Publicerat 2007-11-01 23:30

Gav polisfacket stöd

men motarbetades

Den 4 november 1957 dök en ny uniformerad kår upp på Stockholms gator – parkeringsvakterna anställda av staden för att bringa reda i parkeringseländet. Dåtidens poliser, slitna och underbemannade, torde ha välkomnat nyheten.

Yngre poliser kan säkert fråga sig vad detta jubileum har i Blåljus att göra. Saken är den att 1960 bad parkeringsvakterna att få byta facklig organisationstillhörighet och få bli medlemmar i polisfacket i Stockholms stad. De blev vänligt mottagna och överföringen av ca 80 nya medlemmar ordnades.



Stod utanför Polisförbundet

Polisfacket i Stockholm stod utanför dåvarande Svenska Polisförbundet vid den här tiden. En bidragande orsak var förbundets dragning mot rikslön för landets poliser och Stockholms strävan att få behålla de löner arbetsgivaren i Stockholms stad var beredd att betala för att kunna behålla poliser i huvudstaden och gärna dra till sig flera vilket vid den tiden var mycket svårt. Problematiken ekar kanske bekant?



1961 sammanslogs utan upplösning Riksförbundet Sveriges Polismän (där Stockholm ingick) och Svenska Polisförbundet. Stockholm gick in i förbundet med en organisation där obefordrade konstaplar var medlemmar i Kamraterna, förening för Stockholms polismän, arbetsledare i ÖK-föreningen, kriminalpoliser i Kriminalpolisföreningen och kommissarier i Kommissariesällskapet. Den här lite tungrodda uppdelningen hängde med ett 30-tal år tills alla kategorier samlades när länsfacket bildades inför myndighetens sammanslagning med länet.



Parkeringsvakterna blev medlemmar i Kamraterna. De bättrade på föreningens ekonomi väsentligt med sina medlemsavgifter. Men de deltog också i stor omfattning i föreningsarbetet och kom med tiden att uppfattas som ett alldeles självklart inslag av poliserna i Kamraterna.

Medlemskap angreps från flera håll

Parkeringsvakternas medlemskap angreps de kommande åren både från grupper inom Kamraterna, från en del av kategoriföreningarna i Stockholm (se ovan, Stockholms organisation) och från grupper inom Polisförbundet. Man krävde att parkeringsvakterna skulle bort ur förbundet.

Kamraternas olika styrelser genom åren intog en konsekvent hållning. Så länge parkeringsvakterna önskade kvarstå som medlemmar tänkte Kamraterna under inga omständigheter sparka ut dem.

Udda men fruktbar period

Lyckligtvis, rent etiskt, lyckades man hålla den linjen till den dag då parkeringsvakterna själva fann att det skulle ligga i deras intresse att byta organisation. Vi skildes som vänner och kan idag se tillbaka på parkeringsvaktsepoken som en lite udda period men en som båda parter förhoppningsvis fann fruktbar.



Idag är polisfacket i Stockholms län ett av områdena i Polisförbundet som hårdast driver linjen att förbundet ska vara ett renodlat yrkesförbund. På representantskap har vi kämpat hårt (och lyckats) för att snäva in på möjligheten för andra än poliser att vinna medlemskap.



Claes Cassel



FOTNOT: I artikeln har ”parkeringsvakter” använts eftersom ordet bäst beskriver funktionen. Men andra benämningar har förekommit. Den 1 oktober 2007 privatiserades parkeringsövervakningen i Stockholms stad och delades mellan Securitas och Svensk bevakningstjänst. Två tredjedelar av kommunens parkeringsvakter följde med och blev näringslivsanställda.