Publicerat 2011-06-23 19:30Omsorg om personalen
i praktik men inte teori
Vilka problem döljer sig?
Blåljus bjöds in att delta i en arbetsledarkonferens som hölls av Västerortspolisen i slutet av maj. Polismästaren Michael Fetz var helt öppen – Blåljus fick citera fritt både från det som sas och det som presenterades i skrift. Helhetsintryck: Inom Västerort har man funderat och diskuterat åtskilligt kring arbetsledarrollen. Knappt något lämnas åt slumpen. Men det förbluffande var att trots det ville praktik och teori inte riktigt följas åt när det gäller inställningen till medarbetarna – poliser och civilanställda.
Konferensen var ett internat för ett 80-tal deltagare ute på Rosersberg. Veckan innan hade ungefär lika många deltagit i samma konferens. Det lokala facket var representerat av ordföranden Malin Thor. Och Blåljus var som sagt med.
BILDEN: En viktig del av Västerortspolisens vision lyder: "Tillsammans klarar vi varje utmaning i en föränderlig värld". När brister i ekonomin skapar luckor i arrestantbevakningen löser man det tillsammans. Alla delar på jobbet och följdriktigt var det polismästare Michael Fetz och Marie Moltzau, diariet, som tog det impopulära jobbet ett pass den 1 juni. Foto: Mats Eriksson, Västerortspolisen. Det var mycket grupparbeten och mellan dem redovisningar och diskussioner med hela gruppen. En del föredrag sprängdes in emellan. Blåljus redovisade ett av dem vid uppdateringen 110609 då vi berättade om Lean-filosofin som är på väg att införas i Västerort och som säkerligen kommer att svepa fram även över övriga enheter i den närmaste framtiden.
Jag som skriver dessa rader lämnade trafikgruppen i City och den yttre uniformstjänsten i november 1994 och sysslade sedan med andra polisiära uppgifter fram till pension. Mötet med arbetsledare i 2000-talets andra decennium var en smula omskakande. Jag fick skäl att revidera en hel del inställningar till befäl och chefer inom länets polis, i den mån de från Västerort är representativa.
Genomtänkta arbetsledare
Särskilt under grupparbetena vände vi och vred på frågorna ganska ingående och jag fick en rätt klar bild av hur man resonerade. Framför allt slogs jag av hur genomtänkta deltagarna var. De hade verkligen fördjupat sig i hur olika förhållningssätt påverkar de underlydande medarbetarna. Att skapa delaktighet i ett öppet klimat verkade ligga dem varmt om hjärtat. Knäckfrågor som t ex rättviseaspekter på semester och föräldraledighet verkade de tänka åtskilligt på.
En deltagare berättade ingående om försök att skapa samhörighet och känslor av gemensamt ansvar för situationen på en enhet med en nästan orimlig arbetsbörda. Dagsläget ingav hopp för framtiden. Inställningen hos de s k direkta cheferna med daglig kontakt med medarbetarna kändes mycket positiv som helhet sedd.
Medarbetarnas intressen före kundernas
Men hur är det då med teorin inom Västerortspolisen? Just i de här dagarna fanns det artiklar på näringslivssidorna i flera stora dagstidningar om hur viktigt det är att hålla medarbetarna på gott humör och att inspirera dem till lagarbete och väcka känslor av att vi-drar-alla-åt-samma-håll.
En företagsledare från USA förespråkade rentav att man skulle sätta medarbetarnas intressen före kundernas. Det hade till att börja med väckt viss oro bland kunderna men deras inställning hade svängt när de blev varse vilken utomordentlig service de fick av nöjda och engagerade medarbetare på företaget.
Att öppet propagera för att polisers intressen skulle sättas före den allmänhet vi har att tjäna skulle möjligen te sig alltför utmanande. Rikspolisstyrelsen har, inom parantes, som bekant för säkerhets skull i dessa dagar valt den rakt motsatta vägen och behöver inte riskera att misstänkas för att måna om poliserna.
Transparens i beslutsgångarna
I ett annat sammanhang hade man bedömt kraftigt vinstgivande europeiska företag och funnit dels att flera av dem är svenska, dels att de utmärker sig för en del gemensamma framgångsfaktorer. En av dem – mycket intressant – är att man helt medvetet vägrade att kompromissa en tum från två faktorer som vardera tilldelats 50 procent i betydelse. Den ena var företagets vinst – den andra var omsorgen om medarbetarna. Ingendera tilläts någonsin inkräkta på den andra faktorns procentsats.
Dessutom utmärkte de här företagen sig för en starkt utvecklad transparens i beslutsgångarna. Inga medarbetare behövde någonsin gå omkring och grubbla över hur morgondagen skulle se ut. All information kommunicerades i begriplig form. Vad skulle du tycka om det, du som jobbar som polis i Stockholms län?
Diktatorsfasoner
I de här företagen satt inte heller högsta chefen på all makt. I stället hade man genomfört en konsekvent och för medarbetarna kristallklar ansvarsfördelning och spridning av makten. Utövande av denna makt framstod närmast som ett lagarbete inom ledningen och diktatorsfasoner hölls långt utanför företagets portar. Låter som en dröm.
Hur har då trenderna i tiden fått genomslag i Västerortspolisens teori? Med tanke på praktiken som jag berättade om ovan har de märkligt nog inte fått genomslag i teorin. Jag läser två ambitiösa och genomtänkta häften utgivna av distriktets ledning.
Medarbetarna finns inte med
Det ena heter ”Ledning”, det andra ”Ledarskapspolicy”, båda uttalat avsedda att tillämpas inom Västerort. Båda häftena innehåller en rad bra synpunkter – inte tu tal om det. Men medarbetarna finns inte med. Närmast kommer ”I Västerort tror vi på hög delaktighet hos personalen, såväl i det dagliga arbetet som i den långsiktiga utvecklingen”. Det är i sig gott och väl. Delaktighet är en bristvara på många håll inom Polisen generellt och att betona den är bra.
Men var blev det av ”medarbetarna är verksamhetens viktigaste resurs”? Vad hände med omsorgen om medarbetarna och strävan att öka deras välbefinnande och trivsel? I praktiken finns mycket av det här. Varför då inte i teorin? Vilka risker ligger i att omsorgen på alla plan om medarbetarna inte klätts i ord och satts in i häftena?
Blåljus har bett både Malin Thor och Michael Fetz att kommentera det här."Förbiseende"
- Jag tror att det mera handlar om förbiseende än om ett aktivt val, säger Malin Thor till Blåljus. Malin är ordförande i polisföreningen Birka som fackligt organiserar poliserna inom Västerortspolisen. Min erfarenhet i stort av arbetsledningens inställning inom Västerortspolisen är att man visar omtanke om personalens välbefinnande. Jag hade nog gärna sett att det uttryckts klart i policydokumenten men att det hittills inte kommit med där ser jag inte som ett stort problem.
"Ett gott ledarskap i Västerort"
- Jag tycker att vi kommit ganska långt i vårt utvecklingsarbete och särskilt glad är jag över tre saker; att vi har identifierat och lyft fram fem utvecklingsområden, att vi har tagit fram en egen vision och att vi har kommit en bra bit på vägen för att främja utvecklingen av ett gott ledarskap i Västerort, säger Michael Fetz, polismästare och chef för Västerortspolisen, till Blåljus och fortsätter:
- När det gäller synen på medarbetarna och vikten av att ha en kultur och ett klimat där medarbetarna sätts främsta rummet så delar jag inte riktigt den uppfattning hur detta dokumenterats, som du fick dig till livs under deltagandet på Rosersberg.
"Människan i organisationen är hjärtat"
- Under min första föredragning (på måndag förmiddag), som var en sammanfattning av allt utvecklingsarbete vi bedrivit under de senaste två åren, utgår jag just från människan (inte medarbetaren), i organisationen. Min poäng är att människan i organisationen är hjärtat, den som utför arbetet och den som är oumbärlig. Detta illustrerades av bilden med en polisklädd kvinna sittande på huk framför en polisbil. Runt henne (under min presentation) fylldes sedan elipsformade cirklar med ord eller bilder som illustrerar allt det utvecklingsarbete som är till för att skapa bästa möjliga förutsättningar för människan i organisationen att kunna göra ett så bra jobb som möjligt.
- I en motsvarande folder, som vi gav ut förra året ("Västerortspolisens utvecklingssatsningar 2010") är ett utvecklingsområde vi särskilt lyft fram: Den goda arbetsplatsen.
Michael bifogar utdraget ur foldern:
"För att skapa bästa möjliga förutsättningar för människorna i organisationen att göra ett så bra jobb som möjligt vill vi särskilt lyfta fram vikten av den goda arbetsplatsen. Det handlar bland annat om förbättrad arbetsmiljö, möjligheter till förbättrad hälsa, möjlighet att påverka sin egen arbetssituation, gott ledarskap osv.
För att uppnå dessa och andra mål som syftar till ökad trivsel, glädje och tillfredsställelse på arbetsplatsen ska vi arbeta för kontinuitet och utveckling inom följande områden:
• arbetsmiljö, psykisk som psykosocial,
• omhändertagande efter fysisk eller mental påfrestning
• hälsa
• grupputveckling
• utvecklingssamtal
• samverkan
• kompetensutveckling
• arbetsrotation
• mottagande av nya medarbetare.Det är vår förhoppning att vi genom detta arbete stärker uppfattningen om att vi arbetar på den goda arbetsplatsen".
"Högt NMI i Västerort"
- Att vi värnar om personalen och dess möjlighet att trivas och utvecklas på jobbet tycker jag också visade sig i den senast NMI undersökningen, påpekar Michael. Vi hade ett högt NMI i Västerort och jag tror också att vi var det distrikt som hade den största höjningen i förhållande till föregående mätning.
För mig personligen är det nu viktigt att vi skapar en långsiktigt hållbar plattform där utvecklingsarbetet och satsningen på den goda arbetsplatsen blir en naturlig del av vår (distriktets) vardag i den sk linjeverksamheten. Detta arbete ska drivas vidare, oavsett eventuella förändringar av organisations- och/eller ledarskapskaraktär. Det är därför oerhört viktigt att arbetet inte knyts till en eller några personer utan istället att alla ges möjlighet att få och känna delaktighet och också få ta ansvar, slutar Michael Fetz, polismästare vid Västerortspolisen.
"Jag vill gärna tro honom"
Min oro – som det framgår av artikeln – gällde inte hur arbetsledning praktiseras inom Västerort. Den praktiken har jag fått ett mycket gott intryck av. Min oro gällde egentligen vad som händer om – eller rättare skrivet när – Michael Fetz vandrar vidare i karriären. Är den goda och omtänksamma arbetsledningen så pass tryggt förankrad både i teori och praktik att den lever vidare under ett nytt ledarskap även om den delvis fattas i policyhäften? Michael menar att det är så. Jag vill gärna tro honom.
CC