar av landet också anger sitt förtroende för journalister så lågt som fyra procent.

Varför? Det kan bara bli spekulationer. Men tvärtemot mot vad många poliser kanske tror är den knivskarpa och ständigt pågående hårdgranskningen i medierna av vad vi gör något som troligen ökar förtroendet för oss. Människor inser att den som i så hög grad ständigt har ögonen på sig också måste lägga ett extra kol på att handla korrekt i alla lägen.

Ingen kollar journalister

Journalister,  däremot, är det just ingen som kollar. Den interna granskningen är obetydlig och lågmäld och tycks knappt tas på allvar om man hör en del av de nonchalanta svar som ges t ex i Sveriges Radios granskande program som är ett av de ytterst få som undersöker medierna.

Kanske noterar allmänheten också skillnaden i ansvar. Poliser i alla tjänstegrader har ett närmast totalt personligt ansvar för alla sina handlingar i tjänsten och måste räkna med att det utkrävs och bestraffas av myndigheterna även vid de minsta fel som begås.

Faktakontrollen eftersattes

Journalister har i praktiken inget ansvar för sina handlingar. Skulle det publicerade komma i strid med tryckfrihetslagstiftningen åker ansvarige utgivaren dit. Medvetna eller omedvetna faktafel i en publicering kan journalisten ta med en klackspark. De som drabbas kan väsnas hur mycket de vill – journalisten fortsätter obehindrat att utöva sitt yrke. Vilket någon gång borde föranleda lite ödmjukhet – men inte gör det – när journalister högljutt kräver andra personers avgång i spalter och program.

Ett exempel (som säkert vakna personer ur allmänheten noterat): I samband med Wikileaks avslöjanden nyligen förekom betydande tidspress på redaktionerna. I Sveriges Radios Studio ett medgav journalister att tidspressen att få ut nyheterna gjorde att faktakontrollen eftersattes. De kommer aldrig att få något obehag för det.

Polisen får ta sitt straff

En polis kan aldrig hänvisa till brådska eller stress för att undgå ansvar för begångna fel. Möjligen kan hård press någon gång vara en förmildrande omständighet men polisen får hursomhelst ta sitt straff.

Det är inte förvånande att sådana skillnader ger utslag i en förtroendemätning.

Text: Claes Cassel

FAKTA: BILHANDLARE

HAR LÄGST FÖRTROENDE

De tillfrågade i undersökningen, som gjordes den 6–14 oktober, är 20–74 år gamla.

Undersökningen gjordes via en riksrepresentativ webbpanel av Reagera Marknadsanalys.

Så här högt förtroende har svenskar för olika yrkesgrupper:

Läkare: 55 procent
Poliser: 50 procent
Banktjänstemän: 21 procent
Advokater: 21 procent
Hantverkare: 13 procent
Fastighetsmäklare: 5 procent
Journalister: 4 procent
Fondförvaltare: 4 procent
Bilhandlare: 1 procent

FAKTAKÄLLA: DN