Publicerat 2016-09-08 09:30

När poliserna tappar hoppet

Vad händer då? Och vad är det som får poliserna att tvivla på sin yrkesroll? Kanske är det, enligt docent Micael Björk, när den lokala polisverksamheten offras på omorganisationens och centraliseringens altare, som poliserna som vill vara poliser blir förtvivlade...

Björk beskriver i en ledarkrönika i GP hur effektiva narkotikarotlar, yttre befälsfunktioner och trafikavdelningar har avvecklats. Eller, omvänt, på lanseringen av erkänt dåliga metoder i personalarbetet, t.ex. gemensamma servicecentra på distans (HR-direkt). Hit hör även osakliga chefsrekryteringar och en tvivelaktig hantering av arbetsrätten.

Han beskriver hur jättesatsningen på Kontaktcenter PKC, kan ha försämrat uppklaringen av brott, och hur "medborgarlöften" har presenterats, men ingen vet hur dessa ska göra att fler brottsoffer får upprättelse.

Björk skriver:

¨Att det lokala beslutsfattandet skulle bli trassligare av en ökad centralisering förstod de flesta som jobbat i några år. Fast inte polisens reformister, som trappat upp toppstyrningen och därtill konstruerat en hopplös form av stödverksamheter.

Allt detta har poliserna fått verkställa, trots att de inte trott på åtgärderna. Viljan att göra det som känns rätt, som är central för alla yrkesutövare, har hållits tillbaka. Hela tiden har de fått schackra med kunskaper som odlats under lång tid. Självtilltron har stukats och rutiner finns nu mest bara på pappret."

 

Björk fortsätter med att citera en polischef, "Strävan efter enhetlighet paralyserar moderna organisationer". Likriktningsivrarna missar att merparten av polisarbetet kräver en omfattande frihet på det lokala planet. I själva verket har invändningar baserade på yrkesmässiga bedömningar tagits till intäkt för att kritikerna måste ha fel. Rätt kan bara den ha som följer Normen och siktar mot Målet. Att polisen syftar till att beivra och utreda brott – här och nu – har man liksom glömt bort.

Björk slutar sin analys av reformkulturens krock med den polisiära verkligheten med orden:

 

"Ett godtyckligt virrvarr av beslut och icke-beslut, bland missnöjda, tröttkörda och defensiva statstjänstemän. Vi får en polis där chefer och personal arbetar vidare på den egna järnburen – och straffriheten breder ut sig.

 

Om jag, till sist, skulle våga mig på en slutsats fick det nog bli: Stop and think!"

Eller som Polisförbundet uttryckte det - "Tillsätt en kriskommission för polisen innan vi tvingas tillsätta en haverikommission." När det har gått så långt att polisverksamheten har havererat på riktigt, är det för sent att rädda ansiktet. Då kommer huvuden att rulla. (bildligt talat.)

Sluta förneka krisen. Sluta avfärda Polisförbundets krav som "larv". Se verkligheten och vidtag adekvata åtgärder, som vilken polis som helst skulle gjort... Innan det är för sent.

Tommy Hansson