Publicerat 2016-11-14 10:10Omöjlig utveckling har blivit normalläge
Det skriver fyra poliser och en kriminolog i DN Debatt, om hur
gängrelaterade skjutningar blivit närmast vardagsmat i våra storstäder.
När till och med barn blir offer för våldet, eller när vittnen till
skjutningar blir kallblodigt mördade är det på tiden att vi gör något åt
det. Och det handlar inte bara om skjutvapen, utan numer även om handgranater och bilbomber.Artikeln beskriver en skrämmande utveckling i Sverige både av det grova våldet i gängmiljöer, och av polisens uppklarningsprocent av den typen av brott. Det kan konstateras att bara i Stockholm, Götborg och Malmö inträffade närmare 1000 skjutningar under perioden 2011 till 2015. Och utvecklingen verkar inte vika.
Det gör dock dessvärre Polisens möjligheter att klara upp brotten och ställa gärningsmän till svars. I början av 1990-talet klarade polisen upp närmare 90% av det dödliga våldet med skjutvapen i storstäder. Efter 2010 är uppklarningsandelen endast knappt 25%. Situationen är avsevärt värre i Sverige än i våra nordiska grannländer. Mot bakgrund av den allvarliga situationen har skribenterna fyra krav för att kunna komma tillrätta med situationen.
Hela samhället måste mobiliseras mot våld. Det krävs uthålliga åtgärder inte bara från polisen utan även från kommuner, bland annat när det gäller sociala och brottförebyggande åtgärder.
Polisen måste bli effektivare, det krävs mer resurser, men även ett mer kunskaps och forskningsinriktat polisarbete. En akademiserad polisutbildning är ett steg på vägen, men det krävs även renodling av polisarbetet och tydligare fokus på kärnverksamheten.
Lagstiftningen måste bidra till att hålla borta vapenbrottslingar. Exempelvis kan en vapenbrottsling bli frigiven samma dag som han grips av polis. Det motverkar endast marginellt motivationen att inneha skjutvapen. Hårdare och omedelbara sanktioner mot vapeninnehav kan reducera riskerna för vapenvåld, enligt danska erfarenheter.Bättre finansiering av forskning om organiserad brottslighet och vapenvåld, borde vara en självklarhet, idag är det tydligen inget prioriterat forskningsområde.
Skribenterna avslutar artikeln med orden:
... "Men det som överraskar oss är att många inte ens längre blir förvånade
när oskyldiga barn får sätta livet till för ett gängvåld som allt för
ofta bygger på bagatellartade meningsskiljaktigheter. Tyvärr ser vi att
åtgärderna för att stävja våldet inte har varit tillräckliga och de
saknar den långsiktighet som krävs. Vi efterlyser därför en nationell
mobilisering mot det organiserade våldet, oavsett om våldet utförs av
gängmedlemmar eller extremister."
De som skrivit den angelägna artikeln är:
Bo Lundqvist, kriminalkommissarie och chef för Kalla fall-gruppen, Region syd, Polismyndigheten
Amir Rostami, sociolog och polis, Sociologiska institutionen vid Stockholms universitet och Institutet för framtidsstudier
Anders Sandholm, kriminalkommissarie och verksamhetsexpert, NOA, UC Väst, Polismyndigheten
Joakim Sturup, kriminolog och forskare, Karolinska institutet
Eva von Vogelsang, kriminalkommissarie och chef för Gärningsmannaprofilgruppen, Nationella operativa avdelningen (NOA), Polismyndigheten
Tommy Hansson