Publicerat 2018-02-06 11:20

Poliser eller akademiker för att lösa poliskrisen

Ordförandena i juristernas fackliga organisation Jusek och i den del av Jusek som organiserar jurister inom polisen, har skrivit en debattartikel i Expresen. Där dras slutsatsen att om poliserna används till kärnverksamhet (yttre tjänst) så kan akademiker ta över kvalificerade arbetsuppgifter inom den utredande verksamheten...

Blåljus har noterat att många poliser har reagerat över debattartikeln, även om det även dras rimliga slutsatser i texten, bland annat att "Naturligtvis måste platserna på polisutbildningarna fyllas och självklart måste polisyrket göras mer attraktivt. Men på lång sikt behövs ett helt batteri av åtgärder." Å andra sidan menar skribenterna att polisen har kontoriserats och poliser tillbringar på många håll mer tid med blanketter och interna projekt än i kärnverksamheten. De menar att det skulle förebyggas med att akademiker gjorde detta i stället. Hur väl sådana projekt, genomförda utan polisiär erfarenhet slår ut har vi å andra sidan sett flera exempel på inom Polisen.

Dessbättre har en erfaren polis läst texten och reagerat med att skriva en insändare till Blåljus som vi är glada åt att få publicera!

"Behövs det inte fler poliser?

Juseks Sofia Larsen och Lars Modig har på EXPRESSEN Debatt skrivit att fler poliser inte löser krisen och att en intern kultur bromsar utvecklingen. Debattartikeln har framförts med rubriken om att fler poliser inte är lösningen på poliskrisen.

 

Att de civilanställda är en väl behövlig resurs inom myndigheten är det garanterat ingen som ställer sig frågande till. Tvärtom finns det en hel del civilanställda som arbetat länge inom myndigheten och på vissa positioner näst intill ”varit den informella Näpo chefen :)” eller ”den som hade helhetsbilden”. Ingen nämnd och ingen glömd. Sedan har vi all den personal som tar hand om arrester, postgång, lokalvård med mera. För att inte glömma den civila otroliga kompetensen inom IT som se senaste åren gett oss en mängd verktyg som underlättar arbetet. Jag skulle kunna nämna hur många som helst som tillför verksamheten nytta.

 

Även inom den brottsutredande verksamheten har vi god användning för civilanställda. Det är dels analytiker och utredare. En del är klart överpresterande vissa polisiära utredare och andra har haft en betydligt längre startsträcka. Precis som vissa poliser.

 

Polisens kontaktcenter, PKC där har man satsat och skapat en armada av i många fall civila ”operatörer” som tar emot och producerar anmälningar så det glöder. Närheten till medborgaren har på så sätt ökat enormt.

 

Ett problem kvarstår dock. Och NEJ Sofia Larsen eller Lars Modig. De civilanställda är INTE lösningen på det. För när utredningarna startar, och det är dags att effektuera tvångsmedel, ut och sparka dörrar hos de misstänkta och återta stöldgods samt spärra in de misstänkta i väntan på kommande åtal. Då råder det brist på personal. Personal med rätt utbildning, rättighet (och skyldighet) att effektuera vissa tvångsmedel.

 

När det trampar in en precis våldtagen kvinna i receptionen på polishuset möts vi plötsligt av en frossa från de civilanställda. ”De är ju bara civilanställda” och ”kan inte ta den typen av ärenden” – får jag ofta höra. Det är deras egna ord, inte mina. Jag brukar mana på dem att de skall göra så gott de kan. Men nej, plötsligt behövs det någon som har en mångfacetterad utbildning beredd på att möta alla typer av hinder. Och vad återstår? Jo, man får ringa regionledningscentralen som blir tvungen att beordra en radiobil att köra till polisstationen för att ta sig an det ärende som de civilanställda inte kände sig redo för.

 

När kravaller vid stökiga evenemang eller i särskilt utsatta områden uppstår och skall stävjas, sköldar skall fram, formationer skall bildas och terrängs skall tas, då gäller det att man har rätt utrustning och rätt utbildning.

 

Det är den stora skillnaden. En anställd som gått polisutbildningen och därefter arbetat ett tag förväntas klara alla de uppgifter denne ställs inför. Den förväntan har inte de civilanställdas chefer, och således belastas inte den civilanställde med samma ansvar eller arbetsuppgifter.

 

Om detta påstås vara en intern kulturkonflikt så tror jag att JUSEK är ute på för djupt vatten. Polisen är i stort behov av poliser, och vill man syssla med polisverksamhet inom polisen är det kanske så enkelt att man söker sig till polisutbildningen? Vill man däremot inom polisen arbeta med kringverksamheten, ja då kan man ha utbildat sig nästan vart som helst beroende på vad man vill syssla med.

 

Sammanfattningsvis. Det behövs det fler poliser.

 

Carl Stöltenhielm

Fd. medlem Birger Jarl"

Blåljus kommentar: Vi kan glädja de fackliga kamrateran i Jusek med att redan idag finns det en hel del akademisk kompetens bland poliserna också. Som anställts för en spottstyver av vad en annan akademiker skulle kosta. Och inte nog med det - regeringen jobbar med att alla poliser i framtiden ska vara akademiker. (Ett gammalt krav från Polisförbundet)

Det ger bättre förutsättningar för att de ska utföra ett framgångsrikt arbete, smart, kunskapsorienterat och analytiskt. Vilket så klart inte är ett hinder för att utföra praktiska göromål, precis som läkare eller sjuksköterskor gör. Och visst är det önskvärt att poliser i allmänhet stannar längre kvar i yttre tjänst, akademiseringen av utbildningen hindrar inte det heller.

Å andra sidan, skrev vår favorit YB-Södermalm just idag en Tweet, om situationen för en gruppchef på Södermalm med 60+ ålder, med 40 år i yttre tjänst som funderade över nya pensionsåldern.

”Undrar om de kommer tvinga mig att vara kvar i SPT-organisationen tills jag är 70 år, jobba stökiga fotbollsderbyn och vid vänster/höger kravaller?”

Alla poliser orkar inte med att arbeta skift och slita i ofta våldsamma miljöer livet ut. Om de någonsin ska nå pensionsåldern...

Tommy Hansson