Om återfallsförbrytarna och omorganisationen

"Alla var medvetna om att den nya polisorganisationen skulle innebära omvälvande problem under det första året 2015. Ingen hade kunnat föreställa sig att polisens resurser istället skulle tas i anspråk för terrorism och flyktingar på ett sätt som utarmat den vanliga polisverksamheten in absurdum. Nu har polisen också fått den hopplösa uppgiften att avvisa 80.000 som inte får asyl. 

Oavsett detta så har bostadsinbrotten och återfallsförbrytarna varit ett stort problem under många år. Allt färre har dömts till fängelse för mängdbrott och avdelning efter avdelning på kriminalvårdsanstalterna har fått stängas. 

Inför omorganisationen slaktade man väl fungerande verksamhet, framför allt aktionsgrupper mot bostadsinbrott och utförsel av stöldgods ur landet. Man centraliserade in absurdum och satsade på teamverksamhet och chefsstrukturer. Hela den brottsbekämpande verksamheten hamnade i ett vakum. Nu då ett år har gått visar det sig att de kriminella flyttat fram sina positioner på snart sagt alla områden. Skjutningarna , morden  och kriminaliteten i de utsatta områdena har ökat  dramatiskt medan vår äldre kriminologtrojka skyller på miljö och pekar på att brottsligheten i stort inte ökar. 

Följderna för den ”vanliga” brottsligheten har blivit dramatiska. 22.000 bostadsinbrott innebär kanske 80.000 frustrerade och skändade brottsoffer VARJE ÅR ! Ingenting är så kränkande som att någon obehörig varit inne och rotat i det allra heligaste – den egna bostaden med alla personliga saker. Försäkringarna blir allt dyrare och ersättningarna kan inte ta bort denna känsla.

Det man sällan pratar om är myndigheter, skolor och företag som gång på gång drabbas av inbrott där man stulit datorer eller maskiner för flera hundra tusen vid varje inbrott. På landsbygden är detta verkligen påtagligt där lantbrukare och skogsägare går i konkurs för att man stulit maskiner och diesel och sedan återkommit och stulit de nya maskinerna. ATL, Lantbrukets Affärstidning har tagit upp detta i stora artiklar liksom landsortstidningarna.

Man upplever att polisen helt försvunnit och tvingas organisera egen bevakning. Anmälningarna upplevs som totalt meningslösa eftersom brotten nästan alltid förblir

ouppklarade trots bra spaningsuppgifter. 

VARFÖR HAR DET BLIVIT SÅ HÄR ? 

Den största orsaken är att det blivit nästan straffritt för återfallsförbrytare att begå brott. I stället för att använda brottsskalan på 6 månader till 6 års fängelse för grov stöld dömer man till skyddstillsyn, kontraktsvård och andra ej frihetsberövande åtgärder. Då det gäller de utländska ligorna som under år 2015 drabbat Sverige i en skrämmande omfattning dömer man till någon månads fängelse eller villkorlig dom. Det blir inte ens utvisning utan rakt ut från rättegången och till nya brott. Då det gäller dessa ligor ersätts de gripna redan under häktningstiden av nya brottslingar som fortsätter enligt direktiv. Nu måste man äntligen sätta fokus på att till varje pris kraftigt minska antalet brottsoffer. Priset är att fler måste förhindras att fortsätta med brott genom att bli inlåsta i fängelse eftersom rehabilitering inte fungerar.

HUR SKALL ÅTERFALLSFÖRBRYTARNA STOPPAS ? 

Då det gäller unga brottslingar, har de fått hålla på i flera år innan något påtagligt straff drabbat dem. De har inte platsat i vårt hårda samhälle och har istället valt att bli yrkeskriminella. Där måste man genast slå till med fängelse 6 månader för grov stöld. Andra gången eller upprepade brott skall ge fängelse 1 år och tredje gången fängelse 2 år. 

De kriminella ligorna med öststatare som skickas hit för att begå brott skall första gången dömas till 1 års fängelse och utvisning. Litauiska och Georgiska ligor har varit ett jätteproblem under flera år och just nu sitter fem personer häktade för många bostadsinbrott i Stockholm och kranskommunerna. Där måste 3 års fängelse vara riktmärket. Det är rimligt med tanke på maximum 6 år. Det finns också en straffskärpningsbestämmelse just för återfall men den fungerar inte.

Haken är alltså att åklagare och domstolar måste använda brottsskalan så att man verkligen använder de brottspåföljder som politikerna bestämt för att skydda samhälle och enskilda. Jag är starkt kritisk till att våra högsta polischefer inte med ett ord berört att åklagare och domstolar fullständigt saboterar polisernas kamp mot brottsligheten. Det skulle vara en oerhörd uppmuntran för de, ganska många poliser, som fortfarande kämpar förtvivlat. Det måste vara frustrerande för dem att höra och se hur cheferna istället flyttar fokus och  pratar om behovet av att skydda sig själv med lås, teknik, dna och grannsamverkan. De högsta cheferna verkar vara de enda som inte märkt att detta bara flyttar på brottsligheten. 

Anders Bergstedt, pensionerad kriminalpolis numera samhällsdebattör. "