Nättidningen som belyser polisernas vardag
Publicerat 2012-08-30 20:00
- De krav som särskilt medierna ställer på oss poliser att inte en stavelse av vad vi skriver på Twitter ska kunna missförstås av en enda mottagare av budskapet är helt orimliga. Skulle vi böja oss för dem kan vi lika bra lägga ner och gå tillbaka till våra gamla sätt att kommunicera med allmänheten – i likriktade och ganska tråkiga broschyrer och annonser. Jag har 18000 följare på Twitter. Är det troligt att de skulle gilla annonser bättre?
- Tvärtom tror jag, förklarar Peter, att de följer mig för att de upptäckt en medmänniska med alldeles vanliga fel och brister bakom uniformen. Jag försöker verkligen använda mitt omdöme och se till att jag inte kränker eller sårar någon men jag tar ut svängarna och låter följarna få veta en del av vad som rör sig i mitt huvud och hur jag känner inför polisjobbet. Twitter gör poliserna mänskligare. På köpet får jag ut brottsförebyggande information och information som kan leda till att gärningsmän vi söker också blir lagförda.
- Jag får mycket respons och jag anser utan tvekan att Polisen får något positivt ut av närvaron på Twitter om man ser till helheten. Det kommer vi inte att få om våra kritiker skulle lyckas tvinga oss till att övergå till humorlös och utslätad kanslisvenska.
- Poliser som twittrar måste också ha utrymme för att kritisera både myndigheten, arbetsgivaren och personer ur allmänheten. Den enskilde polisen behöver förstås samtidigt klart inse att han eller hon bör uppträda på Twitter på ett sätt som myndigheten kan känna förtroende för. Men det är ju egentligen lika självklart som att man måste bete sig vettigt när man jobbar som polis på gatan.
Åsikterna går isär i myndigheten
- I myndigheten pågår ständigt ett samtal om hur vi ska formulera oss i sociala medier. Fortfarande kan åsikterna gå isär och det blir ganska så jobbigt för den enskilde polisen. Det kan riskera att förstöra hela meningen med polisers twittrande.
- När det gäller kritiken från samhällsdebattörer och medierna, påpekar Peter, kan man undra om det är den som skriker högst och tar till de fetaste rubrikerna som ska få styra oss. Jag tycker inte det. Jag tycker vi ska förstå att en del av medierna och journalisterna nog är rätt irriterade på att deras monopol håller på att rasa. Tidigare hade de ensamrätt på att vända sig till allmänheten med till exempel det skrivna ordet. Nu plötsligt är det massor ur allmänheten som läser vad bland andra poliser skriver. Jag tycker inte vi behöver ta så hårt på att det retar medierna.
- Sedan kan man också undra om journalister som enligt stora undersökningar har mycket lågt förtroende bland allmänheten ska kunna ta sig rätten att bestämma vad vi poliser som har högt förtroende ska få skriva på Twitter?
BLÅLJUS: Hur går dina tankar kring den ganska infekterade frågan om etnicitets omnämnande i Polisens Twitter-notiser?
- Jag har funderat en del på det här i hängmattan, säger Peter. Och några saker har jag kommit fram till. De som kritiserar oss har troligen aldrig jagat bus. De förstår inte hur vårt jobb fungerar, vad polisen ute på fältet behöver för information i snabba lägen. Om vi går ut med att ett vittne sagt att gärningsmannen hade svenskt utseende så är det en bra information för poliserna. Även om jag mycket väl inser att det rent akademiskt inte finns något svenskt utseende så förstår poliserna precis vad som menas och kan sålla bort mängder med folk som möjligen väcker misstanke i gatubilden. Jag tror det är samma för den twittrande allmänheten – den förstår. Att jaga fram en kriminologiprofessor att hålla utläggningar om det här i spalterna verkar bara tjatigt, anser jag.
- Samtidigt, fortsätter Peter, gäller samma sak här: Använd omdömet. Etnicitet ska nämnas om den är polisiärt relevant, det vill säga om uppgiften tillför spaningarna något. Annars bör man se upp. Att nämna etnicitet drar direkt till sig protester från våra kritiker och från de ur allmänheten som inte gillar poliser. De får vatten på sin kvarn för uppfattningen av vi alla är en bunt främlingsfientliga rasister.
- Sedan kommer frågan om vi ska redigera vittnesuppgifter, påpekar Peter. Våra kritiker menar att vi gömmer oss bakom vittnena för att få utlopp för vår egen främlingsfientliga rasism. Så är det i de allra flesta fall självklart inte. Vi lämnar inte signalement för att kränka folkgrupper utan vi gör det i förhoppningen att kunna gripa gärningsmän. Får vi inte göra det finns alltid risken att vi lämnar Twitter och går över på våra egna kanaler som ingen kan ta del av.
Blåljus vill bidra med ett fiktivt exempel: En äldre dam går med sin rullator genom en park. En man kommer fram och försöker rycka hennes väska. Hon håller emot. Då skriker han att hon ska släppa och hotar att slå ihjäl henne om hon inte gör det. Hon vågar inte annat. För poliserna berättar hon senare att mannen skrek och hotade med utpräglad finsk brytning. Mot bakgrund av att många ur allmänheten vet hur sådan låter – skulle poliserna kunna ta ansvar för att utesluta uppgiften ur signalementet bland annat på Twitter bara för att stryka sina kritiker medhårs? Hur ser den äldre damens rättssäkerhet ut då?
Intervju: Claes Cassel
Några exempel ur medierna på senare tid om polisers twittrande:
Krönikören Emanuel Karlsten i DN tar upp fall där det blivit debatt om polisers twittrande. Han fortsätter bl a:
”Alla exempel ovan visar på vanliga poliser som har försökt uttrycka sin vardag, men som med en växande publik har blivit publicister. Där deras ordval gått från att vara fikarast-komiska till att påverka allmänhetens respekt för polis och rättsväsende. Där de plötsligt behöver ta ansvar för konsekvensen av sina ord i första och andra led.
Trots det är polisen ett skolboksexempel på hur myndigheter och företag måste göra för att lyckas på nätet: Vara personliga – och börja testa.
Vi är alla just nu del av polisens experiment. Det kan tyckas oansvarigt, men är tvärtom modigt, nödvändigt och ganska vackert. Tillsammans hittar medborgare och myndighet var gränserna går och relationen växer och blir starkare”.
Närpolisen Scott Goodwin i Växjö har blivit Facebook-polisen med hela svenska folket. Han gör succé med inlägg som "fel sida av fyllecellsdörren". Scott är inte alls orolig för att hamna i Arbetsdomstolen.
- Jag känner att jag har ledningens fulla stöd, säger han till hemsidan ”Lag och avtal” som tar upp frågor kring arbetsrätt.
I snart ett halvår nu har polisen i Falun-Borlänge varit aktiva i sociala medier. Nu ska försöket utvärderas.
– Vi tycker att det har fallit väldigt bra ut så här långt, säger polisens informationschef Stefan Dangardt till SR Dalanytt.
OM TWITTERKRITIKEN:
"Vi ska inte backa
Twitterkontakt viktig"
Polisens notiser på Twitter har varit i hetluften under den gångna sommaren. Har vi inom Polisen något på Twitter att göra egentligen? Blåljus ställer frågan till en av pionjärerna, Peter Ågren, ”IG-chefen”, Södermalmspolisen, och ber om hans tankar kring detta. – Efter det som varit kan man undra om ordets frihet på Twitter gäller alla utom poliser, anser han och fortsätter – Men jag tycker inte vi ska backa. Den chans vi har att visa upp oss på Twitter som de människor vi är, den är för viktig för att missas.
- De krav som särskilt medierna ställer på oss poliser att inte en stavelse av vad vi skriver på Twitter ska kunna missförstås av en enda mottagare av budskapet är helt orimliga. Skulle vi böja oss för dem kan vi lika bra lägga ner och gå tillbaka till våra gamla sätt att kommunicera med allmänheten – i likriktade och ganska tråkiga broschyrer och annonser. Jag har 18000 följare på Twitter. Är det troligt att de skulle gilla annonser bättre?- Tvärtom tror jag, förklarar Peter, att de följer mig för att de upptäckt en medmänniska med alldeles vanliga fel och brister bakom uniformen. Jag försöker verkligen använda mitt omdöme och se till att jag inte kränker eller sårar någon men jag tar ut svängarna och låter följarna få veta en del av vad som rör sig i mitt huvud och hur jag känner inför polisjobbet. Twitter gör poliserna mänskligare. På köpet får jag ut brottsförebyggande information och information som kan leda till att gärningsmän vi söker också blir lagförda.
Övergå till kanslisvenska
- Jag får mycket respons och jag anser utan tvekan att Polisen får något positivt ut av närvaron på Twitter om man ser till helheten. Det kommer vi inte att få om våra kritiker skulle lyckas tvinga oss till att övergå till humorlös och utslätad kanslisvenska.
- Poliser som twittrar måste också ha utrymme för att kritisera både myndigheten, arbetsgivaren och personer ur allmänheten. Den enskilde polisen behöver förstås samtidigt klart inse att han eller hon bör uppträda på Twitter på ett sätt som myndigheten kan känna förtroende för. Men det är ju egentligen lika självklart som att man måste bete sig vettigt när man jobbar som polis på gatan.
Åsikterna går isär i myndigheten
- I myndigheten pågår ständigt ett samtal om hur vi ska formulera oss i sociala medier. Fortfarande kan åsikterna gå isär och det blir ganska så jobbigt för den enskilde polisen. Det kan riskera att förstöra hela meningen med polisers twittrande.
- När det gäller kritiken från samhällsdebattörer och medierna, påpekar Peter, kan man undra om det är den som skriker högst och tar till de fetaste rubrikerna som ska få styra oss. Jag tycker inte det. Jag tycker vi ska förstå att en del av medierna och journalisterna nog är rätt irriterade på att deras monopol håller på att rasa. Tidigare hade de ensamrätt på att vända sig till allmänheten med till exempel det skrivna ordet. Nu plötsligt är det massor ur allmänheten som läser vad bland andra poliser skriver. Jag tycker inte vi behöver ta så hårt på att det retar medierna.
Infekterad fråga
- Sedan kan man också undra om journalister som enligt stora undersökningar har mycket lågt förtroende bland allmänheten ska kunna ta sig rätten att bestämma vad vi poliser som har högt förtroende ska få skriva på Twitter?
BLÅLJUS: Hur går dina tankar kring den ganska infekterade frågan om etnicitets omnämnande i Polisens Twitter-notiser?
De förstår inte hur vårt jobb fungerar
- Jag har funderat en del på det här i hängmattan, säger Peter. Och några saker har jag kommit fram till. De som kritiserar oss har troligen aldrig jagat bus. De förstår inte hur vårt jobb fungerar, vad polisen ute på fältet behöver för information i snabba lägen. Om vi går ut med att ett vittne sagt att gärningsmannen hade svenskt utseende så är det en bra information för poliserna. Även om jag mycket väl inser att det rent akademiskt inte finns något svenskt utseende så förstår poliserna precis vad som menas och kan sålla bort mängder med folk som möjligen väcker misstanke i gatubilden. Jag tror det är samma för den twittrande allmänheten – den förstår. Att jaga fram en kriminologiprofessor att hålla utläggningar om det här i spalterna verkar bara tjatigt, anser jag.
- Samtidigt, fortsätter Peter, gäller samma sak här: Använd omdömet. Etnicitet ska nämnas om den är polisiärt relevant, det vill säga om uppgiften tillför spaningarna något. Annars bör man se upp. Att nämna etnicitet drar direkt till sig protester från våra kritiker och från de ur allmänheten som inte gillar poliser. De får vatten på sin kvarn för uppfattningen av vi alla är en bunt främlingsfientliga rasister.
Ska vi "redigera" vittnen?
- Sedan kommer frågan om vi ska redigera vittnesuppgifter, påpekar Peter. Våra kritiker menar att vi gömmer oss bakom vittnena för att få utlopp för vår egen främlingsfientliga rasism. Så är det i de allra flesta fall självklart inte. Vi lämnar inte signalement för att kränka folkgrupper utan vi gör det i förhoppningen att kunna gripa gärningsmän. Får vi inte göra det finns alltid risken att vi lämnar Twitter och går över på våra egna kanaler som ingen kan ta del av.
Blåljus vill bidra med ett fiktivt exempel: En äldre dam går med sin rullator genom en park. En man kommer fram och försöker rycka hennes väska. Hon håller emot. Då skriker han att hon ska släppa och hotar att slå ihjäl henne om hon inte gör det. Hon vågar inte annat. För poliserna berättar hon senare att mannen skrek och hotade med utpräglad finsk brytning. Mot bakgrund av att många ur allmänheten vet hur sådan låter – skulle poliserna kunna ta ansvar för att utesluta uppgiften ur signalementet bland annat på Twitter bara för att stryka sina kritiker medhårs? Hur ser den äldre damens rättssäkerhet ut då?
Intervju: Claes Cassel
Några exempel ur medierna på senare tid om polisers twittrande:
Emanuel Karlsten: Polisen ett
föredöme trots alla klantigheter
Krönikören Emanuel Karlsten i DN tar upp fall där det blivit debatt om polisers twittrande. Han fortsätter bl a:
”Alla exempel ovan visar på vanliga poliser som har försökt uttrycka sin vardag, men som med en växande publik har blivit publicister. Där deras ordval gått från att vara fikarast-komiska till att påverka allmänhetens respekt för polis och rättsväsende. Där de plötsligt behöver ta ansvar för konsekvensen av sina ord i första och andra led.
Trots det är polisen ett skolboksexempel på hur myndigheter och företag måste göra för att lyckas på nätet: Vara personliga – och börja testa.
Vi är alla just nu del av polisens experiment. Det kan tyckas oansvarigt, men är tvärtom modigt, nödvändigt och ganska vackert. Tillsammans hittar medborgare och myndighet var gränserna går och relationen växer och blir starkare”.
Facebook-polisen: Jag kommer
aldrig att gå över gränsen
Närpolisen Scott Goodwin i Växjö har blivit Facebook-polisen med hela svenska folket. Han gör succé med inlägg som "fel sida av fyllecellsdörren". Scott är inte alls orolig för att hamna i Arbetsdomstolen.
- Jag känner att jag har ledningens fulla stöd, säger han till hemsidan ”Lag och avtal” som tar upp frågor kring arbetsrätt.
Twittrande poliser nöjda
I snart ett halvår nu har polisen i Falun-Borlänge varit aktiva i sociala medier. Nu ska försöket utvärderas.
– Vi tycker att det har fallit väldigt bra ut så här långt, säger polisens informationschef Stefan Dangardt till SR Dalanytt.
Det hände just idag i världshistorien 24 - 31 december
Det hände just idag i världshistorien perioden 17 till 23 december
Det hände just idag i världshistorien den 12 till 18 november
Det hände just i dag i världshistorien periden 5 - 11 november
Det hände just idag i världshistorien under perioden 
Det hände i världshistorien just idag perioden 22 - 28 oktober
Det hände just idag i världshistorien under perioden 15 till 21 oktober
Det hände just idag i världshistorien under perioden 8 till 14 oktober
Det hände just idag i världshistorien under perioden 1 till 7 oktober
Det hände just idag i världshistorien perioden 24 till 30 september:
Det hände just idag i världshistorien perioden 17 till 23 september