Nättidningen som belyser polisernas vardag
Publicerat 2004-04-16 23:09Polisens anslag höjs med 825 miljoner kronor från 2004 i enlighet med budgetpropositionen 2004. Polisförbundets ordförande Jan Karlsen välkomnar tillskottet som är nödvändigt för att satsningen på fler poliser och utvecklingen av polisverksamheten ska kunna fortsätta:
- Men vi ser naturligtvis fram emot att statsministerns signaler under partiledardebatten i vintras om en kraftig satsning i form av tre miljarder kronor ska bli verklighet, säger Karlsen.
- Jag har varit med tillräckligt länge för att inte ta ut några segrar i förskott, förklarar Lars Ericson, ordförande för polisfacket i Stockholms län. Jag vill gärna se hela underlaget för beräkningen. Först då vet jag hur mycket av de 825 miljonerna som verkligen är friska, nya pengar.
----------------------------------------
En fråga som tränger sig på är: Hur många av de 825 miljonerna kommer att landa i kassan hos polismyndigheten i Stockholms län? Möjligen kan man ana konturerna av ett svar i en intervju med justitieminister Thomas Bodström som publiceras i tidningen POLISEN. Detta organ för polisfacket i Stockholms län kommer i brevlådorna i dagarna. Där säger ministern dels att han inte lägger sig i hur RPS fördelar anslagen till polismyndigheterna, dels att han vill göra en satsning på storstäderna - troligen menar han Stockholm, Göteborg och Malmö. Uttalandena tycks stå i strid med varandra. Men kanske finns det en lösning på konflikten som vi inte känner till. Läs själv intervjun - du hittar den under Notiser till vänster med rubriken "Storstadssatsning".
----------------------------------------
Den polishögskoleelev som längre ner på sidan uttrycker sin vånda inför den yttre tjänstens stundtals brutala verklighet fortsätter att beröra vår läsekrets. Så här tycker t ex signaturen ”Anonym”:
”Ta och prata med någon bra lärare på skolan som du har förtroende för och berätta hur du känner det. När och om du sedan börjar din praktik så säg samma sak till din handledare, du är nog inte ensam om att tycka att verkligheten till en början kan kännas obehaglig”.
”SKOLAN ETT SKÄMT”
Polishögskolan får ta emot en del kritik i de många insändare som kommit in som svar. Så här skriver ”Stockholmspolis” bl a i en ny insändare:
” Skolan har blivit ett skämt när det gäller att förbereda eleverna för en verklighet.”
Och så här skriver bl a "Pernilla, aspirant":
"Jag har sagt det förut och jag säger det igen:PHS är en "skyddad verkstad" där man håller eleverna separerade från verkligheten så gott det går."
Andra synpunkter från läsare: "Utnyttja din rädsla!" föreslår t ex en södertäljepolis.
"Jag tycker att det är enormt starkt att våga erkänna denna frustration.Jag kan känna igen mig i delar av upplevelsen men hela tiden faller såna tankar tillbaka på tryggheten i att om allting skiter sig i det jag ska göra,gör nu eller har gjort så finns där en organisation att hjälpa mig.Dessutom som flera skrev tidigare man lär sig att hantera känslor,dock får man inte lämna dem obearbetade när situationen är över,låt dem komma och prata om dem då annars orkar man inte se allt elände."
Bl a detta skriver sign "KC" i en lång och intressant svarsinsändare som bl a fokuserar på debriefing.
TYDLIGA REAKTIONER FRÅN LÄSARNA
”En del PHS-elever påstås vara rädda för den yttre tjänsten. Borde yrkespoliser medverka i uttagningen som idag till stor del sköts av folk utan kunskap om polisjobbet?” Den frågan ställde vi på Blåljus.nu för en tid sedan och fick ett rakt besked från 139 läsare. 96 procent av dem svarar ja, fyra procent nej. Nu undrar vi om det finns något stöd för tanken att inrätta en linje på PHS där poliselever skulle utbildas för en framtida inre verksamhet dit de skulle kunna gå direkt utan att passera den yttre tjänsten? Inte något vidare stöd om man tittar på hur svaren fördelar sig idag. De läsare som svarat har tagit en klar ställning.
INSÄNDAREN OM RÄDSLA:
Jag är en av dom där som tycker att det känns väldigt otäckt med den yttre tjänsten. Frågan är om jag är värdelös som polis för det?
Jag har tänkt jättemycket på det här sen den här frågan togs upp på Blåljus.nu. Det har varit väldigt mycket snack om det på skolan också. Jag vågar inte stå öppet för vad jag känner. Det gör jag inte här heller så jag skriver under signatur. Jag tycker att i min klass var stämningen väldigt hätsk mot dom som påstås tycka det är otäckt att åka utryckningsbil. Jag tycker ni på Blåljus var rätt nedlåtande också. Typ som om vi som känner så är nån sorts marsvarelser. Är det verkligen så konstigt att man kan känna både oro och ångest inför den värld av våld och hot och fruktansvärda upplevelser som väntar i utryckningsbilen? Ja, det är det tydligen så det är nog bäst att jag inte lämnar ut nåt om mej själv som gör att jag kan spåras. Blåljus redaktion måste jag ju trots allt lita på annars skulle jag inte våga skriva det här heller.
Jag har åkt utryckningsbil i ett storstadsdistrikt som en del av min utbildning. För mej var det en enda lång förnedring. Inte så att jag blev illa behandlad. Helt tvärtom. Dom utryckningspoliser jag åkte med var hyggliga och försökte lära mej så mycket dom kunde. Helt OK! Nej, förnedringen låg i att jag hela tiden kände att det här kommer jag ALDRIG att klara. Jag gick som i en dimma av ångest och självförakt.
Jag minns en kväll särskilt tydligt. Jag åkte med två killar i trettioårsåldern. Dom hade åkt utryckningsbil i nåra år och hade nog hunnit se en hel del. Dom var båda långa och kraftiga och otroligt hårdföra och säkra. Men dom var det på ett trevligt sätt. Mot mej var dom väldigt bussiga och omtänksamma och inte det minsta översittare. Mot allmänheten var dom lugna och vänliga och hade ett väldigt tålamod med dom som var ”lite dumma” som dom sa.
Det var vid 21-tiden och radion ropade upp dom och sa till dom att stå på mot en adress där det pågick ett våldsamt lägenhetsbråk med kvinnoskrik och barnskrik och dunsar och smällar. Dom skulle få flera bilar i ryggen men fick räkna med att klara sig utan förstärkning en liten stund i alla fall. Tror ni att det påverkade dom? Medan vi for genom natten med blåljus och sirener så fortsatte dom att prata om det vi snackat om före anropet som om ingenting hänt. Jag var helt förstelnad av skräck och satt bara och undrade om jag skulle våga be att få sitta kvar i bilen. Men jag insåg att det var helt otänkbart att ens fråga.
Vi kom fram och rusade tillsammans mot hyreshuset. En tant stod i morronrock och öppnade porten. Hon hann säja att vi nog fick skynda oss innan han slog ihjäl henne. Den ene drog mej i skydd och den andre tryckte sej mot betongväggen och bultade hårt på dörren med utsträckt arm. Senare förklarade dom att dom hade varit med om att få en hagelsvärm genom dörren när dom knackade på och det hade lärt dom.
Nån därinne började öppna och direkt for den som stod bredvid mej på handtaget och slet upp dörren och ut for en liten tjej i tioårsåldern. Ta hand om henne och se till att hon inte kommer in igen, sa den ene till mej och så klarade jag mej från att följa dom in. Men jag både såg och hörde vad som hände. I nån lång hall i lägenheten dök en blodig man upp med en stor förskärare. Den av mina kolleger som gick först drog sin Sig Sauer så snabbt att ingen hann uppfatta det och riktade den mot golvet. Polis! Tvinga mej inte att skjuta, sa han. Jag vill inte men jag kommer att göra det om du inte lägger ner kniven. Tänk på ditt eget bästa! Killen med kniven tog ett steg framåt och kollegan höjde pistolen och siktade rätt mot honom. Killen stannade upp, skrek rätt ut som ett djur och jag var säker på att han skulle anfalla men så slängde han kniven i golvet och dom var över honom på en tiondel och efter en till låg han på hallgolvet med bojor på ryggen. Min kollega gjorde vant och reflexmässigt patron ur och hölstrade. Kvinnan var allvarligt knivskuren och blodet sprutade ur henne. Jag blev tvungen att hjälpa till och vi fick lägga förband och stoppa blodflödet och lugna henne så gott vi kunde i väntan på ambulans. Det strömmade in poliser och läget var snabbt under kontroll.
Jag gick ut i trappan igen och satte mig och höll om flickan och undrade bara hela tiden om det hade märkts på mej att jag var helt illamående av skräck och bara hoppades att jag inte skulle spy. Mina kolleger i bilen arbetade allvarligt, lugnt och säkert. Efteråt märkte jag att dom var ganska beklämda. Men det gällde kvinnan och flickan – dödshotet, blodet och vrålen tycktes dom inte fundera närmare över. Dom pratade lugnt och nästan vänligt med den bojade mannen tills en annan bil körde iväg honom. Dom gjorde allt tekniskt och formellt i lägenheten (förkortat av red) och sen åkte vi in och skrev. Inte nån gång märkte jag nån upprördhet eller nåt tecken på oro hos dom. Vi fick byta uniformer från topp till tå för allt var nerblodat. Vi fick ett avlastningssamtal med en polis och dom berättade lugnt och sakligt och sen var det inte mer med det. Vi åkte ut igen efter ett par timmar och dom pratade lite om vad jag bör tänka på när (inte om) jag hamnar i en sån situation.
Jag vill inte hamna i en sån situation. Jag skulle svimma av skräck. Jag läste om kollegan Susanne här i Blåljus. Hur hon lugnt tog på sej hjälm och skydd och sen störtade fram och mötte dom där gangstertyperna från Antifascistisk aktion (vilket namn på kriminella!) som bara ville göra henne så illa som möjligt. Men det var ännu värre i tunneln i Salem, berättade hon. Hur kan hon gå till jobbet varje dag och veta att hon riskerar att råka ut för att typer försöker slå ihjäl henne?
Jag är kvinna själv men det spelar ingen roll. Jag vet att det finns killar som tänker precis som jag på skolan. Varför finns det inte en möjlighet för oss att använda våra kunskaper och vårt engagemang (jag brinner för polisjobbet) utan att behöva gå igenom det här som skrämmer livet ur oss? Måste man vara en hårding för att bli en bra polis? Visst skulle vi kunna uträtta bra saker på utredningar, kriminalunderrättelsetjänst och inne på polisstationer? Varför står inte den möjligheten öppen och vad ska jag ta mej till när jag kommer ut?
”PHS – snart ute”
----------------------------------------
”Varför ställs det inga krav när man väl är anställd? Jag skulle i princip kunna sitta i utsättningsrummet på stationen och äta munkar (:-)) tills jag knappt orkar röra mig. Jag tycker inte det är fel att en polis i yttre tjänst ska kunna uppfylla grundkraven även efter tio års tjänst.”
Den frågan ställer sig sign ”Jönsson”. Kanske någon känner sig träffad?
----------------------------------------
PENGAR ATT TJÄNA! KOLLA FÖRBUNDETS HEMFÖRSÄKRING!
Du som läser detta och är medlem i Polisförbundet - gå snarast in på förbundets hemsida www.polisforbundet.se och kolla den nya hemförsäkringen. Genomsnittspolisen anses ha både vett och förmåga att se om sitt hus. Vi har en bra riskprofil så att säga och när man försäkrar oss som grupp slår det igenom på priset. Du kan ha en bra slant att tjäna via Polisförbundet. Gå in på ”Länkar” ovan, välj ”Polislänkar” och dubbelklicka på ”Förbundets frivilliga försäkringar” så kommer du spikrakt till den aktuella sidan.
-----------------------------------------
Vad finns i medierna av särskilt intresse för poliser utöver den vardagliga brottsrapporteringen? Du behöver inte surfa runt bland en lång rad sajter för att ta reda på det. Blåljus.nu gör jobbet åt dig på avdelningen ”Aktuella artiklar av intresse” under rubriken ”Länkar” på den grå linjen ovan. Använd Blåljus.nu för att kolla vad som är på gång!
-----------------------------------------
HEMSIDAN UPPDATERAD DEN 16 april 2004 kl 2200
- Men vi ser naturligtvis fram emot att statsministerns signaler under partiledardebatten i vintras om en kraftig satsning i form av tre miljarder kronor ska bli verklighet, säger Karlsen.
- Jag har varit med tillräckligt länge för att inte ta ut några segrar i förskott, förklarar Lars Ericson, ordförande för polisfacket i Stockholms län. Jag vill gärna se hela underlaget för beräkningen. Först då vet jag hur mycket av de 825 miljonerna som verkligen är friska, nya pengar.
----------------------------------------
En fråga som tränger sig på är: Hur många av de 825 miljonerna kommer att landa i kassan hos polismyndigheten i Stockholms län? Möjligen kan man ana konturerna av ett svar i en intervju med justitieminister Thomas Bodström som publiceras i tidningen POLISEN. Detta organ för polisfacket i Stockholms län kommer i brevlådorna i dagarna. Där säger ministern dels att han inte lägger sig i hur RPS fördelar anslagen till polismyndigheterna, dels att han vill göra en satsning på storstäderna - troligen menar han Stockholm, Göteborg och Malmö. Uttalandena tycks stå i strid med varandra. Men kanske finns det en lösning på konflikten som vi inte känner till. Läs själv intervjun - du hittar den under Notiser till vänster med rubriken "Storstadssatsning".
----------------------------------------
Den polishögskoleelev som längre ner på sidan uttrycker sin vånda inför den yttre tjänstens stundtals brutala verklighet fortsätter att beröra vår läsekrets. Så här tycker t ex signaturen ”Anonym”:
”Ta och prata med någon bra lärare på skolan som du har förtroende för och berätta hur du känner det. När och om du sedan börjar din praktik så säg samma sak till din handledare, du är nog inte ensam om att tycka att verkligheten till en början kan kännas obehaglig”.
”SKOLAN ETT SKÄMT”
Polishögskolan får ta emot en del kritik i de många insändare som kommit in som svar. Så här skriver ”Stockholmspolis” bl a i en ny insändare:
” Skolan har blivit ett skämt när det gäller att förbereda eleverna för en verklighet.”
Och så här skriver bl a "Pernilla, aspirant":
"Jag har sagt det förut och jag säger det igen:PHS är en "skyddad verkstad" där man håller eleverna separerade från verkligheten så gott det går."
Andra synpunkter från läsare: "Utnyttja din rädsla!" föreslår t ex en södertäljepolis.
"Jag tycker att det är enormt starkt att våga erkänna denna frustration.Jag kan känna igen mig i delar av upplevelsen men hela tiden faller såna tankar tillbaka på tryggheten i att om allting skiter sig i det jag ska göra,gör nu eller har gjort så finns där en organisation att hjälpa mig.Dessutom som flera skrev tidigare man lär sig att hantera känslor,dock får man inte lämna dem obearbetade när situationen är över,låt dem komma och prata om dem då annars orkar man inte se allt elände."
Bl a detta skriver sign "KC" i en lång och intressant svarsinsändare som bl a fokuserar på debriefing.
TYDLIGA REAKTIONER FRÅN LÄSARNA
”En del PHS-elever påstås vara rädda för den yttre tjänsten. Borde yrkespoliser medverka i uttagningen som idag till stor del sköts av folk utan kunskap om polisjobbet?” Den frågan ställde vi på Blåljus.nu för en tid sedan och fick ett rakt besked från 139 läsare. 96 procent av dem svarar ja, fyra procent nej. Nu undrar vi om det finns något stöd för tanken att inrätta en linje på PHS där poliselever skulle utbildas för en framtida inre verksamhet dit de skulle kunna gå direkt utan att passera den yttre tjänsten? Inte något vidare stöd om man tittar på hur svaren fördelar sig idag. De läsare som svarat har tagit en klar ställning.
INSÄNDAREN OM RÄDSLA:
Jag är en av dom där som tycker att det känns väldigt otäckt med den yttre tjänsten. Frågan är om jag är värdelös som polis för det?
Jag har tänkt jättemycket på det här sen den här frågan togs upp på Blåljus.nu. Det har varit väldigt mycket snack om det på skolan också. Jag vågar inte stå öppet för vad jag känner. Det gör jag inte här heller så jag skriver under signatur. Jag tycker att i min klass var stämningen väldigt hätsk mot dom som påstås tycka det är otäckt att åka utryckningsbil. Jag tycker ni på Blåljus var rätt nedlåtande också. Typ som om vi som känner så är nån sorts marsvarelser. Är det verkligen så konstigt att man kan känna både oro och ångest inför den värld av våld och hot och fruktansvärda upplevelser som väntar i utryckningsbilen? Ja, det är det tydligen så det är nog bäst att jag inte lämnar ut nåt om mej själv som gör att jag kan spåras. Blåljus redaktion måste jag ju trots allt lita på annars skulle jag inte våga skriva det här heller.
Jag har åkt utryckningsbil i ett storstadsdistrikt som en del av min utbildning. För mej var det en enda lång förnedring. Inte så att jag blev illa behandlad. Helt tvärtom. Dom utryckningspoliser jag åkte med var hyggliga och försökte lära mej så mycket dom kunde. Helt OK! Nej, förnedringen låg i att jag hela tiden kände att det här kommer jag ALDRIG att klara. Jag gick som i en dimma av ångest och självförakt.
Jag minns en kväll särskilt tydligt. Jag åkte med två killar i trettioårsåldern. Dom hade åkt utryckningsbil i nåra år och hade nog hunnit se en hel del. Dom var båda långa och kraftiga och otroligt hårdföra och säkra. Men dom var det på ett trevligt sätt. Mot mej var dom väldigt bussiga och omtänksamma och inte det minsta översittare. Mot allmänheten var dom lugna och vänliga och hade ett väldigt tålamod med dom som var ”lite dumma” som dom sa.
Det var vid 21-tiden och radion ropade upp dom och sa till dom att stå på mot en adress där det pågick ett våldsamt lägenhetsbråk med kvinnoskrik och barnskrik och dunsar och smällar. Dom skulle få flera bilar i ryggen men fick räkna med att klara sig utan förstärkning en liten stund i alla fall. Tror ni att det påverkade dom? Medan vi for genom natten med blåljus och sirener så fortsatte dom att prata om det vi snackat om före anropet som om ingenting hänt. Jag var helt förstelnad av skräck och satt bara och undrade om jag skulle våga be att få sitta kvar i bilen. Men jag insåg att det var helt otänkbart att ens fråga.
Vi kom fram och rusade tillsammans mot hyreshuset. En tant stod i morronrock och öppnade porten. Hon hann säja att vi nog fick skynda oss innan han slog ihjäl henne. Den ene drog mej i skydd och den andre tryckte sej mot betongväggen och bultade hårt på dörren med utsträckt arm. Senare förklarade dom att dom hade varit med om att få en hagelsvärm genom dörren när dom knackade på och det hade lärt dom.
Nån därinne började öppna och direkt for den som stod bredvid mej på handtaget och slet upp dörren och ut for en liten tjej i tioårsåldern. Ta hand om henne och se till att hon inte kommer in igen, sa den ene till mej och så klarade jag mej från att följa dom in. Men jag både såg och hörde vad som hände. I nån lång hall i lägenheten dök en blodig man upp med en stor förskärare. Den av mina kolleger som gick först drog sin Sig Sauer så snabbt att ingen hann uppfatta det och riktade den mot golvet. Polis! Tvinga mej inte att skjuta, sa han. Jag vill inte men jag kommer att göra det om du inte lägger ner kniven. Tänk på ditt eget bästa! Killen med kniven tog ett steg framåt och kollegan höjde pistolen och siktade rätt mot honom. Killen stannade upp, skrek rätt ut som ett djur och jag var säker på att han skulle anfalla men så slängde han kniven i golvet och dom var över honom på en tiondel och efter en till låg han på hallgolvet med bojor på ryggen. Min kollega gjorde vant och reflexmässigt patron ur och hölstrade. Kvinnan var allvarligt knivskuren och blodet sprutade ur henne. Jag blev tvungen att hjälpa till och vi fick lägga förband och stoppa blodflödet och lugna henne så gott vi kunde i väntan på ambulans. Det strömmade in poliser och läget var snabbt under kontroll.
Jag gick ut i trappan igen och satte mig och höll om flickan och undrade bara hela tiden om det hade märkts på mej att jag var helt illamående av skräck och bara hoppades att jag inte skulle spy. Mina kolleger i bilen arbetade allvarligt, lugnt och säkert. Efteråt märkte jag att dom var ganska beklämda. Men det gällde kvinnan och flickan – dödshotet, blodet och vrålen tycktes dom inte fundera närmare över. Dom pratade lugnt och nästan vänligt med den bojade mannen tills en annan bil körde iväg honom. Dom gjorde allt tekniskt och formellt i lägenheten (förkortat av red) och sen åkte vi in och skrev. Inte nån gång märkte jag nån upprördhet eller nåt tecken på oro hos dom. Vi fick byta uniformer från topp till tå för allt var nerblodat. Vi fick ett avlastningssamtal med en polis och dom berättade lugnt och sakligt och sen var det inte mer med det. Vi åkte ut igen efter ett par timmar och dom pratade lite om vad jag bör tänka på när (inte om) jag hamnar i en sån situation.
Jag vill inte hamna i en sån situation. Jag skulle svimma av skräck. Jag läste om kollegan Susanne här i Blåljus. Hur hon lugnt tog på sej hjälm och skydd och sen störtade fram och mötte dom där gangstertyperna från Antifascistisk aktion (vilket namn på kriminella!) som bara ville göra henne så illa som möjligt. Men det var ännu värre i tunneln i Salem, berättade hon. Hur kan hon gå till jobbet varje dag och veta att hon riskerar att råka ut för att typer försöker slå ihjäl henne?
Jag är kvinna själv men det spelar ingen roll. Jag vet att det finns killar som tänker precis som jag på skolan. Varför finns det inte en möjlighet för oss att använda våra kunskaper och vårt engagemang (jag brinner för polisjobbet) utan att behöva gå igenom det här som skrämmer livet ur oss? Måste man vara en hårding för att bli en bra polis? Visst skulle vi kunna uträtta bra saker på utredningar, kriminalunderrättelsetjänst och inne på polisstationer? Varför står inte den möjligheten öppen och vad ska jag ta mej till när jag kommer ut?
”PHS – snart ute”
----------------------------------------
”Varför ställs det inga krav när man väl är anställd? Jag skulle i princip kunna sitta i utsättningsrummet på stationen och äta munkar (:-)) tills jag knappt orkar röra mig. Jag tycker inte det är fel att en polis i yttre tjänst ska kunna uppfylla grundkraven även efter tio års tjänst.”
Den frågan ställer sig sign ”Jönsson”. Kanske någon känner sig träffad?
----------------------------------------
PENGAR ATT TJÄNA! KOLLA FÖRBUNDETS HEMFÖRSÄKRING!
Du som läser detta och är medlem i Polisförbundet - gå snarast in på förbundets hemsida www.polisforbundet.se och kolla den nya hemförsäkringen. Genomsnittspolisen anses ha både vett och förmåga att se om sitt hus. Vi har en bra riskprofil så att säga och när man försäkrar oss som grupp slår det igenom på priset. Du kan ha en bra slant att tjäna via Polisförbundet. Gå in på ”Länkar” ovan, välj ”Polislänkar” och dubbelklicka på ”Förbundets frivilliga försäkringar” så kommer du spikrakt till den aktuella sidan.
-----------------------------------------
Vad finns i medierna av särskilt intresse för poliser utöver den vardagliga brottsrapporteringen? Du behöver inte surfa runt bland en lång rad sajter för att ta reda på det. Blåljus.nu gör jobbet åt dig på avdelningen ”Aktuella artiklar av intresse” under rubriken ”Länkar” på den grå linjen ovan. Använd Blåljus.nu för att kolla vad som är på gång!
-----------------------------------------
HEMSIDAN UPPDATERAD DEN 16 april 2004 kl 2200
Det hände just idag i världshistorien 24 - 31 december
Det hände just idag i världshistorien perioden 17 till 23 december
Det hände just idag i världshistorien den 12 till 18 november
Det hände just i dag i världshistorien periden 5 - 11 november
Det hände just idag i världshistorien under perioden 
Det hände i världshistorien just idag perioden 22 - 28 oktober
Det hände just idag i världshistorien under perioden 15 till 21 oktober
Det hände just idag i världshistorien under perioden 8 till 14 oktober
Det hände just idag i världshistorien under perioden 1 till 7 oktober
Det hände just idag i världshistorien perioden 24 till 30 september:
Det hände just idag i världshistorien perioden 17 till 23 september