Publicerat 2016-01-12 10:00

Nu går vi till botten

Debatten om informationen efter We are Sthlm går vidare. Polismyndigheten ska gå till botten med vad som sagts och om det eventuellt mörkats från polisens sida, vilket fått ett par ledarskribenter att fundera över ansvarsfrågan. Samtidigt är det möjligen av intresse att se hur Sveriges Public Service Radio beskrev problematiken när den var aktuell...

Towe Lifvendahl frågar sig i en ledarartikel i SvD vilka andra företeelser som måste förtigas, om kriteriet skall vara att information inte får gynna Sverigedemokraterna. Kvinnors otrygghet i förorten? Ambulanspersonals utsatthet? Situationen på många bibliotek? Och nu unga män som omringar ännu yngre flickor och förgriper sig sexuellt på dem?

Att använda kriteritet gynnande av SD för vad som skall informeras om, innebär enligt Lifvendahl "ett bottenlöst svek" mot de som i verkligheten är utsatta, då deras utsatthet förminskas.

Hon noterar att om poliser inte känner förtroende för sin informationsenhet, kan det finnas ett ledningsproblem inom svensk polis. Hon skriver:

"Det enda tänkbara skälet till varför poliser vill tipsa tidningsredaktioner måste ju vara att de inte litar på att polisens egen pressavdelning kommer att tillgängliggöra informationen. Det betyder antingen att polisens pressavdelning är en frifräsande gerillaenhet, eller att den har sanktion för beteendet från ledningen."

Hon avslutar sin ledare med orden:

"Det här behöver utredas och ansvar behöver utkrävas. För när det inre försvaret – en av statens mest grundläggande uppgifter – sviker invånarna så bottenlöst, är det ett tydligt tecken på att någon inte är vuxen uppgiften."

På Ledarsidorna.se skriver Johan Westerholm om hur problematiken kring etnicitet kan fungera i svenska polisers vardagsarbete. Han har talat med en polis, "Christer" i Stockholms City, som beskriver hur läget ser ut från hans synvinkel på samhällets botten.

Berättelsen är allt annat än uppbygglig, och visar hur goda intentioner tenderar att krocka med en mer brutalt krass verklighet. Dessutom hur polisarbetet på botten kan se både brutalt och rasistiskt ut. Till det beskrivs en misstro mellan poliser i verkligheten och chefer på en mycket högre nivå.

Johan skriver: "När statsministern, inrikesministern samt polischefen nu säger att de skall gå till botten med något så bör vi nog ställa oss frågan med vad. Eller kanske framför allt, vad de kommer komma fram till. Om det är så att de själva kanske varit, och är, en del av problemet och inte en del av lösningen.

Vi lär få veta detta när hr generaldirektör Dan Eliasson och hans chef hr inrikesminister Anders Ygeman väl nått botten. Om de nu har ambitionen att göra det. Eller om allt bara är precis som vanligt, när journalisterna gått sin väg så återgår allt till den vardag som Christer beskriver."

En person som varit aktiv under ungdomsfestivalerna i Stockholm larmade om problematiken med de sexuella övergreppen i detalj när det var aktuellt, den 16 augusti 2015 utan att få gehör. Nu skriver han på sin hemsida om polisens arbete under festivalen 2015:

"De utförde sina arbeten, beundransvärt och exemplariskt, när tjejerna och hela samhället verkligen behövde de som allra mest! De kan, i mina ögon, inte lastas för att andra, “etablerade”, (folkvalda) människor och medier valde att blunda, när de behövdes som allra mest!

Jag undrar om Dr. Martin Luther King Jr nu åter skulle säga;

– “Its not the violence of the many that scares me, but the silence of the many!”…"

Slutligen, kan vi inte låta bli att länka till den veterligt enda beskrivningen som större media (Public Service) gav av sexualbrotten under We are Sthlm från den 12 augusti 2015. Nyheten var så där lagom stor. Och vi vet inte om alla omständigheter som var kända kring brotten beskrevs eller inte...

Tommy Hansson