Nättidningen som belyser polisernas vardag
Publicerat 2012-08-16 17:30”Skottet, reportern
Det här berättar DN i en stor artikel. Anne-Marie Åshedens åsikt om Holmér är värd respekt men hon är inte polis. Och det var inte Hans Holmér heller. Kan hon säkert bedöma vad det betydde för förundersökningen?
BLÅLJUS KOMMENTAR: Ann-Marie Åsheden måste respekteras för sin uppfattning och det är naturligtvis mycket intressant att hon nu får tillfälle att framföra den. Men åsikten måste ses i ljuset av att hon gjort intervjuerna med Hans Holmér som journalist. Hon är inte polis. Hon förstår inte det här jobbet. Det gjorde av allt att döma inte Hans Holmér heller.
För en polis – även utan närmare detaljinsyn i Palmeutredningen - framstår det nämligen som högst troligt att Hans Holmérs agerande i inledningen av förundersökningen måste ha påverkat den mycket negativt. Det är väl tänkbart – och ganska troligt – att en del misstag begåtts av åklagare och poliser i utredningen. Men det är svårt att tro att de enskilt eller sammantagna gjort lika mycket skada som Hans Holmérs handlande.
Hans Holmér hade ingen erfarenhet av att leda arbetet med att utreda ett spaningsmord. Det säger en del om hans person att han inte hade ödmjukheten att inse vilka konsekvenser det kunde få när han tog befäl över mordutredningen. Den rimliga slutsatsen är att han ville ta åt sig äran av ett eventuellt gripande själv (mycket talar för att hans ambitioner sträckte sig betydligt längre än till att vara länspolismästare i Stockholm). Därmed valde han av allt att döma att bortse från den skada hans brist på kunskap och erfarenhet kunde orsaka.
Hans Holmér insåg sannolikt inte att framgångar i svåra polisinsatser och i utredningar helt bygger på polisiärt lagarbete. Jag var själv polis i Stockholms innerstad vid tiden för mordet. Mig veterligt tog spaningsledningen aldrig kontakt med de polisiära enheterna i innerstaden och informerade dem inte heller. Detta trots att där t ex fanns en mycket stor personkännedom om de kretsar där man borde funderat på om inte mördaren kunde sökas. I en god utredning utan förutfattade meningar hade det varit en av många saker som skulle ha prövats.
Hans Holmér var inte polis. Noteringar i handlingar som finns kvar i arkiven på Polismyndigheten i Stockholms län visar att han inledde sin bana inom rättsväsendet som landsfiskalsaspirant på 1950-talet. Han arbetade flera år som åklagare. Polisiärt fotarbete hade han ingen kontakt med. Hade han skolats in som yrkespolis med fotpatrullering hade han tidigt lärt sig vikten av polisiärt samarbete. Tips och iakttagelser från gatan har stort värde för kriminalpolisen och en vaken, ung polis i uniform kan bidra med viktiga kunskaper och samtidigt själv lära sig mycket. Det är ett osvikligt sätt att förstå finesserna i det här yrket.
En av dem är att poliser på alla nivåer är maskor i det stora nät som dras åt kring gärningsmän. Ju finmaskigare det är desto bättre. Den som har positionen att hala hem nätet och säkra fångsten måste förstå hur det är vävt - både helheten och detaljerna.
Hade Holmér varit yrkespolis hade han knappast kommit på tanken att helt utan erfarenhet ta sig an att leda insatsen vid det rimligtvis mest allvarliga spaningsmord vi haft i Sverige.
Polisfacket – som jag tillhörde även då – hade av naturliga skäl mycket kontakt med länspolismästare Hans Holmér. Det fick en god inblick i hans personlighet och karaktär.CC
Mordet på Olof Palme:
”Skottet, reportern
& syndabocken”
I 25 år har dokumenten hållits undan offentligheten. Först i bankfack, sedan med hemligstämpel på Riksarkivet. Nu avslöjar tidigare DN-journalisten Ann-Marie Åsheden i en bok och i en artikel i DN de hemliga samtal hon hade med spaningsledaren Hans Holmér efter mordet på Olof Palme. Hennes slutsats: Holmér har orättvist blivit syndabock för att Palmeutredningen misslyckades.
Det här berättar DN i en stor artikel. Anne-Marie Åshedens åsikt om Holmér är värd respekt men hon är inte polis. Och det var inte Hans Holmér heller. Kan hon säkert bedöma vad det betydde för förundersökningen?
”Hans Holmér skadade
utredningen allvarligt”
BLÅLJUS KOMMENTAR: Ann-Marie Åsheden måste respekteras för sin uppfattning och det är naturligtvis mycket intressant att hon nu får tillfälle att framföra den. Men åsikten måste ses i ljuset av att hon gjort intervjuerna med Hans Holmér som journalist. Hon är inte polis. Hon förstår inte det här jobbet. Det gjorde av allt att döma inte Hans Holmér heller.
För en polis – även utan närmare detaljinsyn i Palmeutredningen - framstår det nämligen som högst troligt att Hans Holmérs agerande i inledningen av förundersökningen måste ha påverkat den mycket negativt. Det är väl tänkbart – och ganska troligt – att en del misstag begåtts av åklagare och poliser i utredningen. Men det är svårt att tro att de enskilt eller sammantagna gjort lika mycket skada som Hans Holmérs handlande.
Säger en del om hans person
Hans Holmér hade ingen erfarenhet av att leda arbetet med att utreda ett spaningsmord. Det säger en del om hans person att han inte hade ödmjukheten att inse vilka konsekvenser det kunde få när han tog befäl över mordutredningen. Den rimliga slutsatsen är att han ville ta åt sig äran av ett eventuellt gripande själv (mycket talar för att hans ambitioner sträckte sig betydligt längre än till att vara länspolismästare i Stockholm). Därmed valde han av allt att döma att bortse från den skada hans brist på kunskap och erfarenhet kunde orsaka.
Inget lagarbete
Hans Holmér insåg sannolikt inte att framgångar i svåra polisinsatser och i utredningar helt bygger på polisiärt lagarbete. Jag var själv polis i Stockholms innerstad vid tiden för mordet. Mig veterligt tog spaningsledningen aldrig kontakt med de polisiära enheterna i innerstaden och informerade dem inte heller. Detta trots att där t ex fanns en mycket stor personkännedom om de kretsar där man borde funderat på om inte mördaren kunde sökas. I en god utredning utan förutfattade meningar hade det varit en av många saker som skulle ha prövats.
Var inte polis
Hans Holmér var inte polis. Noteringar i handlingar som finns kvar i arkiven på Polismyndigheten i Stockholms län visar att han inledde sin bana inom rättsväsendet som landsfiskalsaspirant på 1950-talet. Han arbetade flera år som åklagare. Polisiärt fotarbete hade han ingen kontakt med. Hade han skolats in som yrkespolis med fotpatrullering hade han tidigt lärt sig vikten av polisiärt samarbete. Tips och iakttagelser från gatan har stort värde för kriminalpolisen och en vaken, ung polis i uniform kan bidra med viktiga kunskaper och samtidigt själv lära sig mycket. Det är ett osvikligt sätt att förstå finesserna i det här yrket.
Ju finmaskigare desto bättre
En av dem är att poliser på alla nivåer är maskor i det stora nät som dras åt kring gärningsmän. Ju finmaskigare det är desto bättre. Den som har positionen att hala hem nätet och säkra fångsten måste förstå hur det är vävt - både helheten och detaljerna.
Hade Holmér varit yrkespolis hade han knappast kommit på tanken att helt utan erfarenhet ta sig an att leda insatsen vid det rimligtvis mest allvarliga spaningsmord vi haft i Sverige.
Polisfacket – som jag tillhörde även då – hade av naturliga skäl mycket kontakt med länspolismästare Hans Holmér. Det fick en god inblick i hans personlighet och karaktär.CC
Det hände just idag i världshistorien 24 - 31 december
Det hände just idag i världshistorien perioden 17 till 23 december
Det hände just idag i världshistorien den 12 till 18 november
Det hände just i dag i världshistorien periden 5 - 11 november
Det hände just idag i världshistorien under perioden 
Det hände i världshistorien just idag perioden 22 - 28 oktober
Det hände just idag i världshistorien under perioden 15 till 21 oktober
Det hände just idag i världshistorien under perioden 8 till 14 oktober
Det hände just idag i världshistorien under perioden 1 till 7 oktober
Det hände just idag i världshistorien perioden 24 till 30 september:
Det hände just idag i världshistorien perioden 17 till 23 september