Nättidningen som belyser polisernas vardag
Publicerat 2005-11-18 23:01Under den gångna veckan har det i massmedia diskuterats om våra nya lokalkontor. Många ställer sig den berättigade frågan, vad är det? För Polisförbundets del så blev det en överraskning i måndags då Länspolismästaren deklarerade att hon ville ha polisstyrelsens stöd i frågan att öppna lokalkontor i segregerade områden.
Den polisstyrelse finns inte som kan säga nej till en begäran om ett sådant stöd, om man vill leva vidare i det politiska livet.
Var ska vi göra satsningen?
För Polisförbundet del så hade vi diskuterat med länspolismästaren om insatser i Ronna vilket vi tyckte var bra. Att helt plötsligt stå inför ett faktum att Länspolismästaren ville öppna 12 – 15 lokalkontor var inte riktigt samma sak.
Lite ironiskt kan man konstatera att vi är väl förmodligen lika döda som de tidigare nämnda politikerna om vi opponerar mot ett sådant förslag, men låt oss pröva frågan.
· Närpolisens tanke var att vara nära medborgaren, det är ostridigt.
· Närpolisverksamheten skulle vara ”fredad” i vår organisation
· Närpolisen skulle arbeta både preventivt och repressivt
· Närpoliserna har blivet lika mycket utryckningspoliser som tillgänglig resurs i samband med kommenderingar
· 59 närpolisstationer har blivit ca 30
· Närpoliserna är inte fredade idag
Håller ni med om utvecklingen?
Om ni håller med måste ni ställa frågan: var skall vi göra satsningen någonstans?
Det fanns närpolis i Ronna
Vi kommer att få ett resurstillskott under de närmaste åren, hur stort är osäkert. Som Polisförbundet ser det är det inte 600 poliser de närmaste tre åren som nämns i diverse media utan betydligt färre. Att fara ut med olika siffror som 600 nya poliser m.m skapar förväntningar som är omöjliga att uppfylla. Vi vet att ett antal poliser som nu är i tjänst kommer att pensioneras, söka externa arbeten, vara kommenderade till den växande livvaktstyrkan o s v så några 600 är det inte frågan om. Men det låter bra i den mediala världen.
Låt oss återgår till grundfrågan om närpolisen kontra lokalkontor.
Det fanns närpolisverksamhet i de flesta av de i dag ”segregerade” områdena innan den lades ned - även i Ronna.
Stängde Polishögskolan
Varför drabbades vi då av denna nedskärning av vår så politiskt korrekta satsning, jo för att det varken fanns ekonomi eller resurser.
Det dåvarande politiska etablissemanget som är detsamma som idag sade stopp till nyrekrytering av poliser i samband med att man stängde Polishögskolan. I samma andetag sade man JA till nyrekryteringen av unga kriminella, men det yttrades aldrig. Jag talar om mitten och slutet av 90-talet.
Nu innan valet 2006 skall man ställa allting tillrätta, man öppnar lokalkontor!!!!
Se själv rubrikerna framför er: ”Vi har satsat 600 poliser för att stoppa nyrekryteringen av unga kriminella i Stockholms segregerade områden…”
Medborgarna ska se resultat
Tyvärr verkar alla spela med i denna pjäs…
Polisförbundets uppfattning är att visst är det bra med lokalkontor, men låt oss då satsa på dessa och låt oss få frivillig personal som kan leva upp till medborgarnas förväntningar. Låt oss se till att arbetsmiljöaspekten för dem som arbetar i dessa områden blir en ledstjärna för vår verksamhet och se till att resurser ställs till förfogande.
Fram tills idag har vi inte diskuterat dessa frågor med myndigheten men vi ser fram emot dessa diskussioner som både verkar för att den berörda personalen känner stöd och att medborgarna ser resultat.
Sköt om er!
Lasse Ericson
Ordförande
Polisförbundet Stockholms län
BAKGRUND FRÅN BLÅLJUSRED:
Regeringen har ansvaret!
Det gäller att hyfsa debatten när det gäller de nya ”små poliskontoren” som planeras i Stockholms län.
Fakta kring dessa är att de är valkosmetika för att dölja att polisen i Stockholms län är körd i botten och inte längre har resurser att leverera full trygghet till länets medborgare.
Ansvaret för att det är så har regeringen. Inte länspolismästarna som verkat i Stockholms län från 1994 och framåt, inte rikspolischeferna (inte så mycket i alla fall) utan regeringen och ytterst statsministern som lett regeringen under hela perioden med hjälp av olika justitieministrar.
Ett 60-tal närpolisstationer
Låt oss titta på historien. I början av 1990-talet blåste nya vindar genom polisen. I Stockholms län resulterade det bl a i en utredning ledd av Olof Egerstedt som presenterades 1994. Den var i många avseenden revolutionerande men tycks idag vara helt glömd. Någon som har kvar ett ex? Den hade gröna pärmar, eller hur?
Klagomål hade vid den tiden länge framförts mot polisen i länet som ansågs ha förskansat sig inne på ett litet fåtal stora polisstationer och som syntes i gatubilden mest som svartvita streck som for förbi utan att någonsin stanna och tala med folk.
Ett av flera goda uppslag från Olof E var närpolisen. De stora stationerna skulle hålla med vissa funktioner men merparten av polisarbetet skulle bedrivas från 60-talet (!) närpolisstationer i länet.
FÖRHINDRA NYREKRYTERING I KRIMINALITET
Olof underströk att han inte ville skapa någon tandlös kram-polis. Närpoliserna skulle ingripa mot en stor del av brottsligheten och utreda en del av den. Men hans viktiga vision var en polis i förtroendefull och nära samverkan med områdets medborgare – och då i synnerhet ungdomarna.
Centralt var att FÖRHINDRA NYREKRYTERING I KRIMINALITET. Genom att så gott som dagligen finnas som ett naturligt inslag i skolan och på ungdomsgårdarna skulle närpoliserna skapa förtroende och bygga finmaskiga kontaktnät som gav dem möjlighet att mycket tidigt se när någon kom på glid. Målet var att genast återföra den unge till den smala vägen (vilket går om man gör det mycket tidigt) genom kontakt med denne, med föräldrarna, med socialen och med skolan.
Detta praktiserades mycket framgångsrikt på många håll i länet innan regeringen satte igång och rev ner stora delar av närpolisen. Det är djupt tragiskt att vi i dessa dagar i förorterna så tydligt ser konsekvenserna av detta. Hade närpolisen funnits kvar talar mycket för att ungdomskriminaliteten där fortfarande varit hanterbar i stället för att som idag vara på väg att svälla ut bortom all kontroll och bli ett hot mot hela samhället.
Tusentals poliser försvann från Stockholm
Ett exempel från 1990-talets senare hälft: Ett brutalt mord skedde i Söderort. Två närpoliser var först på brottsplatsen. ”Men du, det måste vara Jocke (fingerat namn) som gjorde det. Honom vet vi ju var vi ska hämta”, sa den ene. Den ännu nedblodade Jocke hittades inom en halvtimme och bröt genast ihop och erkände för poliserna som han kände sedan länge. Det är närpolisverksamhet.
Varför försvann närpolisen? Genom att regeringen under en följd av år mycket hårdhänt skar ner de ekonomiska anslagen. Regeringen må ha haft diverse skäl att göra det. Faktum kvarstår att det skedde och fick de konsekvenser det fick.
Polisen i Stockholms län inledde en kvantitativ kräftgång som i sin tur resulterade i en kvalitativ dito. Tusentals poliser försvann från länet under ett antal år och ersattes aldrig.
Närpolisen upphör existera
För läsare utanför polisen behövs kanske en förklaring. Polisen har vissa skyldigheter som vi kallar måste-verksamhet. När folk har kniven mot halsen måste det komma polis. Utryckningen måste fungera. När människor vill demonstrera ger grundlagen dem rätt att göra det och polisen måste se till att de får utöva sin yttranderätt utan att störas eller misshandlas. När höga företrädare för andra länder är Sveriges gäster måste de skyddas och tillförsäkras allt vad protokollet bjuder. Polisen måste medverka med sin del vid sådana besök. Det finns många andra måsten.
När måste-verksamheten drabbas av personalbrist är närpolisen den man öser ur. Därifrån tas poliser till måste-verksamheten. Och när man skär ner anslagen till polisen så hänsynslöst som regeringen gjort under många år leder den här processen till att närpolisen till sist nästan upphör att existera.
”Sanslös kortsiktighet”
Det är vad som har hänt i Stockholms län. En lång rad närpolisstationer har förblött, till slut stått helt utan personal och så helt sonika stängts och lokalerna övergivits.
Regeringens strypta anslag har varit en polispolitik som givit begreppet ”sanslös kortsiktighet” en helt ny innebörd. Går det överhuvudtaget att idag begränsa kriminaliteten bl a i förorten? Har vi möjlighet att återta initiativet? Hur lång tid tar det att bygga upp en polisverksamhet värd namnet igen?
I den ytterst kritiska situationen blir valfläskbenet ett femtontal små poliskontor med ca två poliser i varje. Man tar sig för pannan.
red/cc
----------------------------------------------------------------------
Anneli har gått utbildningen för ”pepparspray”, OC:
”…jag är stärkt i min uppfattning
om att det är rena dumheter det är frågan om.”
”Efter genomgången utbildning kan jag bara konstatera att jag är stärkt i min uppfattning om att det är rena dumheter det är frågan om. Jag hade aldrig gått utbildningen om inte instruktören hade sagt att det är smärtan jag är rädd för. Tyvärr så blev det lite prestige från mitt håll. Över till motiveringen. "Bra att veta hur det känns och hur man reagerar". Töntigt. Inga läkare skulle väl framkalla svåra smärtor hos sig själva för att veta hur patienterna känner sig. Smärta kan man framkalla utan att det blir bestående men. Personligen så vet jag att jag klarar av att agera i ca 1 minut, utan att se någonting, i ett upplyst rum fullt med folk som hejar på och en figurant som ropar -Här är jag! I ett skarpt läge är jag ett lätt byte. "Lär sig att hantera egna och andras stressreaktioner". Snack. Man kan reagera olika från gång till gång. Stressade människor möter vi dagligen. Vad är nytt?
"Bra för självkänslan att veta att man kan agera". Vadå agera? Jag såg inget, höll på att spy och klarade knappt av en figurant som anpassade sig efter mig. Efter det andra momentet var jag tvungen att bryta pga illamåendet och smärtan. I ett slagsmål på stan vet jag att jag är chanslös. Det känns bra. "Kunskap om normala/onormala reaktioner" Det går att läsa på teoretiskt. Vi kan ju lära oss första hjälpen. "Större trovärdighet i en rättegång" Mest korkade motiveringen hittills. När det gäller övrig våldsanvändning spelar det ingen roll om man har varit med om det själv. Skulle en polis som själv blivit skjuten vara mer trovärdig när han skjutit någon annan? "Möjlighet att uppleva en "sekundärträff" under kontrollerade former" Möjlighet? Jag var för 17 tvungen. Behöver jag uppleva detta på stan, träffad av en kollega, då slutar jag pga dålig arbetsmiljö. "Möjlighet att uppleva sanering och själv sanera" Jag vill inte få "möjligheten" att saneras igen. Förresten var det jag själv som gjorde det mesta arbetet. "Professionellare i sitt arbete" Vad fasiken har detta att göra med hur proffsig jag är i min yrkesroll? Att jag drar mig för att använda sprayen och blir bättre på bedömningar, eller vad då? Någonting säger mig att våldsbenägna poliser inte blir ett dugg annorlunda efter den här utbildningen. Dessutom glömmer man tack och lov snabbt hur det kändes.
Sedan har vi de juridiska aspekterna på det hela. RPS har sagt att utbildningen är obligatorisk. All personal i yttre tjänst måste alltså bli misshandlade med arbetsgivarens goda minne. Detta håller inte om någon verkligen skulle ställa saken på sin spets. Om jag själv blir hotad med OC, så är det att betrakta som en nödvärnssituation och en mycket allvarlig situation. Är det däremot en kollega som sprayar dig så är det en annan sak, trots att följderna mycket väl kan bli detsamma. Att du blir misshandlad och allvarligt skadad. Om man nu bortser från att sprayen inte lämnar bestående men, så är smärtan fullt jämförlig med andra angrepp. Jag blir hellre slagen med batong än utsatt för detta. Det gäller att vi håller reda på varandra i en "OC situation", annars har vi definitivt inte uppnått ett bättre arbetarskydd. Varje kontaminering av en kollega måste anses som ett grovt misslyckande. En buse med någorlunda förstånd blir inte sprayad mer än en gång i sitt liv, om han inte har en jämn ström av kemikalier i blodet. En polis löper mycket större risk att bli sprayad flera gånger i sitt arbetsliv. Men då hävdar vissa att man kanske skulle ha varit tvungen att ta till grövre våld, eller fått stryk själv. Så länge jag ser så kan jag slåss. Smärta är lika jobbigt att uppleva oavsett man vet vad den beror på eller inte. Det tycker i alla fall jag.”Anneli””
Begäran om stopp av OC-utbildning
Från Stockholms läns horisont kan Blåljus rapportera att huvudskyddsombudet Patrik Sandsten begärt att utbildningen ska stoppas igen. Det här är hans information. Följ Blåljus så får du besked om hur detta utvecklas!
”Förbundsområdesstyrelsen har idag uppvaktat arbetsgivaren i frågan om hur OC-utbildningen genomförs. Vi kan tyvärr fortfarande konstatera att utbildningen ej fungerar tillfredsställande trots de förändringar som tidigare har genomförts. Vi har därför nu begärt att man stoppar all utbildning tills man beslutat om nödvändiga förändringar i utbildningsinnehållet.
Vårt krav på förändringar är att man som deltagare ej ska behöva utsätta sig för någon risk.
Vi har haft en bra diskussion med ansvariga inom polismyndigheten, som nu har för avsikt att fatta sitt beslut i frågan på måndag.
Patrik Sandsten”
----------------------------------------------------------------------
Blåljus uppdateras normalt var tredje dag. Särskilda händelser eller viktiga nyheter kan bryta den periodiciteten.
HEMSIDAN UPPDATERAD DEN 18 november 2005 kl 2300. Den uppdateras normalt igen den 21 november.
----------------------------------------------------------------------
Den 19 november 1631 lär Gustav II Adolf ha blivit mycket upprörd. När kammarherren Erik Rålamb vid ett gästabud i arméhögkvarteret i Tyskland vägrade hörsamma den kungliga ordern om påfyllning i vinpokalerna slog Gustav honom i huvudet med ett svärd så att detta gick sönder. Svärdet alltså – Rålambs huvud höll!
Den 20 november 1700 stod slaget vid Narva. Under Karl XII:s befäl firade den svenska armén en av sina största segrar genom tiderna. Svenskarna drog fördel av en kraftig snöyra i ryggen när de besegrade den mer än tredubbelt manstarkare ryske fienden.
Den 21 november 1694 föddes den franske filosofen och författaren François Marie Arouet de Voltaire. Som en av upplysningens främsta företrädare har han gått till historien för sin ständiga kamp mot rättsröta, kyrkan och allehanda former av förtryck. I Sverige är han berömd för sin bok om ovannämnde Karl XII. Tillskrivs också den bland svenska journalister och demonstranter helt bortglömda sentensen ”Min herre, jag avskyr era åsikter men är beredd att dö för er rätt att yttra dem”.
Den polisstyrelse finns inte som kan säga nej till en begäran om ett sådant stöd, om man vill leva vidare i det politiska livet.
Var ska vi göra satsningen?
För Polisförbundet del så hade vi diskuterat med länspolismästaren om insatser i Ronna vilket vi tyckte var bra. Att helt plötsligt stå inför ett faktum att Länspolismästaren ville öppna 12 – 15 lokalkontor var inte riktigt samma sak.
Lite ironiskt kan man konstatera att vi är väl förmodligen lika döda som de tidigare nämnda politikerna om vi opponerar mot ett sådant förslag, men låt oss pröva frågan.
· Närpolisens tanke var att vara nära medborgaren, det är ostridigt.
· Närpolisverksamheten skulle vara ”fredad” i vår organisation
· Närpolisen skulle arbeta både preventivt och repressivt
· Närpoliserna har blivet lika mycket utryckningspoliser som tillgänglig resurs i samband med kommenderingar
· 59 närpolisstationer har blivit ca 30
· Närpoliserna är inte fredade idag
Håller ni med om utvecklingen?
Om ni håller med måste ni ställa frågan: var skall vi göra satsningen någonstans?
Det fanns närpolis i Ronna
Vi kommer att få ett resurstillskott under de närmaste åren, hur stort är osäkert. Som Polisförbundet ser det är det inte 600 poliser de närmaste tre åren som nämns i diverse media utan betydligt färre. Att fara ut med olika siffror som 600 nya poliser m.m skapar förväntningar som är omöjliga att uppfylla. Vi vet att ett antal poliser som nu är i tjänst kommer att pensioneras, söka externa arbeten, vara kommenderade till den växande livvaktstyrkan o s v så några 600 är det inte frågan om. Men det låter bra i den mediala världen.
Låt oss återgår till grundfrågan om närpolisen kontra lokalkontor.
Det fanns närpolisverksamhet i de flesta av de i dag ”segregerade” områdena innan den lades ned - även i Ronna.
Stängde Polishögskolan
Varför drabbades vi då av denna nedskärning av vår så politiskt korrekta satsning, jo för att det varken fanns ekonomi eller resurser.
Det dåvarande politiska etablissemanget som är detsamma som idag sade stopp till nyrekrytering av poliser i samband med att man stängde Polishögskolan. I samma andetag sade man JA till nyrekryteringen av unga kriminella, men det yttrades aldrig. Jag talar om mitten och slutet av 90-talet.
Nu innan valet 2006 skall man ställa allting tillrätta, man öppnar lokalkontor!!!!
Se själv rubrikerna framför er: ”Vi har satsat 600 poliser för att stoppa nyrekryteringen av unga kriminella i Stockholms segregerade områden…”
Medborgarna ska se resultat
Tyvärr verkar alla spela med i denna pjäs…
Polisförbundets uppfattning är att visst är det bra med lokalkontor, men låt oss då satsa på dessa och låt oss få frivillig personal som kan leva upp till medborgarnas förväntningar. Låt oss se till att arbetsmiljöaspekten för dem som arbetar i dessa områden blir en ledstjärna för vår verksamhet och se till att resurser ställs till förfogande.
Fram tills idag har vi inte diskuterat dessa frågor med myndigheten men vi ser fram emot dessa diskussioner som både verkar för att den berörda personalen känner stöd och att medborgarna ser resultat.
Sköt om er!
Lasse Ericson
Ordförande
Polisförbundet Stockholms län
BAKGRUND FRÅN BLÅLJUSRED:
Regeringen har ansvaret!
Det gäller att hyfsa debatten när det gäller de nya ”små poliskontoren” som planeras i Stockholms län.
Fakta kring dessa är att de är valkosmetika för att dölja att polisen i Stockholms län är körd i botten och inte längre har resurser att leverera full trygghet till länets medborgare.
Ansvaret för att det är så har regeringen. Inte länspolismästarna som verkat i Stockholms län från 1994 och framåt, inte rikspolischeferna (inte så mycket i alla fall) utan regeringen och ytterst statsministern som lett regeringen under hela perioden med hjälp av olika justitieministrar.
Ett 60-tal närpolisstationer
Låt oss titta på historien. I början av 1990-talet blåste nya vindar genom polisen. I Stockholms län resulterade det bl a i en utredning ledd av Olof Egerstedt som presenterades 1994. Den var i många avseenden revolutionerande men tycks idag vara helt glömd. Någon som har kvar ett ex? Den hade gröna pärmar, eller hur?
Klagomål hade vid den tiden länge framförts mot polisen i länet som ansågs ha förskansat sig inne på ett litet fåtal stora polisstationer och som syntes i gatubilden mest som svartvita streck som for förbi utan att någonsin stanna och tala med folk.
Ett av flera goda uppslag från Olof E var närpolisen. De stora stationerna skulle hålla med vissa funktioner men merparten av polisarbetet skulle bedrivas från 60-talet (!) närpolisstationer i länet.
FÖRHINDRA NYREKRYTERING I KRIMINALITET
Olof underströk att han inte ville skapa någon tandlös kram-polis. Närpoliserna skulle ingripa mot en stor del av brottsligheten och utreda en del av den. Men hans viktiga vision var en polis i förtroendefull och nära samverkan med områdets medborgare – och då i synnerhet ungdomarna.
Centralt var att FÖRHINDRA NYREKRYTERING I KRIMINALITET. Genom att så gott som dagligen finnas som ett naturligt inslag i skolan och på ungdomsgårdarna skulle närpoliserna skapa förtroende och bygga finmaskiga kontaktnät som gav dem möjlighet att mycket tidigt se när någon kom på glid. Målet var att genast återföra den unge till den smala vägen (vilket går om man gör det mycket tidigt) genom kontakt med denne, med föräldrarna, med socialen och med skolan.
Detta praktiserades mycket framgångsrikt på många håll i länet innan regeringen satte igång och rev ner stora delar av närpolisen. Det är djupt tragiskt att vi i dessa dagar i förorterna så tydligt ser konsekvenserna av detta. Hade närpolisen funnits kvar talar mycket för att ungdomskriminaliteten där fortfarande varit hanterbar i stället för att som idag vara på väg att svälla ut bortom all kontroll och bli ett hot mot hela samhället.
Tusentals poliser försvann från Stockholm
Ett exempel från 1990-talets senare hälft: Ett brutalt mord skedde i Söderort. Två närpoliser var först på brottsplatsen. ”Men du, det måste vara Jocke (fingerat namn) som gjorde det. Honom vet vi ju var vi ska hämta”, sa den ene. Den ännu nedblodade Jocke hittades inom en halvtimme och bröt genast ihop och erkände för poliserna som han kände sedan länge. Det är närpolisverksamhet.
Varför försvann närpolisen? Genom att regeringen under en följd av år mycket hårdhänt skar ner de ekonomiska anslagen. Regeringen må ha haft diverse skäl att göra det. Faktum kvarstår att det skedde och fick de konsekvenser det fick.
Polisen i Stockholms län inledde en kvantitativ kräftgång som i sin tur resulterade i en kvalitativ dito. Tusentals poliser försvann från länet under ett antal år och ersattes aldrig.
Närpolisen upphör existera
För läsare utanför polisen behövs kanske en förklaring. Polisen har vissa skyldigheter som vi kallar måste-verksamhet. När folk har kniven mot halsen måste det komma polis. Utryckningen måste fungera. När människor vill demonstrera ger grundlagen dem rätt att göra det och polisen måste se till att de får utöva sin yttranderätt utan att störas eller misshandlas. När höga företrädare för andra länder är Sveriges gäster måste de skyddas och tillförsäkras allt vad protokollet bjuder. Polisen måste medverka med sin del vid sådana besök. Det finns många andra måsten.
När måste-verksamheten drabbas av personalbrist är närpolisen den man öser ur. Därifrån tas poliser till måste-verksamheten. Och när man skär ner anslagen till polisen så hänsynslöst som regeringen gjort under många år leder den här processen till att närpolisen till sist nästan upphör att existera.
”Sanslös kortsiktighet”
Det är vad som har hänt i Stockholms län. En lång rad närpolisstationer har förblött, till slut stått helt utan personal och så helt sonika stängts och lokalerna övergivits.
Regeringens strypta anslag har varit en polispolitik som givit begreppet ”sanslös kortsiktighet” en helt ny innebörd. Går det överhuvudtaget att idag begränsa kriminaliteten bl a i förorten? Har vi möjlighet att återta initiativet? Hur lång tid tar det att bygga upp en polisverksamhet värd namnet igen?
I den ytterst kritiska situationen blir valfläskbenet ett femtontal små poliskontor med ca två poliser i varje. Man tar sig för pannan.
red/cc
----------------------------------------------------------------------
Anneli har gått utbildningen för ”pepparspray”, OC:
”…jag är stärkt i min uppfattning
om att det är rena dumheter det är frågan om.”
”Efter genomgången utbildning kan jag bara konstatera att jag är stärkt i min uppfattning om att det är rena dumheter det är frågan om. Jag hade aldrig gått utbildningen om inte instruktören hade sagt att det är smärtan jag är rädd för. Tyvärr så blev det lite prestige från mitt håll. Över till motiveringen. "Bra att veta hur det känns och hur man reagerar". Töntigt. Inga läkare skulle väl framkalla svåra smärtor hos sig själva för att veta hur patienterna känner sig. Smärta kan man framkalla utan att det blir bestående men. Personligen så vet jag att jag klarar av att agera i ca 1 minut, utan att se någonting, i ett upplyst rum fullt med folk som hejar på och en figurant som ropar -Här är jag! I ett skarpt läge är jag ett lätt byte. "Lär sig att hantera egna och andras stressreaktioner". Snack. Man kan reagera olika från gång till gång. Stressade människor möter vi dagligen. Vad är nytt?
"Bra för självkänslan att veta att man kan agera". Vadå agera? Jag såg inget, höll på att spy och klarade knappt av en figurant som anpassade sig efter mig. Efter det andra momentet var jag tvungen att bryta pga illamåendet och smärtan. I ett slagsmål på stan vet jag att jag är chanslös. Det känns bra. "Kunskap om normala/onormala reaktioner" Det går att läsa på teoretiskt. Vi kan ju lära oss första hjälpen. "Större trovärdighet i en rättegång" Mest korkade motiveringen hittills. När det gäller övrig våldsanvändning spelar det ingen roll om man har varit med om det själv. Skulle en polis som själv blivit skjuten vara mer trovärdig när han skjutit någon annan? "Möjlighet att uppleva en "sekundärträff" under kontrollerade former" Möjlighet? Jag var för 17 tvungen. Behöver jag uppleva detta på stan, träffad av en kollega, då slutar jag pga dålig arbetsmiljö. "Möjlighet att uppleva sanering och själv sanera" Jag vill inte få "möjligheten" att saneras igen. Förresten var det jag själv som gjorde det mesta arbetet. "Professionellare i sitt arbete" Vad fasiken har detta att göra med hur proffsig jag är i min yrkesroll? Att jag drar mig för att använda sprayen och blir bättre på bedömningar, eller vad då? Någonting säger mig att våldsbenägna poliser inte blir ett dugg annorlunda efter den här utbildningen. Dessutom glömmer man tack och lov snabbt hur det kändes.
Sedan har vi de juridiska aspekterna på det hela. RPS har sagt att utbildningen är obligatorisk. All personal i yttre tjänst måste alltså bli misshandlade med arbetsgivarens goda minne. Detta håller inte om någon verkligen skulle ställa saken på sin spets. Om jag själv blir hotad med OC, så är det att betrakta som en nödvärnssituation och en mycket allvarlig situation. Är det däremot en kollega som sprayar dig så är det en annan sak, trots att följderna mycket väl kan bli detsamma. Att du blir misshandlad och allvarligt skadad. Om man nu bortser från att sprayen inte lämnar bestående men, så är smärtan fullt jämförlig med andra angrepp. Jag blir hellre slagen med batong än utsatt för detta. Det gäller att vi håller reda på varandra i en "OC situation", annars har vi definitivt inte uppnått ett bättre arbetarskydd. Varje kontaminering av en kollega måste anses som ett grovt misslyckande. En buse med någorlunda förstånd blir inte sprayad mer än en gång i sitt liv, om han inte har en jämn ström av kemikalier i blodet. En polis löper mycket större risk att bli sprayad flera gånger i sitt arbetsliv. Men då hävdar vissa att man kanske skulle ha varit tvungen att ta till grövre våld, eller fått stryk själv. Så länge jag ser så kan jag slåss. Smärta är lika jobbigt att uppleva oavsett man vet vad den beror på eller inte. Det tycker i alla fall jag.”Anneli””
Begäran om stopp av OC-utbildning
Från Stockholms läns horisont kan Blåljus rapportera att huvudskyddsombudet Patrik Sandsten begärt att utbildningen ska stoppas igen. Det här är hans information. Följ Blåljus så får du besked om hur detta utvecklas!
”Förbundsområdesstyrelsen har idag uppvaktat arbetsgivaren i frågan om hur OC-utbildningen genomförs. Vi kan tyvärr fortfarande konstatera att utbildningen ej fungerar tillfredsställande trots de förändringar som tidigare har genomförts. Vi har därför nu begärt att man stoppar all utbildning tills man beslutat om nödvändiga förändringar i utbildningsinnehållet.
Vårt krav på förändringar är att man som deltagare ej ska behöva utsätta sig för någon risk.
Vi har haft en bra diskussion med ansvariga inom polismyndigheten, som nu har för avsikt att fatta sitt beslut i frågan på måndag.
Patrik Sandsten”
----------------------------------------------------------------------
Blåljus uppdateras normalt var tredje dag. Särskilda händelser eller viktiga nyheter kan bryta den periodiciteten.
HEMSIDAN UPPDATERAD DEN 18 november 2005 kl 2300. Den uppdateras normalt igen den 21 november.
----------------------------------------------------------------------
Den 19 november 1631 lär Gustav II Adolf ha blivit mycket upprörd. När kammarherren Erik Rålamb vid ett gästabud i arméhögkvarteret i Tyskland vägrade hörsamma den kungliga ordern om påfyllning i vinpokalerna slog Gustav honom i huvudet med ett svärd så att detta gick sönder. Svärdet alltså – Rålambs huvud höll!
Den 20 november 1700 stod slaget vid Narva. Under Karl XII:s befäl firade den svenska armén en av sina största segrar genom tiderna. Svenskarna drog fördel av en kraftig snöyra i ryggen när de besegrade den mer än tredubbelt manstarkare ryske fienden.
Den 21 november 1694 föddes den franske filosofen och författaren François Marie Arouet de Voltaire. Som en av upplysningens främsta företrädare har han gått till historien för sin ständiga kamp mot rättsröta, kyrkan och allehanda former av förtryck. I Sverige är han berömd för sin bok om ovannämnde Karl XII. Tillskrivs också den bland svenska journalister och demonstranter helt bortglömda sentensen ”Min herre, jag avskyr era åsikter men är beredd att dö för er rätt att yttra dem”.
Det hände just idag i världshistorien 24 - 31 december
Det hände just idag i världshistorien perioden 17 till 23 december
Det hände just idag i världshistorien den 12 till 18 november
Det hände just i dag i världshistorien periden 5 - 11 november
Det hände just idag i världshistorien under perioden 
Det hände i världshistorien just idag perioden 22 - 28 oktober
Det hände just idag i världshistorien under perioden 15 till 21 oktober
Det hände just idag i världshistorien under perioden 8 till 14 oktober
Det hände just idag i världshistorien under perioden 1 till 7 oktober
Det hände just idag i världshistorien perioden 24 till 30 september:
Det hände just idag i världshistorien perioden 17 till 23 september