Nättidningen som belyser polisernas vardag
Publicerat 2007-08-03 02:38Nytt avtal
Ett nytt avtal ger alltså alla poliser samma villkor vid tjänstgöring i samband med en större händelse som hemmalänet inte klarar på egen hand. När de tidigare kommit till en kommendering på främmande ort – t ex idrottsevenemang i Göteborg eller internationella möten i Jämtland – har de förväntats jobba tillsammans med de arbetsuppgifter som ingått. Men ersättningen för insatsen har styrts av avtal i i de län de arbetar normalt. Det har varit ett problem vid stora polissammandragningar. Löne- och arbetstidsavtalen har under ett antal år varit olika mellan polismyndigheterna.
Efter flera stora kommenderingar har det framförts önskemål om att enas om ett skäligt kommenderingstillägg för förstärkningsrörelser.
Parterna har försökt arbeta fram ett avtal under flera år. Det har inte gått delvis beroende på att Rikspolisstyrelsen inte haft förhandlingsmandat i frågan enligt gällande avtal. Efter en tids diskussioner med de fackliga organisationer som företräder poliser, Polisförbundet och Jusek, begärde Rikspolisstyrelsen att Arbetsgivarverket skulle undersöka möjligheterna för Rikspolisstyrelsen att sluta ett avtal i frågan. De centrala facken och Arbetsgivarverket kom överens om att delegera avtalsfrågan till RPS i juni.
Nu är avtalet klart och kan börja tillämpas men av administrativa skäl blir det en mjukstart och avtalet ska tillämpas först från den 1 november 2007.
Detta har varit ett problem vid stora polissammandragningar. Bland annat konstaterades i den utvärdering som gjordes efter händelserna i Göteborg år 2001 att det ”är önskvärt att man inom polisväsendet kan enas om ett skäligt kommenderingstillägg för förstärkningsrörelser”. Vid utvärderingar av andra stora polissammandragningar har det framförts liknande önskemål.
Avtalet styr ersättningen vid så kallade särskilda polisinsatser. Beroende på vilken bedömning av polisinsatsen som görs fastställs ersättningen som är lika för alla poliser. Det är möjligt att byta ersättningsform under en polisinsats om förhållandena skulle vara sådana att detta är påkallat. Vissa skyddsregler finns dock vid sänkning av beslutad ersättning. Andra tillägg knutna till arbetstid utgår inte under den tid avtalet tillämpas.
Nu kommer anvisningar till avtalet att tas fram.
-----------------------------------------------------------------
På tal om kommenderingar kan Blåljus inte undanhålla dig, bäste läsare, denna lilla notis från Rikspolisstyrelsens hemsida. Kan det möjligen, även om ämnet är mycket allvarligt, ändå vara en kandidat i tävlingen ”Århundradets smörkommendering”?
Svensk polis arbetar
Två svenska poliser har rest till Kanarieöarna för att delta i den spanska polisens arbete med att förhindra den illegala invandringen från Afrika till Europa via ögruppen. Samarbetet är en del i den europeiska gränsbyrån Frontex operation Hera.
-----------------------------------------------------------------
Kvinnliga
Precis i dagarna – den 1 augusti – fyllde kvinnlig polisiär närvaro i Stockholm 50 år. Den dagen började 24 kvinnor sin utbildning på Statens polisskola. Tidigare det året hade de tagits ut och anställts av Poliskammaren i Stockholm. Det var en pionjärinsats – tidigare hade kvinnor bara kunnat bli polissystrar. De första fick – framförallt på grund av fackets motstånd – vandra en knagglig väg, inte bara i ”Träsket”. Kvinnor fick vänta till 1971 på en åtminstone formell jämställdhet inom polisyrket.
Polisfackets behandling av kvinnor inom polisen i Stockholm från 1958 till 1971 hör till de områden vi har minst anledning att vara stolta över. Kanske vore rentav en offentlig ursäkt på sin plats så här i samband med jubileumsåret? Möjligen kan det vara en förmildrande omständighet att polisfacket i länet på senare år tagit tydlig ställning för kvinnors jämställdhet inom yrket och därmed bidragit till att den infekterade debatten om kvinnlig polis i Stockholm som pågick i rätt osympatiska former i medlemsleden under slutet av 1900-talet numera tystnat. Under de senaste decennierna har polisfacket i länet även aktivt börjat verka för fler kvinnor på fackliga förtroendeposter.
Forskningens betydelse för polisarbetet understryks än en gång av ett arbete som genomförts av Johanna Dahlgren, Umeå universitet, i sin roll som både historiker och genusforskare. Genom det får vi en mycket god inblick i vår närmaste historia – den om kvinnor inom Stockholmspolisen 1958 till 1971 publicerad i våras.
Blåljus återger hela Johannas arbete som PDF-fil och rekommenderar det varmt som läsning. Det är svårt att tänka sig en bättre sammanställning av den här epoken och striden som ledde fram till kvinnans idag självklara ställning inom Polisen.
Det började som sagt med att Poliskammaren i Stockholm annonserade efter kvinnor för utbildning till poliser. I början på 1958 var de färdiga och de placerades alla på vaktdistriktet Klara. Varför just där?
Det får vi aldrig säkert veta men dåvarande polismästaren har sagt att han valde Klara för att tjänstgöringen i ”Träsket” – Stockholms besvärligaste och mest brottsbelastade område – verkligen skulle visa om kvinnor kunde klara uniformspatrulleringen. Från annat håll hävdades att Klara valdes av den enkla anledning att det var den enda vaktdistrikt som erbjöd en praktisk lösning på toaletter, duschar och piketrum som kvinnor inte behövde dela med män.
Placeringen väckte genast protester. Klarapoliserna undrade varför de skulle behöva ta hela ”bördan”. Att patrullera med en kvinna innebar enligt dessa en dubbel uppgift dels att tampas med buset, dels att skydda kvinnan. Kamraterna, förening för Stockholms polismän, menade att det var orättvist både mot män och kvinnor att placeringen begränsades till Klara. För övrigt hävdade föreningen principen om lika lön för lika arbete samtidigt som man slog fast att kvinnor inte passade för uniformspatrullering. Den här motsägelsefulla inställningen går som en röd tråd genom hela föreningens hantering av kvinnlig polis under den här epoken.
Kamraterna organiserade obefordrade poliser i Stockholm och var inte med i Svenska polisförbundet vid den tiden. Det ställde till ytterligare en komplikation. De kvinnliga poliserna blev med tiden – med all rätt – urförbannade på Kamraternas beteende mot kvinnliga poliser, begärde utträde och gick in i Svenska Polisförbundet. Därmed blev de enligt tidens syn ”svartfötter” med alla de komplikationer det innebar. Jag som började 1962 hann uppleva hur otroligt laddat det begreppet var ännu vid den tiden. Det lilla fåtal som stod utanför Kamraterna hade det inte kul.
Det som dominerar Kamraternas agerande under perioden är uppfattningen att kvinnor inte passar till uniformerad patrullering. Det var naturligtvis också en dominerande medlemsuppfattning. Utan den hade man inte kunnat driva frågan så hårt.
Det motsägelsefulla argumentet att lika lön kräver lika arbete var inte ett jämställdhetssträvande från föreningens sida utan ett maskerat sätt i driva bort kvinnorna. Föreningen räknade iskallt med att om man genomdrev det stenhårda kravet på åldersordning skulle kvinnorna försvinna av sig själva.
Åldersordningen på den tiden täckte in hela det polisiära livet från den dagliga fördelningen av patrulleringsområden till befordran från konstapelsgraden. Den innebar i praktiken att man måste räkna med minst sex till åtta års fotpatrullering (på vaktdistrikt var biltjänst sällsynt eller obefintligt) innan man kunde nå någon lindring i form av annan tjänst.
Vid den här tiden bytte man också 1800-talets linjepatrullering mot områdespatrullering. Mitt första yttre befäl i Gamla stan hade just gått den s k högre kursen för befordran. Större delen av sina första sju år som polis hade han tillbringat med att dag och natt gå Slottsbacken upp och ner. Den linjen tilldelades han när han började och den behöll han till befordran.
I det ljuset måste man se de manliga polisernas till synes löjliga fixering vid sina ”rättigheter” enligt åldersordningen. Det är den enda svaghet jag hittills kunnat hitta i Johanna Dahlgrens arbete. Hon borde belyst den dåtida poliskulturen. Den är viktig för att förstå det fackliga agerandet – om än inte försvara det.
På senare år har receptionstjänst på stationerna inte varit eftertraktad. I det ljuset är det kanske svårt att förstå vad det betydde 1958 att bli halv- eller helvakt. Det innebar att delvis eller helt byta den stenhårda fotpatrulleringen i brännande sol och vinande snöstorm i ständig kamp mot illasinnat bus och nitiska inspektionsöverkonstaplar mot den varma, trygga stationen med gott sällskap, ständigt påfylld kaffekopp och andra bekvämligheter. Inte undra på att åldersordningen var en helig ko för den tidens män.
Att kvinnor skulle tränga sig före i den kön var en mardröm och oron för detta fick männen att handla på ett sätt som vi idag inte alls kan förstå eller acceptera. Man kan lugnt säga att Kamraterna drev en kampanj mot kvinnliga poliser i allmänhet och kvinnliga ordningspoliser i synnerhet. I bakgrunden fanns också en oro för att arbetsgivaren använde kvinnor som en väg att fylla på den underbemannade Stockholmspolisen. Kamraterna menade att en bättre väg vore att med högre lön och bättre arbetsvillkor dra fler män till kåren.
En följd av allt bråket var att rekryteringen av kvinnor till Stockholmspolisen gick ner under 1960-talet. En ny försöksverksamhet startade 1969 på initiativ av Rikspolisstyrelsen och Svenska Polisförbundet. Kvinnliga poliser placerades nu efter utbildningen vid skyddssektioner och utredningsenheter där de inte skulle tjänstgöra i uniform.
Men 1965 hade polisen blivit statlig och var skyldig att följa de regler som gäller för statlig anställning. Det behövdes bara att två företagsamma kvinnliga poliser 1971 överklagade beslutet att de skulle utestängas från uniformstjänst. Redan senare samma år var det slut med försöksverksamheten och kvinnor strömmade in i den uniformerade patrulleringen. Åratal av debatt med en hel del beklämmande övertoner följde. Idag upplevs kvinnor av en stor majoritet som ett helt naturligt och värdefullt inslag i den yttre tjänsten.
2008 kommer ett nytt jubileum. Inte bara är det 50 år sedan de första kvinnorna i polisuniform dök upp på Stockholms gator – det är 100 år sedan den första kvinnan anställdes vid polisen. 1908 började sjukvårdsutbildade polissystrar arbeta på Stockholms polisstationer som en följd dels av ett stort behov, dels av positiva erfarenheter som strömmat in från Tyskland.
CC
Johanna Dahlgrens arbete om kvinnliga poliser och konflikten med facket.
FOTNOT: Fotografiet är från Polismuseet. Fotografen är okänd. Blåljusred har gjort ansträngningar att få bekräftat vem det föreställer. Alla – inklusive Blåljusred - är överens om att det troligen är en viss person men ingen är så bergsäker att id kan anses fastställd. Kan någon i läsekretsen hjälpa till?
-----------------------------------------------------------------
Blåljus publicerar alla insändare som kommer in i relevanta polisfrågor. Insändarna prövas endast tryckfrihetsrättsligt före publicering. Åsikterna som uttrycks i insändarna prövas inte och därför behöver de inte alltid sammanfalla med de åsikter som omfattas eller uttrycks av styrelsen i polisfacket i Stockholms län.
”Inget kan
”Är PHS med i samhällsutvecklingen, undrar ”Snart termin två” i Blåljus. Råder det goda föredömets filosofi? Om de poliser som kommer ut från PHS skulle behandla medborgarna som de själva blivit behandlade på PHS skulle det ta en ände med förskräckelse.
Vill bara nämna begreppen ”godtycklighet” och ”inkonsekvens”. Det verkar som om medborgarna ganska snällt finner sig i att få en o-bot bara de vet att grannen också får en vid samma brott. Skulle medborgarna få för sig att polisen lite på måfå väljer ut vilka som ska rapporteras och lika godtyckligt låter andra löpa skulle det bli uppror i samhället.
På PHS däremot får man tidigt lära sig att det aldrig går att förutse hur något ska sluta. Det är för många som har för mycket att säga till om och rättvisa reduceras till en fråga om dagsform och beslutsfattarens humör för tillfället. Att röra sig på gungfly har fått en ny innebörd för de som blir elever på PHS.
På PHS besannas verkligen det gamla lärartalesättet: Ni ska leva som jag lär och inte som jag lever.
”Börjar fjärde termin””
”Vi har hela tiden trott att Svenska Polisförbundet strävat efter att Svensk Polis skall få sänkt pensionsålder, efter det att förhandlingar skett med arbetsgivaren.
Tji vad vi fick! Eller får?
Nu påstår Svenska Polisförbundet att vi får betala det själva, om vi vill!?
Vilken förhandling är det?
Hur har egentligen Försvaret och andra lyckats med att sänka pensionsåldern för sina medlemmar? Har dom fått betala det själva ur egen ficka? Då säger väl någon att det gjorde dom visst, men det var 50 år sedan dom avstod från en lönehöjning, eller nått sånt. Det håller inte som argument idag!
Arbetsgivaren borde vara glada att få slippa de dyra lönekostnaderna som de äldre har och de kan säkert lägga till en bra slant för att lösa dessa problem.
Enligt MIN mening borde alla få gå i pension efter 35 tjänsteår ELLER 60 levnadsår. Då borde pensionen vara 80% av slutlönen. Efter 30 tjänsteår eller 55 levnadsår så skall man kunna få gå, men då blir pensionen lägre, naturligtvis. Förslagsvis 70% och uppräkning med 2 % per år under 5 år.
Kerry Björkström”
”Bland det
”Jag läser mycket.
Det Jennifer och Lisa skrivit under tiden de sommarjobbat var bland det mest kloka jag läst, och när det gäller minst sagt högaktuella områden. Tänk om vi alla kunde kliva ned från våra höga hästar och se saker och ting ur dess rätta perspektiv. Världen skulle garanterat se mycket bättre ut.
TACK!
”Anneli””
BLÅLJUS KOMMENTAR: Jenny och Lisa har sommarjobbat på polisfackets expedition på Bergsgatan. Ett uppdrag var att forska kring ord som ”etnicitet” och ”mångfald” och skriva varsin artikel om tankemödorna. Artiklarna som gladde ”Anneli” och flera andra som hört av sig publicerades i förra Blåljus.
De kan inte
”Man kan ju, som du, uppmana alla utanför polisen att man vill bli trodd på sitt ord. Den andra gruppen, vi inom polisen, är inte måltavla för dig i det sammanhanget. Ett vittne som inte har sett eller hört något någon gång, är ju inget vittne. Det är bara vi som ser och hör som är vittnen. Och det gör vi. Vi kan vittna. Var så säker på det! Det låter sig inte göras att nämna dessa vid namn, exemplen på alla rasister, nazister och sadister inom polisen. Våra regler är sådana på Blåljus. Att det är mycket trakasserier, "trackningar", som alla får tåla, säger du. Du försvarar väl ditt eget beteende, kan man förmoda.
Nu är ju verkligheten den, herr "arbetsledare", att det är några få procent som trackar. Dom däremot, de sysslar inte med mycket annat. Som alla vet, förutom du, som det tycks "arbetsledare", så svarar dessa för stora problem med olika former av "trackningar", läs:psykosocial arbetsmiljö - utfrysning. Cirka 80% av långtidssjukskrivningarna i vårt distrikt. Det var därför som fack och arbetsgivare försökte göra en sådan kraftfull arbetsmiljöinsats mot detta med början från 1998. Det är "allas" ansvar. Delat ansvar är ju som bekant ingens ansvar.
Och så har vi det, "arbetsledare". Du ska nog ägna dig åt något som är tvärtom än att ljuga, lägga locket på och sopa under mattan. Försök att anamma åtminstone en gnutta rejält kurage istället för som nu någon slags commandoattack när det är en försvarsinsats som behövs. Detta som hänt går inte varken att negligera, förklara eller annat, som du försöker. Från det ena till det andra. Var det du?
”Inte arbetsledare””
”Vi ska inte
”Jag vill bara framföra mitt allra varmaste tack för att ni finns - ni som tar er tid till att stå upp för oss.
Mycket av det som skrivs här på blåljus.nu är makalöst bra och träffsäkert.
Det är dock med stor avsmak som jag kan konstatera att de som borde ta till sig av kritiken/förslagen alltjämt står med huvudet nedtryckt i sanden.
Sveriges poliser måste ställa sig samlade och med en rejäl kraftfullhet säga ifrån.
Jag har en lång "önskelista" som avslöjar vad jag skulle vilja se för förändringar. En av dessa önskningar är att mediafigurerande poliser skall stå upp för kåren när det blåser. Den politiska korrektheten (i många fall handlar det om feghet) tenderar att underminera polisens förtroende.
Jag avskyr när enskilda poliser, i princip, står och ber om ursäkt för att vi finns.
Istället för att se till att folk med dålig attityd ändrar sig, ser RPS till att försöka ändra på polisen. Precis som att lågskor och raka byxor skulle ändra på busets attityder mot oss... Vilket skämt.
(Jag förstod redan från början att jag inte skulle kunna hålla mig ifrån att glida in på uniformsfrågan. Det handlar dock egentligen inte om uniformen som sådan, utan mer om den inkompetens som RPS, i många fall, utstrålar.)
Hur som helst - keep up the good work, kolleger!
“Polis, Stockholm””
-----------------------------------------------------------------
Prideparaden påverkar
Lördagen den 4 augusti anordnas Pridefestivalens paradtåg. Paraden är en del i den årligen återkommande Pridefestivalen. Paradtåget, som startar kl 14.00, kommer även 2007 att påverka framkomligheten för Stockholms innerstadstrafik.
Paraden brukar årligen locka ett mycket stort antal deltagare och åskådare vilket gör att det kan bli trångt utmed paradvägen.
Paraden 2007 har samma marschväg som föregående år:
Engelbrektsgatan – Birger Jarlsgatan – Kungsgatan – Sveavägen – Hamngatan – Kungsträdgårdsgatan – Strömbron – Skeppsbron – Slussen – Hornsgatan – Ringvägen – Zinkens väg till Tantolunden.
Källa: Mats Nylén, presstalesman, Polismyndigheten i Stockholms län.
Dialog med
Inför Stockholm Pride har polismyndighetens dialoggrupp nära kontakt med arrangörerna av festivalen, men också med flera nationalsocialistiska grupper. Syftet är att säkra demonstrations- och mötesfriheten, men också att minska risken för brott och skador. Dialoggruppen arbetar för att säkra de friheter som räknas upp i regeringsformens andra kapitel, bland annat demonstrationsfriheten, mötesfriheten och religionsfriheten.
Genom nära kontakter med framför allt nationalsocialistiska och vänsterextrema grupper är de en länk mellan polismyndigheten och de grupperna.
– Både grupperna och polisen har förutfattade meningar om varandra. Genom att ha en dialog som bygger på ömsesidig respekt undviker vi att missförstånd och schablonbilder leder till situationer som hade kunnat undvikas, berättar Ola Österling, samordnare för dialoggruppen.
Dialog och respekt innebär inte att polisen och grupperna blir ”kompisar” eller ens överens. Ofta handlar det om att få klart för sig vad man inte är överens om.
Dialogpoliserna har precis samma rättigheter och skyldigheter som andra poliser. De framför heller aldrig egna budskap utan är en direktlänk mellan de aktiva grupperna och polisledningen.
– När Nationalsocialistisk front (NSF) ville ha ett möte samma dag som Prideparaden 2005 var vi till exempel väldigt tydliga med att de självklart får demonstrera som alla andra, men att polisen skulle dokumentera deras möte noggrant och vara extra noga med att lagföra brott mot HBT-rörelsen. NSF var nöjda med det och Prideparaden genomfördes utan några störningar, säger Ola Österling.
Inför årets Prideparad jobbar fem dialogpoliser. De har kontakt både med Pridearrangörerna och olika nationalsocialistiska grupper. De kommer också att finnas i Pride Park. Du känner igen dem på deras gula västar med texten Dialogpolis.
• Värna om rättigheterna i regeringsformens andra kapitel.
• Förebygga brott och skador.
• Ömsesidig respekt och dialog mellan polisen och de grupper de arbetar gentemot.
• Grupperna ska känna att de fått tydlig information från polisen om vad som gäller.
• Grupperna ska kunna lita på att dialoggruppen inte sysslar med spaning eller underrättelseverksamhet.
Den första dialoggruppen startades av polisen i Västra Götaland inför EU-toppmötet i Göteborg 2001. Efter toppmötet fick polisen mycket kritik, men också beröm för arbetet med bland annat dialoggruppen.
Konceptet med dialoggrupper spreds till Stockholm och Malmö och har funnits i Stockholm sedan 2002. I dag arbetar 10 poliser i dialoggruppen i Stockholms län.
Källa: Hemsida för Polismyndigheten i Stockholms län.
-----------------------------------------------------------------
BLÅLJUS FÖRST
Vill du göra Blåljus till din startsida på Internet? Det är mycket enkelt. Medan du har hemsidan uppe - klicka på Verktyg-Internetalternativ-Aktuell-Verkställ-OK och saken är klar. På så vis får du alltid senaste nytt från oss.
-----------------------------------------------------------------
UPPDATERINGAR OCH
Blåljus uppdateras
Blåljus, hemsida för polisfacket i Stockholms län, uppdateras måndagar och torsdagar större delen av året. En tid framåt då det statistiskt sett är färre nyheter uppdateras hemsidan bara på torsdagar. Händer det något viktigt uppdaterar vi som vanligt även andra dagar.
Den här sidan har uppdaterats torsdagen den 2 augusti 2007 kl 2355. Nästa planenliga uppdatering blir torsdagen den 9 augusti.
Vid uppdateringen torsdagen den 26 juli stod vårt räkneverk på 300.003. Vid uppdateringen torsdagen den 2 augusti hade 1593 besökare tillkommit och vi landade då på 301.596.
-----------------------------------------------------------------
HISTORISKA GLIMTAR
Den 3 augusti 1924 startade den första Allsvenska serien i fotboll med tolv lag. Det finns inga rapporter om att man skulle kastat mynt eller ölsejdlar på spelarna vid den tiden. Beteendet hör vår upplysta tid till.
Den 4 augusti 1909 utbröt storstrejken, en konflikt mellan LO och SAF, den första stora kraftmätningen på svensk arbetsmarknad. En långvarig lågkonjunktur hade lett till lönesänkningar och lokala konflikter. Storstrejken riktade sig mot alla arbetsgivare i landet. Syftet var att stoppa hela samhällsmaskineriet. Endast sjukvård och andra vitala funktioner undantogs. Organisatoriskt blev storstrejken ett stort nederlag för fackföreningsrörelsen. LO miste på kort tid mer än hälften av sina medlemmar och nådde först 1917 upp till sin tidigare styrka. Någon uppgörelse träffades aldrig mellan parterna efter konflikten. Det dröjde till 1938 innan LO och SAF slöt ett huvudavtal.
Den 5 augusti 1858 utväxlades det första telegrammet mellan USA och Europa via en atlantkabel - en telekabel placerad på havsbottnen. Den första atlantkabeln var avsedd enbart för telegrafi och lades ut mellan Newfoundland och Irland 1857-58. Den första atlantkabeln för telefoni, TAT 1 (Trans Atlantic Telephone Cable), lät vänta på sig i nästan 100 år, Den togs i bruk 1956.
Den 6 augusti 1945 fälldes den första atombomben över Hiroshima.
Jack Uppskäraren, Jack the Ripper, slog till mot sitt första offer den 7 augusti 1888 i Whitechapel i Londons East End Fram till den 10 november samma år dödade gärningsmannen brutalt ytterligare fem prostituerade kvinnor. Saken ledde till en stor tidningskampanj som riktades mot kriminalpolisens metoder. Många spekulationer om mördarens identitet har framförts såväl i faktaböcker som i litterär form.
Den 8 augusti 1993 störtade flygvapnets JAS 39 Gripen vid Västerbron i samband med Vattenfestivalen i Stockholm.
Gerald R Ford utnämndes år 1973 till vicepresident sedan Spiro Agnew tvingats avgå. Den 9 augusti 1974 blev han president efter Richard Nixons avgång. Ford var den förste i USA:s historia som blivit president utan att ha blivit vald vare sig till detta ämbete eller till vicepresident.
Nytt avtal
ger alla
samma
villkor
”Jag är positiv till att vi nu får ett avtal som reglerar ersättningen för alla i en stor poliskommendering med deltagare från flera län”, säger Lars Ericson, ordförande i polisfacket i Stockholms län till Blåljus. ”Det har tagit mycket facklig kraft att brottas med de här frågorna inför varje större händelse. Några siffror ur avtalet mellan Polisförbundet och Rikspolisstyrelsen är inte kända ännu men jag utgår från att de inte innebär en försämring för den enskilda polisen”, slutar Lars.
Ett nytt avtal ger alltså alla poliser samma villkor vid tjänstgöring i samband med en större händelse som hemmalänet inte klarar på egen hand. När de tidigare kommit till en kommendering på främmande ort – t ex idrottsevenemang i Göteborg eller internationella möten i Jämtland – har de förväntats jobba tillsammans med de arbetsuppgifter som ingått. Men ersättningen för insatsen har styrts av avtal i i de län de arbetar normalt. Det har varit ett problem vid stora polissammandragningar. Löne- och arbetstidsavtalen har under ett antal år varit olika mellan polismyndigheterna.
Tagit flera år
Efter flera stora kommenderingar har det framförts önskemål om att enas om ett skäligt kommenderingstillägg för förstärkningsrörelser.
Parterna har försökt arbeta fram ett avtal under flera år. Det har inte gått delvis beroende på att Rikspolisstyrelsen inte haft förhandlingsmandat i frågan enligt gällande avtal. Efter en tids diskussioner med de fackliga organisationer som företräder poliser, Polisförbundet och Jusek, begärde Rikspolisstyrelsen att Arbetsgivarverket skulle undersöka möjligheterna för Rikspolisstyrelsen att sluta ett avtal i frågan. De centrala facken och Arbetsgivarverket kom överens om att delegera avtalsfrågan till RPS i juni.
Mjukstart
Nu är avtalet klart och kan börja tillämpas men av administrativa skäl blir det en mjukstart och avtalet ska tillämpas först från den 1 november 2007.
Detta har varit ett problem vid stora polissammandragningar. Bland annat konstaterades i den utvärdering som gjordes efter händelserna i Göteborg år 2001 att det ”är önskvärt att man inom polisväsendet kan enas om ett skäligt kommenderingstillägg för förstärkningsrörelser”. Vid utvärderingar av andra stora polissammandragningar har det framförts liknande önskemål.
Lika för alla poliser
Avtalet styr ersättningen vid så kallade särskilda polisinsatser. Beroende på vilken bedömning av polisinsatsen som görs fastställs ersättningen som är lika för alla poliser. Det är möjligt att byta ersättningsform under en polisinsats om förhållandena skulle vara sådana att detta är påkallat. Vissa skyddsregler finns dock vid sänkning av beslutad ersättning. Andra tillägg knutna till arbetstid utgår inte under den tid avtalet tillämpas.
Nu kommer anvisningar till avtalet att tas fram.
-----------------------------------------------------------------
På tal om kommenderingar kan Blåljus inte undanhålla dig, bäste läsare, denna lilla notis från Rikspolisstyrelsens hemsida. Kan det möjligen, även om ämnet är mycket allvarligt, ändå vara en kandidat i tävlingen ”Århundradets smörkommendering”?
Svensk polis arbetar
på Kanarieöarna
mot illegal invandring
Två svenska poliser har rest till Kanarieöarna för att delta i den spanska polisens arbete med att förhindra den illegala invandringen från Afrika till Europa via ögruppen. Samarbetet är en del i den europeiska gränsbyrån Frontex operation Hera.
-----------------------------------------------------------------
Kvinnliga
poliser
fyller 50
Precis i dagarna – den 1 augusti – fyllde kvinnlig polisiär närvaro i Stockholm 50 år. Den dagen började 24 kvinnor sin utbildning på Statens polisskola. Tidigare det året hade de tagits ut och anställts av Poliskammaren i Stockholm. Det var en pionjärinsats – tidigare hade kvinnor bara kunnat bli polissystrar. De första fick – framförallt på grund av fackets motstånd – vandra en knagglig väg, inte bara i ”Träsket”. Kvinnor fick vänta till 1971 på en åtminstone formell jämställdhet inom polisyrket.
Polisfackets behandling av kvinnor inom polisen i Stockholm från 1958 till 1971 hör till de områden vi har minst anledning att vara stolta över. Kanske vore rentav en offentlig ursäkt på sin plats så här i samband med jubileumsåret? Möjligen kan det vara en förmildrande omständighet att polisfacket i länet på senare år tagit tydlig ställning för kvinnors jämställdhet inom yrket och därmed bidragit till att den infekterade debatten om kvinnlig polis i Stockholm som pågick i rätt osympatiska former i medlemsleden under slutet av 1900-talet numera tystnat. Under de senaste decennierna har polisfacket i länet även aktivt börjat verka för fler kvinnor på fackliga förtroendeposter.
Forskningens betydelse
Forskningens betydelse för polisarbetet understryks än en gång av ett arbete som genomförts av Johanna Dahlgren, Umeå universitet, i sin roll som både historiker och genusforskare. Genom det får vi en mycket god inblick i vår närmaste historia – den om kvinnor inom Stockholmspolisen 1958 till 1971 publicerad i våras.
Blåljus återger hela Johannas arbete som PDF-fil och rekommenderar det varmt som läsning. Det är svårt att tänka sig en bättre sammanställning av den här epoken och striden som ledde fram till kvinnans idag självklara ställning inom Polisen.
Tjänstgöring i ”Träsket”
Det började som sagt med att Poliskammaren i Stockholm annonserade efter kvinnor för utbildning till poliser. I början på 1958 var de färdiga och de placerades alla på vaktdistriktet Klara. Varför just där?
Det får vi aldrig säkert veta men dåvarande polismästaren har sagt att han valde Klara för att tjänstgöringen i ”Träsket” – Stockholms besvärligaste och mest brottsbelastade område – verkligen skulle visa om kvinnor kunde klara uniformspatrulleringen. Från annat håll hävdades att Klara valdes av den enkla anledning att det var den enda vaktdistrikt som erbjöd en praktisk lösning på toaletter, duschar och piketrum som kvinnor inte behövde dela med män.
Blev ”svartfötter”
Placeringen väckte genast protester. Klarapoliserna undrade varför de skulle behöva ta hela ”bördan”. Att patrullera med en kvinna innebar enligt dessa en dubbel uppgift dels att tampas med buset, dels att skydda kvinnan. Kamraterna, förening för Stockholms polismän, menade att det var orättvist både mot män och kvinnor att placeringen begränsades till Klara. För övrigt hävdade föreningen principen om lika lön för lika arbete samtidigt som man slog fast att kvinnor inte passade för uniformspatrullering. Den här motsägelsefulla inställningen går som en röd tråd genom hela föreningens hantering av kvinnlig polis under den här epoken.
Kamraterna organiserade obefordrade poliser i Stockholm och var inte med i Svenska polisförbundet vid den tiden. Det ställde till ytterligare en komplikation. De kvinnliga poliserna blev med tiden – med all rätt – urförbannade på Kamraternas beteende mot kvinnliga poliser, begärde utträde och gick in i Svenska Polisförbundet. Därmed blev de enligt tidens syn ”svartfötter” med alla de komplikationer det innebar. Jag som började 1962 hann uppleva hur otroligt laddat det begreppet var ännu vid den tiden. Det lilla fåtal som stod utanför Kamraterna hade det inte kul.
Driva bort kvinnorna
Det som dominerar Kamraternas agerande under perioden är uppfattningen att kvinnor inte passar till uniformerad patrullering. Det var naturligtvis också en dominerande medlemsuppfattning. Utan den hade man inte kunnat driva frågan så hårt.
Det motsägelsefulla argumentet att lika lön kräver lika arbete var inte ett jämställdhetssträvande från föreningens sida utan ett maskerat sätt i driva bort kvinnorna. Föreningen räknade iskallt med att om man genomdrev det stenhårda kravet på åldersordning skulle kvinnorna försvinna av sig själva.
Sju år i Slottsbacken
Åldersordningen på den tiden täckte in hela det polisiära livet från den dagliga fördelningen av patrulleringsområden till befordran från konstapelsgraden. Den innebar i praktiken att man måste räkna med minst sex till åtta års fotpatrullering (på vaktdistrikt var biltjänst sällsynt eller obefintligt) innan man kunde nå någon lindring i form av annan tjänst.
Vid den här tiden bytte man också 1800-talets linjepatrullering mot områdespatrullering. Mitt första yttre befäl i Gamla stan hade just gått den s k högre kursen för befordran. Större delen av sina första sju år som polis hade han tillbringat med att dag och natt gå Slottsbacken upp och ner. Den linjen tilldelades han när han började och den behöll han till befordran.
Åldersordning helig ko
I det ljuset måste man se de manliga polisernas till synes löjliga fixering vid sina ”rättigheter” enligt åldersordningen. Det är den enda svaghet jag hittills kunnat hitta i Johanna Dahlgrens arbete. Hon borde belyst den dåtida poliskulturen. Den är viktig för att förstå det fackliga agerandet – om än inte försvara det.
På senare år har receptionstjänst på stationerna inte varit eftertraktad. I det ljuset är det kanske svårt att förstå vad det betydde 1958 att bli halv- eller helvakt. Det innebar att delvis eller helt byta den stenhårda fotpatrulleringen i brännande sol och vinande snöstorm i ständig kamp mot illasinnat bus och nitiska inspektionsöverkonstaplar mot den varma, trygga stationen med gott sällskap, ständigt påfylld kaffekopp och andra bekvämligheter. Inte undra på att åldersordningen var en helig ko för den tidens män.
Kampanj mot kvinnliga poliser
Att kvinnor skulle tränga sig före i den kön var en mardröm och oron för detta fick männen att handla på ett sätt som vi idag inte alls kan förstå eller acceptera. Man kan lugnt säga att Kamraterna drev en kampanj mot kvinnliga poliser i allmänhet och kvinnliga ordningspoliser i synnerhet. I bakgrunden fanns också en oro för att arbetsgivaren använde kvinnor som en väg att fylla på den underbemannade Stockholmspolisen. Kamraterna menade att en bättre väg vore att med högre lön och bättre arbetsvillkor dra fler män till kåren.
En följd av allt bråket var att rekryteringen av kvinnor till Stockholmspolisen gick ner under 1960-talet. En ny försöksverksamhet startade 1969 på initiativ av Rikspolisstyrelsen och Svenska Polisförbundet. Kvinnliga poliser placerades nu efter utbildningen vid skyddssektioner och utredningsenheter där de inte skulle tjänstgöra i uniform.
Kvinnor strömmade in
Men 1965 hade polisen blivit statlig och var skyldig att följa de regler som gäller för statlig anställning. Det behövdes bara att två företagsamma kvinnliga poliser 1971 överklagade beslutet att de skulle utestängas från uniformstjänst. Redan senare samma år var det slut med försöksverksamheten och kvinnor strömmade in i den uniformerade patrulleringen. Åratal av debatt med en hel del beklämmande övertoner följde. Idag upplevs kvinnor av en stor majoritet som ett helt naturligt och värdefullt inslag i den yttre tjänsten.
2008 kommer ett nytt jubileum. Inte bara är det 50 år sedan de första kvinnorna i polisuniform dök upp på Stockholms gator – det är 100 år sedan den första kvinnan anställdes vid polisen. 1908 började sjukvårdsutbildade polissystrar arbeta på Stockholms polisstationer som en följd dels av ett stort behov, dels av positiva erfarenheter som strömmat in från Tyskland.
CC
Johanna Dahlgrens arbete om kvinnliga poliser och konflikten med facket.
FOTNOT: Fotografiet är från Polismuseet. Fotografen är okänd. Blåljusred har gjort ansträngningar att få bekräftat vem det föreställer. Alla – inklusive Blåljusred - är överens om att det troligen är en viss person men ingen är så bergsäker att id kan anses fastställd. Kan någon i läsekretsen hjälpa till?
-----------------------------------------------------------------
Debattforum
INSÄNDARE:
Blåljus publicerar alla insändare som kommer in i relevanta polisfrågor. Insändarna prövas endast tryckfrihetsrättsligt före publicering. Åsikterna som uttrycks i insändarna prövas inte och därför behöver de inte alltid sammanfalla med de åsikter som omfattas eller uttrycks av styrelsen i polisfacket i Stockholms län.
Svar till ”Är PHS polisens flaggskepp” i förra Blåljus:
”Inget kan
förutses
på PHS”
”Är PHS med i samhällsutvecklingen, undrar ”Snart termin två” i Blåljus. Råder det goda föredömets filosofi? Om de poliser som kommer ut från PHS skulle behandla medborgarna som de själva blivit behandlade på PHS skulle det ta en ände med förskräckelse.
Vill bara nämna begreppen ”godtycklighet” och ”inkonsekvens”. Det verkar som om medborgarna ganska snällt finner sig i att få en o-bot bara de vet att grannen också får en vid samma brott. Skulle medborgarna få för sig att polisen lite på måfå väljer ut vilka som ska rapporteras och lika godtyckligt låter andra löpa skulle det bli uppror i samhället.
På PHS däremot får man tidigt lära sig att det aldrig går att förutse hur något ska sluta. Det är för många som har för mycket att säga till om och rättvisa reduceras till en fråga om dagsform och beslutsfattarens humör för tillfället. Att röra sig på gungfly har fått en ny innebörd för de som blir elever på PHS.
På PHS besannas verkligen det gamla lärartalesättet: Ni ska leva som jag lär och inte som jag lever.
”Börjar fjärde termin””
”Pensions-bluffen”
”Vi har hela tiden trott att Svenska Polisförbundet strävat efter att Svensk Polis skall få sänkt pensionsålder, efter det att förhandlingar skett med arbetsgivaren.
Tji vad vi fick! Eller får?
Nu påstår Svenska Polisförbundet att vi får betala det själva, om vi vill!?
Vilken förhandling är det?
Hur har egentligen Försvaret och andra lyckats med att sänka pensionsåldern för sina medlemmar? Har dom fått betala det själva ur egen ficka? Då säger väl någon att det gjorde dom visst, men det var 50 år sedan dom avstod från en lönehöjning, eller nått sånt. Det håller inte som argument idag!
Arbetsgivaren borde vara glada att få slippa de dyra lönekostnaderna som de äldre har och de kan säkert lägga till en bra slant för att lösa dessa problem.
Enligt MIN mening borde alla få gå i pension efter 35 tjänsteår ELLER 60 levnadsår. Då borde pensionen vara 80% av slutlönen. Efter 30 tjänsteår eller 55 levnadsår så skall man kunna få gå, men då blir pensionen lägre, naturligtvis. Förslagsvis 70% och uppräkning med 2 % per år under 5 år.
Kerry Björkström”
”Bland det
mest kloka
jag läst”
”Jag läser mycket.
Det Jennifer och Lisa skrivit under tiden de sommarjobbat var bland det mest kloka jag läst, och när det gäller minst sagt högaktuella områden. Tänk om vi alla kunde kliva ned från våra höga hästar och se saker och ting ur dess rätta perspektiv. Världen skulle garanterat se mycket bättre ut.
TACK!
”Anneli””
BLÅLJUS KOMMENTAR: Jenny och Lisa har sommarjobbat på polisfackets expedition på Bergsgatan. Ett uppdrag var att forska kring ord som ”etnicitet” och ”mångfald” och skriva varsin artikel om tankemödorna. Artiklarna som gladde ”Anneli” och flera andra som hört av sig publicerades i förra Blåljus.
Svar till ”Arbetsledare” i förra Blåljus:
De kan inte
nämnas
vid namn
”Man kan ju, som du, uppmana alla utanför polisen att man vill bli trodd på sitt ord. Den andra gruppen, vi inom polisen, är inte måltavla för dig i det sammanhanget. Ett vittne som inte har sett eller hört något någon gång, är ju inget vittne. Det är bara vi som ser och hör som är vittnen. Och det gör vi. Vi kan vittna. Var så säker på det! Det låter sig inte göras att nämna dessa vid namn, exemplen på alla rasister, nazister och sadister inom polisen. Våra regler är sådana på Blåljus. Att det är mycket trakasserier, "trackningar", som alla får tåla, säger du. Du försvarar väl ditt eget beteende, kan man förmoda.
Nu är ju verkligheten den, herr "arbetsledare", att det är några få procent som trackar. Dom däremot, de sysslar inte med mycket annat. Som alla vet, förutom du, som det tycks "arbetsledare", så svarar dessa för stora problem med olika former av "trackningar", läs:psykosocial arbetsmiljö - utfrysning. Cirka 80% av långtidssjukskrivningarna i vårt distrikt. Det var därför som fack och arbetsgivare försökte göra en sådan kraftfull arbetsmiljöinsats mot detta med början från 1998. Det är "allas" ansvar. Delat ansvar är ju som bekant ingens ansvar.
Och så har vi det, "arbetsledare". Du ska nog ägna dig åt något som är tvärtom än att ljuga, lägga locket på och sopa under mattan. Försök att anamma åtminstone en gnutta rejält kurage istället för som nu någon slags commandoattack när det är en försvarsinsats som behövs. Detta som hänt går inte varken att negligera, förklara eller annat, som du försöker. Från det ena till det andra. Var det du?
”Inte arbetsledare””
”Vi ska inte
be om ursäkt
att vi finns!”
”Jag vill bara framföra mitt allra varmaste tack för att ni finns - ni som tar er tid till att stå upp för oss.
Mycket av det som skrivs här på blåljus.nu är makalöst bra och träffsäkert.
Det är dock med stor avsmak som jag kan konstatera att de som borde ta till sig av kritiken/förslagen alltjämt står med huvudet nedtryckt i sanden.
Sveriges poliser måste ställa sig samlade och med en rejäl kraftfullhet säga ifrån.
Jag har en lång "önskelista" som avslöjar vad jag skulle vilja se för förändringar. En av dessa önskningar är att mediafigurerande poliser skall stå upp för kåren när det blåser. Den politiska korrektheten (i många fall handlar det om feghet) tenderar att underminera polisens förtroende.
Jag avskyr när enskilda poliser, i princip, står och ber om ursäkt för att vi finns.
Istället för att se till att folk med dålig attityd ändrar sig, ser RPS till att försöka ändra på polisen. Precis som att lågskor och raka byxor skulle ändra på busets attityder mot oss... Vilket skämt.
(Jag förstod redan från början att jag inte skulle kunna hålla mig ifrån att glida in på uniformsfrågan. Det handlar dock egentligen inte om uniformen som sådan, utan mer om den inkompetens som RPS, i många fall, utstrålar.)
Hur som helst - keep up the good work, kolleger!
“Polis, Stockholm””
-----------------------------------------------------------------
Prideparaden påverkar
Stockholms innerstadstrafik
Lördagen den 4 augusti anordnas Pridefestivalens paradtåg. Paraden är en del i den årligen återkommande Pridefestivalen. Paradtåget, som startar kl 14.00, kommer även 2007 att påverka framkomligheten för Stockholms innerstadstrafik.
Paraden brukar årligen locka ett mycket stort antal deltagare och åskådare vilket gör att det kan bli trångt utmed paradvägen.
Paraden 2007 har samma marschväg som föregående år:
Engelbrektsgatan – Birger Jarlsgatan – Kungsgatan – Sveavägen – Hamngatan – Kungsträdgårdsgatan – Strömbron – Skeppsbron – Slussen – Hornsgatan – Ringvägen – Zinkens väg till Tantolunden.
Källa: Mats Nylén, presstalesman, Polismyndigheten i Stockholms län.
Dialog med
nazister
inför Pride
Inför Stockholm Pride har polismyndighetens dialoggrupp nära kontakt med arrangörerna av festivalen, men också med flera nationalsocialistiska grupper. Syftet är att säkra demonstrations- och mötesfriheten, men också att minska risken för brott och skador. Dialoggruppen arbetar för att säkra de friheter som räknas upp i regeringsformens andra kapitel, bland annat demonstrationsfriheten, mötesfriheten och religionsfriheten.
Genom nära kontakter med framför allt nationalsocialistiska och vänsterextrema grupper är de en länk mellan polismyndigheten och de grupperna.
Undvika missförstånd
– Både grupperna och polisen har förutfattade meningar om varandra. Genom att ha en dialog som bygger på ömsesidig respekt undviker vi att missförstånd och schablonbilder leder till situationer som hade kunnat undvikas, berättar Ola Österling, samordnare för dialoggruppen.
Dialog och respekt innebär inte att polisen och grupperna blir ”kompisar” eller ens överens. Ofta handlar det om att få klart för sig vad man inte är överens om.
Dialogpoliserna har precis samma rättigheter och skyldigheter som andra poliser. De framför heller aldrig egna budskap utan är en direktlänk mellan de aktiva grupperna och polisledningen.
Dialogpolisen på Pride
– När Nationalsocialistisk front (NSF) ville ha ett möte samma dag som Prideparaden 2005 var vi till exempel väldigt tydliga med att de självklart får demonstrera som alla andra, men att polisen skulle dokumentera deras möte noggrant och vara extra noga med att lagföra brott mot HBT-rörelsen. NSF var nöjda med det och Prideparaden genomfördes utan några störningar, säger Ola Österling.
Inför årets Prideparad jobbar fem dialogpoliser. De har kontakt både med Pridearrangörerna och olika nationalsocialistiska grupper. De kommer också att finnas i Pride Park. Du känner igen dem på deras gula västar med texten Dialogpolis.
Dialoggruppens uppdrag
• Värna om rättigheterna i regeringsformens andra kapitel.
• Förebygga brott och skador.
• Ömsesidig respekt och dialog mellan polisen och de grupper de arbetar gentemot.
• Grupperna ska känna att de fått tydlig information från polisen om vad som gäller.
• Grupperna ska kunna lita på att dialoggruppen inte sysslar med spaning eller underrättelseverksamhet.
Startades i Västra Götaland
Den första dialoggruppen startades av polisen i Västra Götaland inför EU-toppmötet i Göteborg 2001. Efter toppmötet fick polisen mycket kritik, men också beröm för arbetet med bland annat dialoggruppen.
Konceptet med dialoggrupper spreds till Stockholm och Malmö och har funnits i Stockholm sedan 2002. I dag arbetar 10 poliser i dialoggruppen i Stockholms län.
Källa: Hemsida för Polismyndigheten i Stockholms län.
-----------------------------------------------------------------
BLÅLJUS FÖRST
ÄVEN I DIN DATOR
Vill du göra Blåljus till din startsida på Internet? Det är mycket enkelt. Medan du har hemsidan uppe - klicka på Verktyg-Internetalternativ-Aktuell-Verkställ-OK och saken är klar. På så vis får du alltid senaste nytt från oss.
SLÅ ENSIGNAL!
Har du en spontan tanke, en invändning, ett tips om något som hänt men samtidigt långt till en dator – ring Blåljus 0734 33 50 00 och berätta direkt. Du har givetvis, om du så önskar, samma rätt till anonymitetsskydd som när du skriver. VÄLKOMMEN I LUREN!-----------------------------------------------------------------
UPPDATERINGAR OCH
ANTAL BESÖKARE
Blåljus uppdateras
bara torsdagar
en tid framåt
Blåljus, hemsida för polisfacket i Stockholms län, uppdateras måndagar och torsdagar större delen av året. En tid framåt då det statistiskt sett är färre nyheter uppdateras hemsidan bara på torsdagar. Händer det något viktigt uppdaterar vi som vanligt även andra dagar.
Den här sidan har uppdaterats torsdagen den 2 augusti 2007 kl 2355. Nästa planenliga uppdatering blir torsdagen den 9 augusti.
Vid uppdateringen torsdagen den 26 juli stod vårt räkneverk på 300.003. Vid uppdateringen torsdagen den 2 augusti hade 1593 besökare tillkommit och vi landade då på 301.596.
-----------------------------------------------------------------
HISTORISKA GLIMTAR
- det hände just idag!
Den 3 augusti 1924 startade den första Allsvenska serien i fotboll med tolv lag. Det finns inga rapporter om att man skulle kastat mynt eller ölsejdlar på spelarna vid den tiden. Beteendet hör vår upplysta tid till.
Den 4 augusti 1909 utbröt storstrejken, en konflikt mellan LO och SAF, den första stora kraftmätningen på svensk arbetsmarknad. En långvarig lågkonjunktur hade lett till lönesänkningar och lokala konflikter. Storstrejken riktade sig mot alla arbetsgivare i landet. Syftet var att stoppa hela samhällsmaskineriet. Endast sjukvård och andra vitala funktioner undantogs. Organisatoriskt blev storstrejken ett stort nederlag för fackföreningsrörelsen. LO miste på kort tid mer än hälften av sina medlemmar och nådde först 1917 upp till sin tidigare styrka. Någon uppgörelse träffades aldrig mellan parterna efter konflikten. Det dröjde till 1938 innan LO och SAF slöt ett huvudavtal.
Den 5 augusti 1858 utväxlades det första telegrammet mellan USA och Europa via en atlantkabel - en telekabel placerad på havsbottnen. Den första atlantkabeln var avsedd enbart för telegrafi och lades ut mellan Newfoundland och Irland 1857-58. Den första atlantkabeln för telefoni, TAT 1 (Trans Atlantic Telephone Cable), lät vänta på sig i nästan 100 år, Den togs i bruk 1956.
Den 6 augusti 1945 fälldes den första atombomben över Hiroshima.
Jack Uppskäraren, Jack the Ripper, slog till mot sitt första offer den 7 augusti 1888 i Whitechapel i Londons East End Fram till den 10 november samma år dödade gärningsmannen brutalt ytterligare fem prostituerade kvinnor. Saken ledde till en stor tidningskampanj som riktades mot kriminalpolisens metoder. Många spekulationer om mördarens identitet har framförts såväl i faktaböcker som i litterär form.
Den 8 augusti 1993 störtade flygvapnets JAS 39 Gripen vid Västerbron i samband med Vattenfestivalen i Stockholm.
Gerald R Ford utnämndes år 1973 till vicepresident sedan Spiro Agnew tvingats avgå. Den 9 augusti 1974 blev han president efter Richard Nixons avgång. Ford var den förste i USA:s historia som blivit president utan att ha blivit vald vare sig till detta ämbete eller till vicepresident.
Det hände just idag i världshistorien 24 - 31 december
Det hände just idag i världshistorien perioden 17 till 23 december
Det hände just idag i världshistorien den 12 till 18 november
Det hände just i dag i världshistorien periden 5 - 11 november
Det hände just idag i världshistorien under perioden 
Det hände i världshistorien just idag perioden 22 - 28 oktober
Det hände just idag i världshistorien under perioden 15 till 21 oktober
Det hände just idag i världshistorien under perioden 8 till 14 oktober
Det hände just idag i världshistorien under perioden 1 till 7 oktober
Det hände just idag i världshistorien perioden 24 till 30 september:
Det hände just idag i världshistorien perioden 17 till 23 september