Publicerat 2008-03-20 20:00

Nu har förbundsstyrelsens

brister fått ett nytt ansikte

Här om kvällen (18 mars) då jag kom hem från jobbet låg ett brev från Polisförbundet i brevlådan. Det visade sig innehålla en enkät med frågor om hur jag som facklig företrädare uppfattade Polisförbundets kommunikation kring avtalsrörelsen. Frågorna gjorde mig minst sagt upprörd. Trots att vi bara två månader innan principöverenskommelsen undertecknades hade Repskapet samlat kommunicerade inte förbundsstyrelsen någonting kring avtalsrörelsen. Förhandlingarna pågick uppenbarligen för fullt och hade så gjort en tid men man valde att hålla tyst om det. Nu, när avtalet är undertecknat, har man mage att fråga om hur kommunikationen uppfattats.

Varför ställdes inte frågor före?

För mig är det fullkomligt uppenbart varför man inte ställde frågan till medlemmar eller fackliga företrädare innan avtalet undertecknades. Man ville helt enkelt inte ha något svar. Man ansåg sig veta bäst själv. Nu har det visat sig att påtagligt många medlemmar inte har samma åsikt som förbundsstyrelsen. Väldigt många medlemmar anser att uppgörelsen blev för dyr, inte minst i förlängd arbetstid.

Enkäten

Enkätens frågor kretsar också kring frågor om Polisförbundet – utveckling av polisrollen, fackliga företrädare centralt, uppfattning om Polisförbundet, Representantskapet, Rekrytering av förtroendevalda, Studentinflytande i Polisförbundet, Arbetsmiljö för förtroendevalda med mera.  Frågor som i sig är viktiga och har ett eget berättigande. Tyvärr blir paketet oseriöst och ytligt med några nålstick av frågor i varje ämne som i framtiden inte kommer att ge polisförbundet någon grund att stå på i de aktuella frågorna. Det syfte frågorna tycks ha är att friskriva förbundsstyrelsen från misstaget att inte förankra ett mycket viktigt beslut i organisationen.

Anonymiteten

Tyvärr klarar inte enkäten ens det mest grundläggande i en anonym enkät. Av förutsättningarna framgår att svaren kommer att hanteras gruppvis, men vad det innebär framgår inte. Med hjälp av svaren på de fem första frågorna kan man i mitt fall utläsa vilken polismyndighet jag jobbar i, vilken styrelse jag sitter i, hur länge jag jobbat fackligt, min ungefärliga ålder och mitt kön. Med de svaren behöver man inte ens ta en titt i medlemsregistret för att tala om mitt namn.

Som man frågar får man svar

Den första frågan kring, Polisförbundets kommunikation kring avtalsrörelsen, är den som gör mig mest upprörd. Med den inledande texten:

Den 23 november 2007 tecknades en principöverenskommelse mellan Polisförbundet och Rikspolisstyrelsen som går ut på att det finns en finansiering som gör det möjligt för poliser att gå i pension från 61 års ålder. För att finansiera pensionen kommer vissa grupper att få arbeta en timme mer per vecka.

Lyder frågan: Har du tagit del av information om det nya avtalet?
Och svarsalternativen är: Ja, Nej, Vet ej.

Det är helt korrekt att vissa grupper får arbeta en timme mer per vecka. Men det framgår inte någonstans att det finns grupper, i Stockholms län stora grupper, som får jobba två timmar och tre timmar mer per vecka.

Värdet ökade varje föreställning

Bland följdfrågorna försöker man klarlägga genom vilka informationskanaler som informationen nått den som svarar på frågorna och om uppgifterna varit motstridiga. Det som är svårt att tydligt svara på i enkäten kan jag förtydliga här.

På Polisförbundets hemsida kunde man läsa, då informationen kring principöverenskommelsen var mycket knapp, både om rykten och om fakta kring det kommande avtalet. Är inte det motsägelsefullt så säg. Under samma tid åkte Jan Karlsen runt och informerade om ”det unika avtalet”. Jag lyssnade själv på någon av hans föreställningar och då jag jämförde den informationen med andra fackliga företrädare som lyssnat på honom vid andra tillfällen så skilde uppgifterna påtagligt, inte minst var gäller värdet av avtalet. Det skilde upp till sex (6) procent mellan olika tillfällen och värdet tycktes öka med antalet föreställningar.

Är du stolt?

Den sista frågan i enkäten lyder: Är du stolt över att var förtroendevald? Ja eller Nej. Mitt svar blir: Jag har varit mycket stolt över att vara fackligt förtroendevald i Polisförbundet men den känslan är inte längre lika stark. När jag engagerade mig fackligt fanns en öppenhet och ett kamratskap i förbundet som jag saknar idag. Frågorna diskuterades öppet, argument prövades mot varandra och fackliga företrädare från hela landet fanns med i debatten då besluten togs. Det goda klimatet som bidrog till ett enat förbund byggdes upp då fackliga företrädare träffades minst två gånger om året. Dessa personliga kontakter finns inte på samma sätt längre. Nu får vi en enkät hem i brevlådan efter att besluten är fattade och avtalen är underskrivna.

Kenneth Falk
Förbundsområdesstyrelsen
Stockholms län

BLÅLJUS KOMMENTAR:  Från det principöverenskommelsen undertecknades mellan Polisförbundet och arbetsgivaren sent under 2007 fram till kollektivavtalets undertecknande i början av mars 2008 har mycket lite, om någon, information lämnats om avtalets innehåll i Blåljus redaktionella text. Tvärtom har styrelsen i polisfacket i Stockholms län gång efter gång beklagat att den inte kunde informera medlemmarna. Styrelsen har understrukit att den inte kan informera förrän tidigast när den har en pålitlig undertecknad handling att bygga uppgifterna på. Korridorsnack kan aldrig läggas till grund för ansvarsfull facklig information.

Alltså: Redaktionellt har få, om några, sakuppgifter om avtalet lämnats i Blåljus före början av mars 2008.

Däremot har det kommit in en strid ström av insändare där olika uppgifter och rykten om avtalet debatterats. Jag hoppas ingen på allvar vill föreslå att vi skulle stoppat insändarna. Nej, naturligtvis inte. Ordet är fritt om man nu ska behöva påpeka det.

Dessutom hade vi naturligtvis ingen anledning att tro att det inom Polisförbundet finns folk som inte har förstånd att skilja på debattartiklar och redaktionell text.CC