Publicerat 2016-10-11 10:50

Polisbristen nu och då

Blåljus ser numer nästan dagligen larmrapporter om att det fattas poliser i förorten, på utredningsenheter och på landsbygden. Plötsligt dyker det upp ett tal från den 26 november 1999, när vi städar på polisfackets expedition. Det var ordförande i Polisförbundets avdelning i Stockholm, Lars Ericson som talade till sina medlemmar, och nästan vartenda ord skulle kunna ha sagts idag.

Vid det tillfället, hade närpolisreformen sjösats med storstilade löften om en polis närmare medborgarna, och en närpolis per tusen medborgare. Det ska jämföras med dagens tal om en områdespolis per 5000 medborgare. (Vilket skulle innebära två områdespoliser i exempelvis Rinkeby)

Men just som närpolisreformen skulle sätta sig och göra avtryck i brottsstatistiken, blev det ekonomisk kris i Sverige, vilket ledde till att Polishögskolan stängdes under tre år. Det medförde att måsteverksamheten tog över resurserna, först genom att närpoliserna tvingades åka radiobil, sedan genom att närpolisstationerna slog samman till större enheter med utrycknings- och utredningsansvar eller helt sonika lades ned.

Mer om olika fantastiska omorganisationer av Polisen och varför de misslyckats, här.

När poliskrisen var som värst 1999, kallade Polisförbundets avdelning i Stockholm och Stockholms län till att synas gratis på Stockholms gator under parollen POLIS, TRYGGHET, DEMOKRATI, för att visa hur en bra polisverksamhet ser ut. Men, först talade ordförande Lars Ericson till konstaplarna som samlats för markeringen:

Han noterade att det på två år blivit 532 poliser färre i Stockhom. Antalet poliser var vid tillfället 4000. Det innebar enligt Lars att polisen passerat den smärtgräns där vi inte klarar av att göra vårt jobb. Lars lade ansvaret på politikerna, justitieministern hade bara något år tidigare mot bättre vetande påpekat att "det aldrig funnits så många poliser i Stockholm," och fortsatte i sitt tal:

"Vi tänker inte ljuga. Det finns för få poliser i Stockholm idag. Det betyder att medborgarna inte kan känna sig trygga i samhället. Det betyder också att nynazister och andra våldsideologier kan skrämma sina meningsmotståndare till tystnad.

Vår uppfattning är att det skulle behövas minst 6500 poliser i Stockholm för att klara av vårt uppdrag. Idag är det mycket långt dit och avståndet ökar för varje dag som går.

Idag flyr poliserna från Stockholm. Många flyr också från yrket. Den flykten måste stoppas. Enda sättet att göra det är att börja lyssna på poliserna och värdera upp yrket. Som dagens arbetsmarknad ser ut i Stockholm är det relativt lätt att få bättre betalt, bättre arbetsvillkor och mer respekt på jobbet. Genom att sluta som polis.

Många poliser sitter idag fast i en ond cirkel. De mår dåligt för att de inte hinner med att ge medborgarna den trygghet och den service som medborgarna har rätt att kräva. De som inte fått den hjälp de hoppats på blir besvikna och upprörda över rättssamhällets brister. Vilket får poliserna att må ännu sämre. När man har borrat sig tillräckligt djupt ned i denna onda spiral, så återstår bara en sak: Man lägger av.

Så här är det idag, i klartext: Allt fler brott begås utan att vi hinner ingripa. Allt färre brott sinner utredas. Brottsligheten ökar och antalet ouppklarade brott ökar. Och allmänheten har kapitulerat. Först slutade man att anmäla cykelstölder. Nu vet vi att människor som utsätts för rån och misshandel struntar i att gå till polisen. Det lönar sig helt enkelt inte. Dessutom kan man ju råka illa ut. Ock vem ska skydda mig om jag vågar peka ut en brottsling?

Om inget görs kommer vi att få ett samhället där trygghet är något för den om har råd. Snart kanske det är näringsministern som får ta över polisfrågorna från justitieministern. Då blir det vaktbolagen som får ta hand om tryggheten.
---
Det är glasklart. Orsak och verkan. Större befolkning och färre poliser leder till ökad brottslighet och att färre brott klaras upp. Och det finns en smärtgräns där försämringarna går så fort att rättssamhället kollapsar. Dit har vi nått nu. Därför måste stockhlmarna kräva att poliskåren i Stockholm rustas upp snabbt. Bollen ligger hos regeringen. Om dom tappar den här bollen också, ()så får vi bara uppmana den sista polisen som lämnar stan att släcka lyset efter sig.

Sen får vi se om det blir Vaktbolaget eller MC-klubben som tar över polisstationen..."

Blåljus kommentar: Det är inte utan, att Lars Ericsons tal i delar tycks rent profetiska. Vi blev aldrig så många poliser som han krävde. Andra krafter tar över polisiära uppgifter. Men Staden har växt och växer nu ännu snabbare. Det gör inte poliskåren. Idag heller.

Tommy Hansson