Ockupationer utan slut?

Uppdrag Granskning i onsdags pekade på tydliga brister i rättsamhällets möjlighet att trygga medborgares äganderätt. I två belysande ärenden har personer utan ägarens tillstånd bosatt sig dels i ett äldre pars sommarstuga i Bergslagen, dels på en tänkt byggarbetsplats i Malmö. I båda fallen står polisen handfallen.

I Bergslagens byar Högfors och Mossgruvan berättar de boende om en ny laglöshet med intrång, trafikbrott och stölder och att polisen kör genom byn då och då utan att stanna. Men, som genom ett under, just när Janne Josefsson och hans team är på plats, kommer inte en, utan två polisbilar för att stanna på platsen och göra trafikkontroll. Snart har de stoppat färden för ett oskattat fordon, som säkert står stilla tills polisen åker tillbaka till centralorten.

En kan fundera på om satsningen på platsen kan ha haft med reportaget att göra, särskilt som två höga polischefer deltog i fältarbetet. Eller kan det vara ett utslag av den nya polismyndighetens policy att fler poliser än trafikpoliserna skall arbeta med trafikövervakning…

Det är inte första gången ockuperade bostäder hamnar mellan lagparagraferna. Det går så till, att den som olovligen bosätter sig i eller på en annans fastighet hävdar att fastigheten hyrts av en (okänd) person. Och att man bott på platsen en längre tid. Då har ockupanten besittningsskydd, och kan inte avhysas annat än efter ett omfattande byråkratiskt utredande och då med hjälp av kronofogdemyndigheten. Förr i tiden var det oftast narkomaner som bosatte sig på detta sätt, då kunde polisen punktmarkera och rapportera alla de brott som förekom (narkotikarelaterat, trafik- och stöldbrott) Det brukade innebära att trycket blev så stort att narkomanerna antingen kunde lagföras med frihetsstraff, eller att de flyttade eller skrev in sig för en vårdsväng.

När det handlar om personer som inte är vanebrottslingar, blir problemet svårare för polisen att hantera . Och om det inte finns lokala poliser med tillräckliga resurser, blir det helt omöjligt.

När det gäller tomtmarken vid Industrigatan i Malmö, Norra Sorgenfri, där ca 400 personer olovligen bosatt sig, med stöd från en del av lokalbefolkningen, ter sig situationen ännu mer absurd. Det höll till och med på att bli så, att markägaren Granen Fastighetsutveckling, som inte kunde avhysa ockupanterna, (Det skulle krävas att de var och en identifierades och det var inte polisen behjälplig med) riskerade att få betala vite för den sanitära olägenhet ockupanternas bosättning medförde.

Hälsovårdsmyndighetena insåg dock det orimliga i att lägga markägaren till last att samhället misslyckats. Dock kvarstår ockupationen som hindrar markägaren att exploatera marken enligt sina planer för att bygga bostäder.

Så här beskrivs det moment 22 som markägaren hamnat i av Uppdrag Granskning.

”Nedskräpningen i lägret har gått så långt att Miljönämnden krävt att fastighetsägaren själv ska röja upp och städa på tomten. Men här blir det tydligt hur lägret blivit en byråkratisk rundgång. För att kunna röja upp måste fastighetsägaren få bort alla människor från lägret. Polisen hänvisar till Kronofogden. Men Kronofogden kan inte avvisa någon utan att de känner till identiteten på alla. Och Malmöpolisen vägrar hjälpa till att identifiera folk.”

– Jag kan inte beordra mina poliser till en tjänsteåtgärd om jag inte vet att jag har rätt att utföra den. Och när vi kollade upp det med våra jurister så fick vi beskedet att vi inte får identifiera människor i det syftet åt någon annan, säger polismästare Mats Karlsson vid Malmöpolisen till Uppdrag Granskning.

"Ingen hållbar situation"

Polismästaren kallar i programmet situationen för ett moment 22 och efterlyser tydligare besked från politiker.

– Det är inte hållbart den situation som vi har nu kring Industrigatan. Vi i samhället måste bestämma oss för hur vi vill ha det.

Hela Uppdrag Granskning kan ses här. Vid 14:50 in i videon får samhället Högfors fint och sällsynt polisbesök...

Eric Erfors i Expressen, har skrivit en ledare om problematiken, han ger polisen goda juridiska råd och skriver...

"Jag tycker att polisen smiter från sitt uppdrag. Varför använder den sig inte av befintlig lagstiftning?

Jag ber att få hänvisa till Brottsbalken 8:8 om egenmäktigt förfarande, om att olovligen rubba någon annans besittning. Sedan har polisen också Polislagen, 13:e paragrafen, som ger polisen rätt att avvisa eller avlägsna någon från ett visst område om det är en åtgärd som behövs för att straffbelagd handling ska kunna avvärjas. Här finns inte heller något krav på identifiering.

Denna extremt berättigade fråga ställde Janne Josefsson aldrig."

Så kan det så klart synas, men uppsåtet måste bevisas, som jag minns juridiken. Vad PL13 anbelangar skall den brottsliga gärningen vara omedelbart förestående, och saknas uppsåt torde inte heller den paragrafen vara tillämplig. Skulle polisen följa Erfors juridiska råd, kan vi lugnt anta, att Expressen skulle slå följe med JO, JK och diverse politiker i fördömanden över polisens rättsövergrepp mot utsatta personer!

Tommy Hansson